Hej,
Jag kom inte igång med själva pusslandet igår men har preppat för att börja imorgon. Vi har ett stort runt matbord i vardagsrummet så jag har tagit en av platserna där så att det kan ligga i fred från nyfikna hundtassar (alltså inte soffbordet) men ändå vara så att man är i lägenhetens centrum.
Jag var inte ens i närheten av att klara stegen igår – dels tog allt det där med bussresorna massa energi och dessutom var det för varmt för att gå långt.. Det var 28 grader vid midnatt (!) och de närmaste dagarna ska det fortsätta vara sådär riktigt varmt sedan ska temperaturen gå ner till mer behagliga 27-28 grader. Hursomhelst så blev det bara 4 500 steg, förvisso över de där 4 400 som jag låste någonstans är någon form av gräns så jag får väl vara nöjd ändå.. Kommer inte satsa på mer än ungefär 5 000 idag hermer
Spaniens match är ju på tisdag och jag ju gått in och tar dubbla skift nu över sommaren.. givetvis på tisdagar eftermiddag/kväll. En match mellan Italien och Spanien vill man ju gärna se och jag vet att Thomas älskat att se den. Matcherna spelas ju som bekant olika tider och jag hade ju t.o.m. funderat på om jag skulle ”våga” gå och se den ute någonstans.. Har nu kollat matchtiden och till skillnad från mina bussresor så har jag tur här. Matchen spelas 21.00 och då hinner jag definitivt gå till exempelvis Question mark eller hem om jag går 20.30 när vi stänger och inte stannar kvar och är med och räknar kassan. Eftersom jag jobbat så hoppar jag nog över att gå ut och se den – har ju ändå varit ute..
Jag blev väldigt glad när butikschefen Margot berättade för att när hon berättat för dem som jag ska jobba med på tisdagarna att det kommer en ny ”lady” som kommer att jobba med er på tisdagar och hon heter Eva.. Där hade hon blivit avbruten och de hade ropat; Är det vår Eva? Visade sig att jag ska jobba med MariCarmen och Kawhtar igen så det känns riktigt roligt och det var det också att de blev så glada över att få jobba med mig. Om ni undrar över varför jag presenterades som ”lady” så är det för att alla vi volontärer kallas för ladies och det oavsett om man är 17 eller 77 år ✨
Det är så varmt här nu så igår höll jag på att jag vet inte vad när jag var vid tobaksaffären, SuperSol och sedan ”kånkade” hem det jag handlat.. inkl melonen. Dock inte en hel utan en halv men det räckte kan jag lova.. Det var några kilo i varje kasse och 32-33 grader. Stannade några gånger och ställde ner kassarna för att vila och upptäckte då att den fina smyckes detaljen på min stråväska från Cudeca hade lossnat och var borta.. Det var verkligen inte min dag på något sätt igår.
Trots luftkonditioneringen så sitter kvinnan på sätet intill och viftar frenetiskt med sin solfjäder. Det här med solfjädrar kan man kanske tro är en grej som säljs enbart till turister men så är det inte.. Det är nog inte många ”Signoras” som inte har en eller par stycken..
Bussarna här i Marbella är verkligen fina och med luftkonditionering – det är laminatgolv som ser ut som lite mörkt brunt trä och de är allmänt jättefina. Förbättringspotential.. vissa surkart till chaufförer och den fullständigt gräsliga rösten som ropar upp namnet på nästa hållplats.
Jag glömde det om gårdagens chaufför.. inte nog med att han var otrevlig – han höll dessutom på att klämma fast en barnvagn vid en hållplats och en stackars äldre kvinna med rullator vid en annan. Men det var ju deras fel.. såklart.
Dᴇ ᴠɪsᴀ ᴏʀᴅᴇɴ….
När Thomas växte upp så var det väl någongång kring högstadiet som han började hänga ihop med en kille som heter Anders. De har gjort allt tillsammans.. sommarjobben på glassfabriken i Trollhättan, den första tågluffen, lumpen på K1 och flytten till Stockholm – och allt där emellan.
Jag väljer en bild på glass av två anledningar.. den första är att Thomas har berättat så himla mycket om det där extra- och sommarjobbet de hade på ÅSE-Glass.. Allt ifrån hur ägaren Bengt kom till skolan och frågade om de kunde ta ett kvällspass för att de fått in så mycket beställningar till hur de lurade en kompis som också skulle börja jobba där genom att ge honom en arbetsdräkt för tjejer så halva fabriken fick sig ett gott skratt när han kom ut från omklädningsrummet.. Hur otroligt mycket glass han åt och att han sedan inte kunde äta glass på åratal.. Men det tog han igen kan jag lova.. i nästan ett år när vi flyttade hit så åt han minst sex till åtta strutar glass i tv-soffan.. Sedan fick han nog igen och det blev tvärstopp..
Tillbaka till vänskapen med Anders, det var liksom givet att de skulle vara best man på varandras bröllop så det har verkligen varit en lång och djup vänskap. Men ibland går livet åt lite olika håll och kontakterna blev mindre och mindre täta och nu är det ett antal år sedan de hördes senast men det var ändå självklart att informera honom nu.
Jag fick ett väldigt fint svar tillbaka men det som jag verkligen tar med mig är textraden som fanns med i meddelandet.
De här är ett citat från en bok av författaren Terry Pratchett googlade jag mig fram till. Vilken bok och vilket sammanhang vare sig vet jag eller vill veta – jag vill göra min egna tolkning av orden. Vems orden är har heller ingen betydelse mer än av upphovsrättsliga skäl.
Jag har, som med så mycket annat, funderat kring det är med dödsannonser. Är det något som fortfarande görs? Jag tror att det i grunden finns två kategorier människor: dom som alltid läser dem och de som aldrig gör det. Jag tillhör den senare kategorin för jag har bara tyckt att det är sorgligt, tänkt ett halvt steg längre på de människor som satt in annonsen och tagit jätteilla upp om man sett något om ett barn eller väldigt ung person så har med andra ord undvikit de sidorna. Men det innebär ju inte att alla är som jag så jag får höra vad övriga i familjen tycker.
Men det var det här orden, eller rättare sagt innebörden av dem. Det finns ju oändligt många texter som är vanliga att använda, de har ofta både kyrkliga inslag och många år på nacken. Det känns så långt ifrån Thomas man kan komma.. stelt och opersonligt.
De här orden, texten, citatet eller hur man ska benämna det känns trösterikt och inte så definitivt. Han finns kvar även om han inte är bredvid oss i fysisk form så är han det ändå. Han kommer att finnas kvar så länge minnena av honom finns kvar. Innan minnena är borta så är han inte död. Jag tycker om de här orden och dess innebörd – hur jag kommer att använda dem får jag tänka lite på.. och höra med de övriga i familjen om de känner som jag.
I Tareq Taylors Sommarprogram igår så pratade han om att alla människor gör avtryck. Inte alls i den här kontexten utan rent allmänt och det stämmer. Vissa gör mer avtryck än andra och det är också olika vilka som gör mer avtryck på vissa och så vidare så jag tycker inte att man kan generalisera.
Det jag däremot tycker är att någon sagt något klokt men jag minns inte vem det var.. men jag minns vad: Tänk på hur du vill bli ihågkommen.
Aᴘʀᴏᴘᴀ̊ ᴏʀᴅ….
Precis som jag skrivit tidigare så har ju inte tagit ställning till hur jag ska göra i framtiden. Nu när jag beskriver mina dagar så låter det ju väldigt ensamt och det är det. Men det är nu för att det så jag vill ha det nu.
Om jag stannar kvar så finns det ju i grunden en del vänner men vi har ju inte varit några av dem som gillar att hänga i svenskgängen i Nueva Andalucia där många av dem som bor året runt bor. Men några svenska vänner har jag och så en del andra, främst spanjorer. Men om jag blir kvar så kommer jag att gå med i de två föreningarna – kan skriva mer om dem en annan dag. De är helt olika men kan vara givande och roliga på varsitt sätt.
Prio ett är att på ett strukturerat sätt ta tag i språket. Det duger inte med mina taffliga kunskaper.. En dag i veckan, på tisdagar i Fuengirola blir det spanskakurs och den börjar igen i september. Jag har ju ”historiskt” haft lätt för språk men man (läs jag) märker verkligen att man blivit äldre.. De mest basala orden kan helt plötsligt bara vara borta för att vara tillbaka hur naturligt som helst dagen därpå.
Jag struntar i om jag är ”pinsam” – det får bli hur fel det vill så jag försöker att ta mig fram på spanska i alla vardagliga sammanhang. Jobbet i butiken är det bästa träningsverktyget jag har nu, det plus mina listor med glosor.. och plötsligt kommer det över mig igen.. Nu kan ju inte Thomas sitta här bredvid och förhöra mig längre. En detalj men den visar hur mycket nytta och glädje man har av varandra när man är två..
Pre Dagens Sommar: Jag hade förväxlat dagarna så idag var det Pfizers forskningschef som var Sommarvärd. I år har ju bestämt mig för att lyssna på varenda program., om det inte vore för det och för Corona så hade det här varit ett av de program jag helt förbisett. Kommer garanterat att lära mig något något men om man är lite fördomsfull så kan vara lite tråkigt..
Post Dagens Sommar: Man ska, som jag sagt så många gånger tidigare inte ha en massa förutfattade meningar men jag verkar ha svårt att lära mig. Sammanfattningsvis så var programmet inte tråkigt för man fick en insikt i processen med att ta fram vaccinet. Han är ju forskningschef på Pfizer och hade han haft ett endaste uns av Donald Trump i sig så hade det kunnat bli mycket skryt men det fanns inte ett endaste uns av det. Väldigt ödmjuk.. men det blev inte så mycket utrymme för något personligt. Jag vet inte direkt något mer om honom efter att ha lyssnat men jag vet klart mer om steg A till Ö i vaccinprocessen.
Jag känner mig väldigt låg så nu ska kasta på mig en sommarklänning, dra en borste genom håret och bege mig till tobaksaffären för att se om de har snus och sedan köpa lite dricka på SuperSol.. När jag kommer hem ska jag göra några praktiska saker för att sedan lägga pussel och troligen skriva av mig lite om det som för mig just nu är banalt men som jag ju egentligen i en vanlig värld tycker är kul..
Kram
Fina fina Eva. Jag har inte läst dina inlägg på ett tag, men har ikväll läst många inlägg med klokskaper. Jag kan inte riktigt ta in att T inte finns med/hos dig längre. Men jag tror att han nånstans ÄR med dig ändå. Du skriver så fint. Så naket och öppet. Jag känner din sorg genom orden och jag förstår hur du kastas mellan att känna ilska, orättvisa och ledsamhet. Tänker på dig.
Tack fina Annelie, det kom som en total chock och är fortfarande en chock. Det är bara att ta en dag i taget och kämpa på. Det betyder väldigt mycket för mig att skriva så bloggen är verkligen terapi för mig. Kram ❤️