Den svåra början….

Hej,

Att ta det där första steget med att börja gå igenom Thomas saker var väldigt jobbigt. Jag var ju ”tvungen” att göra det idag för att få med den där extra resväskan med några kompisar som åkte hem idag. Jag kan inte riktigt förklara men jag mådde lika fysiskt dåligt som psykiskt. Jag var precis helt slut när jag skulle jobba och höll mig mest i ”lager/kontorsdelen så fick Coral och Marta säga till mig om det var något de behövde hjälp med. Nu är dom ju så himla duktiga så det gick bra utan mig.

Lotta kom förbi och lämnade en liten present i form av sådana där små ”rör” med olika parfymer. Hon prenumererar på den där parfymtjänsten Sniff där man får olika rör med parfymer varje månad. Ett sätt för att hitta favoriter och kunna köpa större flaska eller byta hela tiden om man gillar det. Jätteglad blev jag hursomhelst för mitt förråd av parfymer är inget att skryta om.

Eftersom det var så tungt det här med Thomas saker inser jag att jag måste ta det i flera olika steg. Att göra andra lite ”roliga” saker emellan annars tror jag att det blir övermäktigt. Det finns ju ett minne till precis varenda grej. Jag tycker därför att det känns fint att de fina sakerna lever vidare och inte bara packas ner i plastsäck och skänks bort.Det hade jag inte klarat. Nu är det givetvis saker som kommer att skänkas bort men aldrig nerknölat i en plastsäck.



Jag hade fel förut om det där med att det nu var utegångsförbud mellan 02.00 och 07.00 eller så har jag kanske inte skrivit det. Nu är det iallafall det.. Det är väldigt varierade när det gäller det här med att bära munskydd. Man ska ju fortfarande ha det om man inte kan hålla ett avstånd på 1,5 meter men det är många som fullkomligt struntar i munskydd och andra som har det hela tiden, oavsett avstånd. Mestadels turister som väljer att inte ha det. I butiker måste man alltid ha det, oavsett typ av butik.



Jag får nästan dåligt samvete när jag känner att det är både skönt och tur att hundarna är hos Sabine i Monda. Men samtidigt så vet jag ju hur känsliga hundar är för att känna av känslor så det är självklart att dom har det bättre där än här. Men jag saknar dem och jag saknar dem som mest när det är dags att gå och lägga sig. De gör att sängen inte känns så tom.

Jag vet att jag skrivit det förut men jag kommer att tjata om hundarna, nu är de mitt allt. Det är inte bara det att de har det roligt och stimulerande där utan det är också en väldigt bra social träning för dem. Att bli bättre i möte med andra hundar. Den träningen är extra viktig för Tintin men även för Karisma. Att se Karisma så nära en chihuahua är ju nästan så att man tror att bilden är photoshoppad.. för är det något de inte gillar så är det den lilla ettriga rasen.

Nu ska jag ta och göra så mycket jag orkar under de här dagarna och med orkar menar jag att jag ska vara försiktig och inte stressa och pressa mig själv att bli klar. Det kommer jag ändå inte att bli. Jag ska också tanka massor av energi. Längs havet, kanske marknaden i Nueva Andalucia, kanske den där räkmackan eller precis det jag känner att jag behöver för att få den där energin.

Jag var nog inte riktigt förberedd på den här känslan av ren utmattning. Men det är ingen idé att analysera den utan det finns bara en sak att göra och det är att lyssna på kroppen. Jag hade nog mer förstått om det var en utmattning i huvudet eftersom mina tankar och känslor har gått åt alla håll och kanter.. men det här är kanske samma sak?



Ibland inser man att tiden går så fort att man nästan blir rädd. Nu har väl jag iofs inte gått och haft så stort fokus på just tennisspelare och när deras storhetstid var men lite koll trodde jag att jag hade. Jag träffade på tennisspelaren Nicklas Kultis dotter häromdagen. Hon var typ 20 år.. Var det så himla länge sedan han spelade tennis så att han har en dotter som hunnit bli 20 år. Jag hade möjligen gissat på 10 år.. men som sagt jag har inte riktigt hängt med och tiden går fortare än man många gånger önskar.



Jag har börjat prova lite med det tobaksfria snuset, dvs det som bara innehåller nikotin. Det är inte så dumt och jag tror att kommer att kunna byta helt i månadsskiftet augusti/september. Sedan får vi se hur länge jag måste hålla fast vid det innan jag byter till det som vare sig innehåller tobak eller nikotin. Det ska ju bara använda under en ”psykologisk” övergångsperiod. Jag ska ju också komma på en tremånaders belöning till mig själv och just nu står sådana tankar inte högt på listan. Men de borde kanske göra, iallafall ge det ett försök.



Innan jag gick och la mig vid tolvtiden igår hade jag tv:n avstängd, det var helt tyst både här inne och utifrån och ett välbehövligt lugn infann sig. Jag blev fullkomligt avkopplad på ett sätt som inte var detsamma som den formen av utmattning jag tidigare känt under kvällen. Jag gjorde en liten lista över To Do’s – inte en kravlista utan saker som behöver göras när jag känner att jag vill och orkar.

Jag fick ett väldigt bra tips av min syster och det är att på To Do listor skriva upp lite ”roliga/bra” saker mellan de andra grejer, som tex lyssna på Sommar, vila en halvtimme, lyssna på bok en en halvtimme eller vad det nu kan vara. På det sättet blir To Do listorna inte bara tvätta, vattna blommorna, städa övervåningen och allt det där som snarare är måsten än roliga.

Förutom att fortsätta med det jag påbörjade igår har jag egentligen bara ett måste och det är att rulla med mig Dramaten till SuperSol och fylla på lagret med dryck. Jag dricker väldigt mycket vilket är jätteviktigt i den här värmen. Dock ingen alkohol, det gör jag iofs i princip aldrig men nu har jag inte varit i närheten av att dricka någon alkohol.

Jag vet inte vad som hänt men de senaste åren har jag börjat må dåligt av att dricka alkohol. Ett glas rött vin och jag är tung i huvudet halva dagen därpå. Ett glas champagne kan funka och möjligen en Frozen Strawberry Daiquri men sedan är det stopp. Gillar inte alkohol och har egentligen aldrig gjort.

Apropå To Do lista så kom jag faktiskt ihåg att gå in till Kinesen på hemvägen från butiken för att köpa klister ✅



Stegen har varierat en hel del det senaste, nu är det iofs inte någon tävling i antal steg utan det faktum att jag vet att mår så mycket bättre med många steg i kroppen. Jag behöver dem för att mota bort ”ångestsorg”. Sorgen försvinner inte av stegen men ångesten som är kopplad till den gör det. Jag tror att jag skulle må bra av ta med mig ryggsäcken, lägga skorna i ryggsäcken och gå barfota i sanden. Inte mitt på dagen utan när folk börjar lämna stranden – det tror jag skulle göra mig gott. Fortsätta som vanligt också men testa barfota i sanden och se hur det känns. Det låter iallafall som om att det skulle kännas väldigt bra.

Kanske avsluta promenaden med en pizza, pasta eller något annat på något enklare ställe utmed strandpromenaden. Det är ju så synd att man inte får ha hundar med sig på stranden, Tintin och Karisma hade älskat det. Det finns vissa stränder där man får ha hundar med det är ju inte direkt några promenadsträckor de ställena. Efter högsäsongen kommer jag precis som så många andra fullkomligt strunta i den där regeln att man inte får ha hundar med sig. Vissa har det nu också.. Vid sina solstolar – galningar kallar jag dem. Oavsett om de lägger hunden en parasoll är det alldeles för varmt för dem att vara på stranden mitt på dagen.



Jag är nöjd med att ha gjort avbrottet i Moa Herngren sviten även om jag kommer att återgå till boken jag inte riktigt kom in i. Boken om Hagen-fallet är intressant. Detaljerad fakta men har iallafall inte blivit för torr eller teknisk men det är sju timmar kvar så det återstår att se. Fallet är ju inte löst så det är en omfattande bok mot bakgrund av det, eller så är det precis det som det inte är.

Tom Hagen har onekligen bett sig mycket märkligt under hela den här tiden sedan hon försvann men om det är något jag själv lärt mig nu är att alla reagerar olika i olika situationer. Det som jag reagerat på när det gäller Tom Hagen är att han visat ovilja att delta i polisförhör och den sidan visade han upp redan tidigt efter hans frus försvinnande. Om Thomas, min Pappa, syster eller nära anhörig hade jag verkligen velat vara nära polisen för att på alla sätt kunna veta vad som händer och hjälpa till så mycket jag bara kunde. Men det är jag det och att vi alla reagerar olika har jag lärt mig mycket om nu.


Marängsviss ❤️

Jag kan nästan inte förstå att jag lyckades äta upp nästan hela av den här desserten plus en cappuccino efter en hel portion wienerschnitzel. Det måste bero på att jag trivdes så bra i sällskapet under kvällen så att jag på det sättet fick aptit. Dessutom blev det som ett minne av Thomas med desserten, det var ju hans favorit så jag åt för honom också. Jag vet inte när jag kallade Thomas för Thomas i bloggen senast, innan det som hände. Jag kallade ju honom alltid för T och hundarna alltid för doggisarna men det har känts som om det var på vår tid.

Doggisarna har jag ju skrivit några gånger och kommer säkert övergå till det fullt ut snart men att byta Thomas till T kommer av en oförklarlig anledning nog att ta längre tid. Varför vet jag inte, han är ju fortfarande T för mig och det är ju inte ”fult” att fortsätta kalla honom för det jag kallat honom för här i evigheter. Men det känns så förenklat, jag kan bara inte förklara varför det inte känns rätt. Det behöver inte kännas rätt, jag behöver inte kalla honom för T förrän jag själv känner att det är rätt för mig. Det är så märkliga saker som känns rätt respektive fel – omöjliga att förstå men heller inte nödvändiga att förstå.


Inte den roligaste man sett och rätt så torr..

När jag vaknade i morse kände jag mig rätt så okej så bestämde mig för att trots värmen åka till marknaden i Nueva Andalucia. Det är en liten bit att gå ifrån själva torget som är själva mittpunkten i Puerto Banus – Plaza Antonio Banderas. Om jag vore honom skulle jag vara lite deppad över att de givit just den platsen hans namn – fulare, tråkigare och sterilare torg får man leta efter. Man får gå under en bro med extremt smala trottoarer så gäller att inte svaja till. Nu en marknadslördag är det ju väldigt många som går där och många som kör så hastigheten är inte så hög men jag är förvånad att det inte händer fler olyckor på nätterna. Då vinglar många och bilarna kör fortare..

Många stånd med allt mellan himmel och jord, mycket kläder, väskor, smycken men även en massa annat. Det blev lite inköp – lite små grejer till mig själv och några presenter att ha med till Sverige.

Nu blev äntligen det där besöket på det svenska bageriet av. Lyckades få den sista räkmackan.. dom har inga bord inne förutom några barstolar så satte mig ute. Kanske skulle sparat den där räkmackan till något annat tillfälle.. det hade blåst upp rejält och att äta i blåst är inte ”fem plus” och det var räkmackan heller.. Den var väl sisådär en trea så okej men inte topp. Nu har jag hursomhelst varit där och kan sätta ✅ på det och på räkmackan.


Det blir ett lite kort inlägg idag.. Sitter i soffan och kan bara inte förstå varför tv:n inte har någon wi-fi koppling.. iPad har det och likaså den svenska men fortfarande heller inte inte den spanska. Den spanska trodde jag ju (efter att ha googlat) hängde ihop med att telefonen givit upp.. Fullständigt oförklarligt är det iallafall – även för dem som inte är lika otekniska som mig.

Kram

VänneR & Energi….

Hej,

Det var verkligen en riktigt trevlig kväll igår som gav mig både värme och energi. Det är tillfällen som de här som ger mig kraften att orka ta så många fler steg till. I psykisk mening. Jag återkommer lite längre ner och berättar mer om kvällen.

En helt annan sak om kvällen var att jag tog upp det här med min telefon och att den inte kopplar upp mot wi-fin trots att allt annat gör det. Har ju googlat på det och då fått fram att det måste vara telefonen som är problemet. Idag uppstod samma problem med telefon nummer två och min iPad – allt kan ju gå sönder typ samtidigt och det enda som funkar är tv:n..

Testade att koppla min telefon mot Christians ”wi-fi” och det funkade utmärkt. Alltså inget fel på telefon utan på routern på något sätt.. Hej Movistar – här kommer jag igen. Väldigt snart för sista gången för nu är jag väldigt trött på dem.

Jag var hemma vid 00.30 satt uppe en kort stund innan jag gick och la mig och fortsatte lyssna på boken. Intressant och bra.


Mɪᴅᴅᴀɢᴇɴ ɪɢᴀ̊ʀ….



Här har vi middagssällskapet Lotta, Christian och deras son som verkligen var en supertrevlig kille.

Han jobbar med ett av de områden som växer snabbare än tåget och som man själv känner sig som 100 år.. Sociala medier, influencer marketing, TikTok – när de startade för inte alltför länge sedan var de fem personer och nu är de 50 personer. Det är verkligen nya branscher som växer nu..



Tack vare det trevliga sällskapet åt jag som en häst – jag fick till och med nästan i mig hela desserten med maräng, glass, grädde och chokladsås. Thomas absoluta favoritefterrätt ända sedan barndomen ❤️

Vi tog en kort promenad i Gamla stan eftermiddagen – satte oss och avslutade en väldigt trevlig kväll. En kväll som betydde jättemycket för mig ❤️



Idag har jag börjat med det oundvikliga men oerhört jobbiga. Omöjligt att göra på en gång utan det måste göras i flera steg. Det är så att jag mår fysiskt illa av att göra det förutom att det känslomässigt är jättejobbigt. Har fått möjligheten att få med mig en extra väska tillsammans med några kompisar som åker hem ikväll så jag har tagit det första staget. Jag hoppas att det var det svåraste men det kommer att vara jobbigt varenda minut, det är bara att acceptera.

Jag jobbar ju ikväll och det blir ett avbrott och sedan funderar jag på att ta bussen till marknaden i Nueva Andalucia en stund i morgon. Bara för att gå runt, titta lite och titta på folk för att sedan fortsätta hemma. Det var ju idag som det var så bråttom eftersom möjligheten med den extra väskan dök upp så nära inpå.

Jag förstår att det här måste göras. Det lättaste hade varit att be någon komma och hämta allt och skänka till butiken men jag hade aldrig förlåtit mig själv för det efteråt. Det finns så mycket som jag vill ska finnas kvar efter honom ❤️


Jag är så tacksam över att hundarna är hos Sabine på hundhotellet. Det hade blivit för mycket för mig annars. Se dem undrande och kanske ledsna titta på när jag packar. De, som de flesta andra husdjur gillar ju inte när man packar resväskor överhuvudtaget. Att själv ha tvånget att må bra tre-fyra gånger om dagen när de behöver gå ut. Få något dåligt samvete över att lämna dem ensam – känslorna är ”all over the place” så jag behöver de här dagarna för mig själv. Helt utan tvång.

Jag har ju ett tvång men det är bara några timmars jobb i eftermiddag/kväll så det kommer att fungera bra. Jag jobbar ju med Coral och Marta, de kan inte vara själva men jag kan dra mig undan.

Jag kommer att fortsätta skriva mer ikväll. Nu ska jag samla lite kraft, göra mig iordning och rulla iväg den färdigpackade resväskan. Det gör ont.

Kram

Marknad & Bunkring….

Hej,

Det var ju, som jag skrev, ingen bra idag i går. Jag var på något sätt utmattad så jag kan inte minnas att jag sovit så mycket under en dag. Om jag inte varit sjuk då förstås. Men jag är ju på ett sätt sjuk även om det inte är en förkylning eller så men det vore väl konstigt om kroppen inte också blev påverkad och på sitt sätt sjuk av det här. Efter att ha kört så hårt med To Do listan, befunnit mig högt, lågt och överallt i tankarna så sa väl kroppen klokt nog ifrån.

Det blev inga långa hundpromenader men det tänkte jag att de kompenseras för eftersom de kommer att få tre fina och roliga dagar på hundhotellet. Själv kunde jag sitta i tv-soffan och slötitta på något tv-program och plötsligt vaknade jag eftersatt ha slumrat till. Inte en gång utan massor av gånger. Började ju titta på Dancing Queens men pausade efter mindre än en halvtimme, fortsätter när jag är mindre trött än jag var i går.

När jag hade slumrat till för jag vet inte vilken gång i ordningen satte jag på luftkonditioneringen och väntade lite så att det skulle bli lagom svalt och sedan gick vi och la oss. Under den tiden tog jag en sen sista promenad så nu behöver jag inte gå ut med dem förrän i samband med att jag ska möta upp Sabine.



Varje morgon jag vaknar är det första jag gör att känna efter. Känna efter hur jag mår. Känna efter om det känns som om det kommer att bli en okej eller jobbig dag. Om det känns som en halvjobbig dag så finns det saker jag kan göra för att påverka den men det är det mycket svårare att göra när det känns så där tungt och jobbigt.

Idag vaknade jag, kände efter och kände mig okej. Det var en sådan skön känsla, speciellt med tanke på gårdagen. Två sådana dagar i rad är jobbigt – jag har haft många sådana och kommer att ha många fler.

Jag tror att sommaren och ljuset hjälper mig. Nu har vi ju inte det regniga, totalt mörka höstmånaderna här som i Sverige men det är ju vår och höst även här och då kommer folklivet minska, tystnaden sänka sig över Marbella och det kommer att bli lättare att känna av ensamhet och eget mörker. Det känns därför bra med de två svenska föreningarna och kursen i spanska som jag ska börja med. Även om jag inte bor kvar i Spanien hela livet är det förutom sysselsättning bra att kunna så mycket som möjligt nu och alltid bra att kunna språk.



Jag har ju väldigt mycket tid samtidigt som det känns som om tiden går så fort. Jag är nog rätt splittrad i tankar och händelser vilket jag tror är rätt normalt. Apropå det där med ”normalt” så har mina tankar och funderingar inte kretsat så mycket kring det de senaste dagarna. Jag börjar kanske bättre förstå att det finns inget ”normalt”. Vi är alla ”normala” i vår sorg och hur vi bearbetar den.

Det enda och absolut enda man ska göra är det som får en att må så bra det bara går. Det ger kraften att ta steg för steg, dag för dag. Att ha en dag som trots allt känns rätt okej är inte fult, det är inte fel utan precis tvärtom bra och jag vet att det är precis det Thomas velat. Han hade velat att jag hade det bra och att jag tog hand om Tintin och Karisma på det allra allra bästa sättet och gav dem massor av kärlek. Om ni bara visste hur mycket han älskade dem. Han skulle ha gått genom eld och vatten för deras skull.

Det enda som man måste akta sig för är att fly. Fly från känslorna och trycka undan dem. Kanske gör jag det ibland men de är inte instängda så jag är inte orolig men jag vet att dagarna i Sverige och speciellt dagen kommer att vara den absolut svåraste. Den svåraste men också den viktigaste.



Eftersom det lutar åt att jag kommer att stanna här och om jag gör det kommer att vilja byta lägenhet. Jag känner att det är rätt att byta miljön och börja om. Det är för mycket minnen som finns här. Minnen som inte hör ihop med vårt gemensamma liv i sig, jag vet inte hur jag ska förklara men det känns rätt att byta lägenhet. Dessutom behöver jag inte så stort.

Jag har jag kontaktat Monica. Monica är den ”agent” som tidigare hjälpt oss att hitta lägenhet. Det kan ju ta tid att hitta rätt och jag måste ju inte ta någon så det är lika bra att hon börjar kolla runt.

Tidsmässigt passade det henne perfekt att börja söka nu för hon har 10 dagar kvar i karantän i Argentina. Hon kommer därifrån och ska ha semester hos sin familj där. Har lämnat en bra specifikation – bra ur perspektivet att hon vet precis vad jag vill ha men det innebär inte att den är bra ur perspektivet ”lätt att hitta”.

Jag vill ju helst inte ha så stort, gärna ett sovrum och ett bra kök. Det där med ett sovrum är inte alltid så enkelt men vi får se om hon lyckas. Anledningen till att jag bara vill ha ett sovrum är att trots att vi varit två så har det mest blivit ett rum som varit över. Vi hade det iofs som kombinerar gäst- och arbetsrum men det har aldrig blivit riktigt bra.

Något arbetsrum behöver jag inte och då skulle rummet iofs kunna vara för gäster men nu i vuxen ålder föredrar många att bo på hotell när de är nere. Min syster och hennes son bor ju hos Pappa så något stort behov av ett gästrum har jag inte. Men det kan kanske bli annorlunda framöver, vem vet. Vi får se vad hon hittar helt enkelt.

Centralt, terrass och ett hyfsat bra kök känns som prio..



Jag har tagit en paus i Moa Herngren sviten. Jag har inte riktigt kommit in i den sista så jag avvaktar lite. Jag har ju alltid varit intresserad av dokumentärer och kriminaljournalistik och det här fallet med Tom Hagen eller rättare sagt försvinnandet av hans hustru har jag läst om i media så boken intresserade mig. Återstår att se om den är välskriven och värd att lyssna på, fallet är ju inte löst men baserat på svensk medias rapportering verkar norsk polis ha skött fallet högst oproffsigt.

Jag började lyssna igår och tycker att den verkar riktigt bra. Lyssnade länge med andra ord men med tanke på hur mycket sömn det blev igår så gjorde det ingenting.



Efter det att jag lämnat över hundarna till Sabine mötte jag upp en kompis. Vi tog en kort sväng till marknaden i San Pedro, det blev ju minst sagt misslyckat när jag skulle åka till marknaden i Nueva Andalucía för ett antal veckor sedan. Det blev ingen storshopping men köpte en liten rosa typ Longchamp necessär liknande grej. Bra att ha i handväskan med läppstift och lite annat i. Perfekt storlek och färg så att den snabbt går att hitta.

Det var lite avkopplande att gå där bland de olika marknadsstånden och se allt mellan himmel och jord som såldes. Om jag hinner med kanske jag skulle ta och åka till den i Nueva Andalucía på lördag. Nu har jag ju koll på bussarna 😊 Då skulle jag dessutom kunna testa räksmörgåsen på det svenska bageriet kanske. Vi får se, hur det ser ut med både tid och känslor.



Jag tror att mitt inköp i Svenska butiken i dag kommer att gå till historiens konstigaste. Sju konservburkar med Bullens pilsnerkorv och två förpackningar plastpåsar. Äntligen plastpåsar..

Sedan var det veckomöte hos min läkare. Har ju bytt dag för att logistiken ska funka bättre. Nu går hon på semester i två veckor och vill att jag ska gå till hennes kollega. Vi kom fram till att jag gör det om jag känner att det behövs men inte bestämmer att det ska bli besök varje vecka. Fick lite pekpinnar om vikten så det är ju bra att det blir wienerschnitzel jag kväll. Nu räcker ju inte det men det är ju iallafall en riktigt ordentlig portion med mat.



Krusiduller är verkligen ingenting för mig heller inte det helt kalla avskalade. Jag tycker om lite enkel, varm, mysig och inbjudande stil. Delvis lite rustikt också men inte gamla bruna ”farmorsmöbler”. Gick det ihop? Strunt samma – jag vet själv vad jag menar.

Jag är nog rätt tråkig egentligen för att ha färgstarka väggar, soffor eller så är inte alls min grej men kan ha gärna ha lite färgstarka stilleben. En färgstark tavla eller svartvitt fotografi, båda är lika fina på sina helt olika sätt. Det här på bilden tycker jag tex är jättefint att ha på ett bord.

Jag kommer ju att börja behöva se framåt. Jag är inte där och det kommer att ta ett tag men någongång både behöver jag och kommer att vilja se framåt. Då är det precis det här som jag få hjälp av. Skapa det nya hemmet. Inte för att jag ska köpa massa nya möbler eller byta ut alla ”prydnadssaker” men de hamnar i en ny miljö och kanske köper jag något nytt.

Jag tvingas ju vara i framtiden i några perspektiv och det är egentligen bara två: bo kvar eller flytta hem och att om jag bor kvar hitta ett nytt boende.





Varför glömmer man alltid vissa saker? Nu är det klister.. Står inte och faller med att behöva det just de här dagarna men.. Får se om jag kan komma ihåg det när jag passerar Kinesen. Glömmer gör man däremot aldrig.. lukten av barndomens Björnklister.. Visst minns ni.

Nu fixa mig iordning för att gå iväg och träffa Lotta och Christian- ska bli jättetrevligt. Jag har heller inte dåligt samvete för att jag tycker att det ska bli trevligt.

Kram

Film & Valpen….

Hej,

Månadens sista dagar och det är ju i princip alltid väldigt lugnt i butiken då men det kan variera en del. I går var det mer att betrakta som lugnt men inte heller så lite så att tiden gick så där himla långsamt som den kan göra. Tog Treans buss på hemvägen som stannar lite längre fram så passade på att gå in på SuperSol och handla några smågrejer. Fortfarande inga plastpåsar och nu låg det handdukar (?) på den hyllan där de brukar ha plastpåsar. Just igår råkade det stå en personalen strax intill så passade på att fråga. Plastpåsar kommer inte längre att finnas i sortimentet av miljöskäl.. Ja, då förstår jag varför hyllan gapat tom i nästan fyra månader.

Jag skrev ju förra veckan att det var prio att köpa ordentliga ”walking shoes” och jag hade tänkt göra det när jag är i stan på läkarbesöket på torsdag. Men jag hade tur så jag slipper det.. Igår när jag jobbade så kom det in en donation som bl.a. innehöll ett par Nikeskor som passade perfekt. Prislappen satt inte kvar men de ser och verkar helt nya, så nu har jag ett perfekta ”walking shoes” som kostade 10 euro.


Jag är tacksam över att jag inte ska jobba idag eller har något annat som jag måste iväg på. Jag behöver inte ens gå till SuperSol. Hade middagen med Lotta och Christian varit ikväll hade det fungerat för det skulle ha givit mig energi men det är bättre att den är imorgon. Jag behöver dagar när jag kan känna att det är helt okej att ligga som en ihopkrupen boll hela dagen. Det är inte alls säkert att jag gör det men jag måste få känna att jag kan göra det om jag vill.



Jag tyckte ju igår att jag ändå hade haft en rätt så bra dag. Ni kan inte ana hur många gånger jag använde överstrykningspennan på min To Do lista. Precis.. Jag är där igen – med mina listor vilket iofs är okej men det är mindre bra att köra på i ett så högt tempo så att jag trycker bort precis allt. Jag menar inte att jag tycker att jag ”borde” sitta eller bestämma tid för när jag ska känna, släppa fram känslor eller hur jag ska uttrycka mig. Men, att bara fokusera på listor och prestation ger ingenting annat än en jobbig ”baksmälla” dagen efter. Med de sagt – idag är det inte en bra dag.

Men alla dagar vare sig kan eller definitivt inte är bra dagar men ett ord saknades här och det är balans. Det är ingen som helst idé att köra på som jag gjorde igår för att sedan må så mycket dagen efter. Det är ju inte av trötthet eller att jag gjorde för mycket som jag mår som jag gör i idag ska jag tillägga.

Listan finns där idag också men jag gör bara precis det jag känner för och så mycket som jag känner att jag orkar. Jag fick en fråga om jag ville följa med till flodvandringen vid Benahavis idag. Har aldrig varit där, gärna velat följa med och om jag inte varit så ”osmart” igår så hade jag gjort det. Jag hade kanske kunnat ta mig i kragen och följt med mem nu var det några nya personer som skulle vara med och det var det som gjorde att jag valde att inte göra det. Med ta mig i kragen menar jag inget annat än att det varit avledande men jag kan inte leda bort alla känslor hela tiden och flodvandringen i Benahavis finns ju faktiskt kvar.



Jag förstår ju (och vi förstod ju även tillsammans) det opraktiska i att ha ytterligare en hund men när bilderna på de små valparna dyker upp i Instagram flödet så…. Tänk att få sticka ner näsan i pälsen på den här underbara lilla valpen och njuta. Men med tanke på precis varenda omständighet så skulle det både vara opraktiskt och egoistiskt. Tintin och Karisma behöver hela min uppmärksamhet nu, inte dela den med någon ny liten hundvalp. Men oavsett så är den väldigt söt.



Varför sätter jag mig inte på balkongen och lyssnar på Jonas Karlssons Sommarprogram. Varför är wienerkorv eller Bullens pilsnerkorv det enda jag känner för att äta. Varför känner jag mig trött i hela kroppen. Varför ber jag inte om hjälp att köpa mer av de där korvarna eftersom det ju gick så bra att äta dem. Varför känner jag helt enkelt inte för någonting idag? Svaret är enklare än frågorna. Jag är låg och har därför ingen kraft och heller ingen lust. Jag är ledsen och behöver få vara det. Det är inte svårare än så och det bara att göra det bästa det går av dagen och hoppas på en bättre dag i morgon. Det är ingen idé att göra det större än det är, det här är bara en av många liknande dagar som kommer att komma framöver. Om och om igen.

Då kommer jag behöva plocka fram både gamla minnen, nya minnen och få energi i nuet.. Till exempel middagen med Christina och hennes man nyligen 💕



Sverigeresan är inte precis runt hörnet men det är heller inte alltför lång tid kvar innan jag ska åka. Det är en resa som jag har väldigt blandande känslor inför vilket inte är så konstigt. Jag hade ju från början tänkt att stanna längre än det nu blir för att träffa kompisar och så men så kände jag att det nog inte är bästa tillfället att träffa dem. Inför dagen så kommer jag känner en oro och en sorg, den behöver jag känna och inte trycka bort. Efteråt flyger jag ju tillbaka väldigt snabbt tillsammans med Pappa. Men jag kommer ju att vara rätt så länge i Sverige över jul och nyår och då passar det bättre. Dessutom blir det nog ytterligare en Sverige resa till under hösten. Tid att träffa vänner kommer det med andra ord att finnas ändå.



Eftersom mitt mående går lite upp och ner så är det ju de där långa promenaderna jag hade innan jag hämtade hem hundarna den absolut bästa medicinen. De mitt på dagen, längs strandpromenaden så att jag samtidigt fick sol på mig den bästa medicinen. Det är ju så varmt nu så att det är omöjligt att gå ut med hundarna på dagarna mer än max 10 minuter så det blir morgon och kväll. Saknar dagarnas promenader lite. Kan ju iofs ta dem också vilket jag gör vissa dagar och det är då jag kommer upp i så där himla många steg.

Men, det jag också behöver komma igång med är Thomas grejer, då tänker jag i huvudsak på kläder. Ha inte så bråttom säger en del men samtidigt är det lite jobbigt att gå in i vårt kombinerade gäst- och arbetsrum och se hans kläder varje dag. Det gör att jag undviker att gå in – men jag måste för det finns annat där som jag behöver. Jag vill heller inte bara ”slänga” ner allt i gröna flyttlådor och ställa i förrådet för det finns ju mycket fint som kan komma till nytta för andra. Jag ska gå igenom och se vad som är fint och rätt storlek för olika familjemedlemmar, ge lite till trädgårdsmästaren här och skänka till butiken. Trädgårdsmästaren har även vänner som drabbats hårt av Corona så han blev glad och säger att det verkligen kommer att komma till nytta. Sedan visste jag precis vilka som var hans favoritkläder och dom kommer jag att spara till mig själv. Inte så att de kommer att hänga framme just nu, men jag vill behålla dem som minnen.

Jag har bokat två resor hem och en tillbaka så att jag ska kunna ta med lite fint hem.


Fina underbara Sabine 💕

Ibland måste man bara sätta sig själv i fokus och på det sättet gör man det väldigt många gånger bättre även för andra. I det här speciella fallet handlar det om att få mig ”på banan” och ta mig igenom den tuffa uppgiften med Thomas grejer. Jag har därför gjort en deal med Sabine på hundhotellet. Tintin och Karisma får vara där i tre dagar eftersom jag haft dem där 2,5 precis, kommer att ha dem ytterligare drygt en vecka nu i augusti och två veckor över jul. Hon skulle ändå ner till Marbella imorgon så då hämtar hon upp dem också.

Jag kan då gå bort jobbiga känslor med många steg och sol och ”vitamin sea” på dagarna och ta itu med kläderna på kvällarna. Jag vill inte att de ska se det och jag vill inte att de är ensamma många timmar på dagarna så det här blir väldigt bra. För mig och för dom.

När jag ändå var igång och ju faktiskt insett att det inte är farligt att be om hjälp så har jag gjort det även när det gäller Svenska butiken. I morgon efter det att jag lämnat hundarna får jag hjälp med att åka dit och då ska jag köpa både wienerkorv och ett gäng konservburkar med Bullens pilsnerkorv (dom har ju en superlång hållbarhetstid). Då har jag alltid det hemma och kan lätt få i mig något snabbt. Inte bara mozzarella och provoleta utan nu även korv. Det är inget vidare varierande matutbud jag håller mig till men vad som helst är bättre än ingen mat.


Jag läste att det varit tråkigheter här igen med svenskar inblandade.. Den här gången gällde ett gäng svenskar i 25-årsåldern som hyrt en lyxvilla här där de hade fest i förrgår. Av oklar anledning urartade festen och det blev slagsmål med krossade glasflaskor och annat som tillhyggen. En kille i 30-årsåldern fördes med livshotande skador till sjukhuset i Malaga (det är inte fastställt att han är svensk) och de två andra killarna har anhållits misstänkta för mordförsök. Det här hände en dryg kilometer från där jag bor. Varför kan människor inte bara åka på semester och uppföra sig som folk? Jag kan inte låta bli att ogilla de hör yngre människorna som kommer hit, hyr lyxvillor och beter sig på snobbiga tråkiga sätt. Nu menar jag rent generellt inte den här riktigt tråkiga händelsen.



Jag har ju länge tänkt se Helena Bergströms senaste film Dancing Queens men det blev aldrig av att Thomas och jag gjorde det för var det något han inte var så var det att vara förtjust paret Nutley/Bergströms filmer. Nu ger jag den iallafall en chans så får vi se vad jag tycker. Marie Göranzon är med och henne tycker jag väldigt mycket om. Både som skådespelare och i den där paneldebatt hon är med i Malous ”Efter tio”..

Jag hoppas att den kan få mig i ett bättre mood och att jag vaknar i ett bra mood i morgon – eller iallafall bättre än idag. Sedan har jag ju middagen med Lotta och Christian – den kommer att göra mig så gott ✨

Kram

Mammas FÖdelsedag & Julplanering….

Hej,

Vaknade och kände att huvudet kändes som ett enda stort tjockt cementblock. Trodde att det skulle bli en sådan där riktigt jobbig dag men som tur var så hade jag fel. Man skulle kunna jämföra det med att man vaknar en morgon när det är totalt grått och igenmulet men börjar spricka upp och molnen försvinner snabbare än man vågat hoppas på.

Man behöver väl kanske inte vara alltför intelligent för att förstå att en stor konsumtion av Coca-Cola påverkar hungern. Men det kan inte bara ha varit det att jag inte drack någon Coca-Cola förrän vid fyratiden igår utan jag måste ha börjat se tecken på lite aptit. Jag skrev ju igår om både wienerkorvar och köttsoppa, men det stannade inte vid det.. Skulle väl inte kalla det för att jag blev hungrig men däremot sugen och tar alla tillfällen..



Vid 22-tiden blev det en konservburk med Bullens pilsnerkorv och två knäckemackor. Nej, det är ingen gourmetmat men ur ett psykologiskt perspektiv så är det mer än gourmetmat. Så viktigt att jag äter.

Nästa gång jag är i Svenska butiken ska jag köpa ett antal till, nu köpte jag dumt nog bara en. Det är något med Bullens, barndomen och Mormor som gör att jag tycker så mycket om dem. Thomas gillade dem inte alls och kunde inte alls förstå min kärlek för dem men jag antar att man måste ha minnena med sig för att gilla dem på riktigt. Hundarna brukar få smaka lite när jag äter dem och dom tycker precis lika mycket om dem som jag gör 🐶🐶



Jag ska inte påstå att jag sovit som en stock, men väldigt nära. Tidigare vaknade jag ju minst fem gånger per natt och många gånger kom jag nog heller aldrig ner i någon djupsömn. Nu har jag haft ett par nätter då jag vaknat en – två gånger under natten. Vilken otrolig skillnad det gör. Både utifrån hur jag mår under natten men även hur jag mår när jag vaknar (om man bortser ifrån imorse då..)

Tog ett litet bokavbrott igår och lyssnade på en dokumentär podd. Inte för att jag tröttnat på böckerna utan snarare för att jag inte ska göra det, då kan det vara bra med en paus under en kväll eller två.

Försökte ”fuska” till mig en grad på luftkonditioneringen inatt men den kändes närmare fem graders skillnad så det var bara att justera tillbaka. Det är också en viktig grej, att inte sova i ett för varmt sovrum. Mest känslig för det är Karisma som har mest päls. Har förresten bokat klippning när de är uppe i Monda. Hon gjorde det ju väldigt bra och det är dessutom väldigt praktiskt när jag inte har bil. Pappa kan ju hjälpa mig sedan när han kommer ner i oktober och är här i några månader.


Jag har ju haft mitt fasta veckobesök hos läkaren varje fredag men det blir lite ryckigt med tanke på att jag jobbar. Hon slutar några timmar jag börjar och då måste jag ta mig hem igen för annars blir det för långt ”mellanrum” för hundarna.

Det är ju iofs inte så att jag har tidsbrist och behöver planera för att hinna med men jag kan ändå planera så bekvämt som möjligt. Har därför bokat om nu så att vi kommer att ha den fasta tiden på eftermiddagen på torsdagar. Perfekt tid ur ett hundplanerings-perspektiv.


Aᴘʀᴏᴘᴀ̊ ᴘʟᴀɴᴇʀɪɴɢsᴘᴇʀsᴘᴇᴋᴛɪᴠ….



En del i sorgeprocessen är alla ”första”.. Första julen, första Nyårsafton, första påsken, första egna födelsedagen, första bröllopsdagen, första Midsommar och första födelsedagen för Thomas. Det här är ordningen när de kommer att infalla inte vilket ”första” som är svårare än något annat.

Men första julen kommer att vara svår och det är dessutom den som kommer först. Förr var vi jul-freaks” med hur mycket dekorationer och mat som helst men det mattades av när vi bodde här. Avmattat eller ej så är det väl 75 procent av vår tid tillsammans som vi verkligen gått ”all in” på julen. Det har vi gjort nu med de senaste åren när det gäller maten men dragit ner på dekorationer etc.


Jag får hoppas på en riktigt vacker vit jul i Roslagen

Jag har ju lite vänner som här och en del åker hem medans andra blir kvar. Har även några par som har sitt semesterboende här som kommer att fira jul här så jag skulle inte behöva vara ensam om jag blir kvar här. Men om jag längtat efter familjen, grillad fläskkarré och allt vad det varit nu så kommer min längtan vara ännu starkare under julen. Det känner jag mig väldigt säker på. Trots vänner som jag kan träffa skulle jag även i en gemenskap känna mig tom. Jag har firat jul helt själv vid två tillfällen – den ena gången bara några timmar på själva julafton den andra hela julhelgen. Då var det helt självvalt och något som jag kände för då. Jag var inte ensam hela julhelgen, tillbringade den här men det var inget ”klassiskt” julfirande.

Jag har gått igenom flygtider och biljettpriser och hittat bra alternativ. Om man bokar så här långt innan brukar man ju kunna få tag på riktigt bra biljetter så nu är det bokat och klart vilket känns väldigt skönt.



Besök i Norrtälje är ju givet. Promenera i de gamla delarna av Norrtälje och hoppas att de har någon julmarknad som de brukat ha före Corona. Thomas och jag brukade alltid åka till Waxholm på både Skärgårdsmarknaden på sommaren och flera gånger också på julmarknaden. Men då skulle det vara snö, det hörde liksom till. Julmarknad eller inte – jag är 100 procent nöjd om det är lite snö och att vi kan promenera lite i de gamla delarna av Norrtälje.. Julmaten kan jag ”köpa” att köpa på ICA Maxi Flygfyren.. trots att jag inte gillar stora matbutiker. Men de är praktiska.



Även om vi som sagt inte gick ”all in” med dekorationer och så utan nöjde oss med ett antal julstjärnor, hyacinter, tomtar, massor av levande ljus och annat så var det en annan sak med maten. Det var ju till och med nu senaste julen att vi sa att nästa jul blir en skaldjursjul.

Thomas var en riktig sann djurvän. Han älskade alla djur. En sak jag älskade honom lite extra mycket för var just det och ännu lite extra mer för det han gjorde för Tintin och Karisma under julen.


Dom tyckte att lax var gott det också men det brukade vi hoppa över..

Varje dag under julen när vi åt vår julmat fick de sina egna jultallrikar, som han kallade dem. På varje tallrik fanns skinka, köttbullar, julkorv, prinskorv och sylta uppskuret i bitar till dem. Han la upp det så fint med skinka för sig osv. Vill ni ha jultallrik frågade han dem och svansarna gick som propellrar och lyckan var totalt – de fullkomligt älskade hans jultallrikar. ❤️



Idag fina älskade Mamma skulle du få ha firat din födelsedag. Du skulle ha firat att du fyllde 81 år, tyvärr blev den sista här på jorden och tillsammans med oss när du fyllde 70 år. Det var en väldigt fin födelsedag och även om du inte mådde så bra så mådde du bra av att få fira den med nära och kära vid havet som du älskade.

Solen sken för det har den alltid gjort på din födelsedag och jag är säker på att den gör det idag också. Lika säker är jag på att du vet att vi tänker på dig och firar dig på ett annat sätt nu. Jag har mina tankar och framförallt förhoppningar om att du och Thomas träffats nu på något sätt i en helt annan värld ❤️ Jag vill iallafall att det ska vara så.

Jag önskar också att Mamma fått träffa Tintin och Karisma och dom henne. Mamma var väl ingen utpräglad husdjursperson eftersom vi aldrig haft husdjur bortsett från bondkatterna på landet men hon gillade verkligen vår älskade svarta katt Sigge och jag bara vet hur mycket hon älskat Tintin och Karisma.



Jag kommer ihåg att Mamma många gånger berättade om just en katt av de här bondkatterna, en som hon fäst sig lite extra vid – Miriam. När Miriam tyckte att ljudet var på högt på radion hoppade hon upp och skruvade ner ljudet. Miriam var långt före min tid och när jag tillbringade mina barndomssomrar där så var även bondkatternas tid förbi.



Kattlucka fanns det såklart in till Ackes hus. In i grov-entrén där vedlagret också fanns. På den tiden och under alla år Acke bodde där så lagade han till sin mat på vedspisen. Kattluckan var vare sig kreativ eller designad men syftet var uppfyllt – katterna kom in..



På torsdag ska jag träffa Lotta och Christian, var av våra rätt nyfunna och jättetrevliga vänner från Stockholm. Vi hann bara träffas och äta middag tre gånger eller så innan Corona slog till och dom inte kommit hit på väldigt länge. Vi hade planerat påsken ihop förra året men då var ju Coronan som värst här och som så många andra åkte de inte hit förra sommaren alls. Lottas planerade 50-årsfest i september förra året som skulle vara här fick de ju tyvärr ställa in.. Så det var ett bra tag sedan de var här.



Här skulle de haft festen – ett både riktigt fint och mysigt ställe. Vi åt en av våra middagar tillsammans där också och maten var riktigt god den också.

Det visade sig att Lotta gillar Da Brunos wienerschnitzel lika mycket som mig så det blir Da Bruno på strandpromenaden på torsdag. Klart jag ser fram emot wienerschnitzeln men ser verkligen fram emot att träffa dem igen ❤️

Nu den korta eftermiddagspromenaden med hundarna för att sedan göra mig i ordning och ta mig i väg för att jobba. Har förresten insett att Thomas hade rätt. Den ena av de två stora hundarna i huset är en valp och vill bara leka- det är jag som stressar upp hela situationen genom att själv bli uppstressad.. Men den där kamphunden.. den är den helt annan grej med. Just nu lever jag på hoppet att de var här tillfälligt.. har inte sett till dem på ett antal dagar.

Så här långt har det varit en av de bättre dagarna. Det finns olika anledningar till det, en del oförklarliga medans andra tror jag mig förstå. Mer om det i nästa inlägg..

Kram

Wienerkorv & Tack….

Hej,

Då går jag in i en ny vecka. Blir det lättare vecka för vecka? Nej, inte vecka för vecka som om det skulle följa någon skala eller mönster men visst finns det fler tillfällen då jag känner mig okej nu än vad det gjorde för några veckor sedan.

Det känns skönt att ha bokat flygbiljetten till Sverige och jag har också pratat med Sabine om vilka datum de ska vara där. Det blir skönt och kul för dem att komma dit ett tag. Det är dessutom en bra hundträning för dem att vara där – att lära sig socialisera ordentligt med andra hundar. Det är något med det där som jag inte förstår, vissa hundar kan passera förbi utan notis medans andra får dem att rycka i kopplet och uppföra sig dumt. Är det som med människor att vissa hundar har en sämre ”aurora”, utstrålar sämre energi? Hursomhelst så blir de bättre och bättre och det blir nog ytterligare framsteg efter nästa vistelse hos Sabine på hundhotellet.

Jag hade ju, som jag skrev, rätt mycket ångest igår. Att promenera bort den i den tryckande hettan kändes inte så lockande så jag blev hemma hela dagen. Fixade lite praktiskt och sakta minskade ångesten. När det svalnat kopplade jag hundarna och så gick vi ner på strandpromenaden. Det bästa vi vet – alla tre. Jag åt den där supergoda salladen, hundarna låg intill och tittade på folk som gick längs strandpromenaden.

Vågorna rullade in och det fläktade skönt. Det blev en del steg igår då iallafall fall men bara runt 6 500 men de hjälpte så att jag kände mig väldigt mycket bättre när jag kom hem. Så det blev trots allt en okej dag och det som i stor utsträckning gjorde det var att jag tog den där promenaden med hundarna, att sitta på en servering med dem under stolen och titta på människorna som passerade förbi. Det får mig att må bättre när de har det roligt.

Dom cyklar ju som dårar på strandpromenaden.. som tur är så är det inte så många som cyklar men jag tycker att det borde vara förbjudet. Det var en idiot igår som nästan körde på Karisma, nu var det inte millimeter nära men nära. Jag vågar inte ens tänka tanken på att han kört på henne med sin sportcykel i den farten. Det jag vet är att jag hade fått urkrafter och för första gången i mitt liv tagit till fysiskt våld.

Apropå vågor som rullar in.. Har ju tidigare skrivit om cikadorna. Att de förra året förde ett öronbedövande ljud och att de som kommer upp ungefär var tjugonde år måste ha kommit ett år för tidigt. Att jag i år inte hört dem överhuvudtaget.. förrän idag. När jag var ute med hundarna på förmiddagen så gick jag på en gata som har ett stort angränsande och vildvuxet område och därifrån hörde jag dem. Inte öronbedövande utan precis så där vackert som det ska låta.



Den här bilden dök upp idag när jag sökte efter en bild i den foto app jag använder. Stannade till vid anblicken eftersom jag tycker att det är en otroligt vacker bild – på alla sätt.

Stannade också till och började tänka på budskapet. Det väldigt viktiga budskapet. Den ena tolkningen är att vi ska komma ihåg att säga de saker vi vill när vi kan och har möjligheten. Den andra tolkningen är att det näst bästa alternativet är att skriva ner det. Kanske får man möjligheten att ta upp det längre fram, när omständigheterna passar bättre eller så får man inte det och då kan det vara väldigt mycket värt för dem som finns kvar.

Jag väljer att se det i kärlekens och vänskapens tecken. Vad någon betytt för en, vad något någon gjorde betydde. Inte att skriva ner det som är sårande och som bara blir en lös ände. Det är nog i väldigt få fall det kan vara givande.



Hur är det med mig själv? Är det något jag känner att jag borde ha sagt till Thomas, som jag ångrar att det aldrig blev sagt. Nej, det är inte. Men jag har känt (även före den här bilden) att jag nog inte varit bra på att säga och visa t ex vad jag uppskattar med någon. Jag fick en sådan känsla för ungefär två månader sedan – att jag faktiskt aldrig på riktigt sagt till Pappa hur tacksam jag är för den trygga och stabila uppväxt jag haft. Att jag alltid känt att de funnits där. Givit mig och min syster både kärlek och möjligheter. Om du känner på samma sätt för dina föräldrar – berätta det. Ta inte för givet att de ”fattar” det och även om de gör det så kan man aldrig visa uppskattning för många gånger.

Jag vill också säga ett stort tack till alla er som på alla möjliga olika sätt hört av sig – det betyder så mycket mer än ni kan tro att veta att ni tänker på mig ❤️



Ta inte heller för givet att alla i din omgivning som är viktiga för dig förstår det fullt ut. Kanske både vill och behöver de höra det också. Det handlar inte om att köpa blommor och presenter eller en lång utläggning. Några korta ord är precis det enda som behövs.

Jag har inte varit dålig på det här för att jag tagit allt och alla för givna. Jag har bara inte alltid tänkt på det lika mycket som jag kanske borde. Tänkt på det har jag utan jag menar det där steget längre.. att faktiskt säga det.

När man går igenom en sådan här livskris som jag är precis i början av nu så reflekterar man väldigt mycket och man får snabbt helt nya perspektiv. I stort och i smått.



Sommarprogrammet med Jonas Karlsson är ett av de som jag satt upp på ”måste” listan. Jag vet egentligen inte vad jag har för förväntningar- inga helt tydliga iallafall. Det kan vara allt ifrån ”lite konstigt” till väldigt intressant, det är väl ungefär så jag har tänkt. Men oavsett hur programmet än skulle vara så skulle det aldrig förändra min bild av att han är Sveriges bästa manliga skådespelare, har jag också tänkt.



Det är riktigt varmt i dag också. Det var några dagar sedan som jag satt på balkongen, lyssnade på Sommar och fick lite sol på mig. Kanske blir det i morgon för idag har jag fixat lite här hemma och med annat som behöver göras. Behövde även fylla på lagret med dricka så jag tog Dramaten och rullade i väg till SuperSol. Ibland får man något som man vill ha hela tiden, håller i sig en tid och går sedan över. Bortsett då ifrån min Coca-Cola som hållit i sig 40 år eller så ☺️ Nu är det Minute Maid citron, bara just citroner och vatten. Jag ska kolla idag om det finns någon mer smak av dem som jag kan testa och kanske variera med.

Drog mig lite för att ge mig iväg idag på grund av värmen så jag fixade allt det jag kunde hemma först innan jag gick.. Men det var 30 grader då också och jag ville inte vänta till kvällen, men det hade jag definitivt fått göra utan min Dramaten. Jag har så dubbla känslor för den. Jag hatar den för att jag behöver ha den i mitt liv. Jag älskar den för att den gör allt så mycket lättare. Hade behövt släpa tunga kassar och behövt gå fler gånger utan den..



Det var vare sig Ernsts wienerkorvar eller någon ”avancerad” tillagning men det var trots det ännu bättre – det var första gången som jag kände någon form av hungerkänsla så där mitt på dagen. Perfekt med andra ord att jag nu varit i Svenska butiken så att jag har två paket wienerkorv, Bullens pilsnerkorv (barndomsminnet från Mormor ❤️), två burkar köttsoppa, knäckebröd, Västerbottenost, prickig korv och läs nu Pappa och syster: Kalles kaviar så att jag kan ta tag i att äta ägg.



Det blev inget tv-tittande igår men ikväll tror jag att det blir det.. Ett öga på Lotta på Liseberg och TV3 dokumentären I huvudet på en gärningsman. Har hört om just det här fallet i podden Rättegångspodden och det är ett fall som man blir både illa berörd av och inte heller kan förstå hur den här personen kunde komma undan så lindrigt.

Apropå att komma undan lindrigt så måste nog Allra grundaren Alexander Ernstberger känt sig väldigt säker på att bli frikänd, eller iallafall övervägande säker. Jag läste att han och hans fru nu väntar deras andra barn.



Riktigt så här fin var inte min köttsoppa från Findus – men strunt samma.. Mat två gånger i dag är ett riktigt framsteg. I morgon ska jag ge mig på de viktiga äggen och lite knäckebröd med Västerbottenost innan jag åker och jobbar.

Inga ärenden innan utan om det är något jag eventuellt behöver så tar jag det i anslutning till att jag jobbar. Klister behöver det så ett besök hos Kinesen blir det..

Bortsett ifrån det positiva med att jag ätit så mycket bättre är att vi ångesten från igår var helt borta. Inte sorgen på något sätt – men ångesten. Att både ha sorgen och ångest gör inte att det blir dubbelt så jobbigt, det blir långt mer än så.

Nu hoppas jag att det blir på samma sätt i morgon..

Kram

Flyg & Böckernas värld….

Hej,

De två senaste dagarna har jag verkligen rört på mig, totalt 28 000 steg har det blivit totalt för fredag och lördag. Var helt slut igår kväll och nu får det nog bli någon lugnare dag eller två. Jag går runt i ett par riktigt usla sneakers vilket inte är bra. Behöver förbättra min hållning och det hjälper de här skorna definitivt inte till med utan precis tvärtom. Överst på listan för nästa vecka blir alltså ”fotriktiga” sneakers. Men inte ”fula”..

Det var ju lite mulet igår och inte ”stekhett” så hundarna fick en väldig massa steg och stimulans så de sov som stockar hela natten. Tar det lite lugnare även med deras promenader i dag.

Igår fick jag ett rätt långt och fint meddelande på Messenger från en tidigare kollega. Hon beskrev bland annat att hon fått sig en tankeställare kring det här med att aldrig gå att lägga sig utan att klarat upp det man bråkat eller tjafsat om eftersom de faktiskt precis gjort det och hon nämnde även att hon skulle prova osten Provoleta som jag skrev om häromdagen. Då kände jag att mitt bloggande kan bidra till någon annan än mig själv och att det både kan och ska vara lite varierande. Sorg och ost hänger inte riktigt ihop men det gör de ändå, i perspektivet att livet generellt inte kan vara bara ”sorg” men inte heller bara ”ost”. Så tack J för ditt fina meddelande – det värmde från första till sista raden. 💕

Inte ens nu. Jag ska inte känna ett enda uns dåligt samvete för att mina tårar inte rinner på samma sätt som man tänker sig, men det innebär inte att sorgen är mindre. Det innebär inte heller att det aldrig rinner tårar, det gör det. Ibland flera gånger på en dag men ibland inte på flera dagar. Jag ska inte känna ett enda uns dåligt samvete om det är någonting som känns lite ljust och roligt. Det finns ingen satt gräns för när det är okej eller inte okej. Jag ska försöka vända på det på riktigt och känna tacksamhet inte bara för de dagar då jag trots allt mår okej utan också för de tillfällen jag ser något ljust eller ”roligt”. Det gör mig inte till en sämre människa.



Sådär mitt på dagen finns det aldrig några tankar kring natten. Jag ska inte säga att det alltid är natten som värst men det är den som för med sig en viss oro.. innan den infinner sig. På morgonen vaknar jag och känner väldigt snabbt om jag är på väg mot en dålig, halvokej eller rätt okej dag,. Under dagarna är jag i nuet och tänker inte på om jag kommer att må på något annat sätt om en timme eller så. Bortsett då ifrån de dagar då jag vet att jag har tuffa saker att göra. Men på kvällen. När det börjar mörkna och när det blivit mörkt. Ensamheten blir starkare, den fullständiga ovanan att gå och lägga sig själv och jag undrar hur nattsömnen kommer att bli. Ibland känner jag redan innan att det kommer att bli en lite tuffare natt men oftast förlitar jag mig på böckernas värld i öronsnäckorna. Jag har ingen aning om hur jag skulle överleva nätterna utan böckerna nu, det är dom som får mig att somna.

Vi gick alltid och la oss samtidigt. Alltid. Det spelade ingen roll om den ene var lite tröttare men den andre vill se klart ett program. Då väntade vi med att gå och lägga oss till programmet var slut. Var den ene bara inte trött men den andre ville gå och lägga sig så kunde Thomas titta lite på Netflix i sovrummet (vi har ingen svensk tv-dosa där) eller jag kunde blogga. Det var heligt att vi la oss tillsammans. Vi två och hundarna. Vi gick däremot inte upp samtidigt, Thomas har alltid varit mycket mer morgonpigg än mig.



Apropå det här med ”normalt”, att inte be om hjälp och allt annat dumt som jag tänker på. Inte så att jag tänker på det i den utsträckningen att det är ett problem men det enda rimliga är att inte tänka på det alls.

Plötsligt kan jag få ångest. Det händer inte ofta men det händer. Ångest över att det enda jag gör är att ringa, bara prata om mig själv och liknande saker. Som tur är så händer det inte ofta för vad skulle jag vara och klara det här utan hjälp och stöd. Det finns ingen, absolut ingen som visat att de tycker att jag är jobbig eller på något sätt ger mig anledning att känna så. Min syster, som om man nu ska något positivt i det här, har kommit varandra så mycket närmare och hennes stöd är fullständigt ovärderligt. Samma sak är det med Pappa. Thomas systrar finns givetvis också där.

Man kanske tycka att allt jag tänker och skriver är ”självcentrerat”. Men det är bara rätt av mig att skriva något om mina egna känslor inte andras. Det är deras och bara deras, inte något som jag ska dela av med mig här. Det är inte mest synd om mig och jag är inte ensam i sorgen, eller att sörja. När det gäller det första så är det bara en enda person det är mest synd om och det är Thomas som fick ett alldeles för kort liv. ❤️



Jag har sovit riktigt bra i natt. Det behövde jag verkligen. Men jag vaknade med en rätt så stark ångest. Om det nu finns något som är bra med ångest så är det att den går att få bort. Bästa sättet är att gå bort . den men det var det för varmt för idag, över 30 grader och totalt vindstilla. Den höll som tur var inte i sig hela dagen, det blev sakta bättre och bättre.

Att promenera utmed havet, framför allt när vågorna rullar, är extremt välgörande men jag kan också tänka mig att det skulle vara otroligt skönt att vandra i grön alpmiljö. De storslagna vackra vyerna och den tunna luften skulle nog få bort både ångest och göra en riktigt trött.



Hur är intresset kring OS rent generellt i Sverige? Mitt fokus, intresse och tankar om det har varit noll men idag har jag iallafall tagit reda på att Duplantis börjar den 31 juli. Jag vet inte ens om det är börjar eller om det är kval och final samma dag men det får jag väl se.

Hur ser våra OS-hopp ut i övrigt.. Absolut ingen aning. Sara Sjöström har ju alltid varit given men hon har ju varit skadad och nu har jag ingen koll på hennes chanser. Jag ska fråga Pappa för om hon fortfarande är på toppnivå så kommer jag nog titta på hennes ”lopp”. Det heter väl inte lopp men kan inte komma på vad man kallar det. Det kanske finns någon kulstötare, spjutkastare eller så som har medaljchans. Jag får kolla med Pappa och skriva upp en ”kom-ihåg lista”.


Kollade som vanligt på Expressens nätsida som jag alltid gör en gång eller så per dag – insåg då att Sophie Hansson (som jag inte alls hade koll på) satt svenskt rekord och att det fanns en guide över alla ”lopp”. Det tråkiga är ju att finalpassen går när man sover, och jag tänker inte störa mina sovmöjligheter ens om det står 10 guldmedaljer på spel.



Det är inte alltför olika ändå.. Det ena i Marbella och det andra strax utanför Varberg. Det finns även det omvända, med de vackra sanddynerna och den vita sanden som är det mer svenska men som man kan hitta även här. Det är de vackraste stränderna, de mer orörda och enkla.




Jag har ju hållit på och kollat flygbiljetter för hemresan till Sverige. Man vill ju gärna komma undan med en så billig biljett som möjligt eftersom man köper samma sak, bortsett ifrån flyg som går typ 06.00 på morgonen. Då köper man inte samma sak för man får betala med väldigt mycket bekvämlighet, taxiresor och annat så det blir ändå inte billigare.

Det är inte billigt att flyga hem i augusti eftersom många som varit här på semester flyger hem då. Lyckades hursomhelst få tag på en hyfsat bra biljett i dag med landning strax före midnatt. Inte super bekvämt för den som ska hämta men nästan halva biljettpriset jämfört med en flight som landar runt 17-tiden. Har en väldigt snäll Pappa så bestämde mig för att boka utan att kolla eftersom det bara fanns en plats kvar till det priset. Sedan var det bara Flex kvar för 4 600…..



Började bokningen, steg för steg när mat ska väljas eller inte väljas och alla de steg som bara blir fler för varje gång man ska boka ett flyg. Var hursomhelst igenom allt med kontaktuppgifter etc så det som återstod var bekräftelse av resa och betalning. Tekniskt fel kommer det upp på skärmen!

Försöker börja om men det går så klart inte för min bokning hänger väl i luften. Försöker ringa kundtjänst- lång väntetid ”utlovas”. Börjar ”hata” Norweigan eftersom jag nu troligen skulle få köpa en biljett som var typ 1 200 kronor dyrare och en annan dag (för 4 600 för enkel resa kändes inte direkt aktuellt).



Väntar i luren med förhoppningen om att det kommer lösa sig men passar på att kolla SAS sida samtidigt. Samma dag, en kvart senare landning och 50 kronor mer ✅ Resa bokad. Varför jag inte jämförde från början? Har bevakat ett antal gånger den senaste tiden och när Norweigan resan kom upp med en plats kvar så ville jag inte riskera den..

Jag hoppas på att Pappa kanske vill vara lite snäll en gång till. Ta en lång promenad i skogen och leta efter kantareller.. Men då får det ha kommit lite regn först och lite sol igen..

Apropå kantareller så älskade min Mamma att vara i skogen och plocka kantareller. Hon gjorde det under så många år och så ofta så det var nog det som var nöjet och inte att äta kantarellerna till slut. Men det var jag iofs tacksam för som ofta fick kantareller.



Någongång sådär i början innan Thomas träffat mina föräldrar så där himla många gånger så var vi ute och hälsade på dem en helg på landet. Jag tror att det var i början på september, det var sol och fint väder och vi bestämde oss för att gå ut och leta efter kantareller och fika i skogen.

Alla som någonsin varit ute för att plocka kantareller vet att det inte är som att ”gå ut och plocka” utan snarare ”gå ut och leta”. Förhoppningsvis hittar man en hel del men man kan också gå hem med en handfull. Vi gav oss i väg och väl i skogen så pratade vi och kollade efter kantareller.

Jag vet inte hur lång det tid eller vilka förväntningar Thomas hade men det gick väl inte sådär otroligt lång tid innan Thomas verkligen började fundera över det här med kantareller.. Jag tror inte att han sa det högt och rakt ut – han kände ju trots allt inte mina föräldrar ordentligt än men oavsett till vem och hur så sa han något i stil med ”var är dom där ”jäkla” kantarellerna. Han hade uppenbarligen en bild av att man plockade och inte letade efter kantareller 😊



De riktiga kantarell-plockarna har sina ställen. Ställena där de vet att det finns kantareller. En riktig kantarell-plockare avslöjar aldrig de där ställena – det är för dem en väl förborgad hemlighet. Mamma hade såklart sina ställen och upptäckte nya när åren gick.

Den här bilden kom från grannen på Värmdö för en vecka sedan eller så.. Texten till bilden var kort: Någonstans i Värmdö-skogarna. Inga ledtrådar där inte.

Apropå kantareller så får jag väl i värsta fall köpa på ICA Maxi – det brukar ju alltid finnas utländska iallafall.



Ikväll ska jag börja på ännu en bok med Moa Herngren ”Jag skulle aldrig ljuga för dig”. Inte en ny bok men som den tidigare ny på BookBeat. Det är 11 timmars lyssnings-tid så jag har många kvällars sällskap och hjälp när jag ska sova med den här boken. Hoppas att jag tycker lika mycket om den här som jag gör med de övriga hon skrivit.



Men innan det är det dags att gå och lägga mig blir det en någorlunda lång promenad med hundarna och jag ska dessutom unna mig det godaste jag vet. En liten form av tröst..

Kram

Moln & Moln….

Hej,

Började dagen med att efter hundpromenaden åka till Nueva Andalucia och Svenska butiken. Nu är det påfyllt med lite köttsoppa, wienerkorv, Västerbottenost och annat. . Det är ju egentligen absolut sämsta dagen att åka dit på för de får ju nya varor på hyllorna på måndagar, iallafall brukar det vara så under vintern. Svenska butiken har till skillnad ifrån allt annat här sin riktiga lågsäsong nu. Boende svenskar är hemma i Sverige och svenska turister är inte så intresserade av köttsoppa, Västerbottenost eller vad det nu kan vara.



Inatt sov jag som titeln på den där Pugh Rogefeldt låten Små lätta moln även om vare sig texten eller beskrivningen stämmer ett dugg överens med det jag menar. Det var som om jag nästan inte sov. Nu kan jag inte mycket om sömn, faktiskt inget alls och har heller ingen betal-app för att kolla sömnen med djupsömn och allt vad det är. Men utan att kunna något om sömn så var det nog inte många minuter djupsömn – snarare just små vita moln där jag ”vaknade” massor av gånger utan att det kändes som om jag somnat.

Eftersom det nu varit så att jag verkar lite känslig för de där tabletterna så ville jag inte ta någon sådär mitt i natten. När jag givit upp om någon riktig djupsömn utan insåg att jag nog skulle få nöja mig med molnsömn. Om jag blev trött dagen efter när jag tagit den i tid, hur skulle det då inte bli nu?

Det jag däremot bestämde när jag ”vaknade” för jag vet inte vilken gång i ordningen var att läkaren antagligen har en poäng i att för att orka måste jag sova. Jag behöver inte ta dem varje dag men när det finns ett sömnbehov.. Jag provar en gång till ikväll, när jag går och lägger mig.



Jag tänkte på det där med att gå med en stund till stranden. Sedan tänkte jag på hur annorlunda jag skulle se ut mot alla andra som låg där och solade. Inte för att jag tyckte att det minsta viktigt eller för att jag skulle bry mig ett dugg. Inte ens om mina tår.

Jag har ju inte legat vid någon pool eller på någon strand en enda gång i sommar. Men jag är brun. Bitvis. Jag är riktigt brun i ansiktet och på armarna. Benen är rätt så bruna men bara till shorts höjd. Ryggen är kritvit, magen likaså och delar av ”baksidan” av armarna. Jag har helt enkelt en promenad- solbränna. Och en ful tatuerad elefant som inte matchar den fina blåblommiga baddräkten överhuvudtaget.

Jag har ju suttit på balkongen och lyssnat på Sommar och då har jag ju också fått sol. Men bortsett ifrån en dag eller två så har jag inte orkat bry mig det minsta om ryggen är kritvit och jag ser ut som en zebra, giraff eller leopard och det gör jag inte nu heller. Inte det minsta. Sådant här hade jag definitivt brytt mig om tidigare. Precis allt får helt nya perspektiv – stort som smått.


Fotografens bilder togs på piren i Puerto Banus

Jag brukar ju med jämna mellanrum rensa bland bilderna i kameran. Bilder som jag använt för bloggen eller egna bilder som jag tog flera likadana av vid samma tillfälle. Nu kommer jag bara till ett ställe, sedan tar det tvärstopp. Så fort jag ser en bild som Thomas är med på så bara kan jag inte fortsätta längre bak. Jag antar att det är rätt normalt. Jag är väldigt långt ifrån att överhuvudtaget tänka tanken på att ha ett fotografi på honom. Det är till och med så att jag svårt att se fotoramar. Var inne i presentbutik igår när jag var i Gamla stan och när jag såg en hylla med ramar vände jag bort blicken och gick åt andra hållet.

Vi hade ju en tanke om att göra en tavla av fotot som fotografen tog där vi står med ryggen vänd mot kameran och tittar ut över vattnet och berget La Concha. Den tanken kommer jag att fullfölja, när jag är mogen för det. Hon tog väldigt bra bilder på honom och dom är jag väldigt glad över att ha, men inte nu. Dig är det lätt att fotografera sa fotografen Sarah till Thomas för du har ”det” ❤️




Alla som förlorar sin livskamrat reagerar olika det förstår jag för vi är ju alla olika i grunden. Men jag kan ändå inte låta bli att ibland hamna i tankar kring om jag är ”normal”. Jag vet ju att det inte finns något ”normalt” så jag förstår inte varför jag kan fundera över det. Är det ett underliggande behov av att förstå allt? Inte det som hänt utan känslor, reaktioner och sorg? Ett behov av att analysera? Nej, inte analysera det är jag säker på men ibland kan jag få känslan att jag nog inte är ”normal”.



Amanda Schulman la igår upp ett Instagram inlägg med ett antal bilder som visade vad de gjort under de senaste åren, däribland någon form av tv-program. Programmet illustrerades med den här bilden. Plötsligt kom en känsla att jag nog inte är ”normal”. Jag gråter inte ens varje dag längre – det måste ju vara ”onormalt”. Eller är det så att vi gråter på olika sätt? Ja, så är det nog. Men jag är rätt säker på att jag nog skulle må lite bättre om jag grät på det där ”riktiga” sättet mer. Jag mår bättre efteråt. Jag tror att jag stänger in en del, gråter på mitt sätt en del av hänsyn till hundarna.

Jag vet ju att jag fortfarande inte förstått så det har säkert en inverkan också. Jag vet hur svårt det kommer att vara när dagen för det riktiga avskedet är här. Men det är ju inte ett avsked heller utan mer som att det blir en oundviklig verklighet.

Men, varför undrar jag om jag är ”normal” eller inte? Jag har inte förstått vad sorg innebär, Jag har heller inte riktigt förstått att man kan gråta på väldigt många olika sätt. Men för varje dag som går förstår jag mer och lite om det kommer jag skriva imorgon.

Det var förresten inte bara min natt som var som små lätta moln. Det har dagen varit här också – en del moln alltså. Nu ut med hundarna.

Kram

Whopper & Hjälp….

Hej,

Det blev en tv-kväll igår men någon Ernst blev det inte.. det är ju inte lätt att vara hund och planera efter tv-tablån. Vi tog istället en lite längre promenad i villakvarteren och sedan var vi ute superkort strax före elva. Stegade ihop 9 747 steg..

Det var trots allt en någorlunda okej dag igår. Så okej som det kan vara just nu. Jag åt bresaola och det funkade, varken mer eller mindre. Men jag åt och det är det viktiga. Idag är det jobb men nu är jag verkligen trött på den där pizzan så jag får komma på något alternativ. Vad har jag däremot ingen aning om.



Jag har tagit ett steg framåt. Jag har bett om hjälp. Det var inte speciellt svårt men det trodde jag inte att det skulle vara heller men på något sätt så vill jag inte vara till ”besvär”. Hjälpen jag behöver är att åka till Svenska butiken i Nueva Andalucía för att handla lite köttsoppa, varmkorv, Västerbotten ost och lite mer. Nu ska vi höras på söndag för att planera in när vi åker dit.


Nu konstaterade jag iofs att Bingolotto inte riktigt var vare sig tillräckligt ”avledande” eller kul. Men så tänkte jag att jag var ju väldigt nära att vinna det där presentkortet på 15 000 kronor kläder. Det hade känts så bra att ta med min syster som varit ett så fint och bra stöd nu varje dag, de flesta av dagarna inte en gång om dagen utan två ut på stan och låta henne shoppa riktigt rejält.

Men det är väl precis så alla som spelar tänker – jag var ju så nära förra gången så den här gången vinner jag säkert. Men det är ju inte frågan om någon skyhög insats så vi får se..

Eftersom Thomas älskade trav – inte spelet utan hästarna och sporten så ”hedrade” vi honom genom att lämna in en Harry Boy i lördags. Två rätt av sju så det blev inte succé , som Thomas ena syster sa så hade vi behövt Thomas hjälp. Jag tror att vi kanske satsar 100 kronor var på lördag igen, för mig känns han nära då för även om han i princip aldrig spelade så tittade han på V75 sändningen på lördagarna.



Jag undrar när jag kommer att få sova en enda natt utan att vakna ett antal gånger. Tidigare var det ju Karisma som väckte mig för att hon ville upp i sängen igen, eller Tintin. Nu är det aldrig dom, de sover i sängen hela natten och går upp när jag går upp.

Nej, nu är det oro. Inte oro över något specifikt utan orolighet eller vad jag ska kalla det. Det kan också vara en vanlig dröm där Thomas är med och att jag kommer på att det kan han ju inte vara. Det är väldigt sällan mardrömmar och det var egentligen bara på månadsnatten som det var en riktigt hemsk mardröm.

Jag har samma rutin varje natt – bläddrar bak var jag var i boken, sätter timern på mitt lyckonummer 27 minuter, lyssnar och somnar oftast innan de 27 minutrarna gått. Mina lyckonummer är 2,7 och 27 men de två första är ju lite korta att använda i det här sammanhanget. Thomas lyckonummer var 29..

Jag står konsekvent fast vid att inte ta de där tabletterna, även om jag fick en svagare variant. Jag testade ju en gång och jag mådde ju inte bra dagen efter av dem heller.



Jag skrev faktiskt ett par få rader till Moa Herngren. Att jag lyssnade på alla hennes böcker nu även om jag lyssnat eller läst dem tidigare så hjälper hon mig på något sätt genom sina böcker.

Det kändes bra att skriva det och hon svarade med vändande post. Det var det finaste beröm hon någonsin fått och att det gav henne energi nu när hon satt och skrev på sin nya bok. Jag skriver aldrig till författare eller andra officiella personer annars men nu kändes det som sagt bra.

Nu är det ju många som t ex Camilla Läckberg och andra som får hur mycket beröm och meddelanden som helst men det finns andra som inte alls är lika bortskämda även om de gör bra saker. Det är få av Camilla Läckberg sorten och oändligt många fler av den andra och vi borde alla kanske bli bättre på att berömma. Skriva två-tre rader att man uppskattade boken, filmen, sommarpratet, intervjun eller vad det nu kan vara. Alla mår bra och blir glada av beröm. Det handlar inte om att få svar utan om att göra någon annan glad genom att visa uppskattning.

Jag var ju som vanligt på fredagar på mitt läkarbesök idag. Det gick bra förutom att jag hade lite fel om att jag inte gått ner i vikt, inte någon fara men något att se upp med. Dessutom tycker hon verkligen att jag ska ge de här nya svagare tabletterna hon skrivit ut några fler chanser än den enda gången jag provade. För att sova lugnare och hela natten, inte för att ta på dagarna så länge det inte krisar totalt.

Efteråt gick jag upp till Gamla stan och hittade ett litet armband med en elefant och sedan valde jag den sträckan hem som dagens promenad sträcka. Det var kanske inte bästa tiden för det var varmt, Hemma igen var jag redan upp i 9 522 steg och då hade jag ju ”iväg och jobba” delarna kvar. Pratade med min svägerska under i princip hela hemvägen så det gick fort.

Snabb promenad med hundarna, fixade deras mat och mig själv och gav mig sedan av mot bussen för att jobba. Det är ju som sagt slutet på månaden och i dag var det dessutom väldigt varmt men det var med tanke på det riktigt bra försäljning.



Jag skulle ha valt promenaden nu på kvällen istället- det är ju klart behagligare men det hade inte riktigt funkat med logistiken (med hundarna). Kan planera läkartiden lite annorlunda så kan jag få ihop det framöver.. Det blev ingen pizza till middag utan åt en Whopper junior på Burger King när jag promenerade hem på eftermiddagen.

Inte mycket mat för en hel dag med över 13 500 steg så jag var faktiskt lite hungrig när jag jobbat klart. Har lite mozzarella, provoleta och fetaost i kylen för att väldigt enkelt kunna äta något så det gjorde jag. Framsteg.



Provoleta är en argentinsk ost som man tillagar i en ugnsfast form på rätt hög värme i ugnen. Man kan t ex doppa bröd eller äta som förrätt och då ofta med tomat på. Otroligt enkelt och gott.

Det var på den underbara argentinska takrestaurangen i Gamla stan som vi åt det första gången. Den restaurangen saknade vi verkligen när han ”försvann” – det var något år före Corona så det var inte på grund av det. Så enkel med typ kulörta lampor, världens godaste mat och otroligt prisvärt. Där har vi haft många trevliga kvällar. Det är på något sätt inte två personer restaurangen utan lite mer ”långbord” – men det är nog bara för att vi alltid var sällskap på åtta personer eller så.



Imorgon kanske jag går till stranden. Har inte satt min fot i sanden bortsett ifrån när jag åt den där pizzan på stranden. Jag är mer än pool-människa men poolområdet i vår urbanisation är inte speciellt kul. Vi får se hur det blir.

Jag undviker att bestämma någonting utöver min läkartid och mina två arbetspass i butiken. Jag vill kunna känna att det inte finns ”måsten” och att jag har saker inbokade och vaknar och känner att det blir en tung dag. Jag kan givetvis boka om och av men just en dag på stranden är inte något man måste planera och ”spika”. Som sagt – jag får se hur det blir.

Jag hoppas att det kan få bli en sådan dag i morgon som det varit idag. När jag ändå mått förhållandevis okej i princip hela dagen. Det är självklart så att jag kommer att tänka på Thomas precis hur många gånger som helst varje dag och blir påverkad varje gång, men en dag som idag blev jag inte ”sänkt” om och om igen. Det ger kraft. Kraft att orka en dag till. Men många många fullständigt hemska dagar kommer att komma, många många dippar kommer att komma så alla möjligheter att få kraft måste jag tillvara på.


Tᴜғғᴀʀᴇ ʀᴇsᴛʀɪᴋᴛɪᴏɴᴇʀ ɪɢᴇɴ….



Det blir tuffare restriktioner trots allt. Jag undrar hur bra eller rättare sagt dåligt det kommer att gå att hålla koll på att det efterlevs. De nya restriktionerna innebär bland annat att man bara får sitta sex personer i sällskap utomhus och fyra personer inomhus. Det första kommer att vara väldigt svårt.. De 1,5 meter det ska vara mellan borden kommer nog minska i takt med kvällen. Nattligt förbud på stränderna och lite annat är väl enklare.



Han befann sig på semester med familjen när han fick ta del av ”den chockerande domen, han var helt övertygad om att bli frikänd och hur två instanser kan bedöma så olika är för honom en gåta”. Infunnit sig har han gjort och söka prövningstillstånd i Högsta domstolen kommer han också att göra. Såg en kort intervjusnutt och han konstaterade att det var en helt ny miljö för honom. Ja, det är väldigt långt ifrån ett liv i lyx till ett liv i häktet.



Det hände en bra sak igår och det hjälpte mig säkert så att jag kunde få må som jag gjort idag. En sak som inte alls har med känslor, saknad eller sorg att göra men som ändå var viktig för mig. Jag fick heller inte dåligt samvete för att jag kände tacksamhet för det. Såg däremot ett Instagram inlägg ikväll som kan få mig att fundera på om jag är normal eller om jag ska ha dåligt samvete för det. Det behöver jag utveckla väsentligt mer så jag reflekterar och skriver i helgen.

Kram

En APP & En Porsche….

Hej,

Jag kollade upp den där streaming tjänsten med Bonniers tidningar. Man får ju testa en månad gratis så då kan jag ju se hur mycket jag faktiskt använder appen. Men i och med att jag kan använda min iPad så tror jag att det kommer att bli en hel del. Man får ju tillgång till alla magasin som Amelia, Tara, M, Damernas Värld, inrednings- och mattidningar.. Hela Expressen, DI Weekend mfl. Totalt cirka 70 tidningar för 89 kronor.

Något Morden i Midsomer blev det inte igår. Jag började att titta men ett överfall och fejd mellan några biodlare verkade lagom intressant tyckte jag. Nu är det ju inte meningen att man ska titta på tv på sommaren men utbudet är verkligen så tråkigt. Vill inte fastna i något Netflix tittande så jag tittar i princip inte alls på tv. Man kan kanske tycka att en Netflix serie eller så skulle vara en bra ”avledare” men det lockar inte..

Gick ut med hundarna sista gången vid halv elva tiden och bestämde mig sedan att ta ett bad och sedan gå och lägga mig och lyssna på den nya bok jag börjat med. Det är också en Moa Herngren bok, ”Hon hette Jennie”, inte ny men ny på BookBeat. Har inte hunnit komma så långt så jag får se om jag fortsätter med den eller byter till någon annan av hennes böcker. Det är något med dem som ger mig en slags tröst. Eller tröst är inte rätt ord, de är rätt för mig att lyssna på.. det är nog så jag ska uttrycka det.

Jag provade att stänga av luftkonditioneringen när den gått ett bra tag och jag tyckte att det var nedkylt. Men det blev ju snabbt allt annat än svalt och Karisma ville ner på golvet. Nu har hon legat hela nätterna i sängen och det tror jag är bra för henne, för gemenskapen, så jag gick ner och satte på den igen och då stannade hon kvar i sängen.



Igår hade jag ännu ett av de svåra men oundvikliga samtalen. De är ju så svåra för att de är verkliga. Den här gången gick det bättre och det berodde i väldigt stor utsträckning på den människan som fanns på andra sidan luren. Jag skrev ju efter det första samtalet att personen kunde prata rätt det som gick fel men så var det ju inte. Han slutade göra fel men några rätt gjorde han inte. I min känslighet var jag antagligen så tacksam för det så jag valde att betrakta det som att han hade förmågan att prata rätt. Men det är ingen idé att tänka mer på det men skillnaden framstod som så klar för mig både efter det att jag beskrivit för syster och systrar om samtalet och efter dagens två samtal.

Jag drar ut på att ringa dem trots att jag vet att det måste göras,och att jag definitivt kommer att må bättre när jag gjort det. Än att gå och tänka på att det ska göras. Men det är ju det där med verkligheten, att man måste prata om det och det faktum att det hänt. Men jag säger fortfarande inte orden. Jag tror att det kommer att dröja länge innan jag kan säga dem. Jag kan säga dem på spanska men absolut inte på svenska.



Jag har fortfarande inte landat i frågan hur jag ser på framtiden till hundra procent. Jag har ju känt och känner fortfarande att jag nog vill stanna kvar här. Vi trivdes så bra här, det är här vi hade våra fyra sista år och jag tror att jag har bäst förutsättningar att trivas här. Men det kan ändras. Jag har ju haft en hemlängtan nu, men den är inte till Sverige utan till familjen, tryggheten och sådant som är kopplat till det som hänt.

Jag har ju inte något behov av att stressa fram beslutet men om jag tar beslutet att flytta hem vill jag vara väldigt säker på att det känns rätt för jag kommer ju aldrig att flytta tillbaka. Stannar jag så har jag ju hela tiden kvar alternativet att flytta hem.

Jag har ju Pappa här också många månader per år och vi bor på gångavstånd. Men om jag stannar kvar så kommer jag att flytta. Jag behöver inte så stort och jag vill bo lite mer centralt. Dessutom tror jag att det ur ett känslomässigt perspektiv är svårare att ta sig vidare om jag bor kvar.

Det är ju en mängd andra frågor också, inte minst den sociala delen. Men där har jag de två föreningarna, lite vänner och språkkursen så den delen är jag nog minst orolig för av alla. Det är ju Thomas och Thomas sällskap jag kommer att sakna och det kommer jag göra lika starkt var jag än är.

Visst kommer det att finnas vissa praktiska saker också – men det finns ingenting som inte som inte går att lösa utom det enda jag vill lösa. Det känns så fjuttigt med praktiska frågor nu men när man som jag bor i ett annat land och dessutom har mycket tid så dyker det upp något någon gång. Som det där med hur jag ska få upp Karisma ur badkaret när hennes päls blivit blöt.. Men jag har kommit på att jag får bada henne på terrassen – ta med två hinkar lagom varmt vatten och ta det därifrån. Fina Karisma, jag tycker att hon har varit lite gladare idag. Men, nu har jag ett stort ansvar med vikten. Det är inte motionen som är det avgörande utan det är maten enligt veterinären.



Arbetslösheten har ju stigit kraftigt under pandemin. Nu under turistsäsongen har en viss återhämtning skett men den är ju både tillfällig och omfattar inte bara spanjorer eftersom det finns en hel del som inte kan den nödvändiga engelskan.

Varje dag, mer eller mindre, går jag förbi och ser en ny butik eller restaurang som inte klarade pandemin. Det är klart att det är tråkigt att alla de som inte klarat sig fått lägga ner men vissa är ju tråkigare än andra.

Nu lanseras en utbildningssatsning för att utbilda människor så att de ska kunna ta och få jobb inom de sektorer som trots allt behöver personal. Det är 1 350 personer som kommer att ingå i utbildningsprogrammet och det är 90 stycken olika kurser. Kurserna är gratis och deltagarna kommer att få en ersättning på mellan 250 och 300 euro per månad för att delta. Det kan ju låta väldigt lågt men med tanke på att lönenivån för enklare jobb här är 1 000 euro i månaden så är det inte så lite. Den här lönenivån justerades relativt nyligen och den har inneburit att det har försvunnit massor av jobb över hela Spanien.



Hovrättens syn på Allra affären var inte helt otippat fällande domar där grundaren och frontfiguren Alexander Ernstberger dömdes till sex års fängelse och de andra åtalade till fem år. Bara ett par dagar innan domen föll köpte han en Porsche för drygt en miljon kronor.

I samband med att det i Tingsrätten blev friande domar så släpptes ju de närmare 200 miljoner kronor som beslagtagits tillbaka och var de pengarna är nu och om det någonsin kommer att betalas en enda krona tillbaka till pensionsspararna återstår att se. Man måste nog vara väldigt naiv om man ska tro att det finns 200 miljoner som de kommer att betala tillbaka.

Det är ju så många pensionssparare som blivit lurade men även Pensionsmyndigheten har ett ansvar som inte haft bättre kontrollsystem. Det här är ju tyvärr inte den enda riktigt stora härvan – Falcon Funds lurade ju också pensionssparare på otroligt stora belopp.

Var de fyra som nu fällts håller till är oklart., I häkte är de inte så de är efterlysta. Har de stuckit eller kommer de att infinna sig nu när dom fallit? Återstår att se. Om det skulle ha varit en bank eller liknande som blivit drabbat hade det väl varit en sak men att systematiskt lura av människor deras pensionspengar och med dessa finansiera ett lyxliv man inte kan föreställa sig. Tur att åklagaren justerade åtalet något så att resultatet blev fällande domar nu i Hovrätten. Allt annat hade varit skandal.



En liten liten början på aptit börjar komma tillbaka. Det känns inte som om jag gått ner något i vikt med tanke på att jag i princip inte ätit och druckit mycket mindre Coca-Cola är det lite konstigt. Men bra. Jag tror faktiskt att det var wienerschnitzeln på Da Bruno som fick igång den och det känns verkligen bra. Nu ska jag jobba på att hålla i den.

Min plan är att gå tillbaka och äta wienerschnitzeln igen, stor portion och mycket energi. Jag har också börjat tänka på Bresaola. Inte carpaccio utan bresaola som är en lufttorkad variant. Det får det kanske bli idag.. eller imorgon. Avokadon från grönsakshandlaren var förresten lika goda som de var fina. Precis lagom mogna och helt rätt gröna rakt igenom.



Nu är ju att laga mat väldigt långt ifrån något som känns lockande men jag kommer ju att börja. Då kan det kanske vara bra med lite ny inspiration, får tillgång till de här och kanske några fler via Bonniers appen.

Att jag bara börja tänka på mat känns så bra. Det är bara att följa det jag vill ha, just den dagen och det varje dag. Sedan är den säkert tillbaka om ett tag.



Började dagen med en lite halvlång promenad och tänkte dela upp så att det blir en lite längre ikväll. Fullföljde tanken med det där med bresaola så gick till SuperSol. Kollade även efter plastpåsar eftersom de jag köpte i Kina-butiken var väldigt små och väldigt tunna.. men hyllan gapade fortfarande tom. Till bresaola har man ungefär samma tillbehör som carpaccio: ruccola, parmesan, citron, olivolja och svartpeppar.

Det blev 8 500 steg igår och då tycker jag knappt att jag gått något alls. Det är väldigt mycket jämfört med vad jag någonsin gått på länge länge.. Det blev ju inte så många steg när vi hade bil. Då blev det ju så att man var bekväm och alltid tog bilen. Mår bra av de här promenaderna så det kommer jag fortsätta med. Pappa går ju också mycket, väldigt långa promenader precis varje dag, mer eller mindre oavsett väder. Ösregn kan väl få honom att stanna inne möjligen.

Man kan ju se hur många steg man gått per dag för den aktuella dagen, snittet för veckan, månaden och året. Jag vågar nog inte skriva något om skillnaden mellan året och de övriga. Men hade kanske inte heller då precis alltid med mig mobilen så snittet är nog lite bättre. Tänker främst på att mobilen inte varit med på en del hundpromenader.




Jag håller på att planera resan till Sverige, vilken dag jag ska flyga. Det är både olika prisnivåer och flygtider, att flyga 06.00 känns inte så attraktivt inte vid 21.00 heller så att man landar vid 01-tiden.

Jag tror att jag ska beställa antingen Minnes-ringen från Sofia Wistam eller kanske Pippi halsbandet för att ge mig själv styrka att orka, att klara det här. Om man tänker rent symboliskt så är ju Minnes-ringen ett sätt att alltid bära med mig minnena medans Pippi halsbandet är ett sätt att nästan som att ta på det och få styrka.

Minnena har jag ju men inte styrkan och kraften. Ett smycke i sig är ingen tröst men kan kanske ändå ge någon form av styrka.. Har ni något råd om vilket ni tycker? Mat och ”banala” smycken – det känns ändå skönt att kunna få tänka på annat och att må liiite bättre, även om jag kommer må dåligt många fler dagar snart igen. Jag måste ta precis varenda tillfälle att tänka som kommer att tänka på något som är positivt. Inte känna ett styng av dåligt samvete – hur kan jag tänka på ett smycke och hur kan jag se fram emot den där kvällen med Åsa och hummern. Det ger mig mer kraft än allt annat.

Jag tänkte hursomhelst beställa så att det kan levereras till Pappa så att jag kan få det när jag är i Sverige. Då slipper jag risker med att det skulle försvinna om jag skulle beställa det hit. Jag förstår egentligen inte varför jag har någon misstro inför att beställa saker på nätet hit. Varför skulle det försvinna i större utsträckning när man beställer hit. Det om något skulle jag nog kalla en av mina fördomar.



Egentligen borde jag kanske gått till Da Bruno och ätit en wienerschnitzel ikväll och sparat bresaolan till i morgon eftersom jag jobbar då. Men jag har ingen direkt lust att gå dit så jag sparar det. Jag tror att det blir lite tv, två program som verkligen är varandras ytterligheter. Sommar med Ernst och sedan TV3:s dokumentärserie om svenska brott. Sedan vid tiotiden den sista och lite halvlånga promenaden med hundarna. Så får det bli.

I morgon är det veckobesöket hos läkaren och jag tänkte då passa på att göra några korta ärenden. Jag kommer att gå ena sträckan och ta bussen den andra, blir lite mycket med båda eftersom jag ska hinna med att komma hem och gå ut med hundarna och fixa deras mat innan det är dags att ta bussen tillbaka till stan för att jobba.

Nu i helgen tänkte jag också boka flygbiljetten hem till Sverige. Jag kan inte riktigt bestämma mig för hur länge jag ska stanna men det kommer inte att bli två till tre veckor som jag först tänkte mig.

Kram

tankar, händelser & annat