Hej,
Jag kände mig precis allt annat än säker på om jag skulle klara av att jobba men det gjorde jag. Det blev väl den där ”avledningen” som jag verkligen behövde. Slutet på månaden, vilket innebär att det var lugnt men det var skönt att komma iväg och få lite annat att tänka på.
Jag kom in till stan en halvtimme innan jag skulle börja så jag passade på att gå till Kina-butiken för att köpa plastpåsar och batterier. Dessutom gick jag till grönsakshandlaren och köpte två stora och jättefina avokado, har Serranoskinka hemma så det får bli morgondagens middag. Några pelargoner blev det inte för jag hade ingen riktig lust att gå iväg även till Plaza Malaga.
När jag kom hem blev det en kort promenad med hundarna. Igår fick de inte tillräckligt med promenad totalt sett så det får jag kompensera idag. Det är ju inte deras fel att jag mår dåligt, jag måste tvinga mig till en lång promenad varje dag hur dåligt jag själv än mår. Men det är nog bara igår som det blivit som det blev som det blev, i övrigt har de fått bra med promenader varje dag.
Det var ju en hemsk händelse här i förrgår som jag hörde att de även rapporterat om på svenska nyheter. En bil körde rakt in i två uteserveringar och tio personer skadades, åtta av dem vårdas på sjukhuset här och två på sjukhuset i Malaga. Föraren var en spansk man i 30-årsåldern som hade med sig sina föräldrar i bilen. Enligt det som skrivs här så ska han lida av någon psykisk sjukdom och ha testat positivt för både droger och alkohol. Det är nog rena undret att ingen omkom.
Det är en gata som jag brukar kalla ”restauranggatan” här i bloggen och det är förbjudet att köra bil överhuvudtaget om man inte är en taxi.
Smittoläget är ju väldigt högt i Andalusien nu och i Marbella i synnerhet med över 1 000 per 100 000.. Borgmästaren har en poäng som hon till stora delar har rätt i och att det är mycket mer folk här men som inte räknas in i underlaget så egentligen är smittoläget mycket lägre. Oavsett så vill Andalusiens hälsoråd ansöka om utegångsförbud mellan 02.00 till 07.00 (han kanske redan gjort det), en åtgärd som självklart inte uppskattas av borgmästaren och troligtvis kommer att avslås av regeringen.
Apropå turister så har tydligen bokningsläget med turister från England fullständigt skjutit i höjden så nu kommer det att bli ännu mer folkliv och bli lite mer som 2019 och tidigare år.
Nᴀᴛᴛᴇɴ ᴏᴄʜ ᴅᴀɢᴇɴ….
En månad sedan. Jag var väldigt orolig över hur natten skulle bli och den oron var befogad. Jag har drömt hemska mardrömmar och vaknat om och om igen. En natt när inget boklyssnande kan avleda så att man lugnt somnar om igen. Somnade om gjorde jag men bara för att vakna ett tag senare i ett fortsatt tillstånd med mardrömmar.
Känsligheten för veckodagen kommer nog att sakta försvinna men natten och datumet kommer nog att följa med länge länge. Jag vet inte om jag gjorde det eller om jag drömde att jag gjorde men jag grät och jag grät. Det var otroligt skönt, uttömmande och jag fick ut så mycket känslor jag burit på.
Jag mår bättre idag och det beror nog på natten, inte på mardrömmarna men på tårarna. Bestämde mig för att börja dagen med att kompensera hundarna för gårdagen genom en lång promenad. Vi gick till handelsträdgården igen. Det kändes rätt på något sätt att köpa två blommor. Näst efter tagetes tyckte Thomas väldigt mycket om pelargoner så det blev två av de finaste, som var rosa. Kanske skulle de varit röda men valde istället de finaste. Pelargoner passar inte så bra i en ryggsäck och eftersom det bara var två stycken så funkade det med en plastpåse.
Det verkar som om säsongen för petunior är över så det får kanske bli två röda pelargoner till.. allra helst skulle jag vilja ha en hängande variant men de har inte så mycket av det här. Vi har ju så fina bruna träbalkar och vita murade stenväggar på balkongen så det skulle kunna bli väldigt fint.
Det här var något som jag verkligen uppskattade med Thomas – han var genuint intresserad och brydde sig verkligen om inredning, oavsett om det gällde en soffa, kuddarna till soffan eller köksporslinet. Han brydde sig och engagerade sig i vilka blommor vi skulle ha på terrassen och balkongen. Han vara engagerad och ärlig när det gällde kläder.. vad som var fint och vad man var fin i. Jag visste att jag alltid fick ärliga svar – aldrig något halvt engagerat.. välj du, det blir nog bra. Det här har jag alltid uppskattat med honom.
Tyckte vi alltid lika? Nej, det gjorde vi såklart inte men väldigt väldigt ofta gjorde vi det. Alldeles i början gjorde vi inte det i samma utsträckning som vi gjorde allt efter det att åren gick. En kombination av att vi växte ihop mer och mer. Det blir ju så som någon skrev till mig att efter så många år är man inte två man är ett. Så då blir man och känner i varenda cell sig halv nu..
När vi kom hem igen tog jag tag i lite praktiska hemmafix saker. Det har till viss del samma effekt som promenader, alla former av fysisk rörelse har det. Jag gick även till SuperSol för att handla lite mer Coca-Cola-Cola, juicer och vatten. Jag dricker av någon anledning mycket mindre Coca-Cola nu och mycket mer juice.
Jag har ju alltid tyckt om citroner så jag köper gärna citronjuice, helst Minute Maid som inte har några tillsatser. Citron och vatten, inget mer. Riktigt iskall är den verkligen god. Någon hemmagjord melonjuice har det inte blivit, det kändes alldeles för mycket som min och Thomas sommardryck och även om jag kan uppskatta andra specifika saker så är det något med just vattenmelonen.
Det är ju bara så att livet blivit upp och nervänt. Givetvis i första hand känslomässigt men även i vardags och praktiska perspektiv.
Det är ju en månad sedan idag. Jag har varit helt säker på att jag skulle må fruktansvärt dåligt. Att det skulle bli den värsta dagen efter den första veckan. Nu var ju natten hemsk men dagen idag är inte alls så hemsk som jag trodde att den skulle vara och det är väl precis så det är och kommer att vara. Omöjligt att förutse när man kommer vakna och må riktigt dåligt eller plötsligt börja må dåligt närsomhelst under dagen. Eller förutse de dagar man vaknar och inte känner att man mår jättedåligt. Förutse när man av någon anledning börjar gråta. Förutse när man har det där telefonsamtalet med min syster och vi kan skoja om något. Jag kan rada upp hur mycket som helst – det enda som är sant är att allt är omöjligt att förutse. Det är kanske tur, iallafall om man tänker i det långa perspektivet. Om man nu vetat exakt allt då skulle det med all
Exemplen är många, som när jag blev bjuden på restaurang dagen efter och det kändes där och då som att bestiga ett berg. Omöjlig tanke. Dagen efter kändes allt annorlunda. Jag följde med och det blev en trevlig kväll. Det var så himla nyttigt att jag gick med – kunde se och känna att jag kan ha det trevligt mitt i allt. Inte klackarna i taket men trevligt.
Jag vet inte hur många gånger jag vaknat och trott att Thomas redan gått upp, hur många gånger jag ropat på honom eller hur många gånger jag tänkt att ”det här måste jag berätta för Thomas”. Det är många och det kommer att bli många många fler. Den saknaden och den känslan av ensamhet förstår nog bara dom som varit med om det själva fullt ut. Jag bryr mig inte om att det runt omkring sitter par och familjer som när jag var på Da Bruno häromkvällen. Jag bryr mig bara om att Thomas inte sitter mitt emot och aldrig kommer att göra. Det är det som gör att jag känner mig ledsen när jag sitter där. Det finns ju då heller inte någon eller några som ”avleder” tankarna så det kommer säkert att bli lättare att sitta med vänner även om det är tillfälligt. Det med ”avledningen” alltså.
Men jag har nu det sista börjat längta efter familjen – mer och starkare nu än jag gjorde i början. Men då var jag kanske i chock så att jag inte riktigt kunde känna någonting utöver chocken, följt av sorgen. Inget av det är förändrat men saknaden och längtan efter familjen har tillkommit. Det för med sig att jag kan känna mig så otroligt ensam vissa dagar. Familje-ensam. Vi pratar på telefon hela tiden men det ersätter inte att vara tillsammans. Bara vara tillsammans, inte göra någonting speciellt. Leta efter kantareller och grilla fläskkarré mm på kvällen är nog det som kommer upp först. Det ska både bli skönt och jobbigt att åka hem.
Skönt för det här med familjen. Väldigt jobbigt för att allt blir definitivt. Inte något jag känner mig stark nog att skriva något om idag.
Även om det är fel dag, fel kanal (det ska ju vara på Ettan på tisdagar) och fel Barnaby så är det en tradition. Det var jättelänge sedan jag såg det men ikväll tror jag att det blir Morden i Midsomer.
ᴀɴɴᴀᴛ ᴀᴛᴛ ᴛᴀ̈ɴᴋᴀ ᴘᴀ̊….
Ena veckan en sponsrad resa med katamaran i den grekiska övärlden, nästa vecka barnvecka och sponsrad resa till Idre fjäll och nu två dagar senare vidare till lyxigt hotell i Italien. Dock inte sponsrat. Vi människor är verkligen olika. Det här skulle få mig stressad tror jag, eller jag vet att jag skulle bli det. Att bara komma hem för att packa om väskorna och sedan iväg igen. Jag har i och för sig aldrig provat på att resa så här så helt säker kan jag inte vara.
Däremot vet jag att en gång när vi var på en vintersemester någonstans i värmen tänkte att vi skulle prova på att bo på några olika hotell istället för samma under hela vistelsen. Det var inte riktigt vår grej och framförallt inte Thomas.. och det hängde nog lite ihop med kräftans stjärntecken. Vi gjorde hursomhelst aldrig om det.
Men inga katamaraner, fjäll eller lyxhotell i Italien kan mäta sig mot det här – eller hur?
Det blir en kväll i tv-soffan, även om Morden i Midsomer inte ska gå på TV3 och inte vara fullt av reklamavbrott.
Jag tänkte också kolla upp den streaming appen som Bonniers har och se om den är något att ha. Är det bara tillräckligt med av deras tidningar med så är det ju ett bra sätt att läsa annat än böcker på. Det går ju inte att få tag på svenska magasin här längre.
Jag har inte planerat någonting för morgondagen – funderar på att skifta om så att jag tar den riktigt långa promenaden på kvällen. Jag får se hur det känns i morgon, har inga ”måsten” så jag kanske skulle ta någon timme ”egentid” och åka till Gamla stan och titta efter ett elefantarmband.
Kram