När man är oväntat besök…

När man då masat sig in i duschen, fixat iordning sig, tagit med en flaska vin och trippat över till Madrid-paret så visar det sig att vakten glömt att informera att vi tackat ja till att komma. Oväntat besök var vad man blev…

Så det blev precis så där som det kan bli när man har noll lust och noll förväntningar. De var inte sämre än att de snabbt kastade fram lite iskallt vitt vin & snacks (trots våra artiga protester). 2,5 timme kändes som en halvtimme och det blev riktigt riktigt trevligt.

Nu har jag landat i TV-soffan, dags för Coca-Cola & några avsnitt av The good wife. Sedan fortsätter experimentet med Munken & Ferrarin.

I morgon ska jag köpa en kamera, fortsätta beta av på To do listan och skriva upp en personlig assistent överst på min önskelista i 50-årspresent. Kan Anna Anka kan väl jag…

Känner ni igen känslan…

…av att vara bortbjuden men man har bara så svårt att masa sig till duschen & göra sig i ordning… Man vill inget hellre än att sätta sig i soffan, fram med Coca-Cola & popcorn. Inte gå iväg till några grannar från Madrid, som man aldrig träffat. Här bjuder man inte in på vanligt sätt utan via ”vakten” som kom och ringde på dörren häromdagen sa att grannarna i 502 ville bjuda hem oss. Jaja, det är ju trots allt ofta så att det är just de här tillfällena när man noll lust att gå som det brukar bli hur trevligt som helst. Om detta är ett sådant tillfälle rapporterar jag om när jag hamnat i min alldeles egna soffa med popcorn, Coca-Cola & något avsnitt av The good wife, för så kommer kvällen sluta om jag får bestämma…

Munken & Blondinbella…

Det var ett riktigt bra tips med ljudboken, Munken & Stefan Sauks röst hjälpte mig att somna, nästan lite som en barndomens godnattsaga:) Så Stefan & Munken får vara mitt sällskap ikväll oxå.

Sedan checkade jag snabbt av lite FB inlägg och hittade en delad länk, ett blogginlägg av Blondinbella. Nu visade det sig att vid en lite närmare koll så var det skrivet för sisådär 6 år sedan så hon har förhoppningsvis mognat lite hon oxå.

Tänkte då att jag vet ju såväl vem Blondinbella är, hon är åtminstone skicklig på att få uppmärksamhet och publicitet. Men det jag vet om henne är hur hon ser ut och en annan tidningsrubrik jag sett. Gick in på hennes blogg, kan konstatera att hon tror på en viss Ugglas devis om massa blogg inlägg per dag. Nu vet jag i alla fall exakt hur en vanlig dag i Blondinbellas mammaledigs dag ser (på detaljnivå) och att hon vill ha hjälp med vilken doft hennes nya handcreme ska ha… Så om någon känner sig manad att hjälpa till: blondinbella.se

Jag kommer hålla mig till min munk & skippa Blondinbella, även om jag antagligen somnat av att läsa dom oxå…image

Strömavbrott, fruar & munkar

Morgonens ambitiösa mål att under dagen jobba på och bocka av 75% på To do listan har jag inte lyckats med. Men med ett högt satt mål så har jag nog fått mer gjort än om jag inte satt ribban högt.

Har ju haft lite svårt med att vända dygnet rätt. Vaken alldeles för länge, har med mig mina telefoner och iPad vid sängen och resultatet blir att jag inte somnar. Sover lite för länge men inte tillräckligt många timmar så jag blir jättetrött på eftermiddagen. Blir spansk och sover lite siesta och blir såldes inte trött på kvällen. Ja, ni fattar, så repeteras allt igen.

Nu ny ”husregel” – inga telefoner & ingen iPad vid sängen utan istället en ljudbok (tack Sofia för tipset. Så ikväll ska här lyssnas på Munken som sålde sin Ferrari så får vi hoppas att Munken får mig att rätt på min dygnsrytm.

Planen för kvällen var annars en riktigt god middag hemma, vilket tillhör ovanligheterna. Vi går ut & äter mycket när vi är här i Marbella. Efter det något avsnitt av The good wife innan det det skulle bli dags för experimentet med Munken.

Men nu sitter vi här, när vi satte på ugnen så gick all ström i hela lägenheten (tror inte ni vill veta hur många gånger det hänt), vi uppgraderar elen om och om igen men just över ugnen verkar det vila någon förbannelse. Stearinljus & väntan på elektrikern istället för den där så goda middagen…och att han ska komma om en timme kan betyda vad som helst. Just som jag skrev det så knackade det på dörren och han var här…inte efter den utlovade timmen utan efter en kvart! Kanske Munken redan börjat hjälpa:)

Nu blir det förhoppningsvis god middag och det andra som planerat.
För övrigt har jag bestämt mig för att köpa en bra kamera, har kommit på att jag tycker det är superkul att fotografera. Kommer ”plåga” er här med mina ”alster” med risk för att ni slutar läsa min blogg:)

Rapport om hur det funkade med munken kommer i morgon…

Tillbakablickar -fortsättning

Det som var gemensamma faktorer för Cloetta och Fazer var att båda var i grunden genuina familjeföretag med en lång och stolt tradition & att medarbetarna i båda länderna hade arbetat i företaget i många många år. I övrigt var det inte mycket som var likt…

Det var en både spännande och intressant introduktion i den svenska verksamheten. Jag hade aldrig varit på Cloetta innan jag började, när taxin som tagit mig från Linköpings station till Cloetta i Ljungsbro var min första tanke: Herregud, vad har jag givit mig in på… Byggnaden, receptionen och kontorsutrymmena kändes som att göra en resa tillbaka till 60-talet vid en första anblick. Så långt ifrån Coca-Colas glasfasader och nya, moderna kontor man kunde komma. Men i den byggnaden som först ”skrämde mig” fick jag snabbt lära mig att det fanns så mycket värme och stolthet att det var omöjligt att inte trivas.

Den första jag mötte var Anki i receptionen, utan att överdriva så tror jag att det varit hennes arbetsplats de senaste 25 åren men hon var alltid lika glad & lika hjälpsam. När vi lärt känna varandra efter en tid berättade hon att det inte funnits en enda morgon som hon vaknat och inte känt att det skulle bli kul att gå till jobbet. Hur många av oss kan dela det?
Att hon tyckte om sitt jobb och företaget rådde det inget tvivel om och under mina introduktionsdagar var detta jag något jag möttes av hela tiden. Jag kände mig verkligen välkommen och återvände till Stockholm positiv och med en bra känsla i magen. Inte var det sämre att jag också hade med mig en stor kasse fylld av Cloettas alla produkter, jag måste ju veta vad jag skulle ansvara för att sälja:)image

Har en viss Uggla rätt…

Jag är nu 49 år och typ 9 månader – enligt en viss Uggla kommer jag per automatik bli mycket morgon-pigg och vakna vid sisådär kl 07.00. Detta oavsett när jag går och lägger mig. Borde jag inte börjag börja märka lite av det nu då? Samma Uggla har oxå sagt att för att vara intressant måste man skriva 5 blogg-inlägg om dagen för att vara intressant att läsa/följa. Om det stämmer har jag ingen aning om. Jag gillar ju denna Uggla och hoppas att han har rätt i det första men fel i det andra…

Efter två dagar med bra möten och diskussioner, trevliga middagar avslutade vi ett glas cava med förhoppning om att det arbete vi lagt ner ska leda till ett nytt spännande projekt & långvarigt samarbete… Spännande tid till dess vi vet hur det går.

Det första jag ska göra när jag kommer tillbaka till Stockholm om någon vecka är att beställa tid för klippning (saknar dig Jenny) och mina naglar saknar definitivt Linda på Linda Vista.

Nu soffläge och några avsnitt av The good wife.. I morgon strandpromenad (20 grader och sol idag) och sedan se till att ännu fler punkter försvinner från To do listan…image

Sol, intressanta diskussioner & cava

Vilken dag vi haft här idag! Suttit ute på terassen typ hela dagen med intressanta diskussioner om framtida möjligheter. Som lite extra bonus unnade vi oss oxå ett par glas iskall Cava i solen.

Kvällen ägnades till fortsatta diskussioner och en riktigt god middag på en italiensk restaurang i Gamla Stan. Både sällskapet och maten var riktigt bra.

När jag jobbade på Wallmans tog vi fram en helt ny varumärkes-plattform inklusive ny logga. Det tog månader att arbeta fram den nya plattformen som vi en snabb genomläsning kan kännas klyschig men det ligger många många timmars arbete och diskussioner bakom det slutliga resultatet.

Utan plattform, strategi och mål är det inte bara omöjligt att veta vart du är på väg utan oxå omöjligt att veta när du är där, dvs framme vid målet eller dess delmål.

En, som kan tyckas väldigt simpel, sak var att vi tog fram nya visitkort. På baksidan av varje visitkort skulle vi var och en skriva ett ”statement” som skulle reprensentatera oss själva och vad vi stod för. Jag hade lite halvsvårt att komma fram till något som representerade mig och fick hjälp på traven…

Its all about heart & brain blev det som slutligen stod på baksidan av mina visitkort. Tack för det Micke Solfors, sannare kan det inte bli . Dagens möte har visat att den devisen håller i alla sannanhang och dagens möten har gått precis i den andan. Båda behövs precis liks mycket för att bli långsiktigt framgångsrik. Så dina ord Micke Solfors är en ständig ledstjärna så också i dagens viktiga och stimulerande möten, både med och utan Cava.,,

Jag önskar att jag kunde säga att det var i linje med detta som Wallmans drevs .., men det skulle vara en direkt lögn att påstå det just nu…

Till vissa har jag ett råd:

”Do it with passion or dont do it at all”

Wallmans är ingenting utom siffror på ett papper eller två om man inte inser att det enda riktiga & viktiga värdet ligger i människorna…

image

Sol & spännande möten…

De senaste dagarna har Marbella visat sig från sin allra bästa januari-sida. Sol, klarblå himmel & varmt. Hoppas att det håller i sig nu när vi har gäster på besök så att de slipper den eviga känslan av grått i några dagar.

Under de här dagarna ska vi diskutera & utvärdera ett projekt. Ett roligt sådant och de som kommer med runt bordet är verkligen personer man vill ha med i ett projekt som det här. Ingen ide att orda mer om det just nu, vi får se var vi landar i våra tankar efter de här arbetsmötena.

Man kan ju tycka att det är många bollar och projekt i luften nu och det är helt sant. Men om man inser vikten av och lyckas få med rätt människor i båten så kan man ha några bollar i taget:)

Bockat av ytterligare ett gäng punkter på To do listan i dag oxå. Steg för steg jobbar jag i kapp. Kvällen tillbringades på Villa Tiberio som verkligen är ett speciellt ställe på många sätt. Men gott var det och nyttigt var det oxå eftersom Figge var med och vi hann med en hel del planering.

Hög tid att sova, men många tankar i huvudet gör det inte helt lätt att somna ibland…
image

Tre år av saknad…

Man brukar säga att tiden rusar och det är väl i vissa fall helt sant, men i vissa fall känns det som om den står still. Idag är det tre år sedan min och min käraste fina systers lilla mamma lämnade oss. Vi visste att hon skulle lämna oss, men det gör inte mindre ont även om man haft viss tid att förbereda sig. När det väl sker så hjälper inga förberedelser.

Mamma ville inte lämna livet på ett sjukhus så hon bad om att få åka hem, för att få tillbringa sin sista tid i sin egen säng, i sitt egna hem. Vi var också där, även om hon inte orkade prata så mycket och hade ont så vet jag att det hjälpte henne att höra våra röster och veta att vi var där. Det hjälpte inte bara henne utan självklart också oss, både att vara där och att ha varandra.

När det sedan väl händer så reagerar alla människor olika och lika lite som det går att förbereda sig, går det att förutse hur man kommer att reagera. Jag tryckte undan allt och blev totalt praktiskt orienterad, van att ”styra & ställa” så var det precis den rollen jag gick in. Stängde liksom av det som hänt och körde på med det praktiska och med det vanliga jobbet.

Min fina lillasyster var klokare än mig.Inte för att hon inte var med och planerade för och hjälpte till så att mamma skulle få en vacker och ljus begravning som hon önskat utan för att hon insåg att man inte kan trycka undan sorg och låtsas som om det inte hänt.

Natten till morgonen då mamma somnade in vakade vi i skift, jag lyssnade på samma skiva om och om igen. I sin vackra renhet gav den mig tröst, Helen Sjöholm sjunger Billy Joel. Det var framför allt en låt jag lyssnade på otaliga gånger: Sångerna.
Jag lyssnar fortfarande ofta på både skivan och låten Sångerna, den ger mig fortfarande någon slags tröst.

Att Helen Sjöholm är, likt min mamma, en person med ett stort hjärta visade hon när hon kom till kyrkan och sjöng Sångerna så att jag kan minnas mammas begravning som ljus och vacker är jag henne evigt tacksam för.

Tiden läker alla sår säger man och visst gör den det men saknaden den finns med en för alltid…

Upp & ner en solig söndag…

Strålande sol & varmt i dag, dessvärre fick största delen av tillbringas på kontoret med massa administration. Skönt att boka av från To do listan, det vill jag lova.
Har ju dock en viss förmåga att få listan att fyllas på snabbare än den bockas av. Tycker att det är så himla kul att vara entreprenör och få förmånen att jobba med lite av varje inom olika verksamheter. Extra kul är det att bygga upp något från början, dagens höjdpunkt är därför ett positivt steg i ett projekt som har något grönt över sig… För tidigt att berätta men jag hoppas att vi kan få bitarna på plats då jag tror att det här projektet både är rätt i tiden och har stor potential.

Men som vi alla vet så är alla dagar fyllda av bara positiva och roliga saker. I bland får man veta saker man kanske inte vill veta och inte riktigt vet hur man ska hantera – i dag var en sådan dag. Men om allt alltid bara var lätt & roligt hela tiden så skulle man ju inte uppskatta någonting till slut så man får försöka göra som Monty Python & ”Always look at it from the bright side” Klyschigt värre men om man tänker till så ligger det något i det gamla ordspråket: Inget ont som inte har något gott med sig, eller hur?

Avslutar kvällen med några avsnitt till av The good wife och ser fram emot en garanterat spännande vecka…image