Kategoriarkiv: Tillbakablickar

Hösten..

image
Hur mysigt ser inte det här ut.. Tittar man runt mitt hus så är mysfaktorn inte så hög när det gäller just växter och lyktor. Lyktor har jag sedan gammalt, bara att plocka fram och ställa ut. Växter däremot är det inte så mycket med. Får ordna lite med hjälp av fantasin, köpa några ljung och sedan dekorera med det som finns i naturen för det brukar bli finare än att köpa färdig gjorda krukor.

imageFick lite inspiration av den här altanbilden. Nu är ju huset rött och inte vitt men det spelar ju mindre roll. Altanen är ju stor och rätt öppen så nu inför hösten är det nog en bra ide att göra den lite mysigare. Inte så att jag ska göra några stora grejer men mysa till den lite är nästan ett måste om man ska känna för att sitta där ute under september. Lite växter, lite ljus och plocka fram några plädar svårare än så behöver det inte vara..

imageNästa vecka är en riktig återhämtningsvecka eller lugnet efter ”stormen”, ingen konferens utan bara en lunch måndag-torsdag nästa vecka. Då kan ledighet tas för Gemet som jobbat som en iller hela sommaren och jag kan jobba ikapp. Tänkte oxå göra iordning riktigt ordentligt i arbetsrummet hemma så att jag har en riktigt bra arbetsplats. Packa upp kartonger, slänga och arkivera så att det känns och är Ordning & Reda.. Nu har jag jobbat med administrationen både på hotellet och hemma, ett jäkla släpande på papper & pärmar har det blivit. Slut på det efter helgen med andra ord..

imageSkrev ju häromdagen att jag är inne på blått och grått den här säsongen, inget rosa för mig.. De blå stövlarna på bilden skulle verkligen passa in i min ”höstgarderob” Älskar ju stövlar men har aldrig varit lika intresserad av sommarskor, tror helt enkelt att det beror på mina fula fötter. Har gått alldeles för mycket i högklackade och ”spetsiga” skor i unga dar.. Det har satt sina spår, i alla fall på mina fötter. Ingen ser ju fötterna när man har stövlar och dessutom är det mer bekvämt än tex sandaler med rem och klack. Fast snyggt är det..

Kram

 

 

Tillbakablickar, del 5

Tillbaka på kontoret i World Trade Center, introduktionen avklarad och nu var det dags att börja jobba på riktigt.
Det är lätt att tro att det är typ samma sak att sälja läsk som godis, jag hade lite av den uppfattningen själv från början.
Men även om likheterna självklart finns så är olikheterna desto fler.

Det är mycket ovanligt att man skriver upp godis på sin inköpslista, undersökningar som vi gjorde visade att det till och med var många som ”skrev upp” på sin mentala inköpslista att de INTE skulle köpa godis när de handlade. Över 80% av allt godis som säljs i våra matvarubutiker sker genom sk impulsköp i butiken. Det var med andra ord väldigt viktigt att ha många exponeringsytor utöver de vanliga godishyllorna för att få så många som möjligt att lägga ner godis i kundvagnen.

Med den sockerdebatt som tagit rejäl fart något år tidigare var jag helt övertygad om att försäljningen av godis i Sverige skulle ha minskat. Där hade jag fel, den hade varit i princip konstant under flera år. Vi blir förvisso fler invånare varje år så genomsnittskonsumtionen kanske minskade något, men den totala konsumtionen var i princip den samma år efter år.

Prispressen från de stora livsmedelskedjorna hade också ökat efter det att lågpriskedjor som Lidl och andra börjat växa och ta marknadsandelar. Ökad prispress, ökade lönekostnader, en icke växande marknad & högre råvarupriser, en ekvation som inte går ihop ens i den bästa av världar. Utöver dessa faktorer ökade livsmedelskedjornas fokus på sina egna varumärken.

Det är en väl etablerad sanning att det är de som är bäst på att anpassa sig som också klarar sig bäst. Det innebär inte att ge upp och gå alla till mötes, utan om att hitta nya sätt och vägar när omständigheterna förändras. Det här var nog Cloetta Fazers största utvecklingsmöjlighet. Man var allmänt känt som det trevliga företaget men man hade ibland svårt att anpassa sig till den snabba förändringstakt så rådde och tittade i allt för stor utsträckning inifrån och ut istället för utifrån och in. Det fick självklart konsekvenser för hur bra man klarade sig i konkurrensen…

Tillbakablickar -fortsättning

Det som var gemensamma faktorer för Cloetta och Fazer var att båda var i grunden genuina familjeföretag med en lång och stolt tradition & att medarbetarna i båda länderna hade arbetat i företaget i många många år. I övrigt var det inte mycket som var likt…

Det var en både spännande och intressant introduktion i den svenska verksamheten. Jag hade aldrig varit på Cloetta innan jag började, när taxin som tagit mig från Linköpings station till Cloetta i Ljungsbro var min första tanke: Herregud, vad har jag givit mig in på… Byggnaden, receptionen och kontorsutrymmena kändes som att göra en resa tillbaka till 60-talet vid en första anblick. Så långt ifrån Coca-Colas glasfasader och nya, moderna kontor man kunde komma. Men i den byggnaden som först ”skrämde mig” fick jag snabbt lära mig att det fanns så mycket värme och stolthet att det var omöjligt att inte trivas.

Den första jag mötte var Anki i receptionen, utan att överdriva så tror jag att det varit hennes arbetsplats de senaste 25 åren men hon var alltid lika glad & lika hjälpsam. När vi lärt känna varandra efter en tid berättade hon att det inte funnits en enda morgon som hon vaknat och inte känt att det skulle bli kul att gå till jobbet. Hur många av oss kan dela det?
Att hon tyckte om sitt jobb och företaget rådde det inget tvivel om och under mina introduktionsdagar var detta jag något jag möttes av hela tiden. Jag kände mig verkligen välkommen och återvände till Stockholm positiv och med en bra känsla i magen. Inte var det sämre att jag också hade med mig en stor kasse fylld av Cloettas alla produkter, jag måste ju veta vad jag skulle ansvara för att sälja:)image

En ny värld…

Cloetta Fazers huvudkontor låg i Stockholm, i World Trade Center. Den enda anledningen till det var att företaget var noterat på Stockholms börsen. Koncernledningen var i huvudsak finsk och arbetade från Helsingfors. Det speglade allt i företaget… I det dagliga & operativa arbetet sa man ofta att det inte märktes att det fanns en oenighet mellan huvudägarna, dvs de två familjerna och som gjorde arbetet i styrelserummet svårt och i bland till och med omöjligt. Men det är självklart att en sådan situation påverkar, framför allt företagets att verka långsiktigt, om man inte har samsyn i de övergripande strategierna och målen. Väldigt förenklat kan man säga att den finska delen ansåg sig finare än de svenska kollegorna och omvänt ansåg man att den finska delen var opålitliga och bara var ute efter makt.

Ryktet säger att en av Fazer familjens medlemmar i direkt anslutning till genomförandet av fusionen sa att Cloettas choklad smakade skit. Kanske inte de bästa förutsättningarna för ett samarbete om vissa har den grundinställningen. På den svenska sidan hade man också förutfattade meningar och pratade gärna och ofta om hur Fazer förstört svenska Mazetti när de förvärvat det ett antal år tidigare.

jag bestämde mig för att ha ett neutralt förhållningssätt och verka för att fusionen skulle fungera, den var ju ur såväl marknadsmässiga som industriella perspektiv rätt…
Jag började den 1 mars som Kommersiell direktör för Cloetta Fazer i Skandinavien, den norska och danska marknaden var väldigt liten så i princip alla intäkter kom från den svenska marknaden. Ett introduktionsprogram var inplanerat så att jag fick träffa både dem som skulle jobba med mig i min organisation men även från många andra delar av organisationen. Av detta introduktionsprogram var en dag inplanerad till den finska verksamheten. Jag upplevde en väldigt stor öppenhet från alla i den svenska organisationen. Man var väl medveten om att det fanns brister i arbetssätt, rutiner och processer. Men frågan var att även om de insåg det, hur stor var förändringsviljan??

Under min enda dag i Finland under introduktionen är det två saker jag verkligen minns:
1. Att man var mer intresserad av att få bekräftat att den svenska organisationen inte var bra än att ge mig en bild över den finska verksamheten.
2. Efter att varit med på guidad fabriksvisning, där det var rent, snyggt och med en mycket hög automationsgrad sa den finska guiden: ”Det här var första gången under alla min år här som guide som någon hälsar på alla dem som jobbar i produktionen”. Det var steg 1 i att lära sig hur olikt Finland och Sverige är i arbetssammanhang…

Det fusionerade chokladföretaget…

Tack vare en fd Coca-Cola kollega blev mitt nya uppdrag Kommersiell Direktör för Cloetta Fazer i Skandinavien (dvs ej Finland).
Här såg jag möjligheter att både kunna bidra men även få chans att utvecklas själv, främst inom ledarskap. Här var ett företag med en fusion bakom sig, två helt olika företagskultur som skulle hitta en ny & gemensam kultur. Båda hade dessutom ett ursprung som familjeföretag i bruksmiljö. Det här var verkligen en spännande utmaning och ganskalångt ifrån det strukturerade Coca-Cola.

Jag insåg snabbt att den fusion som på papperet var logisk och rätt ur såväl ett marknadsmässigt som industriellt perspektiv inte alls var så självklar i vardagen… Man saknade helt en gemensam värdegrund och hade nästintill helt olika agendor när det gäller företagets utveckling. Det verkade inte bättre än att den så självklara fusionen tyvärr stannade vid att vara bra på papperet…

Cloetta Fazers Huvudkontor låg i Sverige, i World Trade Center. Den enda anledningen till det var att företaget var listat på Stockholmsbörsen. Sammanfattningsvis som inledning på mina ”kapitel” om den här tiden:
Det fanns väldigt mycket godis men inte tillräckligt med ömsesidig respekt & kärlek…

Miljöbyte…

Efter att ha tillbringat ca 13 år inom Coca-Cola med olika befattningar inom försäljning & marknadsföring kände jag att det var hög tid att göra något annat. Åren på Coca-Cola hade varit otroligt utvecklande, roliga & spännande men nu var det dags att byta miljö. Jag tog tid på mig att fundera över vad jag ville göra och vad nästa steg skulle bli. Jag informerade vår VD om min plan att lämna men att jag ännu inte hade något nytt uppdrag så min uppsägningstid kunde vara rätt så flexibel. Jag blev kvar i åtta månader men mitt nya uppdrag blev klart långt innan jag lämnade Coca-Cola med alla dess fantastiska medarbetare och varumärken. Jag kan fortfarande inte dricka en Pepsi Cola, det går bara inte…

Det jag prioriterade när det gällde det nya uppdraget var att få möjlighet att utveckla mitt ledarskap i en annan miljö än den som råder i ett multinationellt företag med världens starkaste varumärken i portföljen. I en sådan miljö är alla högpresterande och de flesta med tydliga karriärmål, det finns enorma resurser och det är verkligen både stimulerande och utvecklande.

Men nu ville jag byta miljö och det skulle snart visa sig att det gjorde jag med besked…

Tillbakablickar & den bitvis krokiga resan hit…

Under den här kategorin kommer jag att tänka tillbaka lite – en slags egen beskrivning med reflektioner om lite allt möjligt. Iden började så här…
Det var varmt i planet, nästintill olidligt varmt och fullsatt. Den kraftiga motvinden innebar dessutom en flygtid på fem timmar istället för de normala ca 4 timmarna. Som en extra bonus hade piloten inlett med att beklaga förseningen genom att hurtfriskt berätta att man haft en incident på nerresan, men att nu skulle nog motorerna fungera. Det skulle han inte ha sagt, eller så kanske det var bra för det var där och då som jag började skriva de första ”kapitlen” i mina Tillbakablickar.

Det var egentligen det senaste åren och allt som hänt som gjorde att jag fick lust att se tillbaka, reflektera och berätta (om sen ingen läser är en helt annan historia). Även om det varit otroligt roligt, stimulerande, jobbigt och bitvis till och med smärtsamt så skulle jag inte vilja vara utan det. Så mycket som hänt, så många erfarenheter rikare som i sin tur lett till en total förändring av livet…

image