Det är precis vad det är så där i största allmänhet, en helt vanlig onsdag i slutet av april. Nu känner jag hur min fasa över 50 års dagen är ”major” så för mig är det inte en helt vanlig onsdag i april. Skulle, för nöjes skull, söka på en bild för att illustrera 50 år. Det gjorde inte min kris ett dugg bättre, garanterat. Det här var typ den mest positiva bild jag kunde hitta:
I övrigt var det bara bilder från 50-talet, hemska gratulationsbilder och annat som fick en att, ja jag vet inte riktigt vad. Men, man får väl se det från den positiva sidan då om texten på bilden stämmer, på något sätt men hur vet jag inte riktigt.
När jag fyllde 30 hade jag ingen som helst kris, var mitt uppe i bröllopsplaneringen så jag hade inte ens tid.
När jag fyllde 40 vill jag inte minnas att jag hade någon kris, mer än min vanliga ovilja att fylla jämt och det förväntas att man ska firas och hålla fester och allt annat. Hade ingen fest och heller ingen direkt kris.
Detta kanske är förklaringen till min löjligt stora kris nu, det är en ackumulerad kris av alla de ålderskriser som jag ”borde” haft men inte haft. Allt kommer i stället nu, som en enda super 50-årskris. Så måste det vara.
Tror att jag skulle behöva ett par burkar av dom här pillerna:
I alla fall dom närmsta dagarna…
I övrigt kan jag inte annat än att konstatera att Sigge nog precis som mig är en riktig city-katt. Han verkar trivas som fisken i vattnet och är nog lika nöjd som jag med att vara i stan ett tag.
I kväll ska jag strö en gnutta pixie dust över en vanlig onsdag i april, så jag glömmer att krisa för en stund i alla fall..
Lovar oxå att efter dagen D inte skriva ett ord om min 50-årskris, inbillar mig att den försvinner som genom ett trollslag så fort den väl inträffat..
Upptäckte nu att jag skrivit 333 ord, det går ju bara inte så därför denna meningslösa kommentar så att det blev 354 ord. Vidskeplig? Ja, som en äkta gammal tant:) Nu blev det ännu fler ord:)
Kram