Ibland bara minns man..

image
..något som som man varit med om men inte tänkt på överhuvudtaget på många herrans år. Jag har ingen aning om varför jag helt plötsligt häromdagen kom att tänka på det heller. Men plötsligt såg jag bara bilden i huvudet och kom ihåg en december kväll för si så där 30 år sen. Min första date med Jonas som jag mest gick på för att han frågat ett antal gånger om han fick bjuda mig på middag. Jag sa nej och han fortsatte fråga. Efter ett antal förfrågningar så tänkte jag att jag går väl och äter middag med honom då. Förstod inte varför han tyckte det var en bra ide, vi var ju ändå så olika så det skulle aldrig kunna bli något av det. Trodde jag.

Snön knarrade under fötterna och jag både frös och började bli grymt irriterad eftersom vi bestämt möte för en kvart sedan. Jag hade varit och hälsat på en kompis på St Görans sjukhus och Jonas hade envisats med att han skulle hämta mig där. Jag ger det fem minuter till tänkte jag, sedan går jag. Då ser jag några hundra meter framför mig någon komma springande. Med flaxande rock och en röd grovstickad halsduk som for fram och tillbaka när han sprang. Kunde snart se att det var Jonas som kom springande. Förlåt att du fått vänta sa han med andan i halsen när han var framme vid mig. Innan jag hann säga något sa han att han varit tvungen att åka hem till sin mamma och låna pengar för att vara säker på att han kunde betala hela notan.

Vem kan fortsätta vara irriterad på någon som är så ärlig. Det är ju inte direkt något som imponerar att man måste åka till mamma och låna pengar, men jag tyckte det sött och fint att han sa precis som det var. Vi gick mot tunnelbanan och småpratade lite. Sådär lite halvstelt ni vet när man inte känner varandra.
Han berättade att han bokat bord på ett ställe han sldrig varit på men hoppades att det skulle vara bra. Restaurangen låg på Nybrogatan på Östermalm och jag tror den hette Ett rum & kök. Att han aldrig varit där förvånade mig inte. Han, den äkta söderkillen var väl aldrig på Östermalm, men han trodde nog att jag skulle tycka det var fint.

Väl inne i värmen på den lilla men mysiga restaurangen hade vi en jättetrevlig kväll. Resten är som man brukar säga historia.. Det höll inte för evigt men vi var tillsammans några år. Tills jag mötte honom jag nu är gift med..

Kram ❤️

En reaktion på ”Ibland bara minns man..”

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.