Hej,
I tisdags kom tårarna för att det var sex månader sedan och kändes så mycket mer än det gjort på länge nu. Igår kom nya tårar men av en annan anledning. Några vänner har förlorat sin hund,lilla Nellie en King Charles Cavallier precis som Karisma. Hon var så otroligt gullig och söt.. Hon blev påkörd igår och det gick inte att rädda henne. Jag blev så otroligt ledsen och klarar inte ens av tanken på att det skulle hända Tintin eller Karisma något. Det blev dubbla tårar, både över Nellie och då kom tårarna för Thomas igen..
Det är bara att inse att det blir en jobbig jul – men jag får ta det som det är och det blir säkert lite lättare för varje dag som går. Imorgon kommer min syster och farbror och det kommer säkert pigga upp.
Av någon anledning så började uppkopplingen på min spanska telefon fungera igår kväll – trots att det fortfarande står 3G angivet. Jag kommer absolut aldrig bli klok på teknik, det är ett som är säkert.
Stackars Pappa stod ut med vad han säkert tyckte var ett evighetslångt dubbelavsnitt av Bonde söker fru. Om jag brukar säga att jag tittar med ett halvt öga kan vi nog säga att han inte tittade med något 😊
Gick och la mig före elva – har ju ett ”mål” att hitta rätt bedtime nu under vistelsen i Sverige. Men här är det ju inte ”jag ska bara’ eller den sista hundpromenaden så då blir det såklart lättare.
Idag ska jag ge mig ut och hämta lite grankvistar – både för att ha som bordsdekoration men även på några av julklapparna. Får ju ta in dem på tork idag – inte så mysigt med blöta grankvistar vare sig på bordet eller paketen. Kommer nog inte att vara så lätt att hitta några kottar i snön..
Det var ju det där med sinnesfrid, en inre harmoni eller vad jag nu ska välja att kalla det. Jag kan ibland lockas av tanken att delta under några dagars ”retreat” eller så. Det är inte yoga jag tänker på och om jag ska vara helt ärlig så vet jag nog inte fullt ut vad jag tänker på.
Men om vi tänker på orden inre harmoni och ”retreat” så kommer det oundvikligen lite fördomar krypande – att det finns mycket som mer eller mindre är ”hitte på”. Det hade iofs inte gjort ett endaste dugg om det hade givit något men jag misstänker att det kan finnas både en och två ”lycksökare” som har olika program och retreats som egentligen bara är lite tagna ur luften.
Det är klart att det finns många seriösa aktörer men som sagt säkert också en del mindre seriösa.. Då menar jag främst att de inte riktigt vet vad de egentligen gör.
Det är en helt annan sak med Yoga – där finns det mycket större möjligheter att veta att det är en seriös och utbildad aktör bakom. Men hur vet man egentligen det om allt det andra? Det vet jag faktiskt inte mer än det man hört och kanske läst..
Enligt Sabine ska det passa mig och mitt stjärntecken att ha nära kontakt med naturen. Gå ut i skogen och krama träd sa hon vid ett tillfälle. Det känns så långt borta ifrån min egen bild av mig själv att jag står där och kramar ett träd. När det gäller träd så håller jag mig till vandringarna och palmerna längs strandpromenaden. Det är nog mer jag 😊
Att gå i en svensk skog och t ex leta efter kantareller är nog också något av de mest roingivande jag vet.. Om man bortser ifrån allt som har med havet att göra..
Något jag hört mycket gott om är ”Bara vara” som startades och drivs av grundaren till Gul & Blå. Nu är det såklart inte därför det är bra men det kan ju vara så att han tappade allt intresse för allt vad business hette och började söka efter något annat. Ska läsa på lite och berätta lite kort här sedan. Har lite olika vänner som varit där och alla har varit mer eller mindre ”lyriska”.
Det finns något som jag inte kan släppa när det gäller julen. Den finns året om men då är det inte något jag tänker på ska jag vara ärlig och säga men under julen gör jag det desto mer. Den ofrivilliga ensamheten. Att inte ha någon att fira julen med. Det finns ju nuförtiden olika initiativ dit man kan gå för att fira julen tillsammans med andra i samma situation men det finns inte i hela landet och kanske skäms man lite för att visa att man är ensam så man sitter hellre själv.
Jag har ett minne av hur det här började för mig. Jag var väl cirka 10 år och vi firade julen hos Mormor i Traneberg. Som alla barn är tycker är julafton evighetslång fram till julklappsutdelningen så jag började bläddra i en tidning. Om det var Året Runt eller Hemmets Journal vet jag inte men det var den typen av tidning.
Den innehöll små ”berättelser” eller ”historier’ och en av dem handlade om en äldre dam som alltid firade julen ensam. Hon skämdes så mycket över det så att hon sa till grannarna att hon var bortbjuden och för att ingen skulle kunna se att hon var hemma släckte hon alla lampor, satte inte på tv:n utan satt där ensam i mörkret.
Det berörde mig så otroligt mycket och jag vet inte hur många gånger jag gick fram till fönstret och tittade på lägenheterna i huset mitt emot. Var det någon som satt ensam där i lägenheten där inga lampor lös? Sedan den julen tänker jag alltid på de ofrivilligt ensamma några extra gånger.
Jag såg dessutom på Nyhetsmorgon förra veckan när Elaine Ekswärd tillsammans med en kille var där och pratade om det här. Jag visste att Sverige är det land i världen med flest singel hushåll men jag visste inte att det också är ett av länderna med mest ensamhet.
Nog om ensamhet och annat. Nu behöver jag hitta lite mer positivism – både vad gäller det som känns viktigt och det som kan uppfattas som ytligt. Men ibland går dom hand i hand.
Det där är både sant och inte sant. Det är ju inte så att jag levt Thomas liv på något sätt men vi har levt ett ”vi-liv” och det är annorlunda mot att leva ett ”jag-liv” så därför finns det en del sanning i det.
Hur vill jag forma framtiden. Vad är viktigt för mig. Vad tycker jag är roligt? Vad får mig att må bra? Hur kan jag på bästa sätt skapa förutsättningar för att må så bra som möjligt?
Vi går snart in i ett nytt år och jag vet att det inte kommer att vara ett lätt år men det kan kanske vara lättare. Det vågar jag iallafall hoppas på 🍀
Jag har funderat en del på nästa år – vad jag tror jag behöver göra för att hitta en bra väg framåt under året. För att jag ska påminnas om det varje dag har jag beställt ett antal ”retro-kort” med en tryckt beskrivning av vad jag menar. Det är ingen som helst raketforskning eller orealistiska saker men viktiga för att jag ska må bra. Små kom ihåg budskap till mig själv skulle man kunna kalla det för..
Om jag väljer att sätta dem i klädnypor längs en lina eller bakom någon form av tavla vet jag inte och det är egentligen rätt ointressant. Det viktiga är att jag tänkt till när det gäller vad som är viktigt och beställt ett ”verktyg” så att jag blir påmind varje dag.
Apropå min syster och julklappar så har jag önskat mig en julklapp.. Kokosbollar 😊 Det finns en liten fabrik på vägen ut till landet och min lycka var mer än total när vi stannade där som barn och köpte en stor kartong. Dom går ju alldeles utmärkt att frysa in om det nu var någon som inte visste det.
Nu har dom ingen försäljning i fabriken men däremot i macken en bit bort. Sååå gott det ska bli – har inte ätit en kokosboll på åratal. OBS! Inte att förväxla med chokladboll med kokos på..
När Emily in Paris kom så blev jag lite inspirerad av att det var så fint med basker.. Men då var mitt hår som det var så det hade inte funkat på/för mig. Om det ska vara fint måste man ha utsläppt hår (tycker jag). Nu kan jag ju ha håret utsläppt även om jag fortfarande har tunt hår så funkar det..
Hade glömt det där med basker tills jag såg Pernilla Wahlgren ”Goes Paris” i några Instagram inlägg och jag tycker fortfarande att det är jättefint. Men jag har ett lite litet huvud så det finns en risk att det skulle se ut som om baskern var ute och gick med mig 😊 Får nog ta med ett smakråd om jag får för mig att prova.. Misstänker att jag inte riktigt är ”skapt” för basker – hur gärna jag än vill 😃
Jag var så mätt efter middagen så jag kände att den där ”måste” skinkmackan kvällen före julafton inte fick plats. Det är ju en tradition men det är ju inte en vanlig jul så det fick vara..
Däremot är julklapparna inslagna och klara – de ligger intill den stora tomten och de små halmgrisarna.. Ute är det vitt och det ska tydligen komma ytterligare lite lite snö till. En vit jul är såå mycket viktigare än en skinkmacka..
Glömde att få med mig fönen hit men däremot locktången så det kommer bli ett halvdant resultat men jag får helt enkelt sätta upp det i en hästsvans.
Morgondagens kläder är förberedda – blir en svart kjol i lite spets och en vit ”blus” med svart krage. Det är inte en blus egentligen men jag vet inte vad jag ska kalla det och det är ju rätt ointressant. Får bli ett kort imorgon – dock utan att håret syns misstänker jag. Hade ju tänkt ha rött så jag kanske ändrar mig..
Apropå vitt och rött så har Sofi Fahrman gift sig.. Hon gör ju sina Weekly Stories varje vecka som jag brukar försöka komma ihåg att titta på. När det gäller story så träffades de på ett möte som hon bestämt sig för att inte vara med på eftersom hon skulle resa iväg någonstans. I absolut sista sekund ändrade hon sig och resplanen eftersom hon kom på att mötet faktiskt var för viktigt för att hoppa över. Tur var väl det för det var på det mötet de träffades..
Jag känner mig väldigt trött men jag tror att det beror på många saker. Inte minst alla känslor kring julen. Blir väldigt tidig bedtime och öronsnäckorna med någon podd och fortsätta lyssna klart på boken jag snart är klar med.
Kanske skriver jag även lite på morgondagens inlägg..
Kram & Ha en riktigt fin Julafton!