Det här tror jag verkligen på i allra högsta grad. Inte bara vad det gäller män men låt oss stanna där.. Min erfarenhet, som förvisso inte återspeglar hela det manliga släktet, är att de män som tycker om och bryr sig om djur har ett ”större” hjärta och mer empati än de män som inte så lätt knyter an till djur. Man kan inte heller låtsas att man tycker om/bryr sig om ett djur, de känner av det direkt. De är allt annat än lättlurade på den fronten. Falskhet och spelad djurvänlighet tror jag de tycker är förolämpande och kan i vissa fall visa det med all önskvärd tydlighet. Sigge, min älskade bundsförvant i 18 år, var ytterst selektiv i vilka han överhuvudtaget accepterade och det var bara ett fåtal personer han respekterade och tillät dem att knyta an till honom. Han ”tog inte till våld” eller fräste eller så utan slank smidigt undan med en näst intill aristokratisk stil. Inte ovänligt men bestämt. Vissa hade känsla nog att läsa av det andra inte.. De fortsatte att pocka och locka men belönades inte ens med en blick. Sigge kände av och var klok som få katter. Som jag saknar honom, älskade fina Sigge.
Samma sak är det med vänner. Det finns vänner och det finns dem man känner. Jag känner mig lyckligt lottad som har vänner som jag verkligen vet är vänner, i vått och i torrt. Vissa av dem har hängt med sedan jag var 11 och längs livets resa har det tillkommit nya fina vänner. Den omtanke som så många visat under det senaste 1,5 året när jag jobbat som en galärslav är jag så otroligt tacksam över. Jag har ju själv inte varit vare sig en bra familjemedlem eller vän eftersom tiden inte räckt till så som jag velat. Men nu när ljuset i tunneln är så nära så nära (med allt jobb) så ska jag verkligen prioritera att vara just en bra och omtänksam familjemedlem och vän. Även mot mig själv, unna mig vila och ledighet. Samla energi och kraft. Ha ett riktigt sommarlov för första gången på 30 år..
Kram