En ny värld…

Cloetta Fazers huvudkontor låg i Stockholm, i World Trade Center. Den enda anledningen till det var att företaget var noterat på Stockholms börsen. Koncernledningen var i huvudsak finsk och arbetade från Helsingfors. Det speglade allt i företaget… I det dagliga & operativa arbetet sa man ofta att det inte märktes att det fanns en oenighet mellan huvudägarna, dvs de två familjerna och som gjorde arbetet i styrelserummet svårt och i bland till och med omöjligt. Men det är självklart att en sådan situation påverkar, framför allt företagets att verka långsiktigt, om man inte har samsyn i de övergripande strategierna och målen. Väldigt förenklat kan man säga att den finska delen ansåg sig finare än de svenska kollegorna och omvänt ansåg man att den finska delen var opålitliga och bara var ute efter makt.

Ryktet säger att en av Fazer familjens medlemmar i direkt anslutning till genomförandet av fusionen sa att Cloettas choklad smakade skit. Kanske inte de bästa förutsättningarna för ett samarbete om vissa har den grundinställningen. På den svenska sidan hade man också förutfattade meningar och pratade gärna och ofta om hur Fazer förstört svenska Mazetti när de förvärvat det ett antal år tidigare.

jag bestämde mig för att ha ett neutralt förhållningssätt och verka för att fusionen skulle fungera, den var ju ur såväl marknadsmässiga som industriella perspektiv rätt…
Jag började den 1 mars som Kommersiell direktör för Cloetta Fazer i Skandinavien, den norska och danska marknaden var väldigt liten så i princip alla intäkter kom från den svenska marknaden. Ett introduktionsprogram var inplanerat så att jag fick träffa både dem som skulle jobba med mig i min organisation men även från många andra delar av organisationen. Av detta introduktionsprogram var en dag inplanerad till den finska verksamheten. Jag upplevde en väldigt stor öppenhet från alla i den svenska organisationen. Man var väl medveten om att det fanns brister i arbetssätt, rutiner och processer. Men frågan var att även om de insåg det, hur stor var förändringsviljan??

Under min enda dag i Finland under introduktionen är det två saker jag verkligen minns:
1. Att man var mer intresserad av att få bekräftat att den svenska organisationen inte var bra än att ge mig en bild över den finska verksamheten.
2. Efter att varit med på guidad fabriksvisning, där det var rent, snyggt och med en mycket hög automationsgrad sa den finska guiden: ”Det här var första gången under alla min år här som guide som någon hälsar på alla dem som jobbar i produktionen”. Det var steg 1 i att lära sig hur olikt Finland och Sverige är i arbetssammanhang…

19 grader kl 21.30…

Under dagen har det blåst rejält men varit soligt, det mojnade på kvällen och när vi åkte hem efter att ha flanerat och ätit middag i Gamla stan var det 19 grader..kl 21.30. Man kan ha det sämre:)

Vi är ju inte 100% klara med all inredning, några detaljer här och där saknas så i dag har vi varit och kollat på lite tavlor och köpt en riktigt snygg spegel. Levereras på torsdag så då kommer bild…

Nu hemma i soffan och eftersom vi FORTFARANDE inte fått svensk TV att funka börjar vi kolla på del 1 av boxen med The good wife som avslutning på en bra lördag…image

Det fusionerade chokladföretaget…

Tack vare en fd Coca-Cola kollega blev mitt nya uppdrag Kommersiell Direktör för Cloetta Fazer i Skandinavien (dvs ej Finland).
Här såg jag möjligheter att både kunna bidra men även få chans att utvecklas själv, främst inom ledarskap. Här var ett företag med en fusion bakom sig, två helt olika företagskultur som skulle hitta en ny & gemensam kultur. Båda hade dessutom ett ursprung som familjeföretag i bruksmiljö. Det här var verkligen en spännande utmaning och ganskalångt ifrån det strukturerade Coca-Cola.

Jag insåg snabbt att den fusion som på papperet var logisk och rätt ur såväl ett marknadsmässigt som industriellt perspektiv inte alls var så självklar i vardagen… Man saknade helt en gemensam värdegrund och hade nästintill helt olika agendor när det gäller företagets utveckling. Det verkade inte bättre än att den så självklara fusionen tyvärr stannade vid att vara bra på papperet…

Cloetta Fazers Huvudkontor låg i Sverige, i World Trade Center. Den enda anledningen till det var att företaget var listat på Stockholmsbörsen. Sammanfattningsvis som inledning på mina ”kapitel” om den här tiden:
Det fanns väldigt mycket godis men inte tillräckligt med ömsesidig respekt & kärlek…

Fredag hela veckan…

Såhär kring alla röda dagar och aftnar så blir det typ fredag hela veckan, man har inte riktigt koll på vilken dag det här och det är nog nyttigt. Här i Spanien så är det nu på söndag & måndag som de firar sin ”jul” med tomten & julklappar så här är julhandeln i full gång. Hela Marbella är ljussatt med girlander och det är en konstig känsla med typ 19 grader och jultomtar överallt…
För egen del har jag firat klart julen, ju äldre jag blir desto mindre gillar jag julen. Den hysteriska stressen, panik-inköp av julklappar & julmat tills man stupar. Fast visst finns det massor som är mysigt med julen oxå, alla blir, i alla fall till en början lite snällare, vi tänker mer på och bidrar mer till dem som inte har det så bra & vi träffar våra nära & kära.Men detta till trots, en gång per år får räcka:)

En bra fredag har det varit idag – lanseringsplanering för det nya projektet med teamet, det närmar sig nu… Lite skvaller från Sverige har jag också fått, men det verkar fortfarande vara lite hemligt så det får jag hålla för mig själv. Grattis säger jag i alla fall till de 2×2 som det gäller:)

Middag på Marbellas bästa Thairestaurang följt av några avsnitt av 2 1/2 män fick avsluta 2014 års första fredag…image

Miljöbyte…

Efter att ha tillbringat ca 13 år inom Coca-Cola med olika befattningar inom försäljning & marknadsföring kände jag att det var hög tid att göra något annat. Åren på Coca-Cola hade varit otroligt utvecklande, roliga & spännande men nu var det dags att byta miljö. Jag tog tid på mig att fundera över vad jag ville göra och vad nästa steg skulle bli. Jag informerade vår VD om min plan att lämna men att jag ännu inte hade något nytt uppdrag så min uppsägningstid kunde vara rätt så flexibel. Jag blev kvar i åtta månader men mitt nya uppdrag blev klart långt innan jag lämnade Coca-Cola med alla dess fantastiska medarbetare och varumärken. Jag kan fortfarande inte dricka en Pepsi Cola, det går bara inte…

Det jag prioriterade när det gällde det nya uppdraget var att få möjlighet att utveckla mitt ledarskap i en annan miljö än den som råder i ett multinationellt företag med världens starkaste varumärken i portföljen. I en sådan miljö är alla högpresterande och de flesta med tydliga karriärmål, det finns enorma resurser och det är verkligen både stimulerande och utvecklande.

Men nu ville jag byta miljö och det skulle snart visa sig att det gjorde jag med besked…

Tillbakablickar & den bitvis krokiga resan hit…

Under den här kategorin kommer jag att tänka tillbaka lite – en slags egen beskrivning med reflektioner om lite allt möjligt. Iden började så här…
Det var varmt i planet, nästintill olidligt varmt och fullsatt. Den kraftiga motvinden innebar dessutom en flygtid på fem timmar istället för de normala ca 4 timmarna. Som en extra bonus hade piloten inlett med att beklaga förseningen genom att hurtfriskt berätta att man haft en incident på nerresan, men att nu skulle nog motorerna fungera. Det skulle han inte ha sagt, eller så kanske det var bra för det var där och då som jag började skriva de första ”kapitlen” i mina Tillbakablickar.

Det var egentligen det senaste åren och allt som hänt som gjorde att jag fick lust att se tillbaka, reflektera och berätta (om sen ingen läser är en helt annan historia). Även om det varit otroligt roligt, stimulerande, jobbigt och bitvis till och med smärtsamt så skulle jag inte vilja vara utan det. Så mycket som hänt, så många erfarenheter rikare som i sin tur lett till en total förändring av livet…

image

I huvudet på Eva P….

…kanske det inte är så många som är intresserade av att ta del av men jag får i alla fall utlopp för min lust att skriva av mig lite…  Efter ett gäng med soliga och varma dagar har duggregn och moln parkerat sig över Marbella så idag får det bli en hemma arbetsdag. Har ju en del att göra innan man är i kapp med allt. Att driva företag är superkul för det mesta men mängden administration skulle man kunna ha lite mindre av. Nyårslöften blev det heller inga, lika bra det, brukar ändå aldrig infrias. Nyårsafton var en av de bästa på många år – firades på Trocadero Beach Club med mat & skall erkännas lite för mycket champagne. Vi gick både dit & hem utmed stranden med vågor som rullade in – magiskt! Nu ska jag testa att se om det funkar att publicera mitt allra första blogginlägg. Om det funkar så skall jag försöka få till det så att det blir snyggt också – men det får bli senare. Nu tror jag att jag skall ta en Power nap  – en av fördelarna med att styra sin egen tid…