Hej,
Det går inte att säga att den ena dagen är svårare än den andra så här tidigt, med ett undantag och det var igår på hans födelsedag. Det var verkligen jobbigt och känslan jag hade under i princip hela dagen kan närmast beskrivas med total sorg och utmattning. Efter tio dagar med praktiska saker, känslor som pendlat mellan chock, sorg och ilska så behövdes det kanske en dag med utmattning. Jag lyssnade på kroppen, försökte inte trycka undan genom att aktivera mig. Det blev en dag där jag inte gjorde någonting förutom att lyssna på Denise Rudbergs sommarprat och vattna blommorna.
Jag har inte haft orken att svara på alla meddelanden jag fått.. Har svarat på en del och tänkte försöka ta övriga i morgon. När människor är så fina och hör av sig är det självklart att jag vill svara så jag gör det i morgon förmiddag. Det jag däremot tycker är väldigt jobbigt är tanken på att prata i telefon, det har jag inte ork och kraft för än så det är bara den närmaste familjen jag pratar med än så länge.
Stegen struntade jag helt i, det blev de 3 321 steg som jag gick till och från Da Bruno när jag åt middagen med spaghetti och köttfärssås. Det var helt självvalt att gå dit ensam, jag hade inte riktigt orkat sitta och ha någon form av middagskonversation. Inte igår men det gick bra med Christina häromdagen så det går som sagt upp och ner.
Om det inte var för att jag hade bestämt restaurangbesöket, spaghettin och köttfärssåsen för Thomas så hade jag nog vare sig kommit ut eller ätit. Var lite rädd för att jag skulle fastna i gårdagens känsla med uppgivenheten så jag bestämde att oavsett hur det skulle kännas idag så skulle jag gå ut.. 4 000, 6 000 eller 10 000 steg det var inte det viktiga utan det var att inte låta det gå en dag till med ”ingenting”. En dag med ”ingenting” kunde kanske bli ytterligare en och ytterligare en..
Utan att Sabine som har hundhotellet hade någon som helst aning om att det var Thomas födelsedag igår så skickade hon två helt underbara bilder på dem. Jag kan se på dem att de är glada och att de mår bra och det betyder allt för mig just nu. Men eftersom jag kommer att åka till Sverige relativt snart är det dags för dem att komma hem ett tag emellan. Dessutom är saknaden efter dem enorm ❤️
Nu ikväll måste jag tvinga mig upp, till sovrummet och sova där. För varje dag som jag väntar desto svårare blir det. Jag har dessutom vaknat med en så så stel och värkande kropp så det är ohållbart även av den anledningen. Jag får försöka somna till en podd eller två.
Idag har jag aktiverat mig igen. Den där totala utmattningen som jag kände igår var inte alls så påtaglig idag. Men någon skillnad i övrigt är det såklart inte. Jag var ute och gick.. och gick. Jag började med tobaksaffären men snuset var slut så nu gäller det att hushålla, dom kanske skulle få in i morgon eftermiddag. Några miljoner i vinst på lotten blev det inte heller men det var knappast någonting jag förväntat mig.
Jag valde väl inte den bästa tiden för min promenad – mitt på dagen och det var 29 grader utan ett enda moln i sikte. De 10 738 stegen tog mycket längre tid än det skulle gjort under lite mer normala omständigheter. Helt slut när jag kom hem men sådan där ”helt slut i kroppen” är bra för sömnen men också helhelheten. Banalt i allt men jag börjar få ordentligt med färg och då både ser man och känner man sig iallafall liiiiiite bättre.
Imorgon blir jag hemma för att tvätta och lite annat, Jag ska ju jobba eftermiddags/kvällspasset så då får promenaden bli dit och hem. Om jag känner mig för trött kan jag ju alltid ta bussen på hemvägen – kommer kolla trippelt att jag sätter mig på rätt buss.. Vill inte ha någon repris på den evighetslånga bussresan från La Canada.
Jag har fått ett tips från en fd kollega om att läsa Mark Levengood som tydligen skrivit väldigt bra kring sorgen efter hans mamma. Bra är kanske inte rätt ord, det är kanske snarare fint men det återstår att se. Jag tänkte leta upp det nu under helgen. All sorg är ju så otroligt individuell så det kan vara så att jag behöver vara i min egen en stund för att sedan läsa men jag ska definitivt se hur det verkar.
Jag har bestämt mig för att åka till marknaden vid Centro Plaza på lördag, den är varje lördag mellan 10.00 och 14.30. Det var väldigt länge sedan vi var där och det finns massor med marknadsstånd som säljer allt mellan himmel och jord. Jag vill minnas att de hade billiga blommor så då kanske jag kan hitta någon pelargon eller två. I övrigt är det inte försatt shoppa jag åker dit utan för att ”slå ihjäl lite tid” och få lite annat att tänka på.
Kanske tar jag också en sväng förbi det nya svenska bageriet för en fika eller kanske en räkmacka..
Längre än så har jag inte planerat.. Funderar lite på att ta en stor handduk med mig och gå ner och lägga mig i sanden och sola en stund på söndag. Eller så kanske jag stannar vid poolen här..får se vad det blir. Jag tar dagen som den kommer i precis alla perspektiv.
Pʀɪɴsᴇssᴀɴ Dɪᴀɴᴀ….
Idag skulle Prinsessan Diana ha fyllt 60 år och både SVT och Sjuan hade dokumentärer om henne. Jag tänkte att jag skulle sen som gick på Sjuan klockan 22.00, det hade jag gjort om allting varit normalt. Men nu är det inte det, ingenting är normalt så även om Thomas och Prinsessan Diana inte hade någonting gemensamt överhuvudtaget så räckte det med 60-årsdagen dagarna efter varandra för att jag skulle känna att det var jobbigt så jag slutade titta väldigt snabbt.
Om man nu ska stanna vid Prinsessan Diana så kan man hoppas att hennes söner fick ett tillfälle till försoning. De kommer ångra sig så om de inte får till den..
Jag såg att Ulf Kristersson givit upp försöket att bilda regering och meddelat talmannen så nu går uppdraget till Stefan Löfven. Jag vet inte vad som stämmer och vem som har rätt eller fel men om Ulf Kristersson inte haft en dialog/möte med Annie Lööf så tycker jag nog att han spelat sina kort dåligt. De gav ju Centerpartiet en hel del löften men om han själv inte tagit en kontakt förstår jag inte riktigt hur han tänker.. eller inte tänker. Han kanske var av uppfattningen att det ändå skulle vara meningslöst men då hade de ju inte behövt presentera några lockbeten överhuvudtaget.. Nu känns det nästan bara nonchalant.
Det var ju även 2018 lite konstigheter som ledde till Alliansens fall.. och om jag inte missminner mig så tyckte jag då att han sprang för snabbt utan förankring. Såg att P1 Dokumentär har ett poddavsnitt om det som kom häromdagen – det får bli den podden i öronsnäckorna ikväll.
Klockan är nu 23.40 och det tar emot.. emot att gå upp för att sova. Jag struntar i hur ont jag kommer att ha i kroppen i morgon. Det får bli ytterligare en natt på soffan.
Kram – vi hörs lite tidigare imorgon ❤️