Hej,
Jag skriver det här för att avleda alla tankar. Få mig att tänka på helt andra saker. Det har varit en så otroligt viktig hjälp för mig de senaste två månaderna.. att skriva. Om det som hänt, om det som känts och precis allt som jag känt att skriva. Tillsammans med de långa promenaderna vid havet har skrivandet varit den absolut bästa terapin.
Nej, det är att förenkla det helt och hållet. Den viktigaste terapin har varit stödet genom samtalen med min syster, min Pappa, Thomas systrar och all omtänksamma meddelanden jag fått. De middagar jag varit på med vänner i Marbella, även om det varit få så har de varje gång givit mig energi. Lite ljus.
Det tog flera veckor efter det att jag var ute på den första middagen innan jag la upp det som bild till mitt Facebook inlägg. Jag skrev iofs att det var från ett tidigare tillfälle men det var som om något hindrade mig från att lägga upp det då. Det är ju så dumt för jag vet ju att ingen hade varit gladare än Thomas över att jag gick ut och åt med Christina och hennes man. Men.. var det för tidigt? Skulle någon tycka något om det?
I ett helt annat sammanhang och vid ett helt annan tillfälle sa/skrev en vän – det handlar inte om vad andra människor tycker, det handlar om vad som får dig att må bra. Det är ju så rätt men ändå så svårt. Det är lite som det där med att jag undrade och funderade så mycket över vad som var normalt och inte. Nu vet jag att allt är normalt. Att tro att någon ska tycka något om något är ju lika dumt som att fundera på vad som är normalt. Jag vet ju att alla människor som bryr sig om mig bara bryr sig om att jag mår bra. Inte hur jag mår bra.. Allrahelst Thomas som hade tyckt att jag skulle göra så mycket som möjligt ”roligt” så att jag skulle må så som möjligt. Det om något vet jag.
Allt är normalt och människor tycker inte massa saker.. och om det nu finns sådana som gör det så bryr dom sig inte om mig på riktigt. Och då behöver jag inte bry mig om dem. Tack S.
Jag såg det första hela programmet – Draknästet. Nu var det ju ett tag sedan de hade en säsong men jag gillade de här ”Drakarna” bättre, som jag minns det iallafall.
Utan att ha en aning om när det spelades in och hur lång tid det gått så gjorde de helt rätt satsningar, dvs vilka de satsade på. Tjejen med godiset – det tror jag riktigt mycket på. Precis allt ligger rätt i tiden, hon hade kommit en bra bit på vägen och det kan låta lätt att kopiera och producera lite godis men det är det inte.. Jag har ju lite egna erfarenheter gällande det. När det gällde automaten med mensskydd så är det en väldigt bra idé men jag fick inte riktigt kläm på patentdelen och hur den månatliga intäkten kunde generera 100% marginal. Men jag lyssnade antagligen inte fullt ut just då. Det är en superbra idé men är den inte lite väl enkel att kopiera, jag menar de kan ju inte ta patent på alla former av kontorslösningar för mensskydd.
Tjejerna med idén om att hyra ut lager hemma var ju inte direkt förberedda och startklara men de måste ju ha med sådana case också för programmets bredd. Jag kommer hursomhelst att fortsätta att se programmet.
Jag sliter ut ett antal öronsnäckor per år. Finns inte en kväll som de inte åker in i öronen och jag lyssnar. På en bok eller en podd och ibland båda tills jag somnar. Året om, 365 dagar per år. Den här sommaren mer än någonsin och är det något som fungerar avledande så är det att ge sig in i böckernas värld.
Högt och lågt – inte något av det som kallas finkultur utan det som fångar mig och mitt intresse. Oavsett genre. Jag har lagt den där boken jag kom på att jag börjat lyssna på åt sidan, inte för att lyssna på senare utan för gott. Den är helt enkelt inte tillräckligt bra. Nu har jag börjat lyssna på en ”sann historia” men inte hunnit få någon riktig koll på hur den verkar.
Boken om Lilla Hjärtat kommer på måndag. En viktig bok men inte en bok för mig just nu. Jag har alltid svårt för, och undviker, alla böcker om barn som farit illa och det finns väl ingen som det var så illa för som Lilla Hjärtat. Jag tror inte att jag skulle ha klarat av att ta del av berättelsen även om jag var mitt vanliga jag så jag kommer definitivt inte att prova nu. Det som är viktigt är att socialtjänstens chefer och medarbetare lyssnar – det är i huvudsak de som kan åstadkomma en och den viktiga förändring som krävs.
Marianne Mörck växte upp i fosterhem hon också och är en helt underbar skådespelare. Bara hennes röst gör mig varm på något sätt. Den kan jag kanske lyssna på, tror nog att jag ska göra det.
Ibland behöver man något väldigt enkelt, det behöver definitivt innebära att det är dåligt. Det är bara enkel underhållning och den behöver jag. Inte ett dugg djupa utan rätt ytliga men på sitt sätt underhållande.
Nu har jag det blivit lite ”avledning” och jag är redo att stoppa i öronsnäckorna.. ställa timern på 27 minuter och sover kanske efter första eller under andra inställningen.
Kram ❤️