..att han var en hund, det är Sigge i ett nötskal det.
Inte för att jag går omkring med honom okopplad och han går fot (eller vad det heter) vid min sida. Men det finns många andra likheter mellan Sigge och en hund.
1. Finns det någon mer social och sällskaplig katt, i det rum jag är i är Sigge.
2. Han är grymt lojal.
3. Han intar vaktposition vid mina fötter på natten för att ”skydda” mig.
4. Kasta en boll och ingen blir lyckligare än Sigge att springa och hämta den och komma tillbaka med den om och om och om igen..

Sedan är det klart att det finns olikheter.
1. Sigge är finsmakare. Gott ska det vara annars får det vara. Han glufsar inte i sig maten till den är slut. Han är noga med figuren:)
2. Det bästa Sigge vet är:
a) Clementiner,gärna så sura som möjligt
b) Parnesanost, gärna långlagrad. Smaklösa billiga sorter fnyser han åt.
c) Räkor & kräftstjärtar
d) Ostbågar
e) Rökt skinka
Bortskämd, absolut inte:)

Han är väldigt noga med vem/vilka som duger att ge uppmärksamhet åt.
Gärna kalas och middagar men de ska vara lagom länge, och vissa personer visar han med all önskvärd tydlighet att han inte alls tycker verkar vara värda besväret att lära känna.

Ja, han är allt speciell min lille katt. Kolsvart och snart 17 år och den enda som jag vet ger villkorslös kärlek dag ut och dag in. Lite väluppfostrad är han också eller så kanske det beskrivs bättre som street smart. Han har aldrig under alla 17 år väckt mig en enda gång. Han har väl feelingen att det är bäst så med tanke på mitt morgonhumör. Thomas, kattvakter och alla andra väcker han när han tycker att det passar honom. Men aldrig någonsin mig, vad mer ska man säga än att man har en klok katt med stil:)

Kram