Hej,
Doggisarna blev lite förvånade igår – två bad på fyra dagar.. Man ska ju inte bada hundar så ofta egentligen men är de ”smutsiga” så måste man ju göra det. Har speciella schampon till dem – det kan vara obehagligt för dem med vanligt schampo eftersom de har ett helt annat ph-värde. Karismas har citrondoft och Tintins ska hjälpa till att hålla pälsen vit. Han frös så efteråt, låg bredvid mig i soffan och huttrade.. Satte på värmeelementet och la en pläd över honom och då snusade han snart..
Apropå Tintin och soffan.. Nu har Tintin börjat våga sig på att hoppa upp i soffan igen. Han gjorde det ibland tidigare men sedan måste något ha hänt för han har ”vägrat” att försöka. Nu gör han det men bara under förutsättningen att jag är intill och tittar på 🐶 Inte för att han ska få beröm utan det måste vara en trygghet för honom.. om han skulle hoppa ”fel”. Han har ju ett litet problem med det ena bakbenet och har alltid haft men det är ingenting att göra något åt det enligt veterinären. Hursomhelst så är jag övertygad om att han inte har ont men han kan ibland vara rädd för att hoppa upp eller springa upp i trappor som svänger (han måste ha full fart hela tiden.. svänger den så stannar han där). Dom har sina egenheter Doggisarna ❤️
Bedtime alldeles för sent som vanligt på fredagar.. Vill ha en ”ordentlig” fredagskväll när jag kommer hem från butiken och därför blir det sent. Podd i öronsnäckorna.. Tänkte lyssna klart på bokklubbs-boken på söndag.
Jag skulle vilja hitta något fint att ha min potatis i.. En fin korg eller skål eller kanske en skål på fot till andra grönsaker som ska förvaras framme. Ni förvarar väl btw aldrig tomaterna i kylen.. Nu har jag mina grönsaker i en korg som funkar men den skulle egentligen vara perfekt för potatisarna.. Det är roligare att laga mat om man har det fint i köket – att det känns lite matglädje. Hur underbart är inte det där utrymmet som deltagarna i Sveriges Mästerkock får hämta sina råvaror från – det är matglädje på högsta nivå. Kan man uppnå en liten bråkdel av den känslan har man mer än lyckats – har en bit kvar 😊
Apropå potatisar.. Det har väl inte undgått någon att jag inte lever efter någon undvik kolhydrater genom att undvika potatis filosofi.. Jag vet inte vad det är med mig och potatis. Det har inte alltid varit så – absolut inte. Om det var någonting som Thomas verkligen gjorde sååå gott så var det potatisgratäng. Jag kan riktigt längta efter den. Hur han stod där och rörde i den lätt ”kokande” potatisen i mjölk så att den inte skulle brännas vid eller tappa spänst.. Hur han alltid såg till att det han gjorde var snyggt – inte ”kasta” ner allt i en gratängform lite hur som helst. Apropå det så märktes det verkligen när vi lagade mat.. När han lagade mat så var det alltid rent, prydligt och organiserat.. När jag lagade mat så var det nog mer att betrakta som ett smärre kaos 😄 Jobbar på det btw 😊
Jag tror att jag ska ta och göra en potatisgratäng nästa vecka – lite potatis variation helt enkelt..
Jag tycker att det blir lite för mycket med tre rätter och det är jag inte så himla ensam om.. Men två rätter kan nog alla tycka är lagom och då finns det två kategorier – dom som föredrar förrätt och dom som föredrar dessert. Jag tillhör definitivt den första kategorin. Jag tycker ofta att förrätterna är de roligaste på menyn och äter ibland två eller tre förrätter och ingen varmrätt. Om jag äter på strandrestaurangen nedanför mig så äter jag en förrätt för de har så stora förrätter.. någon gång har jag ätit två och blivit riktigt mätt..
Men om jag ska äta dessert så föredrar jag något med glass – den här på bilden ser inte så tråkig ut. I somras när jag åt middag med Lotta, Christian och deras son på Da Bruno åt jag en riktigt god efterrätt med maräng, glass och chokladsås – ungefär som en väldigt god marängsviss.
Thomas älskade glass ❤️ Den här bilden är inte någon vidare ”bra” bild men den beskriver en del av Thomas väldigt bra. Han tyckte väldigt mycket om kaffe.. Café con leche skulle det alltid vara – jag räknade aldrig men han drack nog 10 koppar om dagen. Man fick med en mugg med den lilla maskinen – den trodde Thomas aldrig att han skulle använda. Där hade han fel för det var den enda mugg han drack kaffe ur sedan han provade den första gången. Den höll värmen och var inte varm att hålla i..
Under en period för något år sedan var han helt beroende av glass – glasstrutar. Jag räknade inte hur många han åt om dagen av dem heller men under hans ”högsäsong” var det minst sex stycken. Tur dom hade billiga glasstrutar på SuperSol 😃
Han jobbade ju extra på Åseglass när han gick i skolan och då åt han så mycket glass så att han inte kunde äta glass på många år.. Men plötsligt blev han sugen på glass igen (och inte lite heller).. Jag minns inte hur lång perioden var som han åt så här mycket glass men det var iallafall i några månader. Sedan slutade han lika tvärt som han började och åt inte glass alls.
Det var lite ”allt eller inget” när det gällde glassen men kaffet, det var konstant. Kaffemuggen är också ”konstant” – jag ser den varje gång jag öppnar köksskåpet med glas och annat. Där kommer den alltid att stå.. men inte användas. Inte av mig och inte av någon annan heller för det var hans kaffemugg ❤️
Man hör ofta hur viktigt det är för människor som förlorat någon att fortsätta prata om den de förlorat så att minnet lever kvar. Allra viktigast är det kanske när man mist någon yngre och man tycker att det är så viktigt att barnen kommer ihåg sin mamma eller pappa – eller någon annan som betytt extra extra mycket.
Så var det när Mamma gick bort och det var väldigt viktigt för henne också. Hon hade ett barnbarn och det är min systers son – honom älskade hon till månen och tillbaka. Hon var så glad när han föddes så gladare mormor får man nog leta länge efter. Hon hann tyvärr inte få så många år med honom men hon hann få tillbringa mycket tid med honom under de åren. Alldeles i slutet så sa hon det som alla mammor, pappor, mormor och känner – jag vill inte att han glömmer mig ❤️
Oavsett om det är barn, unga, vuxna eller gamla så känner nog alla de vill bli ihågkomna. Inte för något det gjort utan för något de varit. För oss som blir kvar är det kanske ännu viktigare att vi kommer ihåg – både dem och våra minnen tillsammans med dem. Ibland skriver jag om något jag kommer på här – jag får återuppleva minnet lite längre då och jag kommer att uppleva det igen när jag går tillbaka och läser mina gamla inlägg. Det handlar inte om storslagna händelser – snarare tvärtom.
Som när vi åkte skidor från bilen till sommarstället vi hyrde på Värmdö – det gick inte att ta sig fram den sista biten (som inte var helt kort). Det var mörkt, kallt men otroligt mysigt och ännu mysigare när vi kom fram och la i ved i vedspisen i köket och började packa upp för en helg i ett fullständigt vitt och tyst vinterlandskap ✨ Fanns en sak som Thomas kanske inte tyckte var helt mysigt.. Coca-Cola flaskorna på ryggen 😊 Men inget gnäll utan han körde på där i mörkret ❤️
Vi skulle träffas på en strandrestaurang halvvägs in till stan klockan ett idag. Det var Christinas förslag och det passade ju mig väldigt bra avståndsmässigt. Vi dubbelcheckade på nätet att de skulle ha öppet idag på dagen och det skulle de.. Men hade inte.. Spanjorerna är usla på att uppdatera sina öppettider men jag tycker att det alltid verkar öppet när jag går förbi.
Jag var lite tidig så jag fortsatte att gå mot stan så att jag skulle möta dem. Jag är så sjukt trött på att gå omkring i mina svarta sneakers och eftersom jag bara skulle gå halvvägs till stan och sedan tillbaka hem så satte jag på mig mina ballerinaskor. När jag mötte dem hade jag redan fått ont i fötterna så vi bestämde att vi inte skulle gå mot stan utan åt ”mitt” håll.
Inget kul att sitta där de just nu renoverar för att det ska bli ett snyggare mellanparti av strandpromenaden så jag ringde och kollade den där strandrestaurangen här som jag sett haft öppet nu. Dom hade öppet så vi gick dit.
Vi satt ute såklart. Det var sol i princip hela tiden men ibland fläktade det till men det gjorde ingenting.. det var absolut inte så att det blev kyligt.
Skrev ju om den här restaurangen häromdagen.. Jag hade aldrig varit där och det berodde till stor del på att Ana’s svägerska sagt till mig att det inte var särskilt bra där.. Sedan såg jag på Instagram att det verkade vara ”väldigt” uppskattat av svenskar och och att de hade 4,1 i betyg.. Man skulle iallafall kunna tänka sig att testa tänkte jag.
Christina och Theresé valde en sallad med chèvre och den såg rätt trist ut.. Mycket isbergssallad och halva körsbärstomater runt själva chèvren och de tillbehören.. mängder med balsamico. Dom var inte direkt imponerade men Christina tyckte iallafall att den var okej..
Jag beställde nog den mest udda kombon jag beställt.. Gambas pil-pil, pommes frites (denna potatis 😃) och pepparsås (!).. Det var inte det att jag ”måste” ha potatis men blev så sugen på något som var salt och hemmagjorda pommes frites kan vara jättegott. Pepparsåsen tänkte jag att det kanske kunde vara gott att doppa i.. Oklart hur jag kunde få för mig det för jag har aldrig fått en pepparsås med smak/sting i här i Marbella. De är alltid så ”mjäkiga”.. och det var den verkligen idag. Mina gambas pil-pil var iallafall riktigt bra.
Vi satt ju så härligt där på stranden och det var kul att lära känna Theresé lite och det kommer inte vara sista gången vi ses. Nu åker hon hem om en dryg vecka för att jobba och kommer tillbaka om sisådär två månader.
Var hemma igen vid halv fem och hade en lugn eftermiddag. Doggisarna var som vanligt när de varit ute ett gäng timmar jättetrötta och sov ett par timmar..
Per Anderssons dag i Stjärnorna på slottet och jag började kolla men jag kommer aldrig att bli hans största fan.. Det finns det ju ingen anledning att bli heller 😊
Passade på att ta en sväng med hundarna innan sista delen av En brittisk skandal skulle börja..
Imorgon ska jag sitta ett tag på terrassen och sola ☀️
Kram