Hej,
Hemma igen efter att jobbat ett pass som började med typ noll kunder men efter 1,5 timme började det komma en hel del. Vi kör ju en tävling varje fredag där vi ska gissa försäljningen och idag var Coral som gissat lägst en given vinnare men hon kom sist i slutändan.. Hade riktigt mycket att göra efter den där starten. Skickar ju alltid en ”rapport” till butikschefen Margot med info om försäljningen och ikväll inleddes svaret med ”Thank you girls – you made my day”
Det här är jag när jag inser att:
- beslutet att gå till nästa hållplats som jag hade fått för mig hade ”fler” bussar var så dåligt så att jag fick gå hela vägen till stan istället.. Det gör jag ju jämt men idag skulle jag ta bussen eftersom jag hade med mig min väl ”inslagna och skyddade” iPad..med det krossade glaset ni vet.. Hade dessutom planerat tiden efter buss och inte promenad..
- att det kostade 800 kronor att få glaset fixat..
- att apoteket som krånglade till det med min medicin häromdagen inte hade öppet som de påstod att de skulle ha när jag var där och de klantade sig. Måste alltså hämta ut den på just det apoteket. Nu är den inte slut men gick ju dit i onödan. Dom har ju även ett visst system för när och hur medicinen ska hämtas ut. Det här är medicin sedan jag var sjuk och är ingen medicin jag börjat ta efter det som hänt. Skulle det bli strul så skulle jag behöva gå till vårdcentralen och där kommer jag inte in längre eftersom de nu kräver att man har vaccinationspass..
- Att jag pga bussen inte skulle hinna till posten och köpa frimärken..
Coral 
Marta
Blev lite gladare när jag träffade Coral och Marta – så fina tjejer. Extra plus var ju dessutom att de kunde springa iväg och hämta min iPad som de fixade på drygt en timme. Det trodde jag inte – hade räknat med att vara utan den i några dagar..
Medans de var iväg och hämtade min iPad så var det inte en enda kund inne i butiken – så jag tränade på selfies helt enkelt 😂 Tänker att det kanske kan vara lite roligare om jag själv är med på bild mellan varven – nu blir det lite extra mycket eftersom jag är i träningsfasen 😊
Hundar får ju inte komma med in i butiken så de ”kopplas” fast medans ägaren är i butiken och kollar runt. Antingen så är det världens lugnaste hundar eller så har de tonvis med rutin att sitta och vänta under shoppingrundor. Man märker inte av dem.. kan garantera att ingen missat Tintin och Karisma 😄 Får det att låta som om de är helt ouppfostrade men så är det inte – dom är bara så himla sociala och intresserade av precis allt 🐶🐶
Eftersom jag inte ville riskera att de skulle ha glömt det där strulet på apoteket så ville jag gå dit efter jobbet vilket jag gjorde så nu är det ✅ på medicinfronten. Passade ju rätt dåligt att balansera runt en pizza i kylan så jag hoppade över IDOL final med pizza.. Hade missat det första numret av båda och Birkin tog typ första tonen på den andra låten när jag satte på tv:n. Sedan bestämde sig tv:n för att hacka oavbrutet så jag såg det på min iPad istället.
Nu har btw min iPad ett skyddsglas så jag ska väl kunna undvika en skärm som ser ut som kriget om/när den åker i golvet nästa gång. Men som sagt – ett fodral vid tillfälle.
Tintin har ett par minuspoäng den här veckan.. 800 kronor för ett krossat glas och att jag ramlade ett par gånger under vandringen. Tur att han är så söt och att jag älskar honom så mycket så att han inte är utannonserad på Blocket..
Innan jag kommer in på IDOL så måste jag nog ändå säga att jag börjar undra om jag blivit ’tant” på riktigt eller om det är så att typ de flesta tycker att årets IDOL är ”gapigare” än tidigare.. Den nya jurymedlemmen Katja som är mer jobbig än konstruktiv i sina uttryck och Anis Don Demina som skriker mest hela tiden. Tant eller ej – tycker inte att dom två bidragit till att göra programmet något annat än ”sämre”..
Jag har ju trott att han skulle vinna och eftersom jag trodde det så trodde jag att hon skulle vinna. Har ju typ rätt ofta fel 😊 Juryn säger ungefär varje år att det är det starkaste startfältet någonsin och ofta sägs det också att det var den jämnaste finalen. Det är väl iofs fint så att tvåan inte ska känna sig hundra meter efter. Hursomhelst så tror jag faktiskt att det var rätt jämt i år..
Nu kommer jag inte att försöka mig på någon kunnig analys för dels har jag sett på säsongen med ett öga och dessutom är jag inte speciellt kunnig heller..
Jag är trots allt lite förvånad över att han vann.. Men det är klart IDOL vinnarna har verkligen varit av både skiftande karaktär och stil genom åren så jag borde inte vara förvånad,
Han känns mer innerlig med en större musikalitet och bredd. Hon är förutom att hon sjunger fantastiskt bra mer av en showartist a la Beyonce och det är man kanske lite trött på. Det är så många som vill och har velat vara som Beyonce medans Birkir känns mer som sig själv och genom det mer äkta och mer modern. Slut på analysen.
Generellt sett är ju IDOL en bra tävling eftersom ”The Winner Doesn’t Take it All” Det är ju sällsynt att vinnaren är den som lyckas i det längre perspektivet- det kan man också göra en analys om – men det tänker jag inte göra 😊
Nu ser jag fram emot mitt riktiga favoritprogram Robinson.. Den här säsongen behövde de ju inte spela in i den norrländska och dessutom typ fridlysta ödemarken utan de har varit på Fiji (tror jag att det var). Kommer väl någon gång i februari eller så..
Vi samlar på stenar, hundarna och jag. När vi hittar någon fin eller på något sätt speciell sten tar vi med den hem och lägger i glasskålen som står på skoskåpet i hallen.,Det är som ett sätt att Thomas var med på promenaden och finns med oss här hela tiden. Det gör han ändå även utan stenarna men de har blivit en symbol..
Idag hittade vi de här två stenarna med någon meters mellanrum. Jag ser ett hjärta i den vänstra stenen. Den stenen var såklart självklar att plocka upp och ta med hem till vår samling.
Efter kanske två meter hittar vi den andra stenen och i den ser jag jag ett hjärta där en del saknas. Lika självklar var den att ta med hem. Det är en lite brokig samling som inte består av en massa ’perfekta” stenar – precis som livet är och det är dessutom finare ❤️
Det kan säkert låta hur dumt som helst i mångas öron men jag pratar alltid med hundarna när jag får syn på någon sten, tar upp den för att bestämma om det är en ”rätt” sten eller inte. Jag förstår att dom inte förstår vad skålen med stenar symboliserar men jag kan ju få tro att de gör det och att det är vår gemensamma ”minnes-samling”.
Det finns ju inga kort på Thomas framme och det kommer att dröja innan det kommer att göra det. Det skulle vara för svårt för mig nu. Jag undrar hur hundarna kommer att reageravnör de får se en bild av honom.
Jag har redan bestämt vilken den första bilden blir och det är den här. Det är inte lika svårt eftersom bilden inte visar ansiktet och dessutom hade vi bestämt att vi skulle förstora upp den här bilden och ha som tavla. Jag har inte kommit så långt så att jag bestämt om det ska vara ett inramat foto eller en större canvas-tavla.
Såg den här bilden av en ren slump – en man som står på samma plats och tittar mot Puerto Banús. Jag undrar om han stått där tidigare med sin livskamrat. Att de stod och tittade in mot land på kusten och berget La Concha. Pratade om ditt och datt, eller om framtidsplaner som aldrig blev av. Det kommer jag aldrig att få veta och behöver inte veta det heller. Jag vet däremot att både jag och Thomas tyckte så himla mycket om bilden ❤️
Ja, totalt sett är det precis så. Vissa dagar stora steg, andra ett steg tillbaka men överlag så är det just ”Small steps every day”. Ibland känns det som ett jättekliv och man mår riktigt bra. Andra vill man helst ”stoppa huvudet i sanden” och vänta tills allt känns bättre
Nu bedtime – med boken Ett gott nytt år – något jag själv verkligen hoppas och längtar efter. Jag är ju så där att jag vill börja med något/ändra på något första dagen på en vecka eller månad så inget kan ju bli större än ett år (jo, decennium osv men ni förstår vad jag menar).
Jag ska göra allt jag kan för att 2022 ska vara ett bra år men man styr ju inte över allt själv så det behövs lite hjälp av ”högre makter” också..
Kram
Vilket fint och vackert inlägg! Jag tror att jag förstår delar av sorgen när du uttrycker det så här. Kopplingen till den sista bilden gjorde det ännu tydligare.
Mindre viktigt, jag protesterar lite om Idol. Jag tycker Anis faktiskt är en frisk fläkt, inte bara gapig. Trodde inte det efter Melodifestivalen, men jag har faktiskt ändrat mig. Vad gäller Birki som vinnare så är inte han min favorit, jag tyckte motståndaren var bättre. Men låtvalen för finalen var ganska tråkiga…
Hej, kul att höra av dig! Nej.. när det gäller Anis får vi nog ”agree to disagree” Sverige – det vill ni inte missa!!!!!! vet jag inte hur många gånger både han och Pär Lernström gapat varje fredag. Men när jag ändå är i farten och är en gnällig tant så tycker jag att den nya jurymedlemmens ”uttryckssätt” lämnar en del att önska..
Tack för kommentaren om inlägget. Har varit några lite jobbigare dagar. Jag tror att det har med att julen närmar sig att göra till stora delar. Sedan är det ju så att det går upp och ner även om jag inte alltid skriver om det i bloggen. Mejlar dig i veckan!