Hej,
Börjar med enklare och lättare.. även om det ena sedan hänger hop med något som inte är fullt lika enkelt. Men fullt ut normalt.
Det måste finnas det som är enklare och det som är lättare för om det inte gör det så fastnar man i det nattsvarta och det är inte nattsvart. Inte hela tiden för det går precis som jag skrivit hur många gånger som helst nu: upp och ner. Det är både tur och skönt att det gör det för det ger ju ändå hopp och till viss del insikt.
Först ut är grannar.. Om inte den här killen med dålig energi och någon slags kamphund bara är en tillfällig besökare kan jag inte flytta fort nog.
Alla ni som följt mig ett tag, och säkert många andra också för den delen, vet att det i Spanien som finns en lag som säger att alla hundar som väger över åtta kilo ska ha munkorg på sig. Oavsett om det är en överviktig pudel, världens snällaste labrador eller en kamphund. Alla.
Nu är det väl tyvärr så som det är med de flesta lagar och regler, det är inte alla som följer dem. Många har ju sin helt tydliga bild över att just den egna hunden inte behöver det eftersom den är så snäll och vad det nu kan vara. Men det är det ju ingen annan som vet. Jag har iofs inga problem med att möta en kopplad Golden retriver som uppför sig bra och är utan munskydd men inte hundar som det verkar lite si och så med eller för den delen hundar som ägaren låter springa löst utan att den lyder fullt ut.
Jag vet att Tintin kan vara lite besvärlig mot andra hundar i våra egna kvarter. Inte besvärlig så att han gör några utfall eller så men jag tycker att det känns bäst om de inte står nos mot nos just nu. Han är helt klart lite mer beskyddande mot mig, det i sin tur kan få mig lite stressad och då blir han ännu mer beskyddande. Ja, ni förstår – lite avstånd nu är bra.
Då är det inte bra med den här grannen och hans hund. Inledningsvis hade han ju inte någon munkorg och hunden väger garanterat över åtta kilo.. Valp eller inte. Det är väl troligt han av någon fått en tillrättavisning för i morse tyckte han att han följde reglerna.. antar jag att han trodde iallafall.
Ni vet dom där enklaste munskydden som ofta är ljusblå? Steget efter är de svarta eller vita som är snäppet säkrare, de som kan påminna lite om en näbb? Dom använde vi under den period som smittspridningen var som värst för de är jobbigare att ha på sig.. att andas i alltså.
Vad har nu de här munskydden med att göra? Jo, det är den lösning den här idioten till hundägare har tagit till. Jag trodde inte mina ögon när jag mötte honom och hunden i dag. Hur många sekunder tar det innan hunden bitit av sig det eller på ett annat sätt varit helt utan det. Noll, det skulle gå mycket snabbare än så. Jag vill inte vara någon tråkig gnällkärring som gnäller men jag vill i ännu mindre utsträckning vara rädd i mitt eget hus. Det är inte hunden som ska skyddas mot Corona – det är vi andra som ska skyddas och kännas oss trygga med hunden. Hur korkad får en människa vara? Jag hoppas verkligen att han får tillsägelse efter tillsägelse så att det sitter en vettig munkorg på hunden. Helst igår.
Den andra grannen bor snett mitt emot på samma våningsplan. Hon är nog en bland de smalaste personer jag sett och hon går så mycket så att jag är rena rama ”amatören” i sammanhanget. Fort går hon också – hon går ToR stan på samma tid som jag går åt det ena hållet. Iallafall mer eller mindre. Hursomhelst så träffade jag på henne vid hissen och berättade av en fullständigt oklar anledning om att jag inte fick tag på snus. Då säger hon att hon precis är på väg till den tobaksaffär där hon alltid köper sina lotter, vid Plaza Malaga.
Det säger ju ingenting men enkelt beskrivet så är det ”inkörsporten” till de spanska kvarteren. Om dom har, säger hon, så skjuter jag in en lapp under din dörr så kan du gå dit i morgon. Mina förhoppningar var på en skala ett till tio knappt ett. Pratade med Thomas syster i telefon och berättade samma sak och att jag köpt ett paket ”nödcigaretter” – skulle jag inte få tag i snus i dag så skulle det inte finnas något alternativ. Då kom hon med den smarta idén om nikotintuggummin eller plåster.. Att jag inte tänkt på det. Har aldrig sett det här men det är klart att de har det, letar man inte efter något så ser man ju ofta det inte.
Berättar för kollegorna i butiken och är halvvägs på väg ut ur butiken när grannen kommer – nog hade de snus i den tobaksaffären på Plaza Malaga alltid. Dessutom min sort – kunde inte tro att det var sant och stack iväg snabbare än blixten, livrädd för att de skulle hinna stänga.
Hann dit i god tid, köpte fem dosor snus till mig och några Lottorader till henne som tack för att hon ansträngt sig, skrivit ner all fakta om snussorter, adress etc och kommit till butiken som var en omväg. Blev så glad över snusdosorna så att jag av bara farten köpte två fina rosa pelargoner av en sort jag inte sett till här förut, När jag glatt sträcker fram min sedel för att betala då slår det till – ont och hårt. Det dåliga samvetet. Hur kan jag stå här och känna mig glad?
Det hade ingenting att göra med för vad jag kände mig glad utan för att jag kände mig glad. Själva känslan alltså. Det hade kunnat vara snuset eller precis vad som helst, det spelade ingen som helst roll. Plötsligt kände jag mig inte det minsta glad utan mer som ”världens hemskaste människa” som överhuvudtaget kunde känna mig glad.
Det har såklart funnits både ett och två tillfällen i telefonsamtal eller så att det kommit upp eller pratats om om något ”roligt” men därifrån till att känna sig glad är det ett väldigt stort steg.
Jag tog mina pelargoner, snuset i den lilla påsen och gick tillbaka mot butiken. Fick lite perspektiv. Var det inte väldigt bra att jag fick den där känslan? Thomas hade ju fattat precis den totala lyckan av att få tag på snus efter att i princip varit helt utan ett antal dagar. Han hade antagligen också tyckt att det var rätt strongt att inte någon av de där cigarretterna som låg i köket eller av den mildare sorten jag hade i väskan. Jag bestämde mig för att försöka stanna kvar i lite positiva känslor.
Det är stor skillnad på ATT (stanna kvar i känslan) eller att FÖRSÖKA stanna kvar i känslan. Man kan bestämma sig för att man måste äta, tänka efter vad man kan tänka sig att äta och göra det. Man kan bestämma sig för att låta bli cigarettpaketet i köket men man kan INTE bestämma hur och vad man ska känna. Då var det ännu en gång skönt med artikeln jag fått av Pappa.. Beskrivningen av en massa olika känslor som man kan få av olika anledningar.
Passerade lottförsäljaren på gatan som säljer Once lotter. Köpte en till Kawhtar och en till MariCarmen. Kawhtar tackade men är kanske inte den mest karismatiska person jag träffat på medans MariCarmen blev så överväldigad av denna lott så att när (inte om) hon vann så skulle hundarna bo på hundhotellet i Monda och vi andra tre åka till Honolulu – en lite galen men härlig energi som jag behöver.
Jag vet inte om jag ska tacka TV-Ola eller skylla på honom. Antagligen det första och skylla på mig själv.. Men lite fel hade TV-Ola trots allt gjort.
- TV:n funkar inte och det kommer upp wi-fi disabled.
- Eftersom vi har haft en del strul och nu senast med abonnemanget så trodde, eller rättare sagt utgick ifrån, att problemet låg där.
- Min första tanke var inte att tv-abonnemanget gick ut den 13:e. Dels brukar man få en varning någon dag innan och dels hade jag betalat den första juli.
- Gick till Movistar. Det fanns ingen obetald räkning. Aktuell räkning ska vara betald i slutet på juli,
- Går hem igen. Vad var problemet? TV-Ola hade missat att notera min betalning..
- MEN om jag nu tänkt en vända till och testat t ex min iPad så hade ju insett att problemet inte var wi-fi’n.. men det var det där med att wi-fi disabled kom upp som ”lurade” mig.
Hursomhelst så bidrog den där vändan till gårdagens steg – 18 457 stycken. Då räknar jag inte med arbetet i butiken för det är ju inte direkt steg utan ner att man rör sig i butiken. Tog bussen hem.. det räckte med steg som det var.
Fɪɴᴀ ᴋᴀʀɪsᴍᴀ….
Karisma vill inte hoppa ner från sängen på morgnarna. Trodde först att det var på grund av hennes morgontrötthet men så är det inte. Det är antingen obekvämt på något sätt eller gör ont för idag provade jag till och med att ha en liten tallrik med korv om hon hoppade ner. Svansen gick som en propeller men ner hoppade hon inte. Däremot gör hon det från soffan så jag ska prova med ett mjukt underlag nedanför sängen så får vi se.
Gick hursomhelst till veterinären på morgonpromenaden men de hade ingen tid där och då. Antingen klockan 16.00, men att ge sig ut då är galet eller 12.30 i morgon vilket är bättre så den tiden bokade jag. Men väl hemma igen så hoppade hon både upp och ner från soffan under dagen så jag bokade av och avvaktar. Jag är väl helt överkänslig nu att det skulle hända henne något, eller att hon ska vara skadad och ha ont. Håller koll så får vi hoppas det hjälper med underlaget.
Nu ligger jag rejält efter med lyssningen av Sommarprogrammen. Har därmed ett antal timmar av förhoppningsvis intressanta och bra program framför mig. Först ut nu att börja lyssna på är ”Pippi” sedan är det tre-fyra till varav en är Agneta Sjödin. Börjar lyssna imorgon men har ingen som helst ”ambition” att lyssna på alla just i morgon – det blir lite för mycket tid i solen. Däremot ska det bli både bra och skönt med lite soltid. Kör ut markisen om jag är på terrassen på eftermiddagen. Där blir det eller rättare sagt känns det som 100 grader på eftermiddagarna.
Om de där blåbären igår inte var så där jättegoda så kompenserade bigarråerna jag åt i det för det fullt ut – såå goda dom var 🍒
Det har verkligen varit en dag som en berg och dalbana. Väldigt lättad över något för att sedan gå in i en fas av total ledsamhet hela kvällen. Inte sorgen enskilt utan en ledsamhet. Jag får skriva mer om det i morgon.
Kram