Hej,
Jag ska inte ljuga och säga att den där flygrädslan eller obehagskänslan var helt borta. Men jämfört med hur det brukar vara kände jag mig inte alls lika rädd. Jag gjorde som jag alltid gör – frågade om vädret och just då råkade kaptenen höra min fråga. Möjligen lite ”bumpy” när vi lyfter men det beror på att värme och kyla möts – absolut inget att oroa sig för. I övrigt var det väldigt bra flygförhållanden från Arlanda och hit. Jag skulle inte ha det här jobbet om det inte var tryggt att flyga sa han.. den meningen har han nog sagt många gånger skulle jag tro. SAS Irland var det hursomhelst som trafikerade planet så han var irländare.
Men jag ska erkänna att jag lyssnade på Esther (min läkare) som mycket bestämt sa att jag skulle ta hjälp. Min oro är ju mer än stor även utan en flygning så jag följde hennes högst bestämda råd, eller nästan instruktion och tog en lugnande tablett. Den hjälpte verkligen och bidrag dessutom till att jag blev lite trött och men inte så att jag somnade eller så. Jag försökte att vara där och då, inte tänka för mycket. Jag lyssnade jag på den nya boken, skrev lite och längtade till vi hade landat. Inte skulle landa utan ha landat. Men jag nöjde mig med att ta en tablett, då innan vi började boarda. Tydligen ska man lägga tabletten under tungan och då får man en snabb och lugnande effekt.
Det är ju inte farligt att ta en sådan här tablett vi så otroligt sällsynta tillfällen så jag tror kanske att det kan vara klokt att göra det när jag flyger. Många flygrädda tar ju alkohol till hjälp så det blir väl ungefär samma sak.
Apropå det där med att lyfta och landa så tycker ju vissa att det är mycket mer obehagligt att lyfta medans andra tycker att landningen är värre. Jag tillhör definitivt den första kategorin – förutsatt att det inte är riktigt dåligt väder med stark blåst och så vid landningen.
De serverade maten i princip direkt när ”Fasten seatbelt” skylten stängts av. Kan väl inte påstå att det var så där himla gott men bättre än jag trodde. Nu hade jag ju ätit den där stora biten pizza slice med jättegod pepperoni på innan så jag var inte direkt hungrig. Åt iallafall litegrann..
Apropå pizzan så var mina förväntningar ungefär 2 på en skala 1-10 men den var förvånansvärt god. Ruinerad blev jag inte heller vilket man ju typ alltid blir när man köper mat på en flygplats.
Wi/fi kunde jag tyvärr inte använda för det funkade inte på den här flighten idag. Ville ändå bli lite distraherad mellan varven så jag skrev i Pages som jag sedan kopierade och klistrade in i inlägget.. Men det blev ju väldigt sent – dvs när jag kommit hem till Pappa.
Apropå det där med att ta lugnande tabletter till hjälp nu under den här tiden. Esther skrev ju ut ett paket precis när det hände och jag har inte ätit upp de tabletterna utan har med av dem nu. Hon tycker att jag är lite ”dum” som väljer att ta dagar när jag mår riktigt dåligt utan att döva det med någon tablett. Hon har kanske rätt men man måste känna sorgen och smärtan – man kan inte hålla på och bedöva den och känslorna så fort det blir jobbigt tycker jag. Dels trycker man ju undan dem, det är ju bara en väldigt kortsiktig lösning och jag vill inte ta en enda risk att det ska kännas bekvämt att slippa sorgen och smärtan så att man hamnar i en situation där det blir en vana. Den risken är säkert inte det minsta stor men man måste ta sig igenom processen och tabletter hjälper mig inte med det.
Jag har alltid med mig två stycken i handväskan om jag skulle drabbas av en panikångestattack eller så men jag tror att tryggheten av att veta att de finns där hjälpt mig så att jag inte behövt ta någon.
Planet var fullt och det var mycket folk på flygplatsen med köer till incheckningsdiskarna. Minst sagt en stor skillnad mot när vi åkte hem i september och avgångshallen ekade tom, inga köer någonstans och det var bara att gå raka vägen genom säkerhetskontrollen. Inte riktigt samma bild idag och för varje dag nu i augusti kommer det bara att bli mer och mer människor.
Upptäckte att jag börjat lyssna på den där boken som jag lyssnar på nu. Slutsatsen man kan dra är då att den inte verkar superbra. Men jag fortsatte under flygresan, den gjorde att tiden gick så mycket fortare och den är inte heller ”dålig”. Jag fortsätter helt enkelt att ge den en chans. Just nu tror jag inte att bra böcker är min största prioritet.
Apropå prioritet så hade ju mitt bagage också ”priority” benämningen. Det är ju inte alltid det funkar utan väskorna kommer hipp som haver iallafall. Vi kom ju iväg lite för sent så vi landade ca 20 minuter senare än planerat. Mitt bagage kom som väska tre och fyra så den här gången fungerade det med ”priority”
Det var sååå skönt att se Pappa i ankomsthallen, som jag längtat efter dem. Vi åkte hem och jag fick en knäckebröd macka med prickig korv och Coca-Cola, precis det jag allra helst ville ha..
Jag är tacksam över att vara hos Pappa nu men jag vet att det är många jobbiga dagar som jag nu har framför mig. Jag har nog inte landat i att jag landat.
Vi hörs imorgon – ville bara lägga upp det lilla jag skrev på planet. Nu är klockan 02.10 och jag ska somna till boken. Jag tror att jag kommer att sova tryggt och gott – iallafall hoppas jag det.
Kram