..även om det sägs att elefanter aldrig glömmer, så är det lätt att glömma att säga tack på riktigt och visa tacksamhet för något någon gjort eller något man fått. Man säger självklart tack där och då men sedan är det liksom avklarat på något sätt. Jag älskar ju elefanter och förra året fyllde jag 50, något jag enträget förträngde och hade en 50-års kris jag inte önskar ens min värsta fiende. Nu har jag väl blivit vuxen nog att acceptera att jag passerat 50 men då kunde jag förmå mig att acceptera det.
Vad har då 50-års kriser, elefanter och tacksamhet gemensamt?
Jo, trots att jag envist vägrade fira. Gömde mig och var när man har lite perspektiv väldigt egoistisk. Det kanske fanns dom som ville fira, ville ge en present men jag var så upptagen av min kris att jag inte ens tänkte på det.
Hursomhelst så fick jag en fin present av min svägerska Ulrika med familj. Ett jättefint silverhalsband med en elefantberlock. Jag sa givetvis tack när jag fick det och att jag verkligen tyckte det var fint. Men jag har inte berättat hur mycket jag tycker om det och hur ofta jag använder det. Så jag ska tänka på att visa mer tacksamhet och börjar då med att tacka Ulrika med familj för elefanthalsbandet som väldigt ofta hänger runt min hals och som betyder något visst för mig. Just för att det både var fint och genomtänkt med tanke på min förkärlek för just elefanter..
Kram