Hej,
Efter många tårar och många timmars sömn är det nog inte så konstigt att det följs av huvudvärk. Hade huvudvärk hela dagen igår. Det är en form av lättnad både att vi nu haft Minnesstunden och att det blev så fint. Jag var känslomässigt utmattad på ett sätt jag inte riktigt kan beskriva. Ett sätt som jag heller aldrig upplevt tidigare.
Pappa skulle stryka en skjorta i går och frågade om jag ville passa på att stryka något. Gav mig på att stryka den skjorta/blus jag flög hit i och som vi tvättat. Plötsligt for strykjärnet ner i trägolvet och lika plötsligt kom mina tårar. Inte massor men med tårarna började rinna. Inte för att jag var rädd för att Pappa skulle bli arg om det blev ett hack i golvet utan helt och hållet för att känslorna låg utanpå kroppen – hade fortfarande inte kommit i balans efter gårdagen.
Sabine på hundhotellet är så omtänksam och fin. Hon skickade en bild med meddelandet ”Just to say we think of you” – budskapet var alltså att Tintin och Karisma tänkte på mig ❤️ Mina älskade hundar 🐶
Jag har ju tidigare skrivit om tagetes, att Thomas hade en förkärlek till dem odlade i oändlighet när vi hyrde vårt första sommarställe på Ingarö. Jag hade därför tänkt ha ett hjärta med fyllt av tagetes men fick veta att det bara var tillåtet med snittblommor i deras avsedda vaser.
Vi enades allihop om att alla skulle ha en ros och jag hade två vackert röda rosor. Jag har ju också skrivit om att jag tror på kommunikation men på sitt egna och speciella sätt. Jag har skrivit om det tidigare – Sydamerika och då vet jag att Thomas finns där och tänker på mig. Jag har ju sett tecken flera gånger och när vi var i blomsterbutiken och köpte våra rosor säger kvinnan – De är så vackra, de kommer från Ecuador. ❤️
Det var en dag av återhämtning igår och idag har jag påbörjat lite av arbetet med det som måste göras. Kommit en liten bit på vägen. Information och blanketter med innebörden, dvs det som hänt är svårt och tungt men måste göras och det finns ingen annan än jag som kan göra det. Jag kommer inte att bli fullständigt klar innan jag åker men det behöver jag heller inte bli.
Min syster var här igår kväll – vi åt räkor och pratade. En väldigt lugn och stillsam kväll. Några rökta räkor blev det inte för de hade typ 12 stycken stackars rökta räkor i fiskdisken. Får bli en annan gång..
Gick och la mig vid 22-tiden och fortsatte lyssna på den där ”sanna berättelsen” boken som egentligen inte är så speciellt bra men det känns inte viktigt. Det är något att lyssna på och jag orkar inte riktigt engagera mig i vad jag skulle vilja lyssna på istället.
Jag kan inte riktigt förstå hur jag kan vara så otroligt trött. Det känns som om jag skulle kunna sova hur mycket som helst, men jag antar att det är spänningar som släpper..
Jag fick ett väldigt fint meddelande igår från en fd branschkollega som blev en vän. Hon skrev bland annat om sina egna minnen från barndomens somrar på Ingarö och från en begravning i samma kyrka. Då hade samma symbolik vävts in som jag såg i att regnet uppenbarade sig precis när The show must go on spelades.
”Nu vill Lennart avsluta ett kapitel i sagoboken och vill att vi andra ska fortsätta leva ett sagolikt liv”
Moster Gerd, när regnet kom
Jag blev så berörd och jag fick även en beskrivning av Moster Gerd, som verkar ha varit en person utöver det vanliga. Vad lyckliga vi alla kan skatta oss som haft de där alldeles speciella personerna i vårt liv. Det kan vara en mormor, en moster, en mammas moster eller inte heller nödvändigts släkt juridiskt – det finns andra sätt av släktskap som kan vara väldigt starka.
Mia, som skrev till mig, satt på en klippa på Västkusten. Den kust som alltid legat Thomas närmast om hjärtat även om han med tiden och Stockholmsflytt kom att älska Stockholms skärgård lika mycket. Men klipporna, det salta vattnet och skaldjuren saknade han allt.
Jag har hört så många historier om alla midsomrar i Smögen. Hur otroligt kul ni hade, hur många minnen du burit med dig. Kompisarna i bilen, då långa köerna fram till Smögen som bara dom var en del av det roliga under midsommarhelgen. Dom här midsomrarna vet jag betydde mycket för dig, både då och som fina minnen resten av livet.
Det finns i all sorg något fint i att Thomas har så många fina minnen och fått uppleva så mycket. Alla minnen ungdomsåren, studietiden, alla resor vi gjort och mycket mycket annat. Inte för att det gör sorgen mindre men jag kan idag känna en tacksamhet över de gemensamma minnen vi har.
De många och under många år årliga vinterresorna till Thailand, Bali och den absoluta favoriten Mauritius där vi var flera gånger. Men Thomas brukade säga att den bästa resan var den vi gjorde till Bali 💚
Jag har inte kommit till stadiet där jag känner tacksamhet över åren vi trots allt fick. Jag är fortfarande i den fas där jag känner att livet är orättvist.
Jag fick många minnen när vi åt middagen på Wermdö Golfklubb efter Minnesstunden. Det var där vårt ”golfande” började. Jag köpte 10 lektioner i födelsedagspresent till Thomas ett år för länge sedan. Han tyckte då att det ju inte skulle vara så kul om inte jag också lärde mig att spela golf så det blev så att vi båda började ta lektioner med golftränaren Daniel.
Att få in Thomas i golfen gick väldigt snabbt och långt slog han. Värre var det med mig som egentligen bara skulle ha två klubbor i bagen – en järnsjua och en putter. Men jag kämpade på och tack vare att det var dags för Thomas att spela upp fick jag också göra det, även om Daniel var säker på att jag skulle få åka hem utan Grönt kort.
Man spelar ju nio hål när man spelar upp och jag bad att vi skulle starta på det 10:e hålet så att det inte skulle finnas någon risk för ”publik”. Det var jag som slog ut först och bäst när det gäller fick en helt ny innebörd. Jättesnyggt och långt utslag. Jag tror Thomas fick en chock som gjorde att hans slag blev väldigt kort, väldigt snett och golfbollen studsade mellan tre tallstammar. Han hade aldrig gjort ett sämre utslag. Golftränaren Daniels min glömmer jag aldrig..
Jag fortsatte att spela bra och han hankade sig fram.. tills vi kom till:
Jag hade aldrig ens varit i närheten av att slå över vattnet här utan vi brukade göra så att jag gick runt.. Men den dagen slog jag ett snyggt slag som landade på andra sidan vattnet. Ny chock och Thomas boll landade där den aldrig landat förut – i vattnet.
Jag spelade en runda som jag aldrig gjort förut och inte efter heller för den delen. Det samma gällde för Thomas, fast lite omvänt som sagt. Godkända blev vi hursomhelst båda två, att jag konstant låg kvar på hcp 54 och att han sänkte sitt hcp mer och mer är en helt annan historia.
Trots att jag har fått båda mina sprutor och det funkat jättebra så har det inte funkat lika bra att få ut mitt vaccinationspass. Måste med andra ord göra ett PCR-test och har bokat tid för det i morgon förmiddag. Jag inbillar mig att det väldigt obehagligt- det är väl bättre det än att få en chock där och då kanske. Själva vaccineringen var jag inte alls oroad för och det kändes ju heller överhuvudtaget inte. Kommer inte att ligga sömnlös för PCR-testet men jag ser definitivt inte fram emot det.
Jag ska göra det imorgon förmiddag på Renstiernasgatan så Pappa och jag tar en promenad tillsammans dit. Skönt att få röra på benen lite, jag har ju varit väldigt passiv sedan jag kom till Sverige.
Jag har fått ärva en telefon av min systerson. Den ska ersätta Thomas gamla telefon – som har varit på väg att lägga av helt ett tag. Det är ju bara en telefon som jag ska använda för att ringa och sms:a till Sverige med. Det är en Motorola Android, vit som är jättefin. Men just det där med Android.. Har lärt mig att svara, ringa, ta emot och svara på sms. Det får räcka så länge. Jag kan ju greja lite med den sedan när jag kommer hem.
Jag äter, Pappa kanske tycker att jag borde äta ännu lite mer men med tanke på hur det varit tidigare så är det verkligen en enorm skillnad. Det bästa är att jag inte behöver tvinga i mig maten. Jag tycker det är gott och jag känner att aptiten återvänder.
Jag blev t.o.m. hungrig idag när Pappa var ute på landet för att klippa gräset och lite annat. Ringde min syster så hon och sonen kom förbi när de skulle ut och övningsköra (han kör upp på fredag). Vi åkte till MAX i Hammarby Sjöstad. Jag kan liksom inte vara i Sverige utan att äta en cheeseburgare och chili cheese på MAX – så det gjorde jag och dessutom två cheeseburgare.
Jag tror att jag nog kommer att gå upp iallafall ett kilo eller lite mer när jag åker tillbaka till Marbella.
Nu börjar jag sakna solen och värmen, men inte den där värmen som överstiger 30 grader. Vi har tittat på prognosen för den kommande veckan och det ser ut att bli sol med temperaturer mellan 27-29 grader. Alldeles perfekt med andra ord. Men fortfarande lite för varmt i solen för långa promenader med hundarna mitt på dagen.
Vi flyger ju mitt på dagen, med andra ord en helt perfekt flygtid och flygbussarna går fortfarande till Marbellas busstation. Kommer väl att vara hemma någonstans kring 20.30 eller så på tisdag. På onsdag vid lunch möter jag upp Sabine för överlämning av hundarna. Nu kommer det att dröja ett bra tag innan det är dags för nästa vistelse på hundhotellet för dem.
Idag informerade Stefan Löfven att han avgår.. Jag är inte förvånad och har spekulerat i det tidigare här på bloggen. Jag anar att Magdalena Andersson är Löfvens egen favoritkandidat men det lär finnas fler ”spekulanter”. Vi får väl se vad valberedningen kommer fram till och kongressen beslutar i november. Det lär nog bli en lite rörig höst i det politiska perspektivet.
Bortsett från PCR-testet ser jag fram emot morgondagen. Att få träffa min fd kollega och vän Åsa, se hennes lägenhet och få äta lite hummer. Det Thomas och jag egentligen skulle ha gjort tillsammans men jag är säker på att han kommer att vara med oss. På sitt alldeles egna sätt ❤️
Kram