Lite mycket….

Hej,

Nu, precis innan vi snart ska flytta så har Tintin accepterat både att hälsa på mopsen och mopsen. Det jag däremot tycker är att han börjat bli lite ”skällig”. Inget stort problem men kan bli om jag inte får rätt på det. Att han skäller för att få uppmärksamhet när han måste ut är en sak, sedan kan han göra det när han blir väldigt exalterad också men nu kan det bli lite mycket. Jag tror att han kan vara lite understimulerad och att det kommer att bli mycket bättre när vi flyttar. Omgivningarna är så mycket roligare och vi kommer att vara ute mer, både pga omgivningarna och på att det inte är så varmt i oktober och framåt.

Var uppe en stund efter hundpromenaden , såg nyheterna 22.00 och sedan en dusch. Det ska snart komma en dokumentär i en ny podd som heter ”Uppgång och fall”, den handlar om det där första e-handelsbolaget Boo.com som blev så extremt hajpat och verkligen slutade med en krasch. Dokumentären innan som var i tre avsnitt handlade om Onecoin – kryptovalutan som var uppbyggd även som en slags pyramidspel eller hur jag ska beskriva det. Intressant som dokumentär betraktat annars är jag helt ointresserad av det här med kryptovalutor. Sist på bollen får jag väl ta risken att vara.

Jag är lite förvånad över hur många det är i åldersgruppen 30-39 år som inte vaccinerat sig och att regeringen inte inför något krav på vaccinpass nu när man släpper på ”alla” restriktioner. Jag behöver inte slå in öppna dörrar men istället för att lägga ännu mer resurser på att få dem att vaccinera sig hade det väl varit det bästa receptet..



Jag brukar ju ha som rutin att med väldigt jämna mellanrum rensa bland mina bilder i telefonen. Inte för att det inte finns utrymme utan för att det blir rörigt och jag har bara haft syftet att använda dem här i bloggen. Har inte gjort det på någon vecka så jag satte igång i går. Jag kom till ungefär 275 bilder sedan började de dyka upp. Bilderna på Thomas. Det är som att trycka på knapp. Jag måste omedelbart sluta, jag kan inte titta på bilderna. Det är helt omöjligt.

Jag vet ju att jag kommer att kunna göra det, men jag har ingen aning om när. Jag vet också att jag har många riktigt fina bilder på honom. Jag vill att Thomas mamma ska få en av de där fina bilderna och det vill hon gärna ha. Jag ska be dem som gjorde hemsidan att antingen skicka som kan tryckas upp i Sverige eller om det görs här och jag tar med ett kuvert till Sverige. Troligen det första för att ta fram tryckt material är man inte bra på här i Spanien. Men det är kanske annorlunda med fotografier – jag får kolla upp det efter flytten.



Jag hade ett väldigt bra ”prat” med Pappa häromdagen om just det här med prioriteringar. Jag har haft och har det tufft känslomässigt samtidigt som en sådan här händelse sätter hela livet upp och ner. Ibland vet man inte vad som är upp och vad som är ner. Vad vill jag, hur kommer det att bli och alla tusen frågor och grejer som rör sig i huvudet. Till slut vet man inte hur och var man ska börja.



De där To Do listorna jag skulle försöka undvika i för stor utsträckning är nu hur långa som helst och det är stort och det är smått i en salig blandning. Jag tyckte att jag hade en någorlunda strukturerad plan och det har jag men på en för alldeles för övergripande nivå. Nivån under är inte strukturerad eller rättare sagt inte alls då när jag pratade med Pappa. Jag ska inte ljuga och säga att den nu är väldigt klok, genomtänkt och helt och strukturerad men det är på väg. I helgen kommer den att vara det.



Ni vet hur det kan bli när man har så mycket som ska göras så att man inte kommer igång med någonting? Någon sådan dag har jag haft och det vare sig vill jag eller har tid med. Det är en väldigt stor skillnad på att vara en eller två när det är t ex en flytt. Det är ju heller inte bara en flytt som man har någon månad på sig att få till utan det är ju fyra veckor. Det är ju heller inte bara en flytt som ska göras utan annat också och då menar jag inte det vanliga hemma-fixar grejerna. Jag får inte posten i brevlådan.. Det måste organiseras för nu kommer det mycket viktig post osv osv.

Nu låter det som om jag gnäller men då får det göra det för nu när jag skrivit av mig det här så känns det lite bättre. Det kändes ännu mycket mer bättre efter det att jag pratat med Pappa som pushade mig att ta så mycket hjälp jag kan. Inte städa själv och bara ta lite hjälp utan mycket hjälp – så mycket jag kan osv. Att hålla på med byte av wi-fi leverantör är inte heller något han tycker jag ska lägga tid på just precis nu osv. Det var så skönt efter det där ”snacket”. Jag kanske framstår som helt ostrukturerad men så illa är det inte, bara nästan 😊



Till en början var allt bara sorg och saknad. Det är fortfarande samma sorg och saknad som kommer att finnas kvar länge länge. Men nu har det tillkommit en dimension till.. det praktiska. Det finns ju hur många människor som helst som är singlar och dom klarar sig ju alldeles utmärkt rent praktiskt.



Ja, jag kommer också att klara mig rent praktiskt men en stor nackdel är att jag inte har körkort och framför allt just nu. Att ens tänka tanken på att göra det kan alla sluta med direkt. Det kommer inte att hända. Jag är helt enkelt född utan bilförar-genen. Att vid 57 års ålder ge sig på att ta körkort i Spanien. Nej, det kommer inte att sluta som succé. När jag är installerad och vet vilka bussar som går vart så är det också så mycket lättare rent praktiskt.



Tyvärr inte känslomässigt. Eller en minskad saknad. Men det kommer att vara lättare i en ny lägenhet. Inte för att jag på ett enda sätt vill glömma men jag vill minnas på ett annat sätt än genom en lägenhet. Jag vill minnas honom varje dag och tänka på honom men inte bli påmind på det sätt som det blir när jag bor här. Det blir en slags ”påträngande” känsla som jag inte kan ta mig ur och jag tror att väldigt många i min situation känner på precis samma sätt och väljer att göra precis samma sak som jag gör nu. Det handlar inte om att inte minnas utan om att minnas på ett finare och ljusare sätt.



Thomas och jag hade ju verkligen maten och matlagningen som något gemensamt. Att min aptit varit som bortblåst är ju ingen hemlighet. Så mycket som jag åt under en vecka i Stockholm var nog lika mycket som den totala månaden innan. Jag vet – man måste tvinga i sig.. Men det är inte lika lätt som det låter.



Det finns väl en risk för att jag kommer att se ut som en Whopper och då menar jag inte rund.. Några wienerschnitzlar har det ju blivit men max fem och så åt jag ju de där lite mindre pizzorna när jag jobbade under en period. Det är precis vad jag ska göra idag. Jag har gått runt med ett bestick-det i väskan ett tag 😊 Det antal gånger som jag lagat någon mat till mig själv är lätträknade.. Bortsett då från Bullens pilsnerkorvar, wienerkorv, köttfärssås på burk och liknande.

Apropå just köttfärssås på burk så kommer jag att fortsätta äta det – det åt Thomas och jag alldeles precis i början när vi började träffas..



Nej, det är inte lika roligt att laga mat till sig själv. Det är det ingen som kan påstå men det finns väldigt många människor som gör det. En del gör det bara för att de måste äta något – andra gör det för att det är roligt och för att det ska bli/vara gott.

När jag installerat mig så ska jag bli kategori två. Jag vet ju hur otroligt besviken Thomas skulle bli på mig om jag förändrade mig och blev en ”bara för att jag måste äta” människa. Det skulle han verkligen inte gilla.

Jag ska se till att det är inbjudande till matlagning i köket och sedan ska jag sätta igång. Men precis som med sorgen.. Day by day och step by step. Annars kommer jag köra i diket och ge upp så med realistiska planer = det blir kul, det blir bra och Thomas blir nöjd ❤️



Nej, nu har jag gnällt tillräckligt för det här inlägget. Men man måste få göra det, det hjälper men bara just där och då. Det hjälper inte att göra det mer eller mindre hela tiden. Tvärtom. Nu får jag fokusera på positiva saker resten av inlägget. Inte för att jag måste utan för att jag är övertygad om att det gör mig gott.

Mitt broderi (ni vet den lilla tomtesäcken) har kommit. Inte hit utan till min svägerska. Det innebär att jag får den alldeles lagom efter det att jag installerat mig i nya lägenheten. Pappa får vara kurir och han kommer ju ner kring den åttonde oktober eller så. Det är förresten deras bröllopsdag kom jag på – en lite udda dag men det finns ju ingen lag på att gifta sig på sommaren.



Jag skrev ju om gästrummet och att jag ska köra ”Granliden style” i det. Hittade ju de där två helt underbara överkasten som var helt oemotståndliga och dessutom var det ju världens REA. När jag passerade butiken igår såg jag att de har påslakan som passar precis perfekt till men nu är det ju inte så att det för tillfället är några gäster på väg, lite korkat att köpa ännu mer grejer och ta hit för att sedan flytta. Överkasten var en helt annan sak. Poängen här är att det kommer att bli så himla fint i gästrummet när det är klart.

Jag kan få lite av samma känsla som när Thomas och jag köpte Granliden. Hur otroligt roligt det var att hitta rätt tapet, rätt kakelplattor etc. Nu är ju inte det här ens i närheten av att vara lika omfattande men allt handlar ju om att skapa en känsla i ett helt hem likväl som i ett rum.



Jag startade dagen i dag med att vara riktigt aktiv med att packa kläder. Har lagt upp det ska packas..

  • Det som jag ska använda de typ första två veckorna
  • Höst/vinterkläder som ska packas upp
  • Sommarkläder som ska packas upp i vår
  • Höst/vinterkläder som inte ska packas nu
  • Sommarkläder som ska sparas men inte packas upp till sommaren

Sedan är det såklart mys/underkläder, skor, jackor, väskor etc men allt i strukturerad ordning.



Men det är såklart inte bara kläder flytten handlar om men det är där den största delen sortering är/har varit just den här flytten. Men oavsett vad det gäller så har vi väl just precis det som beskrivs ovanför. Jag har en fördom (ja, även om det här 😊) som är att det är kvinnor i högre utsträckning vill behålla och män bryr sig mindre och kan göra sig av med. Om jag ska ta fördomen en nivå till så gäller det inte för männens olika intresseområden.. verktyg, datorer, spel eller så där de kan spara allt ifrån minsta mutter till en spelkonsol från 1994.. Jag och mina fördomar 😊

Lika mycket som jag snart ser ut som en Whopper ser jag snart ut som en ”orangutang”. Så många kassar som jag släpat till butiken varje vecka. Blir en del idag också och lite nästa vecka sedan kan jag sätta ✅ på Skänka och Slänga – oavsett om det är kläder, skor, väskor eller några prydnadsgrejer. Det ska bli så skönt. Det är ju dessutom extra skönt eftersom släpandet bidrar till något positivt i form av intäkter till Cudeca. Om jag ska tänka i ett egoistiskt perspektiv så lär jag inte behöva köpa ett klädesplagg på fem år med tanke på ”byta in och ta systemet”.



Jag har ju bytt bank till Caixa bank. Inte vet jag om det var det bästa valet men bättre än Sabadell lär det iallafall vara. Sabadell tar ut kostnader för precis allt.. Jag hade ju inte koll på koder etc till Sabadell kortet så jag har kört med mitt svenska kort hela sommaren och det är ju inte särskilt smart att fortsätta med. Jag får till att börja med att lära mig hur det funkar med Caixa Now och Caixa Sign så att jag kan hantera kontot.

Men först är det bra (och dessutom ett måste) att ha själva kortet. Kortet skulle ta en vecka ”hette” det men jag är ju i Spanien så jag adderade till ett par vardagar.. Men inte hjälpte det.. fick pallra mig hemåt i värmen utan kort men fick iallafall med mig Coca-Cola från El Corte Ingles. Alltid något.

Det var väl inte direkt så himla mycket positivt alls – men det blir bättre.. Nu ska jag fixa maten till hundarna och sedan åka och jobba ✨

Kram

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.