Hej,
Tog bussen in till Alameda-parken och gick upp i Gamla stan och promenerade runt. Det börjar komma mer och mer folk men det känns än så länge långt ifrån en vanlig julimånad. Den där butiken med garn och broderier har antingen inte klarat sig över pandemin eller så hittade jag den helt enkelt inte. Det är ju ingen stress så jag lär väl hitta någon vid ett annat tillfälle.
På vägen till restaurangen gick jag till Kina-butiken för att köpa den där duschslangen till hundarna på terrassen. Nu vill jag inte framstå som en person med stereotypa roller manligt/kvinnligt men när det kommer till vissa saker så var det precis så det var. Jag stod där och vände och vred på de där slangarna – hade kollat hemma hur det såg ut och kände att det här är nog inte riktigt rätt.. eller var det rätt..
Frågade kinesen som har butiken och det blev jag inte klokare av. Hans engelska och spanska är ungefär lika bra som min ryska.. förlåt men han är vare sig språkbegåvad eller speciellt trevlig. Det har hade ju Thomas vetat på en sekund om det jag höll på med var rätt eller inte och jag kände att det antagligen inte var det. Nu saknar jag inte Thomas för att han hade vetat om jag var på väg att köpa rätt slang utan av varenda anledning man kan tänka sig.
Jag går till Leonesa istället – där har de både språk,teknisk kunskap och en rimlig nivå av trevlighet.
Vi hade bestämt möte vid Ichiban klockan åtta. Jag har ju som jag skrivit om ingen som helst aptit men jag kväll var det annorlunda. Jag åt en Sapporo meny som består av några friterade räkor, några sashimi och oxfilé som man grillar på häll. Jag tyckte att jag var lite väl ”modig” som valde en hel meny men de andra gjorde det så då gjorde jag det också. Det var så gott så att jag åt upp precis allt vilket jag är jättenöjd med.. Var verkligen proppmätt när jag gick hem.
Det var en riktigt trevlig kväll och jag fick annat att tänka på. Jag började med att säga att det bästa är att vi inte pratar om det, bara har en helt ”vanlig” kväll för det är det jag bäst behöver och precis så blev det. Det var verkligen fint av dem av både bjuda med mig och bjuda mig på middagen.
Trots att klockan var strax efter halv tolv så valde jag att gå hem., Det var inte alls på samma sätt som i fredags då klockan inte var så mycket, det var helg och folk på väg ut. Nu var det ju måndag, rätt folktomt men ändå skönt att gå av mig känslan av ”proppmätt”. Men känslan av att le mot människor jag mötte etc som jag hade i fredags infann sig inte. Det kändes mest lite mörkt och dystert. Det beror nog på att det var just det och känslan av att när vi skildes åt så gick de hem tillsammans, så som vi alltid gjort medan jag gick ensam åt andra hållet.
Det blev bra med steg i går 8 927 och redan nu, så här snabbt efter det att jag börjat gå mycket går det väldigt lätt att komma upp i den nivån. Jag gissade på cirka 6 500 steg innan jag kollade appen.
Sov dåligt i natt och vaknade ett antal gånger. Det hade ingenting att göra med att jag varit ute på middagen, den var väldigt trevlig och den gjorde mig gott. Jag har heller inte den typen av känslor att man inte ”får” gå ut och äta eller så – det var nog bara söndagens låga nedstämdhet som kom tillbaka och påverkade nattsömnen.
Jag inser att jag börjat drömma igen, om vad har jag däremot ingen aning om. De känns lite osammanhängande och föriga men de finns där, de är tillbaka. Osammanhängande, röriga och helt utan röd tråd.. det spelar ingen roll för det känns såå mycket bättre ön totalt blanka och drömlösa nätterna. Nu i natt när sömnen varit som den varit förklarar kanske de osammanhängande och ryckiga drömmarna helt och hållet.
Nᴇʀᴠᴏ̈s ɢʟᴀ̈ᴅᴊᴇ….
I morgon klockan 12.00 träffar jag Sabine för att hämta hundarna. Jag är så glad över att få hem dem, de kommer att göra hemmet lite mer som det brukar, de kommer ge mig glädje och de kommer att ge mig kärlek. Precis vad jag behöver men mina är känslor är inte odelat glädjdefyllda. Jag vet ju att hundarna kommer att vara glada över att komma hem de också men jag vet också att de till en början kommer att undra var Thomas är, de kommer att vänta på honom och de kommer börja förstå att han inte kommer tillbaka. Den saknaden och den sorgen de kommer att ha oroar mig.
Har man inte själv haft hund förstår man inte riktigt vad jag menar men hundar är så lojala och så fyllda av kärlek till sin husse respektive matte så det inte riktigt går att beskriva. De är definitivt inte som vissa katter som kan överge sitt hem för att de får bättre mat hos grannen en bit bort på gatan. Nej, hundar stannar alltid vid sin/sina ägares sida. Ni har säkert någon uteliggare eller knarkare vars hund är en ständig följeslagare – hunden skulle aldrig lämna hur mycket mat någon annan än skulle erbjuda.
När Thomas åkt och handlat och jag varit kvar hemma har de lagt sig vid dörren i hallen och väntat.. tvärtom också för den delen. Så de kommer att ge att ge mig massor av kärlek men jag är också säker på att de i steg två, när de börjar inse att han inte kommer tillbaka, kommer att känna en stor egen sorg. Jag tror därför att det varit klokt även ur det perspektivet att ha dem på hundhotellet i 16 dygn – när deras riktiga sorg kommer har jag hunnit bli lite starkare. Jag är inte heller i den totala chock jag var direkt efter det hänt så vi kan ha en normal men onormal vardag nu när de kommer hem. Dom älskar ju strandpromenaden och där ska de få gå – varje dag.. Morgon och kväll ❤️
Tänk om de inte blir glada imorgon när jag träffar dem för att de undrar varför jag är ensam. Så oerhört egoistiskt tänkt – men jag kan inte hjälpa det. Det skulle göra mig så ledsen om de inte hoppade och studsade som de alltid gör när vi kommer hem, även om vi bara varit borta i en timme eller två.
Bʀᴜᴛᴇɴ ʀᴜᴛɪɴ….
Det kändes för varmt, det kändes som att jag inte mådde riktigt bra fysiskt efter den dåliga nattsömnen och ”avsändaren” kändes för präktig. Trots att jag inte ska ha några förutfattade meningar och trots att en av mina vänner som varit hennes livvakt säger att hon är rolig så kände jag inte alls för att sätta mig på balkongen och lyssna på hennes Sommarprogram.. så jag gjorde helt enkelt inte det.
Jag fick någon minnesbild av att hon antingen Sommarpratat innan eller att det var i något annat sammanhang men det var så långt ifrån någon form av innehåll som gav energi. Då handlade det mycket om partivännernas tystnad och indirekta svek när hon avgick. Det har hon väl förvisso hunnit lägga bakom sig, åtminstone publikt och att ha två Sommarprogram med samma innehåll känns inte heller troligt. Oavsett allt så kände jag varken för pressande värme, balkongen eller Anna Kinberg Anna Batra så då lät jag bli. Bruten rutin fick det helt enkelt bli.. annars hade jag antagligen mått sämre.
Tisdag.. det innebär att jag jobbar det extrapass jag tagit nu under sommaren. Jag har noll och ingen lust men då är det väl ett bevis på att det är extra viktigt. Jag får tänka på att det var långe sedan jag träffade MariCarmen och Kahwtar och att det blir roligt. Sedan tar jag mig snabbt hem och kollar på Spanien mot Italien.. det kan nog bli en rätt okej kväll ändå. Hoppas jag – för jag har verkligen ingen lust att må så uselt som jag gör just nu även om jag förstår att jag kommer att göra det massor av dagar och gånger.
Idag börjar jag jobba 17.30 – tror att jag tar bussen in till Alameda-parken.. eller så går jag ett bra tag innan. Går runt och tittar lite i butiker, på strandpromenaden och förhoppningsvis kan jag tanka lite energi av det..
Det känns som om jag inte gjort annat än gnällt i det här inlägget.. trots att jag var ute igår och blev bjuden på en så trevlig middag. Jag kan inte riktigt förklara dagens känslor men varför ska jag ens försöka mig på att göra det? Det är bara att acceptera att känslorna kommer och går, att de inte är logiska och att det kan svänga snabbt. Väldigt snabbt. Det viktiga är att skriva av sig lite, det får mig iallafall att må lite bättre.
Såg att den svenska telefonen var urladdad så den laddar jag nu för att sedan ringa till Pappa.. Sedan mot busshållplatsen – på rätt sida av vägen..
Kanske hörs vi ikväll – har ju lite tid i tv-soffan när matchen spelas..
Kram