Hej,
Det blev en tv-kväll igår men någon Ernst blev det inte.. det är ju inte lätt att vara hund och planera efter tv-tablån. Vi tog istället en lite längre promenad i villakvarteren och sedan var vi ute superkort strax före elva. Stegade ihop 9 747 steg..
Det var trots allt en någorlunda okej dag igår. Så okej som det kan vara just nu. Jag åt bresaola och det funkade, varken mer eller mindre. Men jag åt och det är det viktiga. Idag är det jobb men nu är jag verkligen trött på den där pizzan så jag får komma på något alternativ. Vad har jag däremot ingen aning om.
Jag har tagit ett steg framåt. Jag har bett om hjälp. Det var inte speciellt svårt men det trodde jag inte att det skulle vara heller men på något sätt så vill jag inte vara till ”besvär”. Hjälpen jag behöver är att åka till Svenska butiken i Nueva Andalucía för att handla lite köttsoppa, varmkorv, Västerbotten ost och lite mer. Nu ska vi höras på söndag för att planera in när vi åker dit.
Nu konstaterade jag iofs att Bingolotto inte riktigt var vare sig tillräckligt ”avledande” eller kul. Men så tänkte jag att jag var ju väldigt nära att vinna det där presentkortet på 15 000 kronor kläder. Det hade känts så bra att ta med min syster som varit ett så fint och bra stöd nu varje dag, de flesta av dagarna inte en gång om dagen utan två ut på stan och låta henne shoppa riktigt rejält.
Men det är väl precis så alla som spelar tänker – jag var ju så nära förra gången så den här gången vinner jag säkert. Men det är ju inte frågan om någon skyhög insats så vi får se..
Eftersom Thomas älskade trav – inte spelet utan hästarna och sporten så ”hedrade” vi honom genom att lämna in en Harry Boy i lördags. Två rätt av sju så det blev inte succé , som Thomas ena syster sa så hade vi behövt Thomas hjälp. Jag tror att vi kanske satsar 100 kronor var på lördag igen, för mig känns han nära då för även om han i princip aldrig spelade så tittade han på V75 sändningen på lördagarna.
Jag undrar när jag kommer att få sova en enda natt utan att vakna ett antal gånger. Tidigare var det ju Karisma som väckte mig för att hon ville upp i sängen igen, eller Tintin. Nu är det aldrig dom, de sover i sängen hela natten och går upp när jag går upp.
Nej, nu är det oro. Inte oro över något specifikt utan orolighet eller vad jag ska kalla det. Det kan också vara en vanlig dröm där Thomas är med och att jag kommer på att det kan han ju inte vara. Det är väldigt sällan mardrömmar och det var egentligen bara på månadsnatten som det var en riktigt hemsk mardröm.
Jag har samma rutin varje natt – bläddrar bak var jag var i boken, sätter timern på mitt lyckonummer 27 minuter, lyssnar och somnar oftast innan de 27 minutrarna gått. Mina lyckonummer är 2,7 och 27 men de två första är ju lite korta att använda i det här sammanhanget. Thomas lyckonummer var 29..
Jag står konsekvent fast vid att inte ta de där tabletterna, även om jag fick en svagare variant. Jag testade ju en gång och jag mådde ju inte bra dagen efter av dem heller.
Jag skrev faktiskt ett par få rader till Moa Herngren. Att jag lyssnade på alla hennes böcker nu även om jag lyssnat eller läst dem tidigare så hjälper hon mig på något sätt genom sina böcker.
Det kändes bra att skriva det och hon svarade med vändande post. Det var det finaste beröm hon någonsin fått och att det gav henne energi nu när hon satt och skrev på sin nya bok. Jag skriver aldrig till författare eller andra officiella personer annars men nu kändes det som sagt bra.
Nu är det ju många som t ex Camilla Läckberg och andra som får hur mycket beröm och meddelanden som helst men det finns andra som inte alls är lika bortskämda även om de gör bra saker. Det är få av Camilla Läckberg sorten och oändligt många fler av den andra och vi borde alla kanske bli bättre på att berömma. Skriva två-tre rader att man uppskattade boken, filmen, sommarpratet, intervjun eller vad det nu kan vara. Alla mår bra och blir glada av beröm. Det handlar inte om att få svar utan om att göra någon annan glad genom att visa uppskattning.
Jag var ju som vanligt på fredagar på mitt läkarbesök idag. Det gick bra förutom att jag hade lite fel om att jag inte gått ner i vikt, inte någon fara men något att se upp med. Dessutom tycker hon verkligen att jag ska ge de här nya svagare tabletterna hon skrivit ut några fler chanser än den enda gången jag provade. För att sova lugnare och hela natten, inte för att ta på dagarna så länge det inte krisar totalt.
Efteråt gick jag upp till Gamla stan och hittade ett litet armband med en elefant och sedan valde jag den sträckan hem som dagens promenad sträcka. Det var kanske inte bästa tiden för det var varmt, Hemma igen var jag redan upp i 9 522 steg och då hade jag ju ”iväg och jobba” delarna kvar. Pratade med min svägerska under i princip hela hemvägen så det gick fort.
Snabb promenad med hundarna, fixade deras mat och mig själv och gav mig sedan av mot bussen för att jobba. Det är ju som sagt slutet på månaden och i dag var det dessutom väldigt varmt men det var med tanke på det riktigt bra försäljning.
Jag skulle ha valt promenaden nu på kvällen istället- det är ju klart behagligare men det hade inte riktigt funkat med logistiken (med hundarna). Kan planera läkartiden lite annorlunda så kan jag få ihop det framöver.. Det blev ingen pizza till middag utan åt en Whopper junior på Burger King när jag promenerade hem på eftermiddagen.
Inte mycket mat för en hel dag med över 13 500 steg så jag var faktiskt lite hungrig när jag jobbat klart. Har lite mozzarella, provoleta och fetaost i kylen för att väldigt enkelt kunna äta något så det gjorde jag. Framsteg.
Provoleta är en argentinsk ost som man tillagar i en ugnsfast form på rätt hög värme i ugnen. Man kan t ex doppa bröd eller äta som förrätt och då ofta med tomat på. Otroligt enkelt och gott.
Det var på den underbara argentinska takrestaurangen i Gamla stan som vi åt det första gången. Den restaurangen saknade vi verkligen när han ”försvann” – det var något år före Corona så det var inte på grund av det. Så enkel med typ kulörta lampor, världens godaste mat och otroligt prisvärt. Där har vi haft många trevliga kvällar. Det är på något sätt inte två personer restaurangen utan lite mer ”långbord” – men det är nog bara för att vi alltid var sällskap på åtta personer eller så.
Imorgon kanske jag går till stranden. Har inte satt min fot i sanden bortsett ifrån när jag åt den där pizzan på stranden. Jag är mer än pool-människa men poolområdet i vår urbanisation är inte speciellt kul. Vi får se hur det blir.
Jag undviker att bestämma någonting utöver min läkartid och mina två arbetspass i butiken. Jag vill kunna känna att det inte finns ”måsten” och att jag har saker inbokade och vaknar och känner att det blir en tung dag. Jag kan givetvis boka om och av men just en dag på stranden är inte något man måste planera och ”spika”. Som sagt – jag får se hur det blir.
Jag hoppas att det kan få bli en sådan dag i morgon som det varit idag. När jag ändå mått förhållandevis okej i princip hela dagen. Det är självklart så att jag kommer att tänka på Thomas precis hur många gånger som helst varje dag och blir påverkad varje gång, men en dag som idag blev jag inte ”sänkt” om och om igen. Det ger kraft. Kraft att orka en dag till. Men många många fullständigt hemska dagar kommer att komma, många många dippar kommer att komma så alla möjligheter att få kraft måste jag tillvara på.
Tᴜғғᴀʀᴇ ʀᴇsᴛʀɪᴋᴛɪᴏɴᴇʀ ɪɢᴇɴ….
Det blir tuffare restriktioner trots allt. Jag undrar hur bra eller rättare sagt dåligt det kommer att gå att hålla koll på att det efterlevs. De nya restriktionerna innebär bland annat att man bara får sitta sex personer i sällskap utomhus och fyra personer inomhus. Det första kommer att vara väldigt svårt.. De 1,5 meter det ska vara mellan borden kommer nog minska i takt med kvällen. Nattligt förbud på stränderna och lite annat är väl enklare.
Han befann sig på semester med familjen när han fick ta del av ”den chockerande domen, han var helt övertygad om att bli frikänd och hur två instanser kan bedöma så olika är för honom en gåta”. Infunnit sig har han gjort och söka prövningstillstånd i Högsta domstolen kommer han också att göra. Såg en kort intervjusnutt och han konstaterade att det var en helt ny miljö för honom. Ja, det är väldigt långt ifrån ett liv i lyx till ett liv i häktet.
Det hände en bra sak igår och det hjälpte mig säkert så att jag kunde få må som jag gjort idag. En sak som inte alls har med känslor, saknad eller sorg att göra men som ändå var viktig för mig. Jag fick heller inte dåligt samvete för att jag kände tacksamhet för det. Såg däremot ett Instagram inlägg ikväll som kan få mig att fundera på om jag är normal eller om jag ska ha dåligt samvete för det. Det behöver jag utveckla väsentligt mer så jag reflekterar och skriver i helgen.
Kram