Liza Marklund. Om vi nu bortser från böckerna om den där kvinnan så har de böcker jag läst av henne varit de som handlat om Annika Bengtsson på Kvällspresen. Bortsett ifrån att de var bra skrivna ur ett verklighetsbeskrivande sätt, livet på och kring en tidningsredaktion och något brott som bygger upp storyn så har de varit ”just another” kriminalroman. Nu i den senaste och uttalat sista har hon ett helt annat språk och framför allt ett helt annat djup. Vösentligt bättre än de andra böckerna i serien och har definitvt passerat 30 minuters gränsen. I dag ska jag sola lite och då får boken hänga med i öronen:)
I morse när jag vaknade och kollade telefonen hade jag fått de här bilderna – svensk sommar när den är som bäst. Korsvirekshusen på Österlen, de små fiskelägena och de milslånga stränderna. Ljuvligt vackert på sommaren!
Ikväll tror jag att jag ska ge mig på att skriva i alla fall en del av kapitel två i boken som aldrig kommer se dagens ljus:)
Men en snyggt omslag kommer den att ha.
Kram