Jag spelade Bingolotto igår och satt precis hur länge som helst och väntade på Ivar 19 som givit mig 10 000 kronor. Men ingen Ivar 19 kom, däremot 20.. Strunt samma, jag hade inte direkt förväntat mig någon vinst.
Lika lite hade jag förväntat mig att min telefon skulle bestämma sig för att koppla upp mot wi-fin. Vi har provat, utan att överdriva 35 gånger men bara fått upp fel lösenord. Thomas har läst och jag har läst och utan resultat. Tänkte att nu testar jag några sista gånger innan jag går till Movistar. De tre första gångerna – fel lösenord men så tänkte jag att jag testar en gång till och då.. helt plötsligt så kopplade den upp och nu funkar det igen.
Vi har ju givetvis inte knappat in fel lösenord närmare 40 gånger så något är det som är totalt knas med den här Movistar routern. Vi får hoppas att det fortsätter att fungera nu..
Nu är det ganska så exakt två veckor kvar tills jag åker hem till Sverige. Som jag skrivit många gånger – en resa och vistelse med extremt blandade känslor. Det kommer att vara det svåraste jag varit med om så det är viktigt att försöka ”fylla” den övriga tiden med saker som kan ge mig styrka och energi.
Jag känner att beslutet att vänta med att träffa vänner till nästa Sverige resa är det bästa. Jag vill träffa dem när jag mår lite okej och inte dagarna före det värsta man kan vara med om ska ske. Kvällen med min fd kollega, som Thomas och jag skulle haft tillsammans, är ju efter och kvällen innan Pappa och jag flyger tillbaka hit.
Jag får kanske inte plocka mina egna kantareller utan plocka dem på ICA men huvudsaken är kantarelltoasten.. eller i plural.
Men då kan det dyka upp en tanke.. hur kan jag sitta och tänka på kantareller och att kantarelltoasten är så viktig. Det där dåliga samvetet slår till. Jag måste ta i från tårna och mota bort det, för kantarelltoasten är viktig. Den och mycket annat som kan hjälpa mig att må bättre och att orka.
Om jag då ska fortsätta tänka en tanke till på vad som skulle få mig att må lite bra, iallafall under just den stunden så är det rökta räkor. Det hade vi en total ”hang up” på förra året Thomas och jag.. som vi längtade efter det.
Det får helt enkelt bli en kväll med kantarelltoast och rökta räkor när jag är i Sverige. Det kommer förutom att jag kommer att ha aptit och äta dessutom ha en ”avledande” effekt. Och jag har bestämt mig för att inte ha dåligt samvete för att jag ser framemot det.
Hade luftkonditioneringen på hela natten men vaknade ändå några gånger, somnade om snabbt så det var okej ändå. Den stora skillnaden var hur ”huvudet” kändes i morse. Kände mig så mycket piggare och inte alls tung i huvudet när jag gick upp strax före åtta.
Kollade på Nyhetsmorgon och gav mig sedan iväg ut på ärendena jag ska passa på att få klara innan hundarna kommer hem igen i morgon vid lunchtid.
Tog mig till marknaden på andra sidan stan och hittade en bra resväska. Dock inte en färgglad utan en mörkblå. Om jag skulle haft en färgglad hade jag fått gå ner i storlek eller leta någon annanstans. Så viktig är inte färgen på en resväska så det duger hur bra som helst med den jag köpte.
Så här gick det till första och enda gången jag kommer att beställa en taxi via Uber appen. Jag fick upp en adress som ligger cirka fem minuters gångväg från det jag ansåg mig ange som upphämtningsplats. Kom dit och det såg ut så här (!). Insåg att det här kan ju inte stämma och då börjar det ändra sig på kartan där man kan följa chauffören så att det nog var vid mig ändå. Hade ju tid att ta mig tillbaka vilket jag gjorde. Ser taxin åka och får upp ett meddelande att föraren anmält att jag inte hade munskydd vilket är ett krav..
Nu åker jag typ aldrig taxi men nästa gång det är aktuellt så är det inte med Uber, det är ett som är säkert.
Jag hade ett annat ärende precis intill marknaden så jag hade behövt ta mig dit ändå.. annars kan man ju tycka att det kanske inte blev ”rätt” resväska ändå.
Jag kom hem igen lagom till den andra halvleken av fotbollen. OS-finalen kommer jag däremot hoppa över.. Fredag morgon 04.00 är den tydligen och så kul tycker jag inte att det är.
Urbanisationens huskatt 
Lyckades inte få till en bild med riktigt mycket folk
Var lite trött när jag kom hem, varmt och mycket folk på marknaden. Slötittade på tv en stund för att samla kraft att tag i det sista av Thomas grejer. Det sista för nu, för den här resan till Sverige. Allt ska såklart inte med men det måste gås igenom och sorteras. Det är så jobbigt – så svårt att beskriva hur det känns. Overkligt, sorgligt, hemskt – alla känslor man bara kan tänka sig. Jag fick helt enkelt inte kraften att ta tag i det där sista men det är så lite så det gör jag en dag när jag känner mig bättre.
Jag blev så otroligt ledsen, det finns ju där hela tiden men ibland starkare än andra dagar, kvällar, timmar – för det är ju upp och ner. Jag kände mig också så ensam. Jag kan inte säga att jag skulle velat ha träffat någon utan det var ensamheten från tvåsamheten. Att varje dag gå längs strandpromenaden, handla, gå på marknaden eller vad det nu är ensam utan Thomas kan aldrig bli detsamma. Nu kommer jag ju successivt att börja umgås med andra och då kommer kanske ensamheten inte kännas lika stark men saknaden förändras inte för det. Den förändras också men väldigt successivt och hänger inte ihop med att jag umgås med vänner.
Det ena är vänner och det andra är en livskamrat. Två helt olika saker. Viktiga på helt olika sätt.
Jag hade ju väldigt trevligt i onsdags, på middagen med Lotta, Christian och deras son. Jättetrevligt och jättegott. Jag ”förstörde” ju den positiva energin med genomgång av Thomas grejer i fredags. Jag har inte hittat rätt igen efter det. Visst, det var bra att jag åkte till marknaden i Nueva Andalucia på lördagen men jag är tom på energi och jag har absolut ingen aptit. Det var tur att att jag fick hjälp i torsdags med att åka till Svenska butiken så att jag har Bullens pilsnerkorvar, wienerkorv och lite annat hemma. Jag äter lite i taget – för att jag måste.
Det blev mycket gnäll nu men det är precis så det känns. Jag förstår att en sorgeprocess är urjobbig så det är inte det att jag tror att det ska vara lätt.. Men måste det vara så himla svårt?
Det får bli en kväll i tv-soffan. Tidig läggdags och upp hyfsat tidigt. Har ett ärende att fixa innan jag ska möta Sabine och hämta upp mina älskade hundar.
Kram