Det är ett tjat på mig om att tiden går fort.. men jag tror knappast att jag känner mig ensam om att tycka det. Antagligen är jag heller inte ensam om att tycka att det var både första och andra advent typ i förrgår.. Eftersom jag nu tjatade om tiden ska jag inte göra detsamma om ännu en ”soppig” natt.
Jag brukar ha Så mycket bättre på tv:n och följa med lite lagom mycket. Det finns delar i det som man nästan inte orkar höra för att man hört det så många gånger och det är det här ”absolut nödvändiga hyllandet” – hur fantastiskt det var. Jag ska inte dra allt och alla över en kam för det är inte sällan som någon av artisterna verkligen blir berörd, känner en äkta glädje och på riktigt är imponerad av tolkningen. Förstår att den här delen behövs.. det är ju en del av varför programmet görs.. Men det har gått lite väl många säsonger för att man inte ska ha hunnit tröttna så där i största allmänhet.
”På Grå Gåsen har tiden stannat av tristess”
Det skriver Expressens Maria Brander om programmet i sin helhet. Det har hon väl till vissa delar lite rätt i men när det gäller gårdagens program skulle jag skriva;
”På Grå Gåsen stannade tiden när Marie Nilsson Lind tolkade Anropar himlen”
Ska såklart tillägga att Maria Brander inte skriver ner Marie Nilsson Lind och hennes tolkning heller utan tvärtom – det är nästan så att programmet inte förtjänar det är snarare hennes uppfattning. Ska inte gå citera allt hon skriver men totalt sett så är det väl ingen av de andra som ”duger” i hennes ögon.
Moonica Mac gråter typ hela tiden.. hon hinner inte ens sjunga klart första raden innan känslorna svämmat över och tårarna kommit. Det är möjligt att det är så – men är det så hemskt att vara en känslomänniska? Förstör hon låtarna, förstör hon programmet? Jag tycker att Maria Brander väldigt ofta visar prov på att hon definitivt inte är en känslomänniska och om man inte har ”kontakt” med sina känslor på ett iallafall lite djupare plan så blir det svårt att ta till sig och på ett bra sätt recensera det som typ bara bygger på känslor.
Jag som uppenbarligen inte alls hänger med när det kommer till musik visste inte ens att Moonica Mac fanns. Nu vet jag det och konstaterar att hon verkligen är värd att känna till – med sin säregna röst och annat är hon den som jag uppskattat mest.. Bortsett ifrån Marie Nilsson Lind – hennes sorg är så ”framträdande” och det finns ett riktigt och äkta djup i både henne och i det hon skriver. Det var inte ett öga torrt runt bordet på Grå Gåsen och det var det inte i soffan här heller ✨
I bakgrunden idag stod tv:n på i dag, som den alltid gör. En tv som funkat perfekt sedan TV-Ola guidade mig till uppdateringen igår. Uppfattade plötsligt att det var Marie som pratade i Så mycket bättre – inledningen innan hon skulle göra sin tolkning. Fullt fokus på tv:n och upp med ljudnivån ett par snäpp.. Exakt när hon tagit första tonen blir tv:n svart. Inte ens ett hackande utan svart. Startar om själva tv:n för den har ju en tidsinställning så att den stängs av automatiskt efter någon timme – tog för givet att det var det som gjort tv:n svart. Lång historia kort.. Startade om den svenska boxen.. Brukar gå hyfsat snabbt att få igång den igen. Var det så idag? Självklart inte.Missade låten och typ halva Solsidan som började direkt efter.
Det är verkligen ingen stor grej.. men känns som om oturen förföljt mig lite nu..Det började med den där ”skitdagen” förra onsdagen sedan har det varit lite små grejer mest hela tiden. Igår klämde jag foten i Patricias bil (nej, den blev inte skadad) och var väl inte otur egentligen utan klantighet 😊
När jag tänker en sekund vidare så ska jag inte glömma det jag lovat mig själv.. Perspektiv – inte är det otur att tv-rutan blev svart just då. Det är bara ”typiskt” och en del andra grejer jag kan tycka är ”otur” är bagateller. Men det krossade glaset på min iPad kan väl iallafall gå under benämningen otur 😊 Det var ju faktiskt en vit liten kompis som gjorde så att den åkte i golvet – att den sedan landade åt fel håll gjorde det ju verkligen till otur.. Men.. perspektiv- den höll 😃
Det händer både då och då att jag inte riktigt känner till 100 procent för en lång promenad den där första gången vi går ut.. Tänker för mig själv att jag går en kort nu, typ en kvart eller så och så tar vi en riktigt lång i eftermiddag. Ungefär så 😊
Men så kommer jag ut.. till strålande sol och en fullständigt klarblå himmel.. helt vindstilla. Plötsligt blir den där hundpromenaden jag inte riktigt kände för något jag verkligen känner för och istället för en kvart så blir det en timme eller så.. I princip hälften av dagens steg är avklarade.. Det tar väldigt mycket längre tid att gå sisådär 4 000 steg med två hundar.. speciellt på en söndag när det ska hälsas på nya hundar var tionde meter.
Jag trodde att jag skulle ”sluka” Blondinbellas bok men så har det verkligen inte blivit.. Igår blev det hursomhelst ett par kapitel.. men den kommer nog att komma med i väskan till Sverige.
Har sagt att jag inte ska ”recensera” men måste bara ge några kommentarer.. Året är 2000 och hon är 10 år. Hon tillbringar helger med sin pappa och då är det ett lite barnsligt skimmer över det. Fullständigt normalt med andra ord. Han tar även med henne och hennes lillebror på resor, bl.a. fyra veckor till USA också det år 2000.
- Det är då hon inser att det är i New York hon ska vara. Finns ingen som helst koppling till varför hon skulle känna så – känns helt taget ur luften.
- De är i Las Vegas på samma resa, Hon svarar då på frågan från sin Pappa vad hon vill göra när hon blir stor. Hon vill ha ett hotell. ”Det skulle se ut som en ananas och i varje tagg ska det finnas ett rum. De gröna kvastarna på toppen skulle vara vara ett torn med en pool högst upp. Hotellet skulle vara lyxigt men så billigt så att alla hade råd att bo där. Men hur ska du kunna finansiera det frågade pappa. Det hade jag redan tänkt på och svaret kom direkt. Jag drar in pengar på alla som vill ringa. Det kommer vara jättedyrt att ringa. Men folk kommer vilja ringa sina familjer och då tjänar jag en massa pengar. Pappa skrattade länge åt det. Men jag menade allvar.” Skulle det ringas även innan hotellet byggts 😄 Man kan självkart förstå okunskapen hos en 10-årig men..
År 2000 och hotellet ska tjäna massa pengar på att folk ringer till sina familjer? Nu har Sverige iofs alltid legat högt när det gäller hur många som har mobiltelefoner och år 2000 använde 6,4 miljon svenskar mobiltelefoner. Det motsvarade 72% av befolkningen. Hon borde med andra ord ha vetat om att det existerade mobiltelefoner och användes i mer än begränsad omfattning 😃 Så även det här känns taget ur luften. Men det är nästan ännu värre att författaren inte lagt de 20 sekunder det tog mig att kolla upp om det faktiskt inte var så att mobiltelefoner redan då var något som i princip ”alla” hade.
- Så här långt, vilket iofs inte är långt, så känns det som om Blondinbella sagt lite olika händelser och författaren har köpt det rakt av och återgivit det rakt av. Vad menar jag med det? Enkelt uttryckt: Det finns ingen känsla i det som skrivs och det finns fullt med motsägelser. Hon har inga kompisar för hon känner att hon inte passar in. Hon skäms för att berätta för sina kompisar om att de bara varit på semestern med styvpappans Chevrolet när alla andra varit utomlands. Men i kapitlet innan beskrivs resorna till USA, Teneriffa, många resor till alperna mm.
Gillar verkligen inte böcker eller filmer – oavsett om det är en självbiografi eller roman där saker och ting inte hänger ihop..
På spisen puttrar en Burgundisk gryta – favoriträtten så länge jag kan komma ihåg.. Har gjort så att det räcker till imorgon också så får jag en perfekt Bachelorette kväll som ju kommer att vara i sisådär 4 x 45 minuter 😊
På tisdag gör jag också mat för två dagar eftersom det är dubbelavsnitt och slut-val av Bonde söker fru på onsdag.. Jag som påstår att jag inte tittar så mycket på tv låter nu tv:n styra maten 😄 Men det tillhör ju verkligen inte det vanliga livet som tur är.. Jag trodde att jag skulle titta mycket mer på tv nu när jag är ensam men jag fixar mer, skriver mer på bloggen och jobbar en del. Dessutom går det åt en hel del tid till hundpromenaderna varje dag 🐶🐶 Så mycket tv är det faktiskt inte även om den alltid står på. Tystnad är jobbigt tycker jag – kanske kan jag lära mig att uppskatta det någongång men inte nu..
Skrev ju ingenting om själva Ojén i tisdags utan bara om vandringen.. Har såklart sin förklaring i att vi bara körde igenom och inte tillbringade någon tid i själva byn men vill absolut åka dit för det var så fint. Vitkalkade hus och gränder som ”slingrar” sig neråt mot Marbella. Dessutom finns det några slags ”grottliknande” avsatser som de är kända för och som man ser har en otrolig utsikt. I hela kommunen bor det 3 500 personer men det är nog bara drygt 1 000 som bor i själva byn (skulle jag tro).
Coral och Marta bor ju i Ojen och när hennes mamma, som kom in i butiken i fredags, hörde att jag varit där fick hon mig att lova att ringa innan jag åker dit nästa gång. Hon ville absolut bjuda på kaffe 💕 Marta sa att vi absolut skulle äta på hennes favoritrestaurang som ligger vid torget när vi är och var super-engagerad så att hon skulle känna sig säker på att jag förstod ungefär var den låg. Dom är så otroligt gulliga och trevliga 💕
Det finns ett reservat med alla möjliga djur och dom har under åren blivit tama.. som ni kan se på bild fyra. Det är säkert en häftig upplevelse men känslan av att hälsa på & ”hänga med” ett par vildsvin känns inte helt lockande 😊 Minns när det kom ner ett gäng från bergen när det regnat så mycket så att de behövde få tag på mat.. Som dom bökade upp – aldrig sett något liknande. Såg som tur var inte när de gjorde det men det tog lite tid att få ordning på hundträdgården igen..
Apropå vandring.. hur går det med mitt stegande? Jag kommer till att börja med ihåg att ta med mobilen >95 procent av de gånger jag är ute = stort framsteg 😊 Om vi helt bortser ifrån i onsdags som var en riktigt usel dag och att jag glömde mobilen så att den visar bara 1 215 steg så ligger jag en bit över de 8 000 steg jag vill uppnå ✨ Om jag bara skulle gå 1 215 steg en dag så skulle jag ha två sura hundar varav en av dem hade varit riktigt sur.. Gissa vem av dem 🐶
Apropå att gå i skor.. Det är ju inte bara superviktigt att gå i bra skor det är även viktigt att variera skor. Körde med ett par bra sneakers typ en hel sommar på hotellet och det var då mina problem med fötterna kom till.. Det var inte för att jag gick mycket även om det säkert bidrog lite men är övertygad om att om jag varierat skor mer så hade jag inte haft så mycket problem som jag har nu..
Nu kan man knappast kalla mig för en ”vandrare” men under vandringarna är det extra viktigt att ha bra skor. Dom jag har duger absolut så jag behöver inte springa ut och köpa några nya skor för den sakens skull. Men jag kommer hålla utkik i butiken – dom jag har nu kommer ju därifrån. I princip helt nya var dom när de lämnades in, antagligen någon som köpt fel storlek..
Helt nya såg inte de sneakers som Borgmästaren lämnade in ut – hennes mans gamla skor men omtänksamt av henne att trots sitt schema komma och lämna in dem. Det var inte så slitna så att det inte gick att sälja dem ska jag tillägga 😃
Skrev ju också att jag skulle bli bättre på att fotografera när jag är ute och rör på mig.. Det tycker jag verkligen att jag blivit.. Bilderna är oftast inte så bra eftersom det inte är helt lätt att fotografera med två hundar i en hand.. som dessutom tycker ”foto-stopp” är direkt onödiga 😃 Jag kan ju skylla på dem iallafall tänker jag.. blir säkert bättre på att fota med tiden..
Nu är nästa steg att komma igång och att ta lite mer varierande bilder. Inte glömma när jag är ute och äter etc. Hursomhelst hyfsat ✅ på steg och rätt så bra ✅ på att bli bättre på att komma ihåg att fotografera.
Mycket hundbilder har det varit så det är ni kanske trötta på.. Men ni får nog stå ut med det – är ju min ”dagbok” det här också.. Har ju också haft en hel del bilder på mig själv.. innan var det evigheter sedan jag hade det så det kommer det nog fortsätta vara.. Men lite mer varierande 😊
Jag har jobbat vidare med Min viktiga bok 2022 i dag också. Utöver att det är meningen att det ska bli en första ”karta” så är det också väldigt nyttigt. Det är ju en hel del att fundera igenom för att komma fram till den där första kartan. Att bara sätta sig ner och skriva någon slags lista blir ju inget annat än en variant av ”önskelista”.
Personer att inspireras av har jag ju börjat med – bara ett antal namn än så länge. Det är några olika personer som inspirerar antingen genom något som jag är intresserad av eller för den drivkraft de har. Väldigt förenklat uttryckt. Kommer inte lägga ner så mycket tid på just den här delen för det som är viktigt är ju vad jag vill och hur jag ska kunna lyckas med det. Vad andra gör är ju ointressant om det inte hjälper mig med det jag vill och hur jag ska uppnå det. Ja, ni fattar..
Det är just vad den heter Min viktiga bok 📕 så den kommer att vara min. Inget jag kommer dela med mig av för det blir för mig för privat. Vissa saker både kan och kommer jag säkert att skriva om men det är ingen ”presentation av mina mål” vare sig här eller boken i sig.
Då är det strax måndag igen.. To Do listan är klar och det är en hel del på den så frågan är om jag kommer att prioritera marknaden imorgon. Måste å andra sidan till Mercadona och handla och marknaden ligger ju precis intill så det går ju inte direkt någon extra tid. Bestämmer imorgon helt enkelt..
Har precis tittat på Sjölyckans Jul – det är ändå en rätt charmig serie tycker jag.. Förstår om det är många som verkligen har det stressigt nu inför jul. Allt som ska vara klart på jobbet, allt som dekoreras och fixas, julklappar som ska köpas och julmat som ska lagas.. Sedan är det ju ofta en hel del glöggmingel, julbord och allt vad det kan vara så ledigt efter jul borde vara lag (😊) för alla som jobbar och kämpar..
Kram