Oavsett om man är moderat eller inte så har Fredrik Reinfeldt legat i topp i alla mätningar när det gäller svenska folkets förtroende för honom som politiker. Jag har tidigare skrivit om att han verkat så ledsen, att det som en gång fanns i hans ögon försvann. Jag har tänkt att han givetvis ur ett ideologiskt perspektiv självklart vill vinna valet men ur ett personligt perspektiv inte vill och orkar längre.
Hans avgång som såväl statsminister och informationen om att han avgår även som partiledare till våren visar att jag nog tyvärr hade rätt. Jag hoppas att han gör det för att han ser en ny karriär som gynnar Sverige framför sig för han är onekligen en mycket skicklig statsman och politiker. Jag hoppas verkligen att han inte avgår för att han är just det jag ser i hans ögon.
Jag förstår att det varit oerhört tufft att ha varit statsminister under de senaste åtta åren men det var något som väldigt märkbart hände med honom i anslutning till skilsmässan. Jag är specialist på att övertolka men jag tycker att det var då han tappade gnistan, han slog på den så gott han kunde när kamerorna var på eller han stod inför en publik men sedan slocknade den igen upplever jag.
Jag hoppas att hans beslut ger honom möjlighet att samla kraft och energi och att gnistan och ”briljansen” som följer med den kommer tillbaka. Så fort han stod där och skulle hålla sitt tal där nu för en stund sedan så kände man direkt att han skulle avgå, oväntat sa Maud Olofsson och Pär Nuder. Allt annat än oväntat säger jag. Tyvärr..
Kram