Vaknade och känner mig..

image
..helt enkelt som Pippi Långstrump. Fråga mig inte varför, kan vara alla möjliga skäl till det:
1. Jag vill ha Pippis apa
2. En riktigt gammal barndomsvän fyller 50 idag och vi gjorde så mycket bus när det begav sig
3. Jag är på humör att göra lite som jag vill
4. Jag vill ha Pippis kappsäck med pengar så att vi kan shoppa loss utan hämningar
5. Är trött på hur man enligt normen ska/bör vara

Inte vet jag varför men den första jag tänkte på idag var just Pippi Långstrump. Tänk vad jag ”älskade” henne. På lördagskvällen när Pippi avsnittet gick på TV för sådär 45 år sedan satt jag som klistrad framför rutan. Efter söndagsskolan var det repris på gårdagens avsnitt – jag sprang hem för att inte missa en minut av det avsnitt jag redan sett för sådär 15 timmar sedan.

Det enda sättet för mig att tycka att en smörgås var god (har aldrig varit förtjust i smörgåsar) var om det var både ost och prickig korv på den (så som Pippi hade på sina smörgåsar).

Tror jag ska vara som jag känner mig idag, dvs som Pippi. Det är däremot två Pippi saker som jag INTE kommer göra:
1. Färga håret rött
2. Skaffa mig en häst, prickig eller ej

Kommer ihåg när min fina väninna Csthsrina ”Mumintrollet’ Stackelberg, finlandssvenska som numera åter bor i Helsingfors fick sitt första barn. Jag tänkte att jag skulle överraska henne ordentligt och stickade en sådan där typisk Pippi tröja ni vet. Jag är ju inte direkt husmorstypen så ni kan förstå hur jag fick kämpa. Men en Pippi tröja blev det till slut, utan att den ens var sned och vind. Tror hon fick sitt livs chock, efter 20 svar att jo det var jag som stickat den trodde hon mig äntligen. Nu har hon tre söner, och alla har de fått ärva Pippi tröjan som Catharina ansåg var en raritet. Det hade hon kanske rätt i för det är den enda tröja jag lyckats sticka.

Undrar just vad Pippi hade hittat på en dag som denna, får klura på det en stund innan jag hoppar ur sängen och startar dagen.

Kram

En reaktion på ”Vaknade och känner mig..”

  1. Hej!
    Den riktigt gamla barndomsvännen är nu 50 år!!! Ulrika höll tal under födelsedagsfesten och då nämndes du. Det är väl så ”mitt i livet” att det blir en del tid för eftertanke och reflektion. Sköt om dig, du som ännu bara är 47 år, verkar dock inte så dumt att vara 50 heller. Gäller bara att våga! Kramar!!!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.