Strömavbrott, fruar & munkar

Morgonens ambitiösa mål att under dagen jobba på och bocka av 75% på To do listan har jag inte lyckats med. Men med ett högt satt mål så har jag nog fått mer gjort än om jag inte satt ribban högt.

Har ju haft lite svårt med att vända dygnet rätt. Vaken alldeles för länge, har med mig mina telefoner och iPad vid sängen och resultatet blir att jag inte somnar. Sover lite för länge men inte tillräckligt många timmar så jag blir jättetrött på eftermiddagen. Blir spansk och sover lite siesta och blir såldes inte trött på kvällen. Ja, ni fattar, så repeteras allt igen.

Nu ny ”husregel” – inga telefoner & ingen iPad vid sängen utan istället en ljudbok (tack Sofia för tipset. Så ikväll ska här lyssnas på Munken som sålde sin Ferrari så får vi hoppas att Munken får mig att rätt på min dygnsrytm.

Planen för kvällen var annars en riktigt god middag hemma, vilket tillhör ovanligheterna. Vi går ut & äter mycket när vi är här i Marbella. Efter det något avsnitt av The good wife innan det det skulle bli dags för experimentet med Munken.

Men nu sitter vi här, när vi satte på ugnen så gick all ström i hela lägenheten (tror inte ni vill veta hur många gånger det hänt), vi uppgraderar elen om och om igen men just över ugnen verkar det vila någon förbannelse. Stearinljus & väntan på elektrikern istället för den där så goda middagen…och att han ska komma om en timme kan betyda vad som helst. Just som jag skrev det så knackade det på dörren och han var här…inte efter den utlovade timmen utan efter en kvart! Kanske Munken redan börjat hjälpa:)

Nu blir det förhoppningsvis god middag och det andra som planerat.
För övrigt har jag bestämt mig för att köpa en bra kamera, har kommit på att jag tycker det är superkul att fotografera. Kommer ”plåga” er här med mina ”alster” med risk för att ni slutar läsa min blogg:)

Rapport om hur det funkade med munken kommer i morgon…

Tillbakablickar -fortsättning

Det som var gemensamma faktorer för Cloetta och Fazer var att båda var i grunden genuina familjeföretag med en lång och stolt tradition & att medarbetarna i båda länderna hade arbetat i företaget i många många år. I övrigt var det inte mycket som var likt…

Det var en både spännande och intressant introduktion i den svenska verksamheten. Jag hade aldrig varit på Cloetta innan jag började, när taxin som tagit mig från Linköpings station till Cloetta i Ljungsbro var min första tanke: Herregud, vad har jag givit mig in på… Byggnaden, receptionen och kontorsutrymmena kändes som att göra en resa tillbaka till 60-talet vid en första anblick. Så långt ifrån Coca-Colas glasfasader och nya, moderna kontor man kunde komma. Men i den byggnaden som först ”skrämde mig” fick jag snabbt lära mig att det fanns så mycket värme och stolthet att det var omöjligt att inte trivas.

Den första jag mötte var Anki i receptionen, utan att överdriva så tror jag att det varit hennes arbetsplats de senaste 25 åren men hon var alltid lika glad & lika hjälpsam. När vi lärt känna varandra efter en tid berättade hon att det inte funnits en enda morgon som hon vaknat och inte känt att det skulle bli kul att gå till jobbet. Hur många av oss kan dela det?
Att hon tyckte om sitt jobb och företaget rådde det inget tvivel om och under mina introduktionsdagar var detta jag något jag möttes av hela tiden. Jag kände mig verkligen välkommen och återvände till Stockholm positiv och med en bra känsla i magen. Inte var det sämre att jag också hade med mig en stor kasse fylld av Cloettas alla produkter, jag måste ju veta vad jag skulle ansvara för att sälja:)image

Har en viss Uggla rätt…

Jag är nu 49 år och typ 9 månader – enligt en viss Uggla kommer jag per automatik bli mycket morgon-pigg och vakna vid sisådär kl 07.00. Detta oavsett när jag går och lägger mig. Borde jag inte börjag börja märka lite av det nu då? Samma Uggla har oxå sagt att för att vara intressant måste man skriva 5 blogg-inlägg om dagen för att vara intressant att läsa/följa. Om det stämmer har jag ingen aning om. Jag gillar ju denna Uggla och hoppas att han har rätt i det första men fel i det andra…

Efter två dagar med bra möten och diskussioner, trevliga middagar avslutade vi ett glas cava med förhoppning om att det arbete vi lagt ner ska leda till ett nytt spännande projekt & långvarigt samarbete… Spännande tid till dess vi vet hur det går.

Det första jag ska göra när jag kommer tillbaka till Stockholm om någon vecka är att beställa tid för klippning (saknar dig Jenny) och mina naglar saknar definitivt Linda på Linda Vista.

Nu soffläge och några avsnitt av The good wife.. I morgon strandpromenad (20 grader och sol idag) och sedan se till att ännu fler punkter försvinner från To do listan…image

Sol, intressanta diskussioner & cava

Vilken dag vi haft här idag! Suttit ute på terassen typ hela dagen med intressanta diskussioner om framtida möjligheter. Som lite extra bonus unnade vi oss oxå ett par glas iskall Cava i solen.

Kvällen ägnades till fortsatta diskussioner och en riktigt god middag på en italiensk restaurang i Gamla Stan. Både sällskapet och maten var riktigt bra.

När jag jobbade på Wallmans tog vi fram en helt ny varumärkes-plattform inklusive ny logga. Det tog månader att arbeta fram den nya plattformen som vi en snabb genomläsning kan kännas klyschig men det ligger många många timmars arbete och diskussioner bakom det slutliga resultatet.

Utan plattform, strategi och mål är det inte bara omöjligt att veta vart du är på väg utan oxå omöjligt att veta när du är där, dvs framme vid målet eller dess delmål.

En, som kan tyckas väldigt simpel, sak var att vi tog fram nya visitkort. På baksidan av varje visitkort skulle vi var och en skriva ett ”statement” som skulle reprensentatera oss själva och vad vi stod för. Jag hade lite halvsvårt att komma fram till något som representerade mig och fick hjälp på traven…

Its all about heart & brain blev det som slutligen stod på baksidan av mina visitkort. Tack för det Micke Solfors, sannare kan det inte bli . Dagens möte har visat att den devisen håller i alla sannanhang och dagens möten har gått precis i den andan. Båda behövs precis liks mycket för att bli långsiktigt framgångsrik. Så dina ord Micke Solfors är en ständig ledstjärna så också i dagens viktiga och stimulerande möten, både med och utan Cava.,,

Jag önskar att jag kunde säga att det var i linje med detta som Wallmans drevs .., men det skulle vara en direkt lögn att påstå det just nu…

Till vissa har jag ett råd:

”Do it with passion or dont do it at all”

Wallmans är ingenting utom siffror på ett papper eller två om man inte inser att det enda riktiga & viktiga värdet ligger i människorna…

image

Sol & spännande möten…

De senaste dagarna har Marbella visat sig från sin allra bästa januari-sida. Sol, klarblå himmel & varmt. Hoppas att det håller i sig nu när vi har gäster på besök så att de slipper den eviga känslan av grått i några dagar.

Under de här dagarna ska vi diskutera & utvärdera ett projekt. Ett roligt sådant och de som kommer med runt bordet är verkligen personer man vill ha med i ett projekt som det här. Ingen ide att orda mer om det just nu, vi får se var vi landar i våra tankar efter de här arbetsmötena.

Man kan ju tycka att det är många bollar och projekt i luften nu och det är helt sant. Men om man inser vikten av och lyckas få med rätt människor i båten så kan man ha några bollar i taget:)

Bockat av ytterligare ett gäng punkter på To do listan i dag oxå. Steg för steg jobbar jag i kapp. Kvällen tillbringades på Villa Tiberio som verkligen är ett speciellt ställe på många sätt. Men gott var det och nyttigt var det oxå eftersom Figge var med och vi hann med en hel del planering.

Hög tid att sova, men många tankar i huvudet gör det inte helt lätt att somna ibland…
image

Tre år av saknad…

Man brukar säga att tiden rusar och det är väl i vissa fall helt sant, men i vissa fall känns det som om den står still. Idag är det tre år sedan min och min käraste fina systers lilla mamma lämnade oss. Vi visste att hon skulle lämna oss, men det gör inte mindre ont även om man haft viss tid att förbereda sig. När det väl sker så hjälper inga förberedelser.

Mamma ville inte lämna livet på ett sjukhus så hon bad om att få åka hem, för att få tillbringa sin sista tid i sin egen säng, i sitt egna hem. Vi var också där, även om hon inte orkade prata så mycket och hade ont så vet jag att det hjälpte henne att höra våra röster och veta att vi var där. Det hjälpte inte bara henne utan självklart också oss, både att vara där och att ha varandra.

När det sedan väl händer så reagerar alla människor olika och lika lite som det går att förbereda sig, går det att förutse hur man kommer att reagera. Jag tryckte undan allt och blev totalt praktiskt orienterad, van att ”styra & ställa” så var det precis den rollen jag gick in. Stängde liksom av det som hänt och körde på med det praktiska och med det vanliga jobbet.

Min fina lillasyster var klokare än mig.Inte för att hon inte var med och planerade för och hjälpte till så att mamma skulle få en vacker och ljus begravning som hon önskat utan för att hon insåg att man inte kan trycka undan sorg och låtsas som om det inte hänt.

Natten till morgonen då mamma somnade in vakade vi i skift, jag lyssnade på samma skiva om och om igen. I sin vackra renhet gav den mig tröst, Helen Sjöholm sjunger Billy Joel. Det var framför allt en låt jag lyssnade på otaliga gånger: Sångerna.
Jag lyssnar fortfarande ofta på både skivan och låten Sångerna, den ger mig fortfarande någon slags tröst.

Att Helen Sjöholm är, likt min mamma, en person med ett stort hjärta visade hon när hon kom till kyrkan och sjöng Sångerna så att jag kan minnas mammas begravning som ljus och vacker är jag henne evigt tacksam för.

Tiden läker alla sår säger man och visst gör den det men saknaden den finns med en för alltid…

Upp & ner en solig söndag…

Strålande sol & varmt i dag, dessvärre fick största delen av tillbringas på kontoret med massa administration. Skönt att boka av från To do listan, det vill jag lova.
Har ju dock en viss förmåga att få listan att fyllas på snabbare än den bockas av. Tycker att det är så himla kul att vara entreprenör och få förmånen att jobba med lite av varje inom olika verksamheter. Extra kul är det att bygga upp något från början, dagens höjdpunkt är därför ett positivt steg i ett projekt som har något grönt över sig… För tidigt att berätta men jag hoppas att vi kan få bitarna på plats då jag tror att det här projektet både är rätt i tiden och har stor potential.

Men som vi alla vet så är alla dagar fyllda av bara positiva och roliga saker. I bland får man veta saker man kanske inte vill veta och inte riktigt vet hur man ska hantera – i dag var en sådan dag. Men om allt alltid bara var lätt & roligt hela tiden så skulle man ju inte uppskatta någonting till slut så man får försöka göra som Monty Python & ”Always look at it from the bright side” Klyschigt värre men om man tänker till så ligger det något i det gamla ordspråket: Inget ont som inte har något gott med sig, eller hur?

Avslutar kvällen med några avsnitt till av The good wife och ser fram emot en garanterat spännande vecka…image

En ny värld…

Cloetta Fazers huvudkontor låg i Stockholm, i World Trade Center. Den enda anledningen till det var att företaget var noterat på Stockholms börsen. Koncernledningen var i huvudsak finsk och arbetade från Helsingfors. Det speglade allt i företaget… I det dagliga & operativa arbetet sa man ofta att det inte märktes att det fanns en oenighet mellan huvudägarna, dvs de två familjerna och som gjorde arbetet i styrelserummet svårt och i bland till och med omöjligt. Men det är självklart att en sådan situation påverkar, framför allt företagets att verka långsiktigt, om man inte har samsyn i de övergripande strategierna och målen. Väldigt förenklat kan man säga att den finska delen ansåg sig finare än de svenska kollegorna och omvänt ansåg man att den finska delen var opålitliga och bara var ute efter makt.

Ryktet säger att en av Fazer familjens medlemmar i direkt anslutning till genomförandet av fusionen sa att Cloettas choklad smakade skit. Kanske inte de bästa förutsättningarna för ett samarbete om vissa har den grundinställningen. På den svenska sidan hade man också förutfattade meningar och pratade gärna och ofta om hur Fazer förstört svenska Mazetti när de förvärvat det ett antal år tidigare.

jag bestämde mig för att ha ett neutralt förhållningssätt och verka för att fusionen skulle fungera, den var ju ur såväl marknadsmässiga som industriella perspektiv rätt…
Jag började den 1 mars som Kommersiell direktör för Cloetta Fazer i Skandinavien, den norska och danska marknaden var väldigt liten så i princip alla intäkter kom från den svenska marknaden. Ett introduktionsprogram var inplanerat så att jag fick träffa både dem som skulle jobba med mig i min organisation men även från många andra delar av organisationen. Av detta introduktionsprogram var en dag inplanerad till den finska verksamheten. Jag upplevde en väldigt stor öppenhet från alla i den svenska organisationen. Man var väl medveten om att det fanns brister i arbetssätt, rutiner och processer. Men frågan var att även om de insåg det, hur stor var förändringsviljan??

Under min enda dag i Finland under introduktionen är det två saker jag verkligen minns:
1. Att man var mer intresserad av att få bekräftat att den svenska organisationen inte var bra än att ge mig en bild över den finska verksamheten.
2. Efter att varit med på guidad fabriksvisning, där det var rent, snyggt och med en mycket hög automationsgrad sa den finska guiden: ”Det här var första gången under alla min år här som guide som någon hälsar på alla dem som jobbar i produktionen”. Det var steg 1 i att lära sig hur olikt Finland och Sverige är i arbetssammanhang…

19 grader kl 21.30…

Under dagen har det blåst rejält men varit soligt, det mojnade på kvällen och när vi åkte hem efter att ha flanerat och ätit middag i Gamla stan var det 19 grader..kl 21.30. Man kan ha det sämre:)

Vi är ju inte 100% klara med all inredning, några detaljer här och där saknas så i dag har vi varit och kollat på lite tavlor och köpt en riktigt snygg spegel. Levereras på torsdag så då kommer bild…

Nu hemma i soffan och eftersom vi FORTFARANDE inte fått svensk TV att funka börjar vi kolla på del 1 av boxen med The good wife som avslutning på en bra lördag…image

Det fusionerade chokladföretaget…

Tack vare en fd Coca-Cola kollega blev mitt nya uppdrag Kommersiell Direktör för Cloetta Fazer i Skandinavien (dvs ej Finland).
Här såg jag möjligheter att både kunna bidra men även få chans att utvecklas själv, främst inom ledarskap. Här var ett företag med en fusion bakom sig, två helt olika företagskultur som skulle hitta en ny & gemensam kultur. Båda hade dessutom ett ursprung som familjeföretag i bruksmiljö. Det här var verkligen en spännande utmaning och ganskalångt ifrån det strukturerade Coca-Cola.

Jag insåg snabbt att den fusion som på papperet var logisk och rätt ur såväl ett marknadsmässigt som industriellt perspektiv inte alls var så självklar i vardagen… Man saknade helt en gemensam värdegrund och hade nästintill helt olika agendor när det gäller företagets utveckling. Det verkade inte bättre än att den så självklara fusionen tyvärr stannade vid att vara bra på papperet…

Cloetta Fazers Huvudkontor låg i Sverige, i World Trade Center. Den enda anledningen till det var att företaget var listat på Stockholmsbörsen. Sammanfattningsvis som inledning på mina ”kapitel” om den här tiden:
Det fanns väldigt mycket godis men inte tillräckligt med ömsesidig respekt & kärlek…

tankar, händelser & annat