Där fick jag direkt för kaxigheten att min flygrädsla nästan var helt borta. Givetvis fick vi en hemsk start med turbulens och luftgropar och ett och annat tjut i kabinen.
Som om det inte vore nog så hade jag strax intill ett barn som grät & skrek i evigheter (kunde inte han hjälpa såklart men rätt jobbigt att höra samtidigt som man själv har nerverna allt annat än under kontroll). Som grädde på moset så kom det en familj som passat in i Familjen Annorlunda (även om de flesta barnen var vuxna). Nu ska jag inte dra alla ryssar (eller vad de nu var) över en kam men dom var typ 10 stycken, hade troligen bokat sent och hade inte platser bredvid varandra. Dom tyckte då att det var en toppen bra ide att börja styra upp lite så att alla andra skulle flytta på sig så att de fick sitta tillsammans. Det hade väl funkat om de var typ 2-3 stycken men ett fullsatt plan och 10 man som ska börja byta platser. Det blev lite rörigt där ett tag innan de insåg att det nog inte var en så bra ide trots allt.
Tror bestämt att 8 flygningar inom loppet av tre veckor är i överkant för mig.. Tack gode Gud att man hade med mig hörlurar och kunde lyssna på musik vilket dämpade såväl det hysteriska barnet som Familjen Annorlunda som vare sig var direkt tystlåtna eller diskreta.
Hur som helst så gick flygresan bra efter den bumpiga starten och det bästa av allt var att vi hade medvind så vi landade 25 minuter före utsatt tid.
Har ju slarvat lite de sista dagarna med det där med tre mål mat om dagen och det andra delarna i mitt nya sundare liv. I morgon ny vecka = nya tag. Ska nog bli ordning på mig oxå, skam den som ger sig.
Varken Anton eller jag sov en blund på hela flygresan så som vanligt hann jag tänka och reflektera en del. Men det får bli ett separat inlägg i morgon..
Kram