Nu är boken slut.. Ville både att den typ aldrig skulle ta slut men också att den skulle ta slut eftersom jag ville veta hur allt hängde ihop.. Nu har jag väl ”hajpat” den här boken så mycket så att ni som börjar lyssna på den blir jättebesvikna 😊
Börjat på en ny Den sista middagen (tror jag den hette) – för tidigt att säga något om den..
Städat lite och kört en tvättmaskin.. Plockar ihop några plagg och kassar att ta med till butiken. Det köps inte in någea speciella butikskassar uran vi hankar oss fram på det vi får in och om det är total kris köper Margot ett gång i kinabutiken. Fattar inte alls varför man inte köper in – känns sisådär att vara och varannan gång fråga om de kan ta det spm de köpt i sin egen väska.. Hade ju även varit bra om det syntes att folk varit där och handlat.. Men de har vissa ”fixa” idéer och det här är en.. Antar att det hänger ihop med att det ska vara lägst möjliga omkostnader..
Ska bara köpa dricka och frukt så behöver inte vara inne i stan mer än typ en halvtimme innan vi öppnar.. Ska se om de har mina favorit croissanter och om de har det köpa till imorgon också..
Juli snart slut och dags för rutinen med ”bokslut., Ingen större överraskning att jag misslyckats totalt med tuggummina.. Steg mäter jag överhuvudtaget inte nu i juli och augusti.. eller har iallafall inte gjort i juli. Ingen större idé eftersom det alltid blir klart mindre steg per dag på hundpromenaderna pga värmen.. Skulle väl iofs kunna gå ut utan dem för att få ihop steg men det tycker jag är ”meningslöst”.. Att jag inte håller en bra nivå två månader av tolv per år gör knappast något även om det såklart alltid är nyttigt. Men för mig är promenader antingen hundpromenader eller för att ta mig från a till b typ..
Men förra sommaren var en helt annan sak.. framförallt under de tre första veckorna när hundarna var på hundhotellet. Jag gick och gick och gick.. hur varmt det än var. Det var det absolut bästa sättet för att må så bra som det bara gick. Jag förstår verkligen att den bästa medicinen mot ångest av alla slag är just att gå, eller springa.. Jag fick ut något ur kroppen som jag behövde få ut och även om man inte blir fysiskt utmattad så är det ju en fysisk ansträngning som hjälper väldigt mycket.
Har väl om jag ska vara ärlig slarvat lite med hudvårdsrutinen också.. varit superduktig i sex månader men slarvat i juli så ”back on track” med det.
I övrigt har jag både några stående mål som jag följer upp varje månad och så några specifika för månaden som kommer.. I princip klar med det., inga dramatiska och/eller stora grejer men jag tror att ni kan gissa en sak som finns med;
Ungefär så.. 😄
Det finns ett antal skäl till att inte ge upp om det.. Det viktigaste är aptiten – jag går ju omkring som en idisslande ko mer eller mindre hela tiden.. Det i kombination med värme = noll aptit..
Det var ju samma sak med aptiten förra året men då var det av ett annat skäl. Har absolut inte slarvat lika mycket i år men måste skärpa till mig känner jag – man får ju inte tillräckligt med energi med för lite mat.
Förra sommaren när jag trodde att det var ”omöjligt” att få i mig något så gick jag till Da Bruno en kväll. Beställde deras wienerschnitzel och det är typ ”lastbilschaffis portioner” men jag fick i mig i princip allt. Blev nästan chockad.. Den är så god så nog dags att gå dit snart igen – det var ett bra tag sedan sist..
Åt hummersalladen på bild två ett par gånger också och den var det knappast något problem att äta upp 😄
Dags att börja äta ordentligt med mat istället för att skriva om den..
Jag tycker att jag har ett bra ”förhållande” till sociala medier.. Visst kanske scrollar lite för mycket men jag påverkas inte av det som visas upp. Eller rättare sagt jag inser att det inte en total sanning som vi får se.. Men hur bra förhållande man än tycker sig ha så är man ingen robot..
Tänkte lite vidare på det där inlägget som handlade om hur jobbigt det var att gå in på sociala medier och bara mötas av hur otroligt bra alla har det. Att det är lätt att bli påverkad av det och känna sig ”misslyckad” om man själv inte har en superbra sommar för att man inte mår riktigt bra själv.
Det behöver ju inte bara vara för att man inte mår bra själv det kan ju vara många andra anledningar.. att man inte har råd att åka på den där utlandsresan, att familjeekonomin är så tuff så att man inte har råd att åka någonstans överhuvudtaget..
När man förlorar någon så pratar alla om högtiderna.. Det är den första julen, den första födelsedagen etc som är det svåraste. Ingen pratar om den första semestern och sommaren..
Jag förstår att det som läggs upp på Instagram inte är sanningen – att alla självklart väljer att lägga upp de roligaste och härligaste bilderna men det är också nu under sommaren det läggs upp mest ”tillsammans” bilder.. Inte så konstigt för det är då man tillbringar mest tid med varandra och det borta från vardagen.. Det kan jag tycka är lika svårt som den första julen eller liknande.. Saknaden av att inte ha Thomas blir starkare när man både ser alla par i verkligheten och i sociala medier.
Jag bortser helt ifrån att det bara är en massa härliga kvällar med fint väder.. saknaden är precis lika stor att ha honom här en regnig kväll framför tv:n.. eller om vi ”tjafsar” vad vi ska ha till middag.
Sommaren är så himla mycket tvåsamhetens tid och därför blir saknaden större.. Förra sommaren var ju allt bara som en chock så det här är den första ”riktiga” sommaren utan Thomas. Men det är nog så att det är som med den första julen och de andra högtiderna.. den första sommaren är också värst – eller hur?
Kollade såklart upp mina lotter – på dragningen som var onsdag kväll var det ingen vinst men jag visste ju att jag vunnit något på den ena skraplotten..
Trodde ju att det skulle vara en ny lott (dvs en euro) men det var det inte utan 7,50 euros.. Lottförsäljaren blev lite lätt förvånad och frågade en extra gång om jag menade att jag ville ha pengarna och inte köpa nya lotter.. Men är det en lottvinst så är det 😄 Även om den minst sagt var liten 😄
Vi hörs imorgon!
