Här har vi Karisma, redo att gå ut på morgonpromenad. Hon är lite lik mig, tycker det är kallt ute och trivs bäst inne i värmen. Hon är galet social och ska hälsa på varenda människa vi möter. Hon blir så lycklig när hon ser människor. Ett tecken på att hon tycker jag är en tråkmåns kanske?
Det är inte direkt några långpromenader vi pratar om, de ska sakta trappas upp. Hon har än så länge heller inte fattat varför man går ut.. Men det kommer väl..
Någon annan hund har vi än så länge inte stött på. Kan inte hjälpa det men går där och håller utkik och oroar mig att det ska dyka upp en bjässe typ Rotweiler när man minst anar det. Det som kommer hända då är nog att jag blir fem gånger mer rädd än Karisma och det är ju inte direkt bra..
Nu är det lite gäster på ingång. Många som vill komma och träffa Karisma, hon blir helt överlycklig och kastar sig hejdlöst runt och leker med allt som rör sig. Efter en stund av total uppspelhet tuppar hon av en stund men alltid i närheten för hon vill ju inte missa något.. Sedan efter lite påt igen med samma energi.
Apropå det där med att alltid vilja vara med, det gäller märkligt nog även i duschen. Hon håller sig lite på sin kant och blir väl blöt till 60% men att missa att vara med på något som händer, det finns inte på kartan för Karisma. Är dock hur sträng som helst när det gäller maten så att hon inte blir en såndär otroligt jobbig hund som alltid går runt och tigger. Så noll utdelning vid hennes enstaka försök är det som konsekvent gäller..
Kram