Hej,
Jag skulle nog ha gjort vad som helst i går utom det jag gjorde, dvs ingenting. Jag skulle fixat till mig lite och gått ut och ätit en lasagne, en sallad eller vad som helst.. Kanske skulle jag ha tagit med mig hundarna så att de fick lite extra stimulans men det är inte alltid helt lätt att ha två hundar i sällskap på restaurang.. Deras fokus ligger inte på min mattallrik utan på allt som händer runt omkring. Tigger gör de iallafall inte.. Men nu gjorde jag ingenting av det här utan ingenting alls vilket gjorde att jag satt fast i känslan, känslorna.. Fel beslut med andra ord.
Jag är inte snäll, jag är inte omtänksam, jag gör inte det som är bäst för hundarna om jag är hemma och inte går av mig känslor.. inte blir distraherad på det sätt som hjälpte mig i början. Det är bättre att jag är borta några timmar och kommer hem och ger dem en så positiv energi det bara går. Det här om något har jag lärt mig nu och jag kommer att lära mig mycket annat också framöver.
Jag försökte gå och lägga mig i vettig tid, något Netflix blev det inte. Skrev lite istället och lyssnade vidare på Moa Herngrens bok. Jag kan ha svårt att komma ihåg vad jag läst och inte läst ibland och på BookBeat kommer det år som dom lagt upp den upp, dvs inte utgivningsort så det blir lite rörigt. Det är ju egentligen ett bättre sätt att läsa genom att läsa en fysisk bok – bortsett ifrån när man går och lägger sig. Det är ju lätt löst, antingen synkar man men då får man inte ut fullt lika mycket av den fysiska boken så ännu bättre är att ha två parallella böcker.
Måste googla lite och kolla – ser att någon av hennes böcker bara finns som e-bok och har jag inte läst den så kan jag ju köpa med mig den (eller dem) från Sverige. Eller någon annan inbunden bok med många sidor att läsa i soffan i höst med en kopp te.
Lɪᴛᴇ ᴀᴘᴛɪᴛ….
Vaknade till en stund efter halv tre och kände en liten känsla av hunger. Inte i den utsträckningen så att jag skulle velat/kunna äta en hel tallrik mat. Tacksam då över all frukt jag köpt hem så att jag kunde få i mig både bigarråer och nektariner. I anslutning till det kom jag på att jag faktiskt är sugen på två saker:
En gambas sallad med avokado, blodgrape och kanske mango som jag gör här hemma och förrätten från min födelsedag: Grillade langostinos med skaldjurssåsens som nästan. Är som Thomas. En förrätt med stycken stora langostinos vilket är är lagom för mig. Det är den på La Cabana Nagueles alltså. Nu är maten bestämd, spikad och icke förhandlingsbar för lördag och söndag.
Ska dessutom gå förbi den bästa frukt och grönsakshandlaren som ligger intill butiken i eftermiddag. Den bästa med tanke på sortiment i övrigt är den uppe i de spanska kvarteren min favorit men det blir för krångligt att ta sig dit och släpa hem frukt och grönt.. även om jag zick zackar med buss..
Mɪɴ, ᴛʜᴏᴍᴀs ᴏᴄʜ ᴘᴀᴘᴘᴀs ғᴏ̈ᴅᴇʟsᴇᴅᴀɢ….
Jag kommer inte att som planerat åka hem till Pappas födelsedag. Det blir helt enkelt en för lång period mellan födelsedagen och Minnesstunden. Det är jag såklart ledsen över eftersom jag sett fram emot att vara med men nu blir det inte bra om jag är det.
Vi har istället bestämt att fira den på La Cabana Nagueles. Restaurangen där vi firade min och där Thomas ville fira sin – det blir fint att på det här sättet fira både Pappa och Thomas, även om Thomas bara är med på sitt egna sätt.
Aɴᴋᴏʀɴᴀ ɪ ᴀʟᴀᴍᴇᴅᴀ ᴘᴀʀᴋᴇɴ….
Det här är en zoomad bild av motivet på de vackra kakelbänkarna som finns i Alamedaparken.
Jag går igenom den ett par gånger i veckan eftersom den inleder Avenida del Mar där butiken ligger. Det är en grön och lummig park med en stor fontän i mitten. Det finns också någon gammaldags karusell och lite annat. I fredags såg jag att de hade något som jag inte sett på decennier och som jag själv tyckte var så kul när jag var liten. En liten vattendamm där det simmar massor med plastankor och så betalar x och så får man välja att fånga upp en anka. Under vissa ankor finns det ett prisbevis och under andra inte – det var en så fin och varm flashback till barndomen så att jag nästan fick lust att ställa mig bredvid barnen och deras föräldrar för att fånga en anka. Kanske gör jag det.. jag kan ju alltid ge det eventuella priset till något av barnen. Alla bra känslor ska man ta tillvara på, inte bara i en sådan här situation utan alltid.
Qᴠɪᴛᴛ – ᴇɴ ʙʀᴀ ɪᴅᴇ….
Nu när jag kämpade med snusbristen, jag var inte 100 % snusfri men mer eller mindre så började jag fundera på om jag faktiskt inte borde sluta. Just nu är det inte det bästa tillfället för det är mycket svårare att sluta snusa än att sluta röka säger alla som vet.. men om ett tag.
Det ligger en del psykologi i att stoppa in snus, för den som inte snusar kan det låta märkligt men så är det. Jag har hört exempel på dem som stoppat in ingefära och allt möjligt och ”uppfyllt” det där med att ha något under läppen.
Sedan kan man ju ta det stegvis. Snus är ju inte tillåtet inom EU så den snus jag köper är under disk.. Swedish Match har ju lobbat och lobbar men det har ingen effekt så då har de löst problemet med att ta fram ett snus som är godkänt. Nu har jag så svårt för att komma ihåg kombinationen men antingen så är det tobaken som inte är godkänd och därför borttagen eller så är det nikotinet. Den varianten säljs här, i båda de svenska butikerna. Den varianten skulle kunna vara steg ett.
När man kört den ett tag så skulle man kunna gå övergå till en variant som tex Qvitt – ingen tobak och inget nikotin utan bara psykologin. Efter ett tag kommer man väl över den också och så är man snusfri. Vissa tror mer på ett avslut rakt av och det gör jag också om vi pratar om rökning men inte om snus. Snus är ju heller inte farligt på samma sätt som cigaretter så det blir inte någon ”motivator”.
Pengar och vad man kan få istället kan ju vara en bra sådan istället. Även om det inte är cigarretter så bränner man ju trots allt upp pengar på något fullständigt onödigt.
- Om jag slutar snusa en dosa per dag så får jag 20 000 kronor över för att göra roligare saker för under ett år
- Nu snusar jag inte fullt ut en dosa per dag men jag kan hur som helst få någonstans mellan 12 000 och 15 000 kronor att göra något vettigare för. Men som sagt, inte nu. Det får bli något att tänka på i höst.
Minns ni när man som barn sparade till något. Kanske var det så som jag vid många tillfällen hade det att om jag själv sparade ihop en viss summa så skulle mina föräldrar skjuta till den resterande delen. Hur glad man var när man äntligen kunde köpa det där man sparat till. Säkert många som känner igen sig i det och kanske precis så jag skulle göra nu med att sluta med snusandet.
Ett helt år kan vara ett lite långt perspektiv även för en ”tant” men jag kanske skulle börja med ett kvartal.. Då bestämma att efter det kvartalet ta 3 500 kronor och göra eller köpa något speciellt.. Något som jag absolut inte gjort annars. Kanske är bra att även bestämma vad det skulle vara – så att man kan visualisera det bättre.
Det här är en väldigt typisk sak som det är bra att tänka på och planera för just nu. Inte för målet, inte för kravet, inte för att köpa något utan helt och hållet bara för en enda sak: Titta framåt.
Tᴀ ᴛɪʟʟᴠᴀʀᴀ ᴘᴀ̊….
I en sådan här situation, eller faktiskt i alla situationer ska man ta tillvara på saker. Lika mycket de små som de stora. Det kanske inte direkt handlar om ”enjoy” utan snarare att ta tillvara på dem. Eftersom jag inte alls mått så bra de senaste dagarna och plötsligt fick lite aptit och kände att jag nog skulle tycka att det var gott med La Cabana Nagueles Grillade langostinos med den jättegoda såsen till så gick jag dit. Fullsatt som vanligt, trots att det var mitt på dagen men eftersom jag var ensam och inte skulle sitta länge så löste dom det.
Dom är ju så goda och även om det var mixade känslor eftersom vi åt just dem tillsammans med Pappa på min födelsedagsmiddag så blev ändå summan av det hela plus.
Det här med att sitta ensam vid ett restaurangbord bekommer mig inte alls, i perspektivet vad andra ska tänka och tro menar jag. Det enda perspektivet som berör är att Thomas inte med vid bordet.
Eftersom jag hade varit hos läkaren inne i stan så hade jag inte med mig min Dramaten så jag handlade bara lite nödvändig dricka och får gå och handla i morgon istället.
Gick ut på den snabba eftermiddagspromenaden med hundarna och fixade deras mat innan det var dags för mig att ge mig iväg till jobbet. Vi hade rätt okej försäljning, det kommer faktiskt in en hel del turister och handlar. Lämnade Marta och Coral en kort stund och gick iväg till grönsakshandlaren – köpte jättefina bigarråer och gröna vindruvor.
Passerade det lilla caféet på vägen, det som har Marbellas bästa croissanter.. Christina och jag brukade ju fika med dem och så köpte jag ofta med hem till mig och Thomas också. Nu var det ett tag sedan jag var där men gick in idag och hade en egen fika på lagret.
Lotta och Christian som har sitt ”andra hem” kom förbi butiken. Det var ju ett tag sedan de var på grund av Corona. Dom har planerat att komma flera gånger och vi har hörts av för att prata om att äta middag men så har planerna ändrats. Nu är de här och vi hade åter hörts av om middag.. tyvärr blir det en middag utan en av oss.
Dom hade en fin idé och det var att vi ska äta på Hong Kong som ju Thomas tyckte så mycket om. Det kan inte bli bättre tycker jag, då kommer det i ännu större utsträckning att kännas som om att han är med oss.
Jag fick en helt naturlig fråga och det var hur det kändes att vara kvar i Marbella, just här och nu. Svaret är för mig enkelt. Jag känner mig så mycket närmare Thomas när jag är här än jag skulle göra någon annanstans.
Dᴏᴋᴛᴏʀɴ ᴏᴄʜ ᴠɪssɴᴀ ᴋʀᴜᴋᴏʀ….
Jag var ju på mitt veckovisa fredagsbesök hos läkaren idag. Jag har ju fått en tablett att ta om jag inte kan sova och/eller får mycket sorgkänslor och ångest. Dom fungerar att sova på men om jag tar en på dagen så blir jag så oerhört trött så jag helst bara vill sova då också. Nu var det ju 30 tabletter i asken och jag har bara tagit 10 för att det blir lite pest eller kolera. Jag frågade henne idag om det inte finns något annat som kan vara bättre, något som hjälper men inte gör mig trött. Hon skrev ut något som jag antar är svagare och förhoppningsvis hjälper mig ur båda perspektiven.
Ni vet kanske att jag skrivit om den relativt nya blomsterbutiken. Jag har fortfarande inte gått in.. Det ser inte lockande ut när man tittar in men kanske ännu värre är att även om de lyckats ställa dit något lite okej utanför sin egen entrédörr så har de inte ”orkat” be grannlokalen som renoveras att lyfta bort sina krukor så det ser ut som om de hänger ihop. Inte första stället man blir lockad av att köpa blommor på.. och jag kommer troligtvis aldrig heller att bli.
Vᴀ̈ʟᴅɪɢᴛ ᴀɴɴᴏʀʟᴜɴᴅᴀ….
Jag skrev ju om att jag passerade det där ”ståndet” där man fångade ankor i en ankdamm. Den flashback jag fick, minnena från barndomen. Samma känsla, om än inte riktigt lika stark som första gången, infann sig när jag gick genom Alameda parken efter jobbet ikväll.
Att hitta minsta lilla känsla av något som känns varmt och tryggt är något jag både söker och behöver. Vem har bestämt att man måste vara barn för att fånga ankor i en ankdamm? Ingen, utom möjligen en själv och sina begränsningar.
Jag ställde mig i den lilla kön. Man kunde välja 3,5,7 eller 10 ankor och givetvis är sannolikheten både att vinna och att vinna något fint större ju fler ankor du köper. Nu var jag ju vare sig ute för att vinna eller att vinna något av de fina priserna på de övre hyllorna utan jag var bara ute efter en upplevd känsla.
Jag valde tre ankor och killen såg lite förvånad ut över att det var jag själv som skulle fånga ankorna men han sa inget utan jag fick upp mina tre ankor och vann ett pris på första raden. Det var lite av en studie i barn också, även om det inte fanns med i tankarna först. Vissa barn stod så fint och väntade förväntansfullt på att det skulle bli deras tur medans andra inte alls hade lust att stå i någon kö och ”gapade”.
Jag hade kollat lite på barnen så det var en av de där lite mer väluppfostrade, förväntansfulla barnen som fick mitt pris och välja något från den första och enklaste raden. Hon blev så förvånad och tackade så fint så ankorna och hon gjorde resten av min kväll.
Mådde bättre när jag kom hem än jag gjort de senaste 1,5 dygnet – det känns skönt. Troligen har de dryga 12 000 stegen varit en orsak till det. I morgon stegar jag vidare och det kommer att bli balkongtid med Sommar.. och en del tankar här i bloggen.
Kram
Bra idé med ankorna! En hel del barnaktiviteter är underskattade som vuxenaktivitet. Jag var med mina döttrar i London och gick på ett ställe som var byggt som scener ur Shrek-filmerna. Det var vi tre (ingen under 25 år) och 40 brittiska barnfamiljer (inga barn över 12 år). Vi var de enda vuxna som hade roligt (och vi hade förmodligen roligare än de brittiska barnen). Föräldrarna bara stod och led, helt obegripligt, då det var jättebra skådespelare som var utklädda just till Shrek-karaktärer….
Tänk vad vissa kan bli tråkiga bara för att de tror att det är tråkigt. Om de givit det en ärlig chans så hade de kanske fått samma upplevelse som ni fick. Jag tänker fortsätta att göra det som jag tror bidrar till att få mig att må bättre, om det så är ankor, fiskdamm, nallehjul eller precis vad som helst.