Hej,
Jag gjorde nog ett litet misstag ändå igår.. tyckte att det kändes så svalt och fläktade så skönt när vi kom ut vid femtiden doggisarna och jag (ni ser det gick att skriva doggisarna) så jag tänkte att vi tar en lite längre promenad än den där superkorta mitt på dagen. Byter mot den längre på kvällen helt enkelt. Det gick väl sisådär.. eller både och..
Lång historia kort så kan hundarna ”dra” väldigt mycket när vi går ut för att de är så ivriga, så också den här gången.. De slutar efter en stund men de är inte direkt hundar som går fot som det heter. När vi var mitt på strandpromenaden blev Tintin helt slut.. Han skulle prompt upp på ett trädäck i skugga där han la sig och vägrade röra sig ur fläcken. Insåg att det nog inte var en så bra idé ändå och strax intill låg en strandservering så jag tänkte att vi får ta en lång paus där och se till att de får vatten.
Eftersom jag var där på en udda tid så hade de typ ”Happy Hour” – vilket inte innebar att jag drack en kanna Sangria men fick världens godaste sallad.. Nyttigt och inte minst gott ✨
Ikväll blir det med andra ord ingen lång promenad för vi är redan uppe i 6 880 steg vilket är mycket för två små doggisar i värmen vid Medelhavet. I onsdags passerade jag 10 000 steg men då var dom inte med hela tiden.
Hundarna åt och drack som hästar idag igen när vi kom hem. Det har än så länge gått bättre än vad jag vågade hoppas med hundarna och att Thomas inte är här. Men det innebär ju inte att de på något sätt förstått att han är borta för alltid. Han var ju i Sverige för någon månad sedan och så de har ju varit med om att han varit borta och kommit tillbaka. Jag kommer att vara jättenoga med AC:n så att de känner att de kan sova gott i sängen och inte behöver hoppa ner för att ligga på det lite kallare golvet ett antal gånger per natt. Men det absolut bästa jag kan göra för att de ska må bra är längre promenader än vad de varit vana vid och säkert saknat.
Iɴᴛᴇ sᴛᴀ̈ʟʟᴀ ᴋʀᴀᴠ ғᴏ̈ʀ ᴛɪᴅɪɢᴛ….
När jag kom hem började programmet Halv åtta hos mig som jag kan tycka är jul ibland, för matinspirationens skull. När jag såg det så kände jag två saker: jag vill ha tillbaka den lusten att laga mat, helst nu var dej första tanken/känslan och den andra som kom direkt efter var.. kommer jag någonsin att få det, kommer jag någonsin tycka att det är kul att fortsätta den där resan med att laga mat som jag rätt nyligen börjat?
Då försöker jag backa ett steg och tänka på vad butikschefen Margot sa till mig när vi pratade om mat och jag ”erkände” att jag i princip bara kan äta pizza. Då sa hon att det finns ett engelskt uttryck, som även finns på svenska; Be kind to yourself. Med det ville hon få sagt att jag nu så här tidigt ska akta mig för att pressa mig själv för mycket. Det måste få ta tid. Dessutom, om det nu är så att jag känner att pizza är det enda jag kan äta – gör det då. Kan kanske försöka komplettera med någon frukt eller så. Det var ungefär det här hon sa.. Jag vet inte om hon på något ser det, känner det eller bara sa det i allmäns ordalag men jag känner själv att det finns något i det. Jag vill att allt ska bli bra, jag vill att jag ska vara stark och bra varje dag och att varje dag är ett steg framåt och att det inte ska vara ett steg bakåt nästa dag. Fullständigt orimligt och är kopplat till mitt prestationsdriv samtidigt har jag den rationella sidan som gör att jag förstår det omöjliga att det inte kommer att ta tid, att det kommer att gå upp och ner och att kommer finnas tillfällen då det kommer att vara ett steg framåt och fem steg bakåt.
Just nu kämpar jag med aptiten men den kommer att komma tillbaka. Det kommer också min lust att fortsätta min matresa att göra. Men inte nu och det betyder inte att är något dåligt utan bara att jag får vänta in den, den kommer när den kommer. Fokus nu är på att äta inte att laga massa mat till dess det kan bli ett bra sätt för mig, en form av terapi. Då kan jag ju fortsätta ”matresan” – för att det är bra för mig och ingenting annat.
Jag har förresten tänkt på varför jag aldrig skrev ner receptet på Thomas underbara skaldjurssås.. Men nu var han inte receptens man utan körde alltid på frihand och så det får jag göra nu också med den.. för jag är inte 100 procent säker på det där med om basen är gräddfil och majonäs- men jag är nästan säker.. dillen, chilisåsen, konjaken är jag däremot säker på. Men, oavsett så kommer den aldrig bli lika god som hans för han hade den där fingertoppskänslan – men om jag kommer nära är det mer än tillräckligt.
Hur kan man tänka på en skaldjurssås mitt i sorgen? Jo, för att det var han och för att vi har så himla många fina gemensamma skaldjursminnen med den ❤️
Dᴇᴛ ᴀɴᴅʀᴀ ʙʀᴇᴠᴇᴛ….
Jag skrev ju häromdagen att det var två meddelanden som berörde lite mer men har ju bara berättat om det ena.
Det andra var från en fd kollega, det var många år sedan vi jobbade tillsammans och när jobbvägarna gick isär så tappade vi, som man så många gör, kontakten efter en tid. Hon berättade att hon nyligen förlorat sin man, livskamrat och bäste vän. Det får givetvis inte mig att må bättre men det infann sig en känsla av att det fanns en person där som förstod.
Jag menar inte att en sorg kan vara precis lika stor om man förlorar en vän, ett syskon eller en förälder utan det här var den gemensamma förståelsen av att förlora den man älskar och lever med.
Hennes situation var lite annorlunda eftersom de vetat om att det skulle ske, att det var oundvikligt och kunde sitta vid hans sida och hålla hans hand. Bortser man ifrån chocken när det kommer plötsligt eller om man vetat om det är det bara den plötsliga chocken som är skillnaden. Sorgen är precis lika stor och man kan aldrig förbereda sig på hur den kommer att kännas.
Hon beskrev också hur deras hund hjälpt henne i sorgen. Att det var hunden som till en början ”tvingade” henne att upprätthålla rutiner men också om hur hunden kunde rusa fram mot dörren när den hörde envis, eller leta efter hennes man när den kom hemifrån hunddagiset. Men det blev deras gemensamma sorg och de tar sig igenom det. Vissa dagar är livet meningslöst, andra dagar kan man skratta, andra dagar kan man känna tacksamhet för de år man faktiskt fick tillsammans och vissa dagar kan man börja se framåt. Det finns för mig en tröst i det. Det kommer att gå och jag kommer med all sannolikhet att uppleva det precis på samma sätt som henne. ❤️
Sorgearbete är inte ett projekt där det finns en tydlig början och ett tydligt slut. Det är en process med olika steg och nu är det tidigt i processen men det är viktigt att komma ihåg att det är en process så att man inte fastnar någonstans utan hela tiden, i den takt man kan och orkar, tar sig vidare i processen. Det var också en del av innehållet i den artikel som Pappa skickade till mig häromdagen.
Iᴅᴀɢ….
Gick igenom bildbiblioteket för att hitta en bild till det här stycket. Fan vad ont det gör när man helt plötsligt och oförberedd ser en bild på Thomas. Just nu är det allt annat än lätt att vara tacksam för de år vi fick.. även om jag givetvis är det.. men vi skulle ju haft så många fler..
Idag blir det en lite ryckig dag men så kommer det att vara ibland när jag är ensam med två hundar. Morgonpromenaden var det ju inga ”konstigheter” med, efter någon timme skulle jag fixa några ärenden i stan och det funkar inte med att ha hundarna med sig.. Efter ärendena hem igen för att ta hundarna på den där kortare ”mitt på dagen” promenaden för att se ge mig iväg igen, den här gången för att jobba. Tar bussen de olika vändorna utom möjligen en.. vill hålla tiden som hundarna är ensamma så lite som möjligt.Sov bättre idag men vaknade till vid något tillfälle, ska inte kalla det för mardröm men jag sover lite oroligt och det vore nog lite konstigt om jag inte gjorde det.
Upptäckte när jag kom ut på morgonpromenaden att det verkar att bli väldigt mulet idag och så fläktar det dessutom. Till skillnad från de flesta turister så tycker jag att det är skönt och tar därför en promenad en av vändorna.. hade gjort det med alla men då blir det för långt för hundarna att vara ensamma så här i början tycker jag.
Dagens Sommarprat vill jag inte missa men jag spar det tills det är sol hela tiden på balkongen. Först när jag såg namnet, Tomas J Philipson, sa det mig ingenting, vilket det kanske borde med tanke på hur engagerad jag var i presidentvalet.. Hursomhelst så har denne Tomas tidigare jobbat som Trumps närmaste ekonomiska rådgivare och enligt sin ”programpresentation” så ska han både förklara varför Trump var en bättre president än vi tror och hur det känns att bli utskälld av världens mäktigaste man. Jag vet ju att jag läst om att det varit en svensk som jobbat väldigt nära Trump men la inte det riktigt på minnet sådär..
Jag har svårt att tro att han kommer att lyckas få mig att ändra uppfattning om Trump.. däremot kan jag mycket väl föreställa mig hur oförskämd och nedlåtande en utskällning av Trump skulle kunna vara.. Det ska i vilket fall som helst bli ett intressant program att lyssna på. Sedan kommer det fotboll med Svennis och så lite Pippi på det (Inger Nilsson).. Några program som ”på pappret” verkar lovande.
TV:n krånglar och har gjort det lite till och från nu det senaste. Det är den svenska sändningen som bara lägger av och så får jag starta om, kan hända ett antal gånger per dag. Idag är den helt hopplös men det löser sig väl och det är ändå inget speciellt jag vill se. EM-finalen på söndag är det enda som jag tycker känns som något att se..
Nu ska jag hoppa in i duschen och göra mig iordning för att bege mig ut på mina ärenden. Ikväll jobbar jag med Coral och Martha vilket innebär att jag inte kan gå förrän allt är klart och jag låser dörren. Bussen hem och sedan en kort sista kvällspromenad med doggisarna ❤️
Kram