Hej,
Jag vet inte riktigt vad jag ska kalla gårdagen för. Den var nog egentligen ingenting. Inga ups och inga downs. Inga långa promenader heller – det blev bara 6 738 steg. Men det fick helt enkelt räcka och hundarna verkade okej med det. Jag tvättade en maskin, fixade lite men tog det väldigt lugnt. Välbehövligt och skönt.
Det var en riktigt bra sportdag igår för alla ”sportfantaster”. Wimbledon finalen hade jag på lite i bakgrunden medans jag var mer insatt i fotbollen. ”Jag går på toa – jag lovar att det kommer att bli mål nu” Det har jag hört såå många gånger och faktum är att det inte var alltför sällan som han fick rätt. Vi hade hejat på olika lag igår – jag på Italien och han på England. Det som jag definitivt vet är att han inte gillat att det avgjordes på straffar. Och det har ingenting att göra med att England förlorade utan på att det inte är fotboll längre.. det är press, nerver och som i det här fallet unga killar som missar och blir helt förkrossade. Det blir inte alls en lika rolig vinst av ett EM, det tror jag ingen tycker.
Samtidigt som jag kan känna att vi är tillsammans och ser matchen kan verkligheten slå till – plötsligt och hårt. Jag börjar mer och mer förstå att jag inte förstått. Är det så att man förstår på riktigt efter Minnesstunden? Är det så att jag inte riktigt förstått eftersom jag både kan tro och ”inbilla” mig att Thomas är i Sverige. Det finns inga svar på det – det enda jag kan göra är att ta dag för dag.
Jag har haft mina To Do listor och Veckoplanering så länge jag kan minnas. Det har jag inte nu, visst finns det saker som måste göras men istället för en ”ambitiös” och rätt så detaljerad To Do lista för veckan så ser min lista ut så här. Eller målet är att den ska se ut så här. Det är ju som jag skrivit tidigare min tro att det finns ”list-människor” och dom som inte är det. Jag är verkligen en list-människa och det kanske inte gör något om jag fortsätter att vara det men inte ställer för höga krav på mig själv.
Jag har bestämt mig för att inte kånka runt på någon buss eller be om hjälp för att ta mig till Nueva Andalucia. Det är väldigt varmt och strålande sol. Jag har tre intressanta Sommarprogram att lyssna på. Nu måste jag iofs inte lyssna på alla tre i rad men jag tror att det får bli ett på balkongen och de andra två vid poolen. Eller så blir det på något helt annat sätt.. har lite svårt för att lämna hundarna mycket nu i början och imorgon jobbar jag ju.. Jag får ta det som det kommer. Några 15 000 steg eller så blir det inte i den värmen. Det ska bli svalare senare i veckan.
Vissa saker måste göras och med det menar jag allt ifrån dagliga hundpromenader till praktisk planering. Det låter fruktansvärt med praktisk planering men det måste planeras och jag vill, och alla i familjen vill att det ska bli en fin stund. En stund som vi kommer att minnas och bära med oss. Jag lämnar det här, det känns för jobbigt att skriva om och så kommer det nog att förbli. Det blir för privat – om man bortser från sådan planering som har med flyg och en massa annat att göra.
Eɴsᴀᴍʜᴇᴛ ᴏᴄʜ ᴛᴠᴀ̊sᴀᴍʜᴇᴛ….
Vad är egentligen Ensamhet. Det normala sättet att se på det är att vara en person, inte två eller en hel familj. Men det finns ju så många sätt att vara ensam på – eller inte ensam på. Man kan ju leva i en relation men vara väldigt ensam ändå. Man kan leva i ett ensamhushåll men inte vara ett dugg ensam,
Jag har ju i princip aldrig levt eller varit ensam.. så rädslan för ensamhet något jag oroar mig över nu? Nej. Jag oroar mig för en situation, ett liv som är ”Thomas tomt”. Jag känner ingen oro för ensamhet nu. Jag skulle beskriva det som en oro för att det inte längre finns någon ”Thomas samhet” Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva den, men det växer nog fram. Jag vet inte om det verkar alldeles konstigt men kanske så här ”Jag kan vara ensam men jag kan inte vara utan Thomas” Det blev kanske lite tydligare, iallafall blev det lite tydligare för mig.
En slags konstig ensamhet i en konstig gemenskap.
För att vända på det helt och hållet.. något som överhuvudtaget inte har med det här att göra men jag tror att det finns alldeles för många människor som stannar kvar i tvåsamhet för att de är rädda för ensamheten. Som sagt. Det har absolut ingenting med min situation att göra, min syn på ensamheten eller min och Thomas starka tvåsamhet att göra utan det flög bara förbi i tanken. Tyvärr ligger det nog en del i den. Men jag vare sig ska ha eller har någon synpunkt på att/om någon väljer att stanna kvar av rädsla för ensamhet.
Eᴛᴛ ʟᴊᴜs….
Det dök upp ett ljus för mig i dag. Eller det är helt fel sätt att uttrycka det på, för något ljus var det inte. Men ni vet att man brukar säga att det gick upp ett ljus när man förstår något. Det var så jobbigt så jag har inte tillräckligt med distans i dag för att skriva om det. Inte ur ett berättarperspektiv, utan distans överhuvudtaget. Jag har skjutit det där samtalet framför mig men insåg att jag inte kunde fortsätta med det.
Med tanke på att jag skjutit på samtalet så visste jag inte riktigt hur jag skulle klara av det. Hur jag skulle reagera. Det finns inga bra eller dåligt nu men om jag ändå ska säga något tills jag reflekterat klart så var det just precis det som det var. Eftersom det var det så innebär det att det var bra. Men jag ska ta in det för det gav mig en bild av precis det som jag trott och tror. Jag har inte förstått det här ännu.
Dᴇᴛ ғᴜʟʟsᴛᴀ̈ɴᴅɪɢᴛ ᴏᴠɪᴋᴛɪɢᴀ sᴏᴍ ғᴀ̊ʀ ʙʟɪ ᴅᴇᴛ ᴠɪᴋᴛɪɢᴀ….
Eftersom jag promenerat så mycket och suttit på balkongen och inte har tillbringat någon tid på stranden eller vid poolen så har jag inte direkt någon jämn solbränna. Inte för att det känns direkt viktigt men jag försöker hitta alla möjliga grejer som kan bli lite ”viktiga”. Jag måste hitta sådana egentligen oviktiga saker som är enkla så att jag kan vara lite sysselsatt utan att det är krävande.
Behöver med andra ord sola ryggen som i princip inte fått någon färg.. Bakbenen har ju det eftersom jag gått barbent.. Eva, du har inga bakben sa alltid Thomas.. men det fastnade aldrig hos mig och han gav upp och höll varje sommar med om att jag borde sola bakbenen lite mer ❤️
Idag har jag solat ryggen i 1,5 timme.. sedan blev det för varmt.. Vi har 37 grader.. Så eftermiddagspromenaden blev fem minuter.. Vi hade ju varit ute närmare 1,5 timme på morgonen.. Det blir en halvlång promenad ikväll, värmen kommer att hänga kvar många timmar ikväll, först vid 22-tiden som det ska bli 27 grader.
Jag lyssnade på ett helt och ett halvt Sommarprogram. Det hela var med Tomas Philipson, som varit en Trumps närmaste män med sitt område ekonomi. Han har ju onekligen haft ett intressant jobb och han beskrev sitt program som att han skulle förklara varför Trump inte var en så dålig president som alla européer tycker. Jag tänkte ändå att det skulle kunna vara ett riktigt intressant program att lyssna på. Men det stannar där.. vid min tanke, för jag måste nog säga att särskilt intressant blir det aldrig. Jag tycker att om det är någon som har en hög ”skrytkvot” så är det i det här programmet. Donald Trump framställs som korkad men det är han inte för han är en miljardär, internationell affärsman och lyckades bli president utan politisk erfarenhet. Det var typ hela beskrivningen kring det.
Att han hade ett blått passerkort som gav honom access till hela Vita Huset, att han var en av de cirka 15 personerna som fick träna i Vita Husets gym och liknande information tycker jag uteslutande tar ”programtid” och jag tycker att inblicken i hans tid som rådgivare var minimal och ”skrytkvoten” maximal. Men om man har haft ett så ”tungt” och intressant kan man kanske få ha en hög skrytfaktor. Nej, ödmjukheten bör väl finnas där ändå.. oavsett hur intressant jobb man haft.
Av Svennis program har jag lyssnat på hälften än – fortsätter imorgon. Det jag känner så här långt är.. varken eller. Men jag ska inte dra några slutsatser innan lyssnat klart. Det som jag däremot tänker på är att de finns människor som trollbinder lyssnarna, vissa som har de mest behagliga rösterna osv. Jag kan inte komma ifrån att Svennis berättar från ett manus. Inte läser men berättar så det där riktigt personliga kommer inte fram.
Apropå manus till/på ett Sommarprogram. En del läser in sitt manus baserade program innan så att eventuella behov av justeringar kan göras. En del läser/berättar i direktsändning men då får man ha lite vana och rutin för att våga ge sig på det. En person som inte bara vågade det utan tog det ett steg längre.. Det sägs att Göran Persson gick in i studion och utan manus i direktsändning körde sitt Sommarprogram. Om det stämmer är det ju minst sagt imponerande.
Om man är så modig att man vågar sätta sig i en studio och köra 1,5 timmes direktsändning utan manus så gäller det att man iallafall tänkt igenom lite vad man tänkt säga. Det kan ju bli både ett och två fel annars.. Som det i dagarna blev för Pernilla Wahlgren. Hon tycker inte det men det har däremot varit så mycket reaktioner så att hon valde att stänga kommentarsmöjligheten på Instagraminlägget.
Bakgrunden är att hon tillsammans med en väninna var på Stefano Catenacci’s nya restaurang här i Marbella. Det finns egentligen två delar i den text hon skrivit och det är väl den ena som upprört men jag tar dem båda ändå:
Äntligen en RIKTIGT BRA RESTAURANG I MARBELLA. Det kan väl möjligen ses som lite oförskämt mot en massa andra restauranger som är jättebra här.. men inget att ”hetsa upp” sig över..
Men det som upprört, och det otroligt mycket är både att hon varit på hans restaurang och att hon berömmer honom. För er som inte kommer ihåg så fick denne Stefano Catenacci lämna Operakällaren och sin ägarandel i koncernen efter det att hans sexistiska stil som präglat hela arbetsmiljön avslöjats. I texten framgår att de lärde känna honom när de var 16 år och hade en supertrevlig kväll, åt jättegod mat och pratade gamla minnen.
Nej, hans stil och beteende var inte okej. Det är det aldrig med den stilen och framförallt inte om tjejerna är i beroendeställning på ett eller annat sätt. Men innebär det att alla måste vända honom ryggen? Döma honom fullständigt för tid och evighet? Ta bort honom ur kontaktlistan i telefonen och aldrig mer höra av sig?
Nej, jag tycker inte det. Jag tycker att det är upp till var och en att bestämma hur man vill förhålla sig till personen och det som hänt. Det var kanske lite väl översvallande och det tror jag bidrog till att reaktionerna blev så starka.. Jag menar inte att man inte ska bry sig, att man ska svälja allt och inte ha några synpunkter om det inte rör sig om stora/viktiga frågor men nog saknas det perspektiv ibland..
Eɴ sʟᴀɢs ᴛʀʏɢɢʜᴇᴛ….
Allsångsprogrammen var inte något Thomas och jag brukade titta på.. Jo, Allsång på Skansen då när det var Morden i Midsomer direkt efter och det var ungefär det enda som var ”vettigt” att se på hela veckan. TV:n på en köksstol, antennen som var inköpt i Gustavsberg stod ovanpå tv:n och fick flytta de där antennerna både en och två gånger under varje programmet. Då såg vi det varje vecka. Nu har det väl så att tv:n stått på men inget planerat tittande..
Om vi hejade på olika lag igår så hade Thomas definitivt velat se Allsång på Skansen förra veckan, iallafall de delar som Uno Svenningsson var med. Jag hade väl inte satt mig på tvären men han är inte min favorit medans Thomas älskade hans röst.
Nu, även om vi inte har några direkta gemensamma minnen från dem.. utom då för väldigt länge sedan blir det en trygghet för mig. Kanske inte Lotta på Liseberg men definitivt Allsång på Skansen – det är något så svenskt, sommar och just tryggt med det programmet.
Man kan hitta tröst och trygghet i det man minst anar – vad det är spelar ingen roll så länge man hittar den..
Kram