Man kan ju tänka sig att det är lite märkligt att jag har tid att hålla på och skriva blogginlägg flera gånger om dagen samtidigt som jag tjatar om mina långa To Do listor. Det är ju i sig en högst relevant fråga. Men om inte jag ”får/kan” skriva av mig lite varje dag så skulle jag antagligen få mindre gjort på de där To Do listorna. Att skriva ger mig energi inte tvärtom och det är energipåfyllnad som vi alla, fast på olika sätt, behöver för att ha ork och kraft att göra sådant son måste göras men som kanske inte ger en energi direkt.
Skriva är inte det enda som ger mig energi det finns massa andra saker som gör det oxå..
Sedan finns det energitjuvar oxå – som bara tar men aldrig ger. Dem ska hålla sig borta ifrån. Så gott det nu går. Kan ju finnas en person som är en tillfällig energitjuv sedan finns de dom som bara är sådana för jämnan och det är den sorten man bör undvika..
Tror att alla har en eller par riktiga energitjuvar i sin närhet/omgivning. Man suckar & stönar men ställer ändå upp för man vill ju vara snäll. Men någonstans tycker jag att det går en gräns, för är man egentligen snäll när man fortsätter ställa upp och inte får något tillbaka. Nej, dum är nog ett bättre ord. Dum mot sig själv och dum mot energitjuven. Det är väl bättre att vara ärlig och säga som det är annars kanske de till slut står där helt ensamma för ingen har talat om hur de beter sig och uppfattas. Så om jag nu är en energitjuv – vänligen meddela mig bums.
Kram