Häromveckan skulle Sigge fyllt 19 år. Det går inte en dag utan att jag tänker på honom och saknar honom. 18 år är en lång tid att kampera ihop, speciellt med en så social katt som Sigge var. Det var därför självklart att han skulle få sitt eget rum i den nya hotelldelen på Fredriksborg. Ett rum med många fönster och med strålande utsikt över Solöfjärden som han upplevt under hela sitt liv. De blir precis som familjemedlemmar våra husdjur, något som dom som aldrig haft något husdjur kanske inte riktigt förstår.
Utan Sigge blev det tomt, det saknades något i hemmet. Saknaden av Sigge var en del men saknaden av den känsla ett djur medför var påtaglig. Ingen katt kan ersätta Sigge och då föll valet på Karisma. En helt underbar hundvalp som tillför så mycket kärlek, glädje och värme. Hon är inte Sigge, han kommer alltid finnas med mig i minnet men hon fyller tomrummet och ger så otroligt mycket kärlek.
Jag är verkligen för att på alla ålderdomshem och liknande har husdjur. Beröringen, värmen och kärleken ett husdjur ger betyder otroligt mycket för välmåendet. Som ensam på ett hem dör du kanske förlorat din livskamrat kan en liten katt ge så oändligt mycket mer än vad man kanske tror.
Blev lite sorgsen så här ikväll eftersom jag fick veta att Salvador (ni vet världens bästa taxichaufför) vakar vid sin frus sida på sjukhuset och läget är mycket kritiskt.
Det är inte rättvist här i livet, hon är alldeles för ung för att lämna oss. Jag ber till alla gudar som finns att det ska gå bra och att hon klarar sig. Varför är det så ofta fina, snälla och omtänksamma människor som drabbas av olycka? Det kan jag bara inte förstå..
Kram