Hej,
Jag saknar Thomas. Jättemycket. Varje dag. Ibland av helt ”dumma” anledningar som t ex när man ska sälja något som har med teknik att göra på radannonser och Facebook. Det ena perspektivet är att han kunnat svara på frågor. Det andra är att jag sluppit ”idioter” som vill att man ska lämna ut sitt telefonnummer strax före 01.30 och så vidare. Men det här är bara ”skitsaker” i jämförelse till hur jag saknar Thomas på riktigt.
Jag sover dessutom inget vidare just nu så om den person som nu sagt att han ska komma ikväll och köpa tv:n inte kommer ställer jag snart ut den på gatan. Nej, det är klart att jag inte gör men den har tagit väldigt mycket energi. Tror att det hänger ihop med att det är just teknik. Ska ge mig vidare ut i försäljningsdjungeln med skänkarna/skåpen men jag väntar till nästa vecka. Nu behöver jag annons-paus. Men det kommer att vara en helt annan grej att sälja dem – mer likt soffgruppen på terrassen än en tv.
Ibland blir det rejäla missförstånd.. Tur att jag ska börja plugga spanska på riktigt nu efter flytten. Jag blir svettig bara jag tänker på det, missförståndet alltså och såg oceaner av tid framför mig som skulle gå åt. Tid som jag inte alls har just nu.. till det iallafall. Men ibland kan det vara skönt med missförstånd och det var det den här gången.
Det här är Richard Herrey. Han hade en fast anställning på heltid som platschef på Golden Hits vilket innebär ett totalansvar för verksamheten där. Det är en hög omsättning och öppet på vardagsluncher och alla kvällar. Rätt stort ansvar med många anställda med andra ord.
När han anställdes så fick han tillåtelse att på konsultbasis köra lite karaoke- och musik quiz kvällar på typ Viking Line. Om det kan man ju ha vissa synpunkter men nu var det iallafall så. Han var ju inte sen att tacka ja till sådana uppdrag eftersom han då hade sin vanliga lön och på toppen av det då ersättning för konsultjobb. Men vill man ha den perfekta kombon ”schlager plus schlager” och en känd platschef fick det väl gå.. antar jag att man tänkte.
Om ni undrar varför Richard på bild ett har två pannkakor så beror det på egen gränsdragning är inte Richards grej. Lite längre upp på Kungsgatan hade det öppnat något bowlingställe som likt Golden Hits tog tillvara på att man betalade hyra på dagtid också och började alltså köra lunch de också. En ökad konkurrens för Golden Hits eftersom de också körde husmanskost till ett bra pris. Inte så att Golden Hits tappade halva omsättningen på lunchen men man tappade försäljning helt klart.
Det gick trögt överhuvudtaget för det där bowlingsstället och de hade ju gjort rätt stora investeringar och behövde få lite fart på omsättningen. Vad kan då vara bättre än att ta in Richard Herrey som konsult? Typ allt – ur allas perspektiv utom Richards (iallafall kortsiktigt).
Medans Golden Hits ”kämpade på” med vikande försäljning på lunchen gick en brett leende Richard Herrey och delade ut flygblad om lunchen bowlingsstället. Personalen på Golden Hits kunde absolut inte förstå hur vi kunde godkänna att han hade ett konsultuppdrag för dem. En sak var väl karaoke på Finlandsfärjor.. men det här ju något helt annat. Både lunchen men även kvällen.. Bowling med middag eller Show med middag – en konkurrens där också om än inte fullt lika stor. Dessutom hade han väl full lön men han jobbade ju inte heltid.. Det pratades såklart bland personalen och till slut bestämde dom sig för att ringa mig och fråga varför jag/vi godkände det här..
De möten jag sedan hade med Rickard är bland de märkligaste jag haft. Hans totala oförmåga att se att det var det minsta lilla fel eller konstigt med det här. Att den lojala personalen blev besviken på sin chef som hjälpte/jobbade för en konkurrent och det dessutom på arbetstid. Han förstod helt enkelt ingenting och började diskutera alla möjliga former av just gränsdragning – jag skulle kunna hålla på en vecka men jag nöjer mig med ett exempel:
Skulle det våra okej om han anordnade en skogspromenad med korvgrillning? För det är ju också konkurrens när det kommer till en personalaktivitet..
Jag vet inte hur många gånger jag sa att han hade ett uppdrag och det var att driva Golden Hits. Han svarade att man måste väl få göra något annat än att jobba där och det var ju okej att körde på Finlandsfärjorna – hur det då vara det om det var så viktigt att man inte gjorde något annat.
Jag sa säkert 50 gånger att han inte skulle göra sig dummare än han var. Att han agerat illojalt mot företaget och att jag såg väldigt allvarligt på det. Att inga sidouppdrag skulle accepteras framöver eftersom han uppenbarligen inte förstod gränsdragning. Att han skulle ha ett möte med personalen där han förklarade sig och förstod att de tyckte att han agerat fel (typ så),
Han var så säker på det där med ”Schlager plus Schlager” att han kunde både bete sig hur som helst och dessutom utmana mig gentemot styrelsen. Om han hade velat behålla sitt jobb så skulle han 1) Sagt att omgående skulle sluta med den här typen av konkurrerande sidouppdrag 2) Inte varit korkad nog att utmana mig mot styrelsen för precis alla utom Richard själv förstod hur extremt korkad han varit.
Ja, det blev såklart ett jobb mindre för Herr Herrey.
Några år senare råkade jag se i nån kvälls- eller “dam” tidning att de ställde frågan Vem som varit deras sämsta chef.. Richard Herrey var en av dem som frågan ställts till. Jag var 100% säker på att jag inte bara vara kvalificerad utan ”vinna” den utnämningen hos Richard. Men icke- den utnämningen gav han till Bert Karlsson med motiveringen att han blåst dem på så mycket pengar.
Det resonemanget han hade.. att de var omöjligt att få honom att sluta argumentera, sluta prata trots att jag avslutade mötet säkert tio gånger. Vi hade väl två eller möjligen tre möten innan vi hamnade vid vägs ände. Värt bara ett – men det var en del andra grejer också och eftersom det fanns muntliga överenskommelser om sidouppdrag gällde det att balansera rätt så att det inte slutade med xx månaders avgångsvederlag. Det rimliga hade ju varit att säga upp honom rakt av och låtit honom gå på dagen.
Men jag ska ändå tillägga att han hade en del bra sidor också – utöver att han bidrog till att hur många tjejer som helst ville ta en selfie med honom.
Jag vill inte vara dum eller hänga ut honom på något sätt men det här var bara för knäppt och det här är heller inte Expressen 😄
Jag skrev ju om hibiskusen som blivit ”angripen” och som jag ville slänga för den såg mer död än levande ut men Thomas ville absolut ge den en chans. Vi gjorde ju det men det hände inte så mycket, mer än att de där som angripit försvann. Men jag fortsatte ihärdigt att vattna. Näringsmedel hade den ju fått tidigare. Plötsligt en dag för inte allt för länge sedan så kom de – blommorna. Stora, röda och jättefina.
Skrev ju också om att jag inte kan ha den med mig till den nya lägenheten och att jag skulle be trädgårdsmästaren här att plantera den i trädgården här. Sprang på honom och hans fru idag när de skulle åka hem och bad honom om det här. Han lovade att plantera den på ett riktigt fint ställe i trädgården så att det skulle finnas ett minne av honom i urbanisationen ❤️
Idag hände något som aldrig händer.. När jag var ute med hundarna mötte vi två unga kvinnor och en liten prinsesslik flicka på ungefär fyra år. Hon hade t.o.m. en klänning som en liten prinsessa. Hon var modig och skulle omgående klappa hundarna – mamman blev lite nervös och frågade snällt om de var “farliga“. Det som sedan hände var att mamman frågade om Karisma var en Cavalier (typ ingen vet vilken ras hon är här) och sedan vilket var lika nästan lika ovanligt.. den lilla flickan brydde sig överhuvudtaget inte om Karisma. Det var bara Tintin som gällde för henne och hon berättade att hon så gärna ville ha en hund. En vit.. eller kanske en svart för de var finast 💕 Tintin lapade i sig av beröm och klappar.. helt ovan som han är över att få precis all uppmärksamhet var han såå stolt.
Nu ska jag iväg på några korta ärenden men det kommer att komma ett inlägg till ikväll.. Ett inlägg om en otroligt söt historia eller att jag på allvar tvivlar på min magkänsla..
Kram