Hej,
Dagen i går började okej med att vi gick förbi veterinären på morgonpromenaden. Kom hem och fixade lite hemma med praktiska vardagsgrejer.. tvättade, fixade lite med blommorna och sådant som jag går runt här hemma och gör varje dag. Jag har medvetet blivit mindre aktiv sedan hundarna kom hem, bra för dem men inte för mig kanske. Då är det väl inte bra för dem heller, iallafall inte i längden. Men jag vill inte lämna dem ensamma mer än tisdagar och fredagar då jag jobbar och är borta ett antal timmar. Nu kan jag väl börja öka på lite och vara borta lite mer. Ska på en middag och sedan kommer det ner ytterligare vänner om en dryg vecka.
Hᴏᴋᴜs ᴘᴏᴋᴜs….
TV:n krånglar ju lite hit och dit, dvs de svenska programmen. Det är nästan lite Hokus Pokus över det för Thomas brukade ofta klaga när det blev någon störning och säga ”att det alltid strular”. Nu menade ju inte han det utan det är något som man säger så där ni vet och nu krånglar tv:n mer än någonsin. Det kanske inte är så himla mycket Hokus Pokus över det för Movistar kontraktet gick ju ut och nu är det ett nytt så det kan rimligen (eller inte) hänga ihop med det.
Men nu kommer vi till Hokus Pokus.. I går kväll får jag ett WhatsApp meddelande från Ola om att det ringt en kvinna med Sydamerikansk dialekt och frågat efter mig. Samtalet kom från Madrid men Ola uppfattade inte hennes namn eller hela det namnet på det ”företag” hon sa att hon ringde ifrån. Det var inga tveksamheter att det var mig hon sökte för det var hela mitt namn inklusive de dubbla efternamnen. Varför sökte hon mig på Olas nummer? Jag har inte lämnat ut det i något sammanhang till någon.. Det här var väl om något Hokus Pokus..
Eɴ ɴʏ ᴋᴀ̈ɴsʟᴀ….
Man läser ofta om hur människor i sorg kan ha svårt att förstå att jorden fortsätter snurra, att livet fortsätter som vanligt för omgivningen. Det ”problemet” upplever jag inte att jag har – jag kallar det för problem för det skapar säkert förutom sorgen även en ilska och frustration.
Det som jag däremot har väldigt svårt att vare sig acceptera eller förstå är människor som inte visar någon respekt för det som hänt utan går på i ullstrumporna ungefär som om ingenting har hänt. Jag menar inte att det ska tassas på tå utan enbart att man visar respekt.
Jag råkade ut för en sådan person igår. Det hade varit lite andra smågrejer innan så jag var förutom själva sorgen, ledsen. Ni vet ledsen som när man vill ha någon vid sin sida som säger de där tröstande orden man behöver höra. Dom som jag alltid fått av Thomas. Nu var de här smågrejerna verkligen smågrejer som jag inte ens reflekterat över i normala fall. Men igår när jag då var lite ledsen och skulle behövt kanske både de tröstande orden och bollplanket (Gud, vad jag kommer sakna bollplanket..) så dök det upp ett nytt ord i mitt huvud: Lensamhet. En kombination av att både känna sig ledsen och ensam.
Men tillbaka till ullstrumporna.. Först blev jag helt knäckt. Kände att det bara blev för mycket. Jag hade egentligen all anledning att bli arg – istället skrev jag ett sms till min syster. Ni vet när man måste få något ur systemet. Det kändes lite bättre efter det men inte bra. Nu var inte det här en person som jag har en nära personlig relation till men oavsett det så visar det hur man skiljer agnarna från vetet.
Öᴠᴇʀᴛʀᴀ̈ғғᴀᴅᴇ ғᴏ̈ʀᴠᴀ̈ɴᴛɴɪɴɢᴀʀ….
Efter morgonpromenaden på sisådär 4 000 steg hamnade jag på balkongen. På med Sommar i öronsnäckorna och började med Inger ”Pippi” Nilsson – jag vet inte riktigt vad jag hade för förväntningar innan men oavsett så överträffades dom verkligen. Ni vet när man ser ett program, en film eller vad det nu kan vara och det går så himla fort. Plötsligt är det slut. Precis så var det med ”Pippi” Sommarprogram. Varje Sommarpratare har ju en producent som utifrån deras egna manus skruvar och hjälper till så att det ska bli så bra som möjligt. Jag kan inte tänka mig en bättre producent än det var för just det här programmet; Mark Levengod.
Började lyssna och kom väl halvvägs på Anita Sjödins program.. Det ska tydligen handla om balansen mellan det yttre livet och det inre och det var väl ungefär så långt som jag kände att man kom. Att det var det programmet skulle handla om alltså. Men som sagt halva programmet kvar.
Dᴏɢɢʏ ʙᴀɢs….
Jag har varit så otroligt trött idag. Jag vet inte om det är ”lensamheten” från i går som gör det, den hänger fortfarande kvar litegrann men känslan är inte så stark som i går.
Det är nog bättre trots allt att hundarna är ensamma några timmar och jag mer aktiv. Det blir nog en bättre energi totalt sett, eller hur jag ska förklara det. Nu jobbar jag ju i morgon och då blir det ju ”aktivitet” per automatik och så får jag jag göra något på lördag. Värmen gör ju att hundarna inte kan hänga med annars hade det ju varit enklare.
Det hade ju varit lite lättare om de var lite mindre.. Här är Åsa Ingrossos små hundar som hon har med sig i varsin stråkorg. Men så väger de klart mindre än Tintin och Karisma.. 1,5 respektive 3 kilo – det gör inte mina små hundar.. Men nu är det inte det här som är det stora problemet nu utan det är att ha med dem ute i värmen och då spelar väskor inte någon större roll. Möjligen kylväskor..
sᴇᴍᴇsᴛᴇʀ, ᴍᴀᴛ ᴏᴄʜ ᴀɴɴᴀᴛ….
Det åks runt på den ena influenser semester efter den andres. Blondinbella var ju i Grekland förra veckan och semestrade på en katamaran modell lyx. Det var nog inte bara jag undrade hur företaget som valde henne för marknadsföring tänkte.. tanken är ju att locka gäster inte berätta i största i allmänhet och det är nog väldigt tveksamt hur många av hennes följare som lägger 150 000 kronor för en vecka ,oavsett om man får plats 10 på båten och det ingår två ”personal”..
Lyx i grekiska övärlden utan barnen är nu bytt till fjälliv i Idre. En annan typ av lyx men tycker att kan vara precis lika eller mer lyxigt. Det beror på vad man lägger i ordet lyxig. Men hur gott ser det inte att laga mat, i det här fallet egen fångad fisk, på en grillbar ute i naturen. Det är nog svårslaget.
När jag ser bilder på mat som ser fräsch och god ut så kan en viss känsla av aptit infinna sig. Men väl där på SuperSol så är den helt bortblåst. Kan inte komma på något överhuvudtaget, det står bara helt still. Att stå i köket och laga någon som helst mat till mig själv känns helt avlägset. Jag förstår att det inte funkar och att jag bara kan leva på lite frukt och den där lilla pizzan på tisdagar och fredagar när jag jobbar. Jag hör Pappa och min systers ord i huvudet nu.. ägg Eva, ät ägg. Ja, jag måste göra omeletter – jag lovar.
Apropå Blondinbella så rekommenderade hon en serie i sitt senaste blogginlägg. Start Up, som tydligen skulle vara ”årets” bästa serie. Jag tror nog inte att jag någonsin läst eller hört om någon/några som verkar titta så mycket på olika Netflix serier som hon och pojkvännen.
Själv är jag en periodare.. med väldigt långt mellan perioderna. När Thomas och jag skulle se en serie hamnade vi alltid i en slags icke synk. Han sa alltid: bara ett avsnitt till.. medans jag inte alls är någon Netflix marathon person. Nu ikväll när jag mår så här och känner mig så ”lensam” så kanske jag ska se om jag hittar någon bra Netflix dokumentär eller om jag möjligen ska se om den där Start up är något för mig. Det är kanske inte helt dumt att ha en serie att titta på då och då.
Cikadorna har fortfarande inte kommit så de kom nog ett år för tidigt (de där som kommer upp ungefär en gång var tjugonde år och har ett öronbedövande läte). Däremot har det hänt något annat. Jag hör naturen på ett helt annat sätt än jag gjort på länge. Tidigare tänkte jag mest på det när det gällde fågelkvittret när jag gick upp. Nu kan jag höra naturens ljud på många fler sätt och många fler gånger under en dag.
Jag antar att det hänger ihop med att det är tystare här hemma, tittar inte så mycket på tv och även om den står på så är ljudet lägre och så har det säkert något att göra med mina sinnen. Oavsett anledning, som jag inte tänker fundera på, så uppskattar jag det och det bidrar till ett slags lugn i mig.
Nu kvällens sista promenad med hundarna.. Så får vi se om det blir ett försök till distraktion med Netflix eller terapi med mer skrivande. Något blir det.
Kram