Vi hade i alla tur med vädret, den första gamla klassikern som många år senare fick en uppföljare. En uppföljare som aldrig kommer få samma kult status som den första men ändå.
Jag har tur med vädret eller inte, allt är relativt. Det är mest mulet och regnar så någon sol skiner inte på mig. Men det gör ingenting, för just nu är jag inte här för vädret. Gnäller inte över molnen, eller regnskurarna utan är nöjd med att för årstiden låga temperaturer kring 20 grader. Jag är ju här för att vila och få saker gjort i någon slags bra blandning och då är vädret inte så viktigt. Daniel är strax här och då ska det sättas full rulle med surdeg efter surdeg. Målet är klart och tydligt: 30 December.
I kväll tror jag att jag ska laga en riktigt härlig gryta. En gryta som min mamma alltid lagade. Jag åt så mycket när hon gjorde den att jag var tvungen att lägga på köksgolvet och bara ”dö” en liten stund för jag var så mätt. Jag kommer aldrig upp i mammas klass nu när jag gör den själv, men det räcker med att få den tillräckligt god och minnas mamma. Vi får se om Daniel kanske vågar stanna kvar och äta eller om han rymmer iväg innan middagen:
Men innan det är dags att laga den (grytan alltså) ska vi se till att checka av en jäkla massa på veckans To Do lista. Jobbar lite parallellt med dåtid, nutid och framtid. Även om det inte är så kul med surdegarna så är de i alla fall ett steg närmare FRAMTID. Den ser jag fram emot:)
Kram 🍀