Hej,
Det var riktigt mycket att göra i butiken igår. Klart bättre försäljning än vi normalt har och det trots att det var halva priset.. Vi var bara två så att hinna med tobaksaffären vid Plaza Malaga var det bara att glömma. Ingen kris – men det rätta snuset börjar sina.. Det andra gör mig mer eller mindre lite yr och illamående..
Sabine hade helt rätt i att jag skulle ha två trötta hundar i några dagar. Det passade mig väldigt bra igår för att gå någon längre promenad på trötta fötter efter butiksjobbet igår kändes inte så lockande. Det var det inte för dem heller. Det var varmt väldigt tidigt idag också så när det som behövdes var gjort markerade Karisma genom att sätta sig ner och inte ta ett steg till att det var dags att gå hem.
Fixade lite och ”kylde” ner sovrummet innan jag gick och la mig. Har hittat en intressant podd med tre avsnitt som jag började lyssna på igår. Jag har inte tröttnat på boken om Hagen-fallet men är heller inte ”trollbunden” och då kan jag hoppa lite fram och tillbaka mellan olika grejer.
Ibland ser man människor som genom sitt beteende kan få det att ”hugga till” lite i hjärtat. Igår var det ett par inne i butiken och de var väl vad man skulle kunna säga ungdomliga strax över 60 år. Han var så engagerad i de kläder hon ville prova, om de satt bra osv. Det påminde mig så mycket om Thomas. Han sa alltid vad han tyckte både om han gillade och om jag passade i det och om plagget satt bra. Han skulle aldrig ha sagt ”det blir nog bra” eller något liknande. Man ser ju oftast männen slötitta runt lite, sätta sig på en stol eller vänta utanför. Ja, jag generaliserar men det är faktiskt så jag är van att se de flesta männen i butiken.
Jag sa till kvinnan när hon skulle betala att det var så roligt att se män som är så engagerade. Nämnde ingenting om mig själv eller så utan sa att man inte ofta ser så engagerade män som shoppingsällskap. Hon skrattade och sa ”inte så konstigt, han är fransman”..
Upp i morse och efter morgonpromenaden med hundarna tog jag bussen till stan för att fixa lite ärenden. Nu märks det verkligen att det är augusti- känns mer eller mindre som en helt vanlig augusti. Allt som ska fixas tar lite längre tid nu när man är utan bil men det ser jag just nu bara som positivt. Tid är ju ingen bristvara för mig och det håller mig sysselsatt.
Apropå tid och att sysselsätta sig.. Jag är verkligen Blondinbellas motpol i typ allt och det omfattar även resande. De veckor hon och pojkvännen inte har hennes barn, dvs varannan vecka så reser de. Inte till en solstol någonstans och har det lugnt och skönt.. Nej, de åks runt så att man blir yr. I dag går flyget till Kroatien – veckan innan var det lite olika grejer med barnen – veckan innan det var det Italien. I Italien var de sju dagar och de dagarna tillbringades på sex olika ställen. Jag skulle bli sönderstressad. Den där bänken med utsikt över Comosjön lär de inte haft tid att sitta på..
Det finns en viss risk att ger mig på ett ”bakslag” likt det jag hade när jag blev helt slut. Då menar jag inte det med det värsta, genomgången av Thomas grejer utan den alldeles för långa To Do listan och det flitiga användandet av överstrykningspennan.
Jag hoppas, men är långt ifrån säker på, att jag lärde mig något av förra gången. Att jag stannar upp – lyssnar in och lyssnar av både kroppen och känslorna. Det är inte och får inte vara som en lampa – av eller på. BALANS! Jag måste ge utrymme till att vara ledsen men inte hamna i ett läge där jag bara sitter och är ledsen. Nej, det går inte att styra men det finns ett visst utrymme att påverka.
Eventet med 3 är ju också något som gör att jag har att göra. De är ju inte här så länge men det är 25 unga säljare så det ska in mycket på programmet. Inte något större behov av vilopauser med andra ord.
Det har inte varit helt lätt att hitta en båt som tar så många personer – ofta en maxgräns på i bästa fall 20 men 12-15 är väldigt vanligt. Hittade till slut en som tar hela gruppen. Vattenaktiviteter, jacuzzi och ofta ser man delfiner.. Paella och öl – dom kommer nog att få en riktigt bra dag till havs tror och hoppas jag.
Att man får perspektiv när något händer vet alla. Ofta sägs det att det är ”hemskt” att det ska behöva hända något riktigt tråkigt för att vi människor ska få perspektiv. En del är bättre på det än andra i grunden.
För vissa kan det nästan vara så illa att en missad buss är en motgång. Inte så vanligt kanske men visst finns de..
Vad händer, förutom att man verkligen får perspektiv när något som hänt mig händer, med hur man hanterar motgångar. Jag ska börja med att inte kalla det ”man” för det är som precis allting annat garanterat högst individuellt. Man skulle kanske kunna tro att ingenting kan påverka, det hemskaste har ju hänt. Men det är inte så för mig.
Alla de där mindre grejerna tror jag de flesta inte bryr sig ett dugg om. De betyder ingenting. Men om det händer något annat – då blir reaktionen precis tvärtom. Den lägger sig ovanpå, eller hur jag ska uttrycka det. Om jag mådde lite bättre så blir motgången både en oro och som ett bränsle till sorgen.
Jag vet inte om det är någon som förstår vad jag försöker säga, kanske inte ens jag själv. Men det finns en ökad oro. Inte för att missa bussen eller något annat banalt och inte rent generellt hela tiden. Det är heller inte på samma sätt och följer heller inte något mönster, men ibland kan det bara komma över mig.
Det finns ju vissa helt självklara saker där oron ökat markant och det största exemplet på det är hundarna. Karisma snarkar ofta, ibland mer och ibland mindre. Jag har järnkoll på de här snarkningarna – lyssnar och undrar om det verkligen låter normalt. Jag antar att både hennes snarkningar och jag är helt normala.
Angående bilden – ibland när man bara är ute och går.. försöker vara i nuet så ser man plötsligt en vacker kaklad pelare omgiven av blommor. Det här var vid Plaza Malaga.. Nu har jag några dosor av det rätta snuset igen.
Idag blev det kvällspromenaden som blev den långa. Så får det bli imorgon också för jag har ett möte klockan 10.00 och behöver fixa lite innan det. Tidigt i säng efter ett halvt Hemma SPA..
Kram