Ni vet det där huset som Carrie i Sex & The city bor i, om inte så är det ett ganska ordinärt vanligt bostadshus med lägenheter i men det är inte själva huset som jag är förtjust i utan att det har trappor upp till entredörren. Säkert hur opraktiskt som helst när man ska släpa upp sina matkassar och vad det nu kan vara men för mig är det något som är så otroligt mysigt och vackert på samma gång med de där trapporne. Visst, det finns på enstaka hus i Stockholm också men är sällsynt. Ögnade snabbt igenom Sarah Jessica Parker bilder på Google nu när jag skulle skriva kvällens sista blogg. Hon har onekligen bytt stil många gånger under åren, själv går man mest omkring och ser ut som man alltid gjort på något sätt. Finns några undantag dock, som den gången det regnade på Mauritsius och jag tyckte att det var väl en bra ide att passa på att klippa sig. Det var det inte. Jag såg ut som en tant från A-Ö och tackade och betalade med lite skälvande röst innan tårarna kom så fort jag passerat dörren till hotellrummet. Note to self; det är mest blåhåriga tanter som klipper sig på den typen av hotell. Efter sisådär en timmes oavbrutet gråtande började jag försöka få bukt på håret och lyckades väl i alla fall någorlunda väl för jag klarade semestern utan ytterligare tårar. Sedan dess har jag aldrig vågat mig på att klippa mig på ett hotell utomlands.
Man är ju lite avundsjuk på hennes tjocka härliga hårsvall, hon kan ha precis vilken frisyr som helst för det klarar hennes år. Men som med allt annat är det ena bättre än det andra. Så är det också med Sex & The city filmerna, den där när de åker i väg på någon resa inbjudna av någon arab är väl ett riktigt bottennapp. Det tycker i alla fall jag, den känns verkligen som om de bara måste göra en film till och tror att innehållet spelar inte så stor roll. Fel, Fel, Fel innehållet spelar alltid roll, folk är inte korkade och ett av de vanligaste misstagen är att underskatta sin publik. Då faller allt platt och att komma tillbaka med ytterligare film på samma tema blir grymt svårt.
Nu har jag gjort den där testen, anmält mig till United Influensers och angivit som skäl till varför jag vill blogga där är att jag vill dela med mig av varumärkesarbetet, både hur man bygger sitt personliga varumärke med även olika typer av profuktvarumärken och entreprenörskap. Jag sätter en tusenlapp på att jag inte kommer bli antagen trots att det faktiskt finns ett ”vettigt” innehåll i det.
Kollade snabbt igen Mikael Persbrandt som är med och här är några exempel på inlägg;
Bild på Mikael med text Its Monday
Bild på Mikael med händerna över ansiktet WOW 50 000 followers
Ja, om det är det som är att inspiera och inluera så är det väl det, men inte i min värld. Jag är dessutom 100% säker på att det inte är han själv som lagt upp det för så pinsam är han inte.
Får ge det en vecka och se om jag får någon återkoppling överhuvudtaget och får jag det är det garanterat med någon artig text att de önskar mig lycka till någon annanstans. Hela ansökan är en test på hur otroligt ytligt även ett sådant forum kan vara. Inte för att man inte tar med mig för innan jag uttalar mig bergsäkert om hela Bloggportalen så ska jag gå igenom några fler som bloggar där. Så ingen skugga över dem, ännu och kanske aldrig när jag fått tillräckligt med insikt över vilka de godkänt och hur många av dem som faktiskt skriver om något vettigt överhuvudtaget. Just nu har de väl bara ca 20 profiler och jag skulle sannerligen vara en udda fågel där..
KRAM