Ibland, eller rättare sagt nästan jämt, tycker jag om att alternera mellan två böcker samtidigt. Fast då två helt olika genres.
Fakta/Självbiografi med roman/deckare. Så kan man lyssna på det man känner för just den kvällen.
Nu har jag lyssnat några kvällar på Magnus Hedmans bok. Jag tror och hoppas att han är 100% ärlig i den och vad skulle han ha att vinna på att vara just oärlig? Absolut ingenting. Varför läser jag den?
1. Jag är inte ute efter något skvaller utan är intresserad av olika människors öden. Hur kunde det gå så snett för en av våra stora fotbollsproffs.
Vad har jag lärt mig?
1. Att en stor del av anledningen till att det gick som det gick är att han inte riktigt hade någon plan vad han skulle göra när hans fotbollskarriär var över. Jag menar inte att de ska ha en superdetalerad plan med allt uppstolpat men han tappade fotfästet när han inte längre hade sina dagliga fotbollsrutiner.
Att en fotbollskarriär tar slut innan man är 65 är rätt lätt att lista ut så även om den tar slut tidigare än tänkt pga av skada eller annat bör man om heter tex Magnus Hedman ha tänkt igenom vad gör jag sen. Det hade han inte. Äktenskapet gick i kras, han blev passiv och ja resten är ingen rolig historia. Men han delar med sig, ber om ursäkt till vissa han sårat och är så vitt jag vet på fötter idag.
2. När allt hände hade han NOLL support, ingen PR-person att lägga upp en strategi med och gjorde dörför det klassiska misstaget att ljuga och förneka så att historien vevar runt 10 gånger längre i media än nödvändigt. Det skadar definitivt inte bara honom själv utan även närstående och om det fanns några sponsorer och samarbetspartner.
Ha alltid en plan – försök inte ljuga dig ur något du kommer åka dit på. Inte svårare än så.
Nu över till en roman som jag inte börjat lyssna på men som jag blivit rekommenderad att läsa/lyssna på av Ulrika min svägerska.
Den ska jag lyssna på till jag somnar och morgondagen ser ut så här;
Kram ❤️