Fick precis ett sms av en vän att hans mamma fått sin diagnos fastställd. Leukemi. Klart man som drabbad, son eller på annat sätt blir otroligt rädd. Rädd för vad det innebär, rädd för om det går att bota och hundra frågor snurrar i huvudet. Lider med dem och kan inget göra mer än att stötta min vän och verkligen hoppas att sjukvården snabbt sätter in en behandlings/vårdplan så att förutsättningarna blir så goda som möjligt att det går att bota.
Som tur är kan det som ibland verkar svårt och hopplöst hitta sina vägar och tillfriskna som i exemplet ovan eller i andra situationer klara saker man inte borde/tror sig klara. Så det är så himla viktigt att sätta sin tro till hoppet och kämpa, oavsett vad det gäller. Då tror jag till och med att Björn Ranelid & fina Sara Larsson har rätt i det där om Mirakel..
Mirakel (fast på ett helt annat sätt) utför oxå min fina vän Paulina, alias Förvaringsdrottningen. Hur hon kommer på alla tips om förvaring fattar jag inte men duktig är hon det kan jag lova. Ser verkligen fram emot vår träff nästa vecka. Får nog ta det lite lugnt på champagne rallyt med Josefine Sundström och hennes man Klas som ska gå av stapeln innan träffen med Paulina:)
Kram