Ibland skulle man önska att man kunde använda Photoshop IRL när man känner sig sådär trött, vinterblek och känner sig allmänt ”ful” i vad man än sätter på sig. Vi tjejer har det ju trots allt lite lättare att kunna få till det någorlunda med lite smink & annat piff.
Vips, så ser vi i alla på utsidan lite piggare och fräschare ut än innan vi tog fram batteriet med hjälpmedel.
Men det är yta det och även om man kan behöva förbättra ytan lite för att må lite bättre vissa dagar så är det inget annat än just yta. Det är precis samma sak med smink som med människor som låtsas vara något de inte är, det krackelerar efter ett tag.
Vi har alla möt sådana som dem ”de photoshopade personerna”, vi upptäcker det inte direkt men efter tag så blir det som med sminket, ytan krackelerar och vi ser den rätta personen.
Han/hon som verkade så trevlig, verkade bry sig om människor, alltid verkade så glad över att se en och gärna öste lite komplimanger sådär. Han/hon som försökte genom sin charm vara populär men samtidigt är beräknande. Den andra typen är lite mer oförarglig, dom hälsar glatt och kindpussas till höger och vänster, kastar ur sig komplimanger utan att det är äkta men det är trots allt ändå oförargligt på något sätt.
Den första typen däremot, den beräknande, är det värre med. De är trevliga, ibland inställsamma och förtroendeingivande (ett tag i alla fall, en del klarar det länge länge).
Han/hon som gärna pratar skit om andra bakom ryggen men sedan vid en eventuell ”konfrontation” inte drar sig för att ljuga en rätt upp i ansiktet om att det har de minsann aldrig sagt. Han/hon som ger sig på den som är svagare och oftast på ett manipulerande sätt som förminskar den som blir ”utsatt”. Drar sig inte heller för att sticka en kniv i ryggen på någon om det skulle krävas för att framhäva sig själv eller ”rädda” sig själv.
Det är just den här första typen som har det sämsta självförtroendet och den lägsta självkänslan, de bygger sin egen genom att förminska andra. Men en dag håller inte den photoshopade personligheten längre, vissa upptäcker den snabbt för andra som möter honom/henne mer sällan kan det dröja lång tid. Men i allt så är det ändå en tröst att det inte går att dölja vem man egentligen är genom Photoshop och att för eller senare så avslöjas alltid varje persons rätta jag…
Jodu, den är ”fin”!
Och vad som är riktigt hemskt är att se människor gå på de där inställsamma smilen och r*v-slickeriet, när man själv förstått för länge sen vad som pågår…
Hoppas det inte är du eller någon nära dig som blivit ”stucken” i ryggen denna gång.
Kramis Helena N