Hᴇᴊ & ʜᴏʟᴀ!
Jag har inte pratat med Pappa ännu men jag hoppas att han snart ska känna sig så pass pigg så att han kan ringa. Han kommer ju att ligga kvar på intensiven några dagar nu för att sedan flyttas till vanlig avdelning.❤️
Tror ni inte att Silverpilen fick komma hem för tidigt från sjukhuset.. Mer om det i morgon när den förhoppningsvis blivit utskriven 🚗 igen….
Rapporten om coronaläget ser ut ungefär som den gjort den senaste veckan, dvs en ökad smittspridning.
Vᴇᴄᴋᴏʀᴀᴘᴘᴏʀᴛ….
Det är ju så himla lätt att glömma bort att ringa (har aldrig tyckt om att prata i telefon) eller uppdatera sig om hur det är.. I min lilla familj har vi aldrig varit bra på det, speciellt inte efter det att vi förlorade Mamma ❤️
För att bli bra på det (väldigt mycket bättre) så har jag och min syster infört ”Veckorapporten”. Varannan vecka ansvarar jag för att skicka en uppdatering om hur jag mår, vad som hänt och livet i stort. Varannan vecka gör hon samma sak och även om det inte gått oceaner av veckor än så håller vi det till punkt och pricka så här långt. Jag känner mig helt klart mycket mer delaktig i både vad som händer i hennes liv och hur hon mår. ✨
Om man nu inte är lika dålig som jag på att hålla igång kontakter så det väldigt många (inklusive jag själv) som glömmer bort att tänka på och komma ihåg vad vi är tacksamma för. Det finns en del familjer som har det som rutin vid middagsbordet att var och en berättar vad de är tacksamma för och de finns andra som summerar dagen och bara tänker på det eller skriver upp i det i en bok.
Själv kan jag erkänna att jag är rätt så dålig på att reflektera över vad jag är tacksam över, iallafall på en sådan där vardaglig basis. Nu ska jag inte ”dra på stort” och lova att blocket ska fram på nattduksbordet och en ny rutin inrättas men jag kan iallafall ”keep in mind” att jag borde tänka på det oftare.
Hade det varit en slags naturlig konsekvens av corona? Eller är det lite tvärtom? Jag vet faktiskt inte och jag tror inte att det finns ett rakt och entydigt svar på det heller. Det finns nog två sidor av myntet i väldigt stor utsträckning i just när det gäller corona. Man kan nog beskriva det ännu bättre med någon form av vågskål.
En pandemi i sig är givetvis inget som är positivt och de övergripande konsekvenserna är självklart också negativa. Jag tänker inte på det större perspektivet utan micro-perspektivet, dvs varje individ. Konsekvenserna har ju varierat från individ och det är inte lätt att hålla humöret uppe och oron borta om man förlorar jobb och/eller tappar inkomster. Men om vi lägger även allt sådant åt sidan – vad har vi kvar då?
Är det då så enkelt att de som i normala fall ser ett halvfullt respektive ett halvtomt glas gör det även nu? Är man säker på att man kommer att bli smittad eller är man säker på att man inte ska bli det (ur ett inställningsperspektiv alltså)? Eller styrs det av hur nära corona kommit? Eller styrs det av dagsformen?
Det vi går igenom nu är ju helt nytt och våra förutsättningar är ju helt andra än vad de var under spanska sjukan för 100 år sedan. Det gör att vi kan rädda fler men har vårt ”mindset” förändrats på samma sätt? Nej, det har såklart skett en förändring även där och det är fullständigt normalt eftersom det sker en utveckling som spänner över alla plan.
Det är ju för tidigt ännu att se vilka konsekvenser vi kommer att få, idag pratas det mest om att antalet skilsmässor ökar och huruvida det är sunt att jobba hemifrån i väldigt hög utsträckning. Jag är helt övertygad om att vi kommer att se fler skilsmässor, att det inte är sunt att ha kontoret hemma och ersätta fysiska möten med Skype men exakt vad det kommer att innebära det vet jag precis lika lite som alla andra.
Det man har kunnat se i de första undersökningarna här i Spanien som ju hade en total Lock Down och sedan trappades det sakta ned är att andelen människor som är deprimerande och känner sig deprimerade ökat markant. Det var enligt undersökningen definitivt inte bara en oro för den egna ekonomin som gjorde det utan det var på ett djupare plan. Det ska bli väldigt intressant att ta del av undersökningar som görs nu efter sommaren.
Nu har det varit en lång, solig och varm (!!) sommar som säkert givet iallafall de allra flesta energi. Vi hade ju sådan otur att vädret under Lock Down var det sämsta sedan man började mäta. Inte för att man fick vara ute men man hade ju kunnat suttit ute på terrasser, balkonger och fått lite solljus genom fönstren. Men vad händer nu när sommaren börjar gå mot slut och vardagen knackar på dörren? Är vi bättre rustade för en andra våg eftersom det inte är helt nytt och för att vi kunnat ”tanka” energi under sommaren?
Rent logiskt borde det vara så men under sådana här förhållanden är det inte någonting som är logiskt. Tyvärr, för då hade man kunnat räkna ut och planera därefter och det är ju en omöjlighet nu. Det senaste exemplet på det är ju att man trodde att det skulle komma en andra våg här i höst och nu har man konstaterat att den redan är här.
Här i Marbella ser ju smittoläget värre ut än det gjorde i början av pandemin. Hur de kunde vara så korkade så att de tillät att nattklubbarna öppnade upp är en gåta som egentligen bara kan beskrivas med två ord ”Money talks” Inte så att de mutade sig till att få öppna utan att Marbella i stort ville ha hit turister och då ”krävdes” det öppna nattklubbar.
Men hur är det då i micro-perspektivet? Jag går inte runt och är orolig för att bli smittad men jag är väldigt försiktig. Det har vi varit hela tiden men ännu mera nu eftersom smittspridningen ökar så mycket. Om man är försiktig så håller man sig ju hemma mer och det har heller inte kommit ner några vänner. Det blir ju lite isolerat både socialt och ur ett ”nöjesperspektiv”. Jag är verkligen tacksam (och faktiskt också lite stolt) över att vi klarat det här halvåret så bra ❤️
Många hade nog halvt om halvt slagit ihjäl varandra eller åtminstone haft mycket irritation men det har inte vi haft. Jag tror att det ligger väldigt mycket i vad psykologerna säger och det är att corona antingen kommer orsaka väldigt stora och påfrestande slitningar eller stärka banden.
Men precis som alla andra längtar jag verkligen tills vi kan lägga pandemin bakom oss, tyvärr lär det väl dröja. Enligt WHO kommer det att dröja två år men oklart i vilken omfattning och var i världen den kommer att hålla i sig så länge.
Jag längtar efter att gå ut utan munskydd, slippa tänka på om jag kommer för nära någon inne på SuperSol, att gå ut och äta utan att fundera på om det är rätt avstånd till nästa bord. Att få tillbaka det gamla vanliga hederliga livet med andra ord. Som jag btw aldrig mer ska klaga på ✨
Sᴘᴀɴɪᴇɴ-ʙᴀᴋɪs….
Läste btw Jessica L:s podd (som har Mitt i livet podden med Malin G), hon bodde ju här i Marbella i cirka 1,5 år men åkte hem nu i början på sommaren. Planen var väl att sälja huset i Sverige och köpa något här man kan väl säga att halva planen är klar. Huset är sålt men med tanke på Corona-läget blir de kvar i Sverige, oklart hur länge eller om de någonsin köper det där huset här. Men det var bara bakgrunden..
I bloggen beskrev hon att hon hade Spanien bakfylla – hon har helt enkelt väldigt svårt att anpassa sig till vardagen och rutinerna nu efter sommaren i Sverige. Nu hade hon haft ett FaceTime samtal med några vänninor här och de skulle sedan gå ut ett gäng tjejer och käka middag.
Hon beskriver hur mycket hon saknar det lätta livet här, hur man umgås & hänger, luncher och middagar ihop etc etc. Det är inte alls en beskrivning som stämmer in på vårt liv här, Corona eller ej.
Vi bor inte i Nueva Andalucía som ”alla” andra, vi flyttade inte hit för att konstant och enbart hänga med andra svenskar. Det roliga med att bo i ett annat land är ju inte bara klimatet utan att man träffar och umgås med olika människor. Spanjorer, holländare mm. Visst vi har svenska vänner – de som bor här permanent och de som har ett semesterboende här så vi undviker inte svenskar. Men vi går in till La Sala som alla svenskar i Nueva Andalucía när det är dags för en middag eller så….
Vi är inte heller den där typen av människor som man brukar skoja om att de är i typ Torekov. Att varje kväll måste man gå till x eller y för att den där drinken. Det där påtvingade sociala livet. Är jag helt asocial? Absolut inte! Men under alla år som jag jobbade väldigt mycket och reste väldigt mycket etc så kanske jag utvecklade en sida där jag på ett helt annat sätt uppskattar lugnet.
Missförstå mig rätt – jag tycker att den här sommaren har varit supertråkig i det sociala perspektivet men jag har inte grävt ner mig i en grop och deppat ihop. Jag minns att min Mamma någon gång sa att om ett par inte klarar av att vara själva, att det inte händer något socialt typ varje helg så är det ett väldigt tydligt bevis på att de inte har det bra i sin relation.
Det har hon rätt i och om T och jag hade varit ett sådant par så hade vi grävt ner oss i en grop (eller två 😃) vid det här laget..
Kʀɪsᴛᴀʟʟᴇʀ….
Nu var det väl verkligen inte rätt år att börja titta på Kristallen men nu gjorde vi iallafall det.. Att köra en gala där den enda publiken i princip bara är tv-publiken är svårt och jag tror att Petra Mende är den enda som åtminstone kan vara i närheten av att klara det. Hela galan blev allt annat än en gala (men det var kanske inte riktigt ambitionen heller) och det blev lite stolpigt.
Det nya kärleksparet från TV4 var prisutdelare och delade ut pris till årets manliga respektive kvinnliga programledare. Deras manus var antagligen stolpigt men framförandet var det i än högre utsträckning.
Jag klarar bara inte av att David Hellenius vinner varje år. Det är ju tittarna som röstar fram det här priset så det är väl bara att vara tyst.. Men han är ju sååå tröttsam, från början var det kul och han var en frisk fläkt men efter x antal år är det uttjatat.. tycker jag..
Renée däremot förtjänade mer än väl sin kristall- hon har ”bara” fått den en gång tidigare. Hon hade även vett nog att visa ödmjukhet (till skillnad från David som inledningsvis var lite nonchalant) och dessutom blev hon väldigt glad.
Ännu gladare blev youtubern Jocke Lundell då de vann priset som Årets program. Var det något jag var helt säker på så var det att det programmet inte skulle vinna men.. underskatta aldrig många följare på sociala medier ✨ Programmet btw Spökjakt har jag aldrig sett och har noll koll på.. är lost helt enkelt 😃
Jag blir alltid glad när någon blir glad och jag kan oxå bli riktigt rörd 😊
Det kan kanske tyvärr komma en och annan tår men av en helt annan anledning för dem som röstade på Kristallen igår.. Unga följare/fans ”lyssnade” på inlägg där nominerade bad följarna rösta på dem. En detalj saknades.. Det stod ingenting i dessa inlägg om att det kostade pengar att rösta..
Det här gäller inte bara Margaux Dietz som visas på bilden utan alla som är stora på sociala medier men de med yngre följare/fans har lite mer lojala sådana och dessutom kanske de inte tänker på att det nog kostar pengar.
Dᴇᴛ ᴅᴀ̈ʀ ᴀ̈ᴋᴛᴇɴsᴋᴀᴘᴇᴛ….
Jag ska vare sig recensera eller gå på djupet när det gäller boken Gift med maffian. Skrev ju tidigare om vad en rimlig förklaring kan vara till att tjejer hamnar och stannar i den här väldigt kriminella miljön. Spänning, kickar och en önskan om ett liv i lyx (självklart finns det kärlek också). Man kan ju förstå eller inte förstå och tycka precis vad man vill det är rätt ointressant.
Det jag däremot har svårt att förstå är att man stannar kvar trots våld i den egna relationen när man har barn. I det här fallet var det väldigt svårt att ta sig loss men det lyckades till slut. Trots våldet och att han blåst henne på hennes sparkapital (två miljoner på en schweizisk bank som var intjänat av henne själv, förvisso svart) så väljer hon att återvända till relationen.
Men det är oviktigt om jag inte förstår så länge jag inte dömer. Men en sak förstår jag inte och det är hennes förväntningar på att samhället i stort ska förstå allt och ställa upp på henne och barnen till hundra procent hela tiden.
Ett bra exempel på det är att hon anser det vara en skandal att hon inte blir kontaktad av ett kristeam efter det att Mille Marcovic skjutits till döds trots att de då varit skilda i många år. Hon tycker att det är självklart att de skulle gjort det om än inte för hennes skull så åtminstone för barnens. Det är många barn som förlorat sina föräldrar jag ställer mig tveksam till att det skickas ut kristeam till ex-fruar utan att någon förfrågan kommit.. Säger inte att barnen inte skulle ha fått något akut stöd men att hon skulle ha fått det ser jag inte som fullständigt självklart. Men det är detaljer i sammanhanget..
Men som med alla böcker av den här sorten så finns det två sidor av myntet. Från allas perspektiv.
Aᴘʀᴏᴘᴀ̊ ᴍᴀғғɪᴀɴ….
Hade åretruntvädret varit lika bra som här så är det nog fullt möjligt att vi hamnat i Italien. Inte nödvändigtvis men det hade iallafall varit ett alternativ vi värderat. Den huvudsakliga orsaken skulle då ha varit maten men också att det finns en hel del väldigt charmiga och vackra orter. Dit hör inte Rimini, där jag tillbringat en hel del tid.
Det gör däremot Amalfikusten. När vi varit gifta några år (kanske var det fem) så åkte vi dit, till Sorrento för en veckas semester.
Jag tror att den vita stora byggnaden är det hotell vi bodde på. Det var ett italienskt anrikt hotell med en grönskande trädgård. I Sorrento solar och badar man från badbryggorna och för att komma dit var man tvungen att åka en hiss ner genom berget.
Varje dag åt vi lunch på bryggrestaurangen som hade ett sådant där stråtak som gjorde att det skuggade. Tror nog att jag åt samma lunch varje dag; mozzarella caprese eftersom mozzarellan var dagsfärsk. Något annat än dagsfärsk mozzarella är otänkbart i den regionen. Lite annat det än COOPs eller för den delen SuperSol’s mozzarella 😃
Vi hade halvpension så vi åt alltid middagen på hotellet – att ha halvpension på ett semesterhotell är inte alltid en bra idé men i Italien är det. Finns säkert något hotell som är mindre bra men de tre gånger jag gjort det har det varit hur bra som helst.
Amalfikusten är känt för sina citroner 🍋 och den Limoncello som tillverkas. Det gick inte att gå någonstans utan att man blev bjuden på en liten ”snaps” med iskall Limoncello (i hopp om att man skulle köpa en flaska förstås). Det fanns massor av små butiker i de trånga gränderna som i princip bara sålde Limoncello.
Hᴏʏ….
Fredag = jobb och promenad på strandpromenaden med doggisarna ✨
De hade ju tidigare ett system med två butikschefer som hade två butiker var. En hade förmiddagspasset och en hade eftermiddagspasset i butiken i Marbella. Sedan kom de väl på att det inte var så smart eller så för de gjorde om och den ena fick en butik och den andra två – Oförändrade löner (?)
Hursomhelst så har Marbella butiken den tidigare chefen för morgonpasset. Hur hon lägger upp sin arbetstid eller planering kan jag inte riktigt klura ut.. Jag har sett henne två gånger och det var långt innan hon blev ensam butikschef för Marbellabutiken. Det var väl sisådär ett halvår sedan sist.
Den absolut enda kommunikation jag haft med henne var den 31/7 då jag skulle slå ut ett speciell månadsavslut i kassan. Ingen muntlig kommunikation utan en lapp. Det går ingen nöd på oss utan vi klarar oss men det är ändå ett udda beteende. Ledarskap på hög nivå 😃
Tʀᴇᴠʟɪɢ ʜᴇʟɢ & Kʀᴀᴍᴀʀ ғʀᴀ̊ɴ ᴍɪɢ ɪ ᴍᴀʀʙᴇʟʟᴀ!