Hej,
Det blev inget OS-guld och ingen succé för Caroline Seger när hon la sin straff. Man önskade att hon fått ”avsluta” sin karriär med att avgöra så att Sverige fick ett efterlängtat OS-guld i fotboll. Men så vände jag på det.. Hon har ju så många segrar och gjort så mycket succé ändå så det hade varit roligare om det varit en otippad spelare som fått avgöra. Med all den framgång hon haft överlever hon den här allt annat bra lagda straffen. Inte med en klackspark och inte just nu.. Hon har nog sett den där straffen framför sig om och om och om igen..
Hann inte höra något eftersnack utan var tvungen att kasta mig iväg för att hinna i tid till butiken. Hade med mig en del av Thomas grejer men det fick Marta och Coral greja med. Jag har ju även givit en del till trädgårdsmästaren vilket han blev jätteglad över. Det kanske låter hemskt men det känns bra på något sätt att få bort kläderna för de gör att jag blir konstant påmind. Kläderna känns mer än allting annat i lägenheten. Det känns också väldigt bra att det kommer till nytta på ett eller annat sätt.
Thomas hade bara ett önskemål som vi pratat om någongång och det var att Ulrikas (hans syster) äldste son Herman skulle få hans fina portfölj/väska från Loewe.
Nu ser den inte riktigt ut som på bilden men färgen och stilen är ungefär så. En sak som var jätteviktig för Thomas var att det inte var blaffiga loggor på grejer och det är det sällan på Loewes grejer. Det var inte så att han inte brydde sig om varumärket men t ex en pikétröja med en stor logga på gillade han inte. Hoppas att Herman tycker om den, det är en portfölj/väska man har med sig hela livet.
Nu vill jag börja med att förtydliga att jag inte drar alla muslimer över en kam men en hel del av dem har en väldigt annorlunda inställning till husdjur. För vissa skulle det vara otänkbart att ha en hund inomhus, har man en hund så får den bara vistas på typ gården/trädgården. Hursomhelst så har de oftast inte så stor vana vid husdjur på det sätt vi har.
Igår stötte jag på en granne som är just muslim, en modern sådan ska jag tillägga men inte van vid husdjur. Han började med att stå två meter bort, jag trodde att det var av Corona skäl eftersom ingen av oss hade munskydd. Plötsligt frågar han om han kan komma närmare och om jag är säker på att hundarna inte kommer att anfalla honom.. Ser de två ut som anfallande hundar? Han var mer rädd för Tintin och Karisma än jag är för den där kamphunden (som jag för övrigt inte sett till på en vecka).
Jag garanterade honom att inget anfall skulle ske. Han närmade sig och var efter 30 sekunder fullständigt kär i Karisma ❤️
Det var inte alls lika mycket att göra i butiken som i tisdags, det var för varmt. Det är inte helt enkelt att jobba i butiken som inte har någon AC och dessutom ha munskydd. Jag startade ju en tävling tidigare där vi som jobbar ska gissa hur mycket vi kommer att sälja. Lyckades pricka rätt bra – vi sålde en euro mer än jag tippat..
Ja, jag höll planen och åt en Whopper på hemvägen. Förvisso en junior men det får väl ändå räknas som godkänt. Hade ätit lite hemma på dagen också.
Skrev ju att jag skulle skriva lite om kritik. Vid närmare eftertanke så är det inte kritik jag egentligen tänker på utan det är något annat och egentligen väldigt konstigt. Men jag antar att det hänger ihop med den där underliggande oron som jag har.
Det är väl ingen som är oberörd av om någon blir eller är arg på en. I jobbsammanhang kan det uppstå om någon inte har samma åsikt, inte fick den där tjänsten de ville ha etc, men vi lägger allt jobbrelaterat åt sidan. Jag har aldrig tyckt om när någon blir eller är arg (även om besviken är värre) på mig. Det har kunnat få mig att må riktigt dåligt och jag vill försöka ställa allt till rätta så snart det bara går.
Jag har däremot inte gått omkring och oroat mig för att någon skulle vara arg utan att säga något. Det har i min totala känslighet dykt upp nu. Jag vet faktiskt inte hur jag ska förklara det men jag kan inbilla mig att någon är ”arg” om den inte svarar på ett sms, jag kan inbilla mig de mest dumma saker. Missförstå mig rätt nu – det är inte så att jag nu har en konstant oro för att det ska finnas människor som är arga på mig. Men min känslighet för det är helt annorlunda jämfört med hur det/jag brukar vara.
Jag menar heller inte att alla i min omgivning ska gå och vara oroliga för att jag just nu övertolkar precis allting. Jag gör det heller inte alla dagar och jag gör det på helt olika sätt.
Tänk om det ändå fanns en ”manual” över vad som händer i en sorgeprocess, hur man på bästa sätt ska hantera alla känslor och steg i processen. En manual som berättade precis hur lång tid allt kommer att ta. En manual som säger att det väldigt snart kommer att kännas väldigt mycket bättre. Men så är det så klart inte.
Jag har i grunden aldrig varit speciellt bra på att ta kritik så i allt som kommer upp nu så är det kanske naturligt att vissa svagheter förstärks. Antagligen är det så. Jag kan inte hitta någon annan förklaring för det är verkligen inte någon som visat någon ”arghet” mot mig. Allt är i mitt huvud och i mina egna känslor.
Skrev ju om att Pappa önskade sig sin favorit tårta – marsipantårta vilket han såklart också fick. När min syster berättade om den och födelsedagsplaneringen i övrigt kom jag att tänka på Farmor och den blå marsipantårtan.
Precis som Pappa så var marsipantårta även hennes favorit. För en massa år sedan när hon fyllde år så firades födelsedagen hos oss i Stockholm. Givetvis ville hon också ha en marsipantårta. Problemet som uppstod på konditoriet var att de gröna marsipantårtorna var slut och kvar fanns bara blå.. Det här var så länge sedan så någon annan färg på marsipanen än grön var något helt nytt.
Fanns ju inget alternativ så Pappa köpte en blå marsipantårta. Glömmer aldrig hennes ”besvikelse” och skepsis till att den där skrikigt blåa tårtan verkligen kunde vara god. Men hon insåg rätt snabbt att det inte var någon skillnad på grön och blå marsipan.. förutom färgen då förstås. Men jag är högst tveksam till om hon någonsin köpte något annat än grön i fortsättningen.
Tänkte på det där med att jag nog inte sett ett enda helt tv-program.. Det kommer nog att ändras en del nu när det blir säsongspremiär för en hel del program. IDOL börjar t ex den 23 augusti om jag inte såg fel, sedan kommer det något nytt Mästerkocken VIP och lite annat så då blir det nog mer tv. Inte för att tv-tittande i sig är något att sträva efter men det blir trots allt en slags ”sällskap” för även om man har vänner, är med i föreningarna, pluggar spanska och volontärjobbar så kommer det att bli en lång höst.
Det blev en väldigt kort kvällspromenad med hundarna när jag kom hem. Det tar lite på orken när jag jobbar i kombination med dåligt matintag – men nu har jag ju en plan.
Satt uppe en stund och kylde ner sovrummet. Gick och la mig strax före tolv och samma bok hjälper mig att somna. Den är intressant men samtidigt ett bra sömnmedel. En sak är säker och det är att det är mycket som verkar skumt i hela det där Hagen-fallet och om det är någon som är skum så är det Herr Hagen. Nu ska inte jag sitta och tro massa saker men jag gör det ändå. Baserat på väninnors berättelser i polisförhör etc så kan man nog dra slutsatsen att hon ville skiljas. Det äktenskapsförord han upprättat och som de båda skrivit under var inte bevittnat och så snedvridet till hans fördel att ingen sett något liknande tidigare. Det skulle heller inte vara juridiskt hållbart vid en skilsmässa. En annan sak som antagligen är lika säker är att vi aldrig kommer att få svar på vad som faktiskt hänt. Men det går inte att inte tro vad som hänt.
Apropå hösten och böcker så kommer Blondinbellas bok troligen ut den 25:e november. Om jag fattat det rätt så är det en kombination av biografi och skönlitterär bok. En inte alltför avancerad gissning är för att undvika alla risker för förtal och liknande. Jag hoppas att den kommer så att jag kan lyssna på den ungefär samtidigt. Drygt 400 sidor kommer den att vara så det innebär ett gäng lite roliga lyssning i öronsnäckorna.
Dom har btw hållit sig stilla idag. Iallafall på samma hotell – i övrigt har de varit ute och hikat i fem timmar och…..
Dᴇᴛ ᴅᴀ̈ʀ ᴍᴇᴅ ᴘᴇʀsᴘᴇᴋᴛɪᴠ….
Apropå vad som är en motgång för vissa och en bagatell om man har lite perspektiv (och sunt förnuft). Man behöver inte ha upplevt något svårt eller jobbigt för att ha perspektiv – som jag skrev om häromdagen så är det som är rena rama bagateller för de flesta en katastrof som kan förstöra en hel dag eller till och med bli värre än så för andra.. Klicka på länken – sedan måste du klicka även på den blå för att kunna läsa krönikan.
https://www.aftonbladet.se/a/bz3wO3
Apropå att läsa så har jag hittat nästa bok jag ska lyssna på ”Eleanor Oliphant mår alldeles utmärkt” Det var på Nyhetsmorgon som den där Handelsprofessorn Micael Dahlén rekommenderade den. Nu brukar jag vara lite halvt skeptisk till honom men jag såg på bokomslaget att Expressen skrivit ”om du bara ska läsa en bok i år så är det den här” och läsarbetyget på BookBeat är 4,3 av 5 så den borde ju vara bra. Uppläsaren är dessutom en av mina favoriter.
För er som inte hängt med här på bloggen så länge tar jag en väldigt kort recap:
- 2014 startade vi tillsammans med några mäklare en mäklarfirma som vi körde under ett antal år.
- När jag blev sjuk satte vi allt ”on hold” och de övriga gick vidare på annat håll.
- När vi flyttade ner igen bestämde vi oss för att starta om igen vilket vi först hindrades av att jag blev sjuk igen men sedan satte vi igång.
- Vi bytte namn, logga, gjorde ny hemsida mm och precis när allt var klart och vi skulle trycka på knappen så kom.. Corona. Det gjorde ju att allt dog och som en ”ny aktör” var det ju i princip helt omöjligt att komma igång.
- Vi hann ha hemsidan ”up and running” några månader innan det här hände..
Så vad gör jag nu med alla tankar kring mäklarfirman. Det kändes ju som ett väldigt gemensamt projekt så av den anledningen känns det inte helt lockande att jobba vidare med det. Definitivt inte satsa fullt ut på det för konkurrensen är stenhård. Jag har ju dessutom heller inget körkort så det blir en väldigt stor begränsning. Om man skulle ha kunder skulle man ändå kunna lösa det genom att ta in hjälp men det handlar ju också om att kunna hålla koll på nya projekt, lära känna alla områden bättre osv och för det är det ju inte ekonomiskt hållbart att ta in hjälp.
Jag har just nu lagt allt åt sidan för att ta itu med det i september. Samtidigt känner jag mig inte helt redo att bli ”pensionär” så vad skulle jag kunna göra istället. Jag har ju lite skrivuppdrag men det är begränsat men kanske bästa alternativet att testa och se om jag kan utöka. Gräv där du står säger ju talesättet och ofta ligger det väldigt mycket i det. Men det här är vare sig tankar eller beslut jag ska ha eller ta nu utan det får vänta till september.
Men det är svårt att inte låta bli att tänka. Inte tänka på vad jag ska göra utan på hur allt ska bli.
Vissa dagar kan jag börja se ljusglimtar, se på framtiden med viss tillförsikt medans andra dagar bara känns precis helt tomma. Nästan meningslösa – grundvalarna har ju fullständigt förändrats och hur går man vidare hel. Hur det känns i dag och om en intervju jag såg om just sorg skriver jag i nästa inlägg.. som med all sannolikhet kommer ikväll. Känns bra att skriva idag. Blanda högt och lågt – från Blondinbella till sorg. Livsperspektiv..
Kram