Hej,
Här kommer en hälsning från Thailand.. känns det som. Luftfuktigheten är precis hur hög som helst och det känns ju verkligen mycket varmare än det egentligen är då. På måndag ska det bli den högsta temperaturen på ett tag så då gäller det att inte ha en massa ärenden som kräver att jag måste ta mig fram till fots. Lämnar ju hundarna vid svensk lunch tid på måndag så det blir heller inga hundpromenader.
Jobbade med Coral och Marta, dom är ju 17 år och det innebär bland annat att de är väldigt mycket bättre än mig på att klara värmen i butiken. Vi hade väsentligt mer att göra än jag trodde att vi skulle ha med tanke på just vädret. Som vanligt gissade vi försäljningen och jag kom klart sist vilket var positivt eftersom jag hade gissat lägst.
När det är så där varmt är det rätt lätt att göra tankegrodor. Sedan kan det bli hur ”krångligt” som helst att tänka rätt igen. Men det gällde inte bara mig.. Det måste vara rätt inslaget om det är kontant eller kortbetalning och det händer hyfsat ofta att en kund ändrar sig och felslag ska göras etc. Det är då tankegrodorna dyker upp.
Igår var det en euro som vi bara inte kunde fatta hur det kunde bli så med.. men vi kom på det utan att det tog allt för lång tid.
Apropå tankegrodor. Det här är kanske iofs mer av en tankevurpa. Hur tänkte man här? Det enda man kan ha tänkt är att man vill ha en kändis med i annonsen. Ola Rapace känns som ett högst märkligt val av kändis, av en rad olika anledningar. Den absolut enda kopplingen skulle väl vara den där serien Tusenbröder där han väl spelade en roll som var målare men som sadlade om till bankrånare. Jag kan utveckla allt märkligt jag ser i det här men jag nöjer mig med att stanna vid att konstatera att jag absolut inte fattar någonting.
Apropå Ola Rapace så är det han som är uppläsare av en triologi som heter ”Spökskrivaren” – parodi med Camilla Läckberg som utgångspunkt. Den är som sagt i tre delar men ingen del har mer än en timme lyssningstid. Hon verkar tycka att det är kul själv – ska testa och se vad jag tycker när jag är klar med boken som jag aldrig vill ska ta slut. Har väl ungefär 5,5 timme kvar nu så på flyget blir det kanske den här trilogin i öronsnäckorna.
Vi hade tydligen ett jordskalv här också, inte så starkt som det var i Granada (samma natt). Men jag sov ju som sagt som en stock och märkte absolut ingenting.. och uppenbarligen inte hundarna heller. Jag tror nog inte att det var någon som märkte det här, de vet det för att de läst om det.
Höll planen efter jag slutat jobba.. Promenerade halvvägs hem, stannade vid Burger King och köpte en Whopper Junior och tog bussen den andra halvan. Aptiten kommer sakta tillbaka nu. I början fick jag mer eller mindre tvinga i mig Whopper Junior men lämnade lite. Nu äter jag upp hela och blev hungrig när jag jobbade så killen i haren bredvid fick göra en portion pommes frites till mig. Så där ”hemmagjorda” och för två euro – som sagt högt och lågt när det gäller priserna här.
Min syster brukar ha en hel del ont i ryggen och det är en sådan där grej som man inte förstår fullt ut förrän man får det själv. Halva dagen i går hade jag såå ont i ryggen och min förståelse för ryggont ökade med typ 700 procent. Hade jag inte haft ont i ryggen så hade jag nog gått hela vägen hem för det var en otroligt skön kväll.
Man märker att man bor i Spanien allra mest när det kommer till trafiken. Ikväll var det en som kom på att han kört fel och tänkte att det kunde vara en bra idé att backa ut och tillbaka till Ricardo Soriano. Han var helt ensam om att tycka att idén var bra. Jag kan inte beskriva kaoset han skapade och hur många som hängde på tutan.. Det finns ju t.o.m. skyltar här med en överkorsad tuta, kanske finns i Sverige också men jag har aldrig sett det. Huvudgaraget i centrum ligger under Avenida del Mar, där jag jobbar, och nu i augusti är det samma sak där.. Människor som blir otåliga och tycker att det går för sakta och plötsligt är det 20 bilar som hänger på tutan. Öronbedövande.
Bläddrade igenom tv-tablån när jag kommit hem och in igen efter sista vändan med hundarna. Såg att Hajen 2 gick på Kanal 9.. Kom omedelbart att tänka på Thomas som många gånger berättat om när han tillsammans med sin kompis Anders var och såg den första Hajen-filmen. De var väl ungefär 13-14 år och livrädda.. Det är ju i väldigt hög utsträckning filmens musik som skapar den totala rädslan. Hade filmen på i bakgrunden men tittade inte utan skrev lite istället. Var för trött för att orka fokusera på någon film eller så. Kan ju låta märkligt att jag var trött med tanke på hur mycket jag sov natten innan men värmen gör en trött.
Precis innan jag skulle iväg till jobbet igår var det någon gammal repris av tv-programmet Lyxfällan i bakgrunden. Inte ett program jag brukar se men jag fångades av att de här killarna som ska hjälpa människor att få ordning på ekonomin uppenbarligen både gör ett bra jobb och ett katastrofalt dåligt jobb eftersom allt ska gå så snabbt.
Jag kom in i det någonstans i mitten när det unga paret som tydligen hade utgifter varje månad som vida överskred deras inkomster skulle lösa problemet (ansåg programledarna) genom att göra sig av med sina hundar eftersom de kostade pengar. De kan aldrig någonsin ens känt någon som haft en hund. Tjejen grät och killen sa att de är ju som våra barn, ni skulle väl aldrig föreslå att någon skulle sälja sina barn. Nu var det ju inte så att de hade en massa hundar utan jag tror att de hade två stycken.
Det blev ingen försäljning av några hundar och ekonomin fick de ordning på ändå på något sätt. Såg sedan bara de sista fem minuterna där det framgick att det nu var okej. Hur kan man välja att ha kvar sina hundar när man inte kan betala hyran var programledarnas inställning.. De valde att äta billigare, flytta till ett bättre och billigare boende etc så att få in några tusenlappar på att sälja sina hundar var nog det sämsta förslag jag hört. Ja, det är löpande kostnader också men dom är inte jättehöga.
Vaknade med ett ”ryck” i natt när butikschefen svarade på mitt WhatsApp meddelande om hur glad hon var över hur mycket vi sålde. Vi skickar ju information om det till henne efter varje arbetspass. Somnade om mer eller mindre omgående sedan när jag verkligen sov riktig djupsömn (kändes det iallafall som) tyckte Karisma att det var dags att komma upp i sängen igen. Men totalt sett en bra natt med lagom många timmar sömn och var uppe strax efter åtta. Det tvistas ju om hur många timmar som det är bäst att sova, sju eller åtta. Det är väl lite individuellt – jag sover oftare sju än åtta hursomhelst.
Det där med att jag väcks av ett WhatsApp meddelande mitt i natten beror ju på att jag har öronsnäckan i för att jag somnar när jag lyssnar (tidsinställt). Sedan kan man ju kanske tycka att man kan tänka sig liiite för när på dygnet man skickar meddelanden..
Hade för första gången på länge en morgon med Nyhetsmorgon, inte bara i bakgrunden och tittandes då och då. Missade dock det som var dopet, inte för att jag ”bryr” mig eftersom jag är rätt ointresserad av Kungahuset och dess medlemmar. Valde att ta en kortare promenad med hundarna på morgonen. Jag kan korta ner dem lite nu eftersom jag är ute fyra gånger per dag och att de ska vara på hundhotellet nu i en dryg vecka också. Det är både så mycket stimulans och så mycket motion när de är där så att de är helt slut efteråt. De får ladda nu helt enkelt genom att ta det lite lugnare de två sista dagarna innan de åker.
Sådana här riktigt lata helgmorgnar när man börjar med Nyhetsmorgon och bara sitter och följer med vad som händer men gör lite annat mellan varven. Bäddat rent, tvättat de sista inklusive lakanen och lite annat. Städar på måndag när jag lämnat hundarna så att det är välstädat och i ordning när jag kommer hem igen. Har packat allt av de saker som tillhörde Thomas som ska med sedan tidigare min egna kläder etc packar jag på måndag. Jag är ju bara borta en vecka så det går fort att packa.
Jag ska kolla väderleksprognosen och packa efter den. Det går att lära gamla hundar att sitta så jag har blivit riktig bra på att planera och packa efter vad jag ska ha på mig varje dag.
Vädret ser ut att bli helt okej när jag är i Sverige. Några dagar som det ska vara mulet men uppehåll och rätt stabil temperatur på 17-19 grader.
När jag berättar för människor här att jag ska åka till Sverige är allas absolut första fråga hur kallt det är i Sverige nu. Vissa gör det utifrån perspektivet att de tror att det alltid är kallt i Sverige (inte så att de tror att det är vinter och minusgrader året runt), andra gör det utifrån perspektivet att de inte riktigt har koll på sommartemperaturen. Väldigt många har samma kommentar när jag svarat på frågan om temperaturen – de blir avundsjuka, de vill också ha det lite svalt och skönt.
Så här såg det ut på Klart.se för Marbella. Misstänker att det är prognosen för någon helt annanstans, iallafall idag, och inte Marbella. Här är det blandat soligt och disigt och definitivt inte 34 grader. Men det räcker med de 29 grader vi har..
Det känns som om den där stora stora tunga stenen inte är lika tung längre. Det är mer som fler mindre stenar. Känslorna som finns där hela tiden, sorgen som finns där hela tiden, massor av praktiskt som man ju inte vet något om och massa annat men så plötsligt kan det komma en liten glipa i stenarna och jag kan både se en ljusglimt och jag kan skratta.
Jag känner en tacksamhet över att jag inte känner dåligt samvete för att jag kan skratta, gå på en middag med vänner eller se fram emot kantareller, rökta räkor och hummer. Det är tillräckligt jobbigt som det är så att slippa det dåliga samvetet är verkligen skönt.
Perspektiven har jag kvar och jag hoppas verkligen att jag får behålla dem. Man mår bättre i livet med perspektiv, även om jag inte mår bra just nu så vet jag att jag en dag kommer att göra det och om jag då,har kvar perspektiven så kommer jag att må bättre och livet vara lättare.
Visst vill jag ha mitt ljusa hår tillbaka och mer volym. Visst vill jag bort problemet med mina fötter/tår så att jag kan gå i snygga högklackade skor igen. Men med perspektiv vet jag att det egentligen inte betyder någonting utan tidigare bara varit onödigt gnäll. Inget annat.
Jag är inte så inne på snittar och småplock precis just nu men i normala fall så gillar jag det verkligen. Tänkte tipsa er som också gillar snittar och så om ett jättebra Instagram konto.. Matbubbel heter det – följ för inspiration och tips.
Nog för att det kan vara kul med renoveringsobjekt men jag undrar hur många spekulanter det här objektet har.. Det avskräcker nog de flesta – t.o.m. mig i mina mest ”romantiska” husdrömmar..
Det har ju som sagt inte varit så mycket att se på tv i sommar men jag har å andra sidan haft svårt att fokusera på något program. Men ikväll kanske jag skulle prova genom att se en film som jag förvisso redan sett – Forrest Gump. Jag tyckte att den var så himla fin och bra när jag såg den. Den kom ju 1994 och till skillnad från många andra har jag bara sett den en gång.
Apropå Forrest Gump.. När Blondinbella i sitt Sommarprogram för två år sedan berättade att hon skulle lämna Sverige som blivit för litet för henne var hela hennes liv uppbyggt på framgång. Eller det var iallafall bilden hon förmedlade.. Mötet med Paramount Studios som gåttbså bra visade sig vara en betald guidad tur där det ingick att få sitta på Forrest Gumps bänk. Alla resor till USA och det hus hon hyrt på Franska rivieran över sommaren som skedde med hyrt privatplan visade sig vara ett antal timmar, ett antal outfits och en fotograf i ett hyrt privatplan sommstod på marken. Det och mycket annat som hon erkände varit lögner kallade hon för ”Mitt svåraste inlägg” på sin blogg och det kan man förstå.
Inlägget var ju en konsekvens av avslöjanden om uppblåsta följarsiffror mm som gjorde att alla samarbetspartners försvann över en natt och då också intäkterna. Skönhetsbolaget hon startat med sin affärspartner var tyvärr inte heller vad hon visade upp och såldes.
Hon bestämde sig för ett års paus och bli vanlig igen. Fokusera på barnen i första hand. Fjällvandra, lära sig spela golf, inte shoppa kläder mm mm. Det gick väl okej i början men det där med shoppandet sprack direkt – däremot inte sitt fokus på barnen.
Sedan ett år tillbaka har hon en ny pojkvän. Hon vill gärna förlova, gifta sig och få fler barn. Inga små önskemål om förlovningsring. Vitt guld och hur många karats diamanter det är vågar jag inte ens gissa. Priset är okänt – lämnas bara ut på förfrågan. Hon har skickat bilden till honom flera gånger enligt sin egen uppgift.
Konstigt kanske att skriva om förlovning, giftermål och ringar just nu kanske någon tycker. Absolut inte tycker jag. Det är ju så fina egna minnen jag har från den oväntade förlovningen i Sälen och bröllopet i Seglora kyrka med middagen på Högloftet.
Förlovningsringen var för stor, trots att Thomas i smyg mätt en av mina befintliga ringar. De övertalade honom i butiken att han måste mätt fel – ingen kunde ha så små händer. Men det har jag. Men vad gjorde det att den var för stor? Ingenting – det fixade vi till och det enda som räknades var ju handlingen – på Nyårsafton 1993.
Jag lyssnade ju på mer eller mindre alla Moa Herngrens böcker precis när det hänt. Jag har ingen om varför det blev så mer än att jag tycker om hennes böcker. I en av dem handlade de om en man som förlorat sin fru men drygt ett år senare fortfarande bar vigselringen. Jag behöver inte gå in på omständigheterna till varför det kom upp i boken men för mig känns det fullständigt naturligt att fortsätta bära min förlovnings- och vigselring – livet ut.
Fick precis meddelande med en fråga om det var okej att Sabine hämtade hundarna vid 19-tiden på måndag istället för vid lunch eftersom det ska vara så otroligt varmt på måndag. Här vid kusten är det mycket svalare än inåt land så de kommer ha varmare än de 39 (?) grader vi ska ha. En prognos avviker helt (Yahoo) mot alla andra och visar på 30 grader, mulet och lite åska.. Vi får se vem som får rätt. Den där soltimman per dag har det ändå inte blivit något med, men jag ser rätt pigg ut ändå tror jag.
Självklart är det inget problem för jag är i princip ”färdigpackad” – ska packa ihop mina egna kläder ev men vet vad jag ska packa så går det fort. Får ju vara några timmar mer tillsammans med dem på det sättet – kommer sakna dem så mycket när jag är i Sverige. Säkert mer än när jag är här för då kan jag ju få hem dem när jag vill och inte minst för att jag kommer att vara så känslig nästa vecka.
Det fanns ingenting hatade mer än söndagar, det gjorde det väl men han gillade verkligen inte söndagar. Jag har aldrig riktigt haft den där ”söndagsångesten” som han delade med många. Men oavsett det så känns det verkligen som söndag idag. Inte för att det på något sätt är en sämre dag men det bara känns som söndag.
Var iväg och handlade för sista gången innan jag åker hem.. Bara dricka, bananer och korv till hundarna. Hade jag inte haft min Dramaten hade jag definitivt fått ta taxi hem.. Ett under nästan att den håller med tanke på att den är inköpt i Kinabutiken och fått ”bära” en massa liter dricka upp över gatkanter etc. (Vad heter ”gatkanter?)
Apropå söndag så är det väl inte bara ”jobbångest” man tänker på utan kanske också att det är en tråkig dag. Förr i tiden var det ju en tråkig dag, då när typ allt var stängt. Nu är ju det en sanning med modifikation för restauranger, biografer, teatrar, museer och annat var ju öppet och allt handlar ju verkligen inte om shoppingcenter..
Apropå tråkigt så ser det ju verkligen ut som om paret på bilden har just tråkigt. Det har de nog oavsett vilken dag i veckan det är om man läser in lite i bilden.
Det finns ju par som har tappat bort varandra, inte längre har något att prata om. Det är ju inte helt ovanligt att man på restauranger ser par som i princip är helt tysta. Möjligen att de frågar om det var gott men sedan infinner sig den otäcka tystnaden igen. Ja, den otäcka för det måste ju vara hemskt att leva i ett äktenskap eller relation där man inte längre har något att säga varandra, inte längre något att prata om.
Så hade vi verkligen det inte – vi hade aldrig några ”problem” att hitta saker att prata om. Det bara föll sig naturligt – inget vi tänkte på överhuvudtaget. Bästa vänner som man ju också är har saker att prata om, så är det bara i min värld.
Det är som Thomas syster säger.. man saknar så mycket och rösten i sig är just en sådan sak man vill höra.. ❤️
Kram
Jag blev glad på dina vägnar när jag läste det här inlägget. Det ser ut för mig som om du ser några ljusglimtar i allt mörker nu. Livet är inte bra men det går vidare..
Se bara till att du inte däckas av värmen. Det är verkligen MYCKET varmare än normalt. Min äldsta dotter och hennes man är kvar i Katalonien och de hade nyss 37 grader på balkongen (i skuggan). Så varmt har det inte varit på hela sommaren…
Ta vara på dig och hoppas att allt går bra med resan till Sverige.
Tack Bengt! Ja, i allt jobbigt så finns det nu en viss tillförsikt inför framtiden och vissa dagar med ljusglimtar. Jag stannade nog lite för länge ensam här och var lite ”dum” som tackade nej till att Pappa, min syster eller Thomas syster skulle komma ner. Men där och då kändes det rätt. Det kändes som om jag ville ha friheten att göra och vara precis som jag ville. När jag ville. Vilket jag självklart hade kunnat vara ändå. Nu ser jag verkligen fram emot att träffa Pappa och min syster – bli lite ompysslad. Samtidigt är jag givetvis orolig över minnesstunden men det viktiga är att den blir ett fint ”avslut” Inte på sorgen men jag tror du förstår vad jag menar. Vi hörs snart igen!