Hej,
Det var verkligen varmt igår.. Väntade till strax före elva med sista kvällspromenaden och då var det 28 grader. Satte på AC:n däruppe i god tid annars hade det varit omöjligt att sova där. Jag kan tycka att det blir liite kallt så där fram på småtimmarna om jag vaknar till men så har jag ingen päls så det får vara så. Jag har inte behövt lyfta upp dem en enda gång sedan de kom hem och då är det okej med att det är lite kallt på morgonen. Tyvärr är reglaget på nedervåningen annars hade jag ju kunnat justera om jag vaknar till på natten, nu blir det inte av att jag tänder upp och går ner för att fixa det.
När jag vaknade den där natten så tittade jag automatiskt på mobilen för att se vad klockan var. Mobilen ligger alltid i sängen eftersom jag lyssnar på bok eller podd tills jag sover. Han var dessutom mer morgonpigg så han hade kanske gått upp. Nu gjorde jag väl ingen analys utan konstaterade bara att sängen var tom, vid en tid som den inte borde vara det. Just det där inte borde vara det gör att jag kommer ihåg tiden, inte med en kvarts marginal eller så utan med någon minut ’
Karisma har börjat bli lite morgontrött så vi vaknar som Tripp, Trapp, Trull med Tintin först och Karisma sist. Dessutom dröjer hon sig kvar i sängen ett tag vilket jag tror är hennes alldeles egna ”protest”. Thomas gick alltid upp först och så hade han en liten frukoststund med dem där dom fick korv.. Den rutinen har jag aldrig haft med dem och vill heller inte börja eftersom Karisma behöver gå ner lite och ”hot dogs” är inte speciellt nyttigt. Jag ger dem det utblandat tillsammans med diet hundmaten så att det inte ska bli för torftigt men i övrigt måste jag jobba med hennes vikt. Det är ingen kris men om hon går ner två eller möjligen tre kilo skulle hon bli och må bättre.
Nu blir jag rätt privat.. eller personlig beroende på hur man ser det. Men oavsett på vilket sätt man vill se det så känns det för mig viktigt att skriva om det. Inte i första hand för att dela med mig utan snarare i terapi perspektivet och för mig själv att kunna gå tillbaka i processen, om jag skulle känna att jag behöver det. Om två veckor, två månader eller två år – jag vet inte. Kommer att skriva lite mer om det där med privat, personligt och lite reflektioner kring det.
Precis som jag skrev igår så finns det delar som jag inte kommer att skriva om. Delar som jag själv känner är privata dessutom blir väldigt svåra att skriva om utan att det till vissa delar kan kännas som en projektplan och det är det sista jag vill att det ska göra.
Jag har många gånger skrivit att jag nog inte förstått vad som hänt och så är det. Jag kan förstå en stund, sedan kan jag förstå att jag borde förstå och sedan kan jag inte förstå alls. Upp och ner och fram och tillbaka – precis som jag tror att alla som går igenom sorg upplever och känner.
Det finns vissa saker som man måste göra, hur ogärna man än vill för man vet att när man börjar lyfta på det så blir det mer på riktigt. Jag hade ett sådant samtal att ringa igår, eller egentligen inte just igår jag har tänkt att jag ska ringa i minst en vecka. Men det har känts så skrämmande för det handlade om verkligheten.
Jag hade tänkt göra det på förmiddagen och där, då på förmiddagen så tänkte jag att de nog gått på tidig lunch så det var bättre att vänta till efter lunch. Efter lunchen, som då i min värld varat flera timmar, insåg jag att jag både kan och kommer att kunna hitta en massa anledningar för att undvika göra det oundvikliga, lite obehagliga men som jag ändå vill göra så jag ringde.
Inledningsvis blev det olyckligtvis ett litet missförstånd men han ringde väldigt snabbt upp igen. Här tror jag att en dubbel effekt infann sig. På grund av det inledande missförståndet som hade stressat upp mig litegrann så tror jag att han tänkte att han nu skulle den stress jag känt försvinna så både tonfallet och formuleringen blev precis så fel som den kunde bli. Det blev som att trycka på en knapp, öppna en kran eller vilken liknelse som helst. För mig blev det sant, så som det kan bli ibland för att sedan inte vara det och allt lät så praktiskt, nästan så praktiskt så att det blev kallt. Nästan som om det kunde röra sig om precis vad som helst.
Det var inte hans avsikt, han menade väl från A-Ö men inledningen i båda de två samtalen blev så fel. För honom är det ett jobb för mig en katastrof och upp och nervänd värld. Han har distans, det har inte jag. Det är klart att det kanske lätt kan bli lite fel, speciellt när det är på telefon.
Men trots allt så var det skönt efteråt. Jag hade ringt och det var väldigt skönt att få ur sig både tårar och frågor. Trots att det började fel så är ju vissa människor bättre än andra på att vara lyhörda och ”hjälpa rätt” och som tur var så tillhörde han en av dem. Hade han inte varit det så hade jag helt fastnat i hans lite hurtfriska inledning i samtal två – en sinnesstämning som låg väldigt långt bort från min egen. Vi hade fått göra om allt, en annan dag. Nu känner jag att det första svåra steget är taget, inte det sista men trots allt det första.
Sorg kan inte mätas men en fullkomligt grundlös sorg måste föräldrarna till den 12-åriga flickan som av misstag sköts till döds på den där bensinstationen känt. Att det dessutom började ifrågasättas vad hon gjorde där vid den tiden. Problemet var väl verkligen inte att hon givit sig ut för att rasta hunden utan att det fruktansvärda brottet. Föräldrarna hade nog tillräckligt mycket egna skuldkänslor kring det utan att behöva bli ifrågasatta.
Det har ju tagit tid att hitta gärningsmännen men man har väl fått fast en person i Sverige om jag inte missminner mig och nu i dagarna har man häktat ytterligare en person. Han höll tydligen till här i en tillfällig bostad i centrala Marbella där han hållit sig gömd ett tag. Det ger inte föräldrarna sin dotter tillbaka men det måste kännas väldigt mycket bättre att förövarna faktiskt åker fast och efter rättegången förhoppningsvis också får väldigt långa fängelsestraff.
Sᴠᴇɴsᴋ ʟᴀ̈ɴɢᴛᴀɴ….
Idag ska jag gå till tobaksaffären – jag gör det så nära inpå som jag måste ta bussen in till jobbet så att de förhoppningsvis fått sina leveranser. Tänk om de inte fått något snus.. Jag som har kämpat så och inte heller givit mig på att röka en enda cigarett.. trots att det ligger cigaretter i köket. Då borde det vara lite rättvist att jag får snus imorgon kan jag tycka. Såg den här blåbärssnusen.. den hade jag gärna köpt men den förstår jag att de såklart inte har. Men jag tar tacksamt emot vilken snus som helst, inklusive den där ”mentol/is” varianten som egentligen är hemsk.
Det som jag också ska köpa, men som jag inte är beroende av att vare sig hitta eller äta, är Kalles Kaviar. Anledningen till det är att både Pappa och min syster ”tjatar” på mig att jag måste äta ägg. Jag vet att det är väldigt nyttigt och att jag verkligen borde göra det. Jag kan gärna äta ägg, i kombination med en frukost, på en macka etc men ett ägg bara rakt upp och ner tycker jag inte är så kul. För att då göra det enklare att få i mig ägg så är Kalles Kaviar en bra lösning. Det är inte så att jag är så lat att jag inte orkar göra den där äggsmörgåsen eller något annat men jag är inte det allra minsta sugen på att äta den. De brukar ha Kalles Kaviar på SuperSol så vi kan hoppas att de har det nu. Hela sortimentet byts ju ut till Carrefours sortiment och det verkar väldigt svårt att få ordning på det där med små vanliga plastpåsar. Jag tror att hyllan varit tom i minst tre månader. Något annat som de inte har här är sådana där etiketter man använder när man fryser in något.. det finns säkert någonstans men har aldrig hittat det. Men.. har inte kollat hos Kinesen..
Dᴇᴛ ᴏʀɪᴍʟɪɢᴀ….
Det var precis det här jag skrev om efter EM finalen – att det är press, nerver och annat som avgör matchen när det blir straffar.. Men det är som jag skrev inte det värsta utan det är att människan bakom den missade straffen, ofta unga killar som blir fullkomligt förkrossade över att de missade.
Reaktionerna, hatet är helt utan proportioner. Han läser dem inte men han vet hur starkt hatet är, han förstår vad som sägs och skrivs och det kan han inte värja sig emot. Han är i grunden så otroligt besviken på sig själv så att det är mer än straff nog. Det är fotboll – han har inte ställt till med något fruktansvärt. Jag vet att det är långt ifrån alla som tyckte än det ena och än det andra om Bukayo Saka i söndags och att det bara är en bråkdel av dem som skriver olika typer av påhopp på sociala medier. Men är det en person som gör det så är det en person för mycket.
Sedan måste man också ställa frågan om det är rimligt att ställa en 17-årig kille på strafflinjen i en EM-final. Jag är säker på att han får hela lagets stöd, den professionella hjälp han vill ha och behöver men en så ung kille är inte rustad för det här.. Priset för att ”laga” honom är otroligt högt. Alldeles för högt och borde inte en förbundskapten ha bättre omdöme än att ställa honom inför den risk som blev verklighet?
Oᴊᴀ̈ᴍғᴏ̈ʀʙᴀʀᴛ….
På fredag innan jobbet så ska jag nog gå förbi grönsakshandlaren intill butiken. De har ju så mycket bättre kvalitet än t ex SuperSol.. Men det är ju inte dålig kvalitet men inte alls lika bra. För att få i mig bra med vitaminer köpte jag idag bigarråer, blåbär, nektariner och blodgrape. Åt blåbären nu innan jag ska iväg och jobba.. Då saknade jag Sverige.. Den prickiga koppen som jag hade när jag plockade blåbär mer Mormor på landet.. Sedan den där tallriken med blåbär och mjölk – fullständigt oslagbart. Det var inte de här.
Jag hade ju en förhoppning om att den där hunden, eller framförallt ägaren till den och hunden var tillfälliga besökare. Mötte dem igen i förmiddags. Jag är nu helt säker på att jag väldigt gärna vill att han är en tillfällig besökare. Varför det är så berättar jag om senare ikväll..
Kram