Hoppa till innehåll

I HUVUDET PÅ EVA P

tankar, händelser & annat

Meny
  • Blog
  • Home
  • Mindset Communication
  • Mindset Marbella
  • Om Eva P…
Meny

Mark & Tipset….

Publicerat den juli 2, 2021 av Eva P

Hej,

Vaknade strax innan sju och var som de senaste mornarna lite ledbruten. Det är inte så att jag går omkring och är ledbruten hela dagen även om gärna varit fullständigt ledbruten hela dagarna för att få tillbaka livet som det var. Det är mycket, väldigt mycket som jag tidigare klagade på eller gnällt över som jag nu aldrig mer kommer gnälla över.

Mina tår till exempel.. jag borde varit och vara tacksam över att jag har tår, hur krokiga de än må vara. Mitt hår.. efter det att jag varit sjuk växte det ju ut och de kala fläckarna försvann. Nej, jag har inget tjockt hårsvall men de kala fläckarna är borta. Mina naglar.. att jag fick hålla på och fixa med dem och måla dem var och varannan dag.. Varje gång jag gjorde det satt Thomas bredvid mig i soffan och jag vet inte hur många gånger han skämtsamt sa ”hur många nagellack behöver man egentligen ha”. Jag gjorde iordning mina naglar igår, önskade mer än något annat att han suttit bredvid och att jag som vanligt svarat ”hur många som helst”.

Det är inte mycket som är så sant som det där med hur saker förändras när man får perspektiv. Eller att man får perspektiv när saker förändras.

)ag sover helt drömlöst, åtminstone så tror jag det. Jag kommer vanligtvis komma ihåg åtminstone delar av vad jag drömt om, åtminstone delar som t ex när jag blir väckt för att lyfta upp Tintin eller Karisma men nu är det bara blankt.



.Jag fick ett tips av ev fd kollega om Mark Levengood och att han skrivit så fint om sorgen efter hans mamma. Ska titta efter den med det kan vara så att jag är för tidig i min egen process och behöver vara i den ett tag innan jag tar mig någon annans. Eller så kanske den kan massor av tröst, jag prova och se om den är för nu eller för senare.


Iɴᴛᴇ ʀɪᴋᴛɪɢᴛ ᴀ̈ɴ….



Jag tycker att upplevt ett klart ökat folkliv med både mer människor på gatorna och på restauranger etc,, Däremot ser man inte alls en massa människor på stränderna. Nu har jag iofs inte varit förbi vare sig den populäraste stranden i Marbella eller den i Puerto Banus och på dem är det garanterat klart mer folk. Dessutom har jag inte varit längs strandpromenaden lördag eller söndag och då kommer det ju både turister och Marbella bor. Den där riktiga högsäsongen har ju inte riktigt kommit igång heller, hör mycket svenska här för juli är ju högsäsong när det kommer till semesterveckor för svenskar.


Aᴘʀᴏᴘᴀ̊ sᴏᴍᴍᴀʀ…



Jag har ju laddat ner PDF-filen med årets alla Sommarvärdar och har skapat en rutin kring det. Vissa sommarpratare vet man direkt att man absolut vill lyssna på, vissa tror man kan vara intressanta och vissa tvärtom. Vissa vet man inte ens vilka det.. Det kan antingen bero på att de är verksamma i för mig ”okända” branscher eller på att de är nya på något sätt. Det är en sak med att man är så sällan i Sverige, även om man försöker hålla sig uppdaterad så är det inte alltid helt lätt.

Hursomhelst så är rutinen att oavsett vilken kategori respektive dags Sommarvärd tillhör så gör jag iordning ett glas iskall Coca-Cola, vatten eller något annat och slår mig ner på balkongen. Det finns sommarprogram som fångar en direkt och som man inte vill ska ta slut och en förutsättning för det är att de är personliga. Egna upplevelser som kan vara både privata och ”jobb/karriär” men de måste vara kopplade till känslor på det ena eller andra sättet och inte till prestationer. Finns det dåliga Sommarprogram.. nja, inte dåliga kanske för varje person har ansträngt sig till det yttersta men det finns tråkiga. Men även av de tråkiga kan och gör man – lär sig något nytt.

Idag lyssnade jag på Amie Bramme Sey – journalist, poddare och programledare. För mig helt ny men det är jag kanske lite ensam om. Hursomhelst – ännu en rutin. Utan dem förblir man inte hel.


Nu ska jag ge mig ut i värmen för att ta mig till jobbet i butiken. Det kommer att bli väldigt jobbigt nu första gången eftersom Thomas och hundarna alltid hämtade mig. De kom strax innan vi var klara, han vinkade och visade att de skulle komma tillbaka om fem minuter.. Hundarna stod på baktassarna och tittade in genom glasrutan – min familj ❤️ Jag har redan gråtit över känslorna som jag vet kommer att komma när det inte står någon familj där ikväll.

Jag kanske tar lite mer terapi ikväll och skriver lite mer.. Kram så länge..

Lämna ett svar Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.

Search

Archives

Categories

  • Ett fenomen
  • I huvudet just nu…
  • Okategoriserat
  • Tillbakablickar

Archives

© 2025 I HUVUDET PÅ EVA P | Drivs med Superbs Personligt bloggtema