Hej,
Jag har helt tappat kollen på smittofrekvensen både här, i Spanien totalt och i Sverige. Allt börjar ju öppna upp så himla snabbt och man har satt ett likhetstecken med att då är det väl riktigt bra. Vi går ju numera runt utan munskydd – en otänkbar tanke för ett tag sedan.
Jag är helt säker på att Thomas helt bortsett från den möjligheten – att gå utan munskydd alltså. Han var under hela pandemin oerhört försiktig, vilket gjorde att vi båda var det såklart men han var i grunden mer oroad än mig.
Jag påmindes om Corona på riktigt idag. Dels fick jag ett sms idag där vi skulle svara på om Thomas skulle komma för att få sin andra vaccinationsspruta den 19 juli.
Sedan uppdaterade jag mig lite kort om Corona läget och det visade sig att det inte alls ser bra ut i Málaga provinsen och väldigt illa i Marbella. Här har vi nu en smittofrekvens på 474 vilket i princip är värst – och dessutom långt över vad vi haft på evigheter. Och nu springer de allra flesta runt utan munskydd – det stavas bara en sak: Turism.
Jag både vet och förstår vikten av turismen och att en sådan sak som munskydd påverkar om turister vill komma hit eller inte.. Men 474 är högt och dessutom krävs inga PCR tester längre.. Man har förvisso kvar vissa restriktioner men det är mer av den karaktär som inte har den stora effekten på turismen. Det känns som om de verkligen tar onödiga risker nu och även om jag inte kommer att gå med munskydd hela tiden så kommer jag att vara väldigt säker på att jag håller avstånd.
Jag har sovit mycket bättre inatt – känner mig därför mycket mer utvilad och är så redo att om ett tag gå och hämta hundarna. Vi ska ses på en uteservering och samtidigt ta en genomgång hur det varit med dem uppe i Monda. Jag har ju visat lite bilder här men hon skickar också små filmsnuttar så jag vet att de har det så himla bra där.
Jag vet att jag har en stor utmaning och det är att inte kompensera deras längtan och sorg med mat. Speciellt Karisma älskar mat och var ju dessutom lite överviktig när hon kom upp till Monda. Sabine har jobbat med det och det är nu viktigt att jag fortsätter med samma matrutiner. Vi har ju alltid givit dem diet hundmat från veterinären.. det är det där extra som inte varit bra.
Dᴏᴍ ᴀ̈ʀ ʜᴇᴍᴍᴀ ɪɢᴇɴ ❤️
Jag skulle ju träffa Sabine klockan 12.00 för att hämta upp hundarna. Känslan innan var som nästan som om jag skulle iväg på någon av de första spännande resorna vi gjorde, innan man gav sig av mot Arlanda eller hur jag ska beskriva det. En förväntansfull spänning och längtan där tiden inte kan gå fort nog tills man ska vara framme.. kanske ett konstigt sätt att beskriva det på men en slags spänd förväntan och längtan var det hursomhelst.
Den allra bästa beskrivningen är nog som ett barn dagen innan julafton – det kändes så himla skönt att ha en känsla av förväntan.
Jag vet inte riktigt vem som blev gladast när de kom och jag satt där vid ett av caféborden. Det var säkert jag men deras glädje gav mig så mycket energi och så mycket lycka det nu går att få nu. Som de hoppade, som de pussades – helt överlyckliga. Den enda som inte var fullt så lycklig var Sabine (på bilden) eftersom hon älskar dem hon också. Hon tycker att de är helt underbara hundar och det har hon ju rätt i. Sabine sa att det nog skulle vara bra för mig att ta Magnesiumtabletter så när jag och hundarna var på väg hem passerade vi apoteket vid Pappa och det kom då en ung tjej som var på väg in. Frågade henne om hon kunde hjälpa mig eftersom jag aldrig lämnar hundarna en sekund utan uppsikt så det gjorde hon. Nu har jag en burk Magnesiumtabletter och så får vi se det om de har någon effekt.
Nu när de är hemma så känns inte hemmet lika tomt. Det är ju varmt ute så det första de gjorde var att dricka massor med vatten. Sedan sprang Karisma upp och runt för att leta efter Thomas. Hon har så mycket mer känslor än Tintin och var väldigt fäst vid Thomas så för henne kommer det att bli svårast. Ikväll blir det ju en lång promenad utmed havet – det kommer fylla dem med iallafall tillfällig glädje. Det är det enda och bästa jag kan göra för dem – leka och promenera ❤️ Det är lika bra för mig som det är för dem..
Jag skrev ju igår om två långa meddelanden jag fått som berörde mig lite extra. Alla berör på det sättet att varje omtanke och styrkekram är betydelsefull. Det här två som jag fick igår var något väldigt speciellt så jag väljer att ta ett i dag och ett i morgon.
Det ena var ifrån en person som vi träffade några gånger i ett ”professionellt” perspektiv. Vi skulle gå igenom och planera en del saker som skulle göras i samband med ett projekt. I just sådana här situationer kunde och var Thomas och jag ofta väldigt ”kompatibla”. Vi kände ju varenda precis utan och innan så vi behövde aldrig fundera på vem som skulle säga vad eller vad som skulle sägas. Det var på sitt speciella sätt givet. Den här personen skrev bland annat så här i sitt meddelande till mig:
”Jag minns väl att han utstrålade en värme och äkthet, – precis som du – och att jag direkt kände att ni var så fina med och mot varandra . Jag själv, som just då levde i ett destruktivt förhållande sedan många år, kommer ihåg att det fanns något så längtansfullt hos mig då jag betraktade er två”
Jag tycker att det är så fint skrivet av en fin person som jag i dag vet lever i en lycklig relation sedan ett antal år. Att hon då levde i en destruktiv sådan visste jag ingenting om, men det är väl tyvärr ofta så att det inte syns på ytan.
Även den här personen har fått uppleva min envisa sida.. men hon slapp en tatuering och har vid många tillfällen sagt att hon först inte visste hur hon skulle få mig att inse att mitt förslag inte var så där himla bra.. men att det faktiskt visade sig att det var det. Så envishet kan vara både en positiv och en negativ egenskap.. man får balansera den efter bästa förmåga..
”Sorgen är bara priset vi får betala för kärlek”
Det var också ett uttryck som fanns med och som är ett känt sådant. Ett väldigt högt pris känns det som om man inte begrundar det en gång till.
Så mycket fina tankar jag får från så många, det värmer men får mig också att tänka på att vi alla borde bli bättre på att höra av oss, om än så kort, att vi tänker på någon. Helt utan anledning utan bara för att visa uppskattning och för att människor runt omkring oss betyder så mycket och inte ur några perspektiv ska tas för givna,
I morgon tar jag det andra meddelandet och hur mycket vi alla kan lära oss av hur Lill-Babs levde och var.
Nu blir det en lååång promenad utmed havet med mina älskade hundar ❤️
Kram
♥️♥️♥️
♥️♥️♥️
♥️♥️♥️
❤️
Eva, du är helt fantastisk på att skriva och beskriva. Sitter här hemma på Bjäre helt varm i hjärtat och med tårar i ögonen när jag läser dina inlägg. Så fint att hundarna nu är hos dig ❤️❤️
Tack fina Mia ❤️ Jag vet ju att du kan förstå bättre än många andra och jag är så glad över tre saker: det första är givetvis att det bra även om jag förstår att det var traumatiskt, det andra är att du sprider kärlek och tacksamhet över att det gick bra och det tredje att du funnit kärleken i ditt liv ❤️ Att ha hundarna hemma igen har de senaste 18 timmarna (sedan de kom) tillfört mig så mycket trygghet och kärlek ❤️ Hemmet är inte längre lika tomt – det är bara det att det är vi tre och en osynlig person ❤️ Sköt om dig och så hoppas jag verkligen att vi ses igen ❤️
❤️